Nu lanseras Facebook-gruppen Bossbrudar

Hej alla fina! Hur mås det idag? Med mig är det är det strålande. Det är äntligen dags att lansera Facebook-gruppen Bossbrudar for reals. Det här är en idé som jag har grunnat på länge men ni vet, jag vill inte starta något som jag inte har tid att driva ordentligt. Därför har den fått vänta till nu. Men från och med i morgon händer det och som jag har längtat!

Nu lanseras Facebook-gruppen Bossbrudar

Det är väl knappast en nyhet att att jag vill att vi ska snabba på jämställdhetstakten. Eller att det bästa med mitt jobb är att få följa er fantastiska, blivande som varande ledare, på era resor och det gäller oavsett om det är här, via Ledarskapsbrevet, Instagram eller IRL. Men det är därför jag ser så mycket fram emot Facebook-gruppen: för här hoppas jag att vi (om möjligt) ska kunna snacka ännu mer om ledarskap och hur vi blir både våra egna och andras bästa chefer.Gruppen är för kvinnor som är eller vill bli chefer och poängen är att vi ska utbyta kunskaper, tankar och få bolla olika ledarskapsfrågor. Stora som små. Vill du vara med? Då joinar du här och sprid den gärna till andra bossbrudar som kan tänkas vilja vara med.Vad säger du? Visst ska det här bli roligt?!

Korta dagar, långa nätter

God morgon och hej! Hur är läget? Med mig är det bra för i natt har jag sovit bättre än på hela veckan. Det har varit korta dagar, långa nätter den här veckan. Har sovit megadåligt och det har satt sina spår. Jobbet har gått i hundranittio knyck och ändå känns det som om jag inte har gjort någonting? Helt osant förstås eftersom jag har gjort massor. Så en bra påminnelse då att man inte ska tro på sina känslor för mycket, hehe.

Tillbakablick

Ja, att mat, sömn och motion är grundläggande blev väldigt uppenbart för mig den här veckan när sömnen inte funkade. Har haft svårt att somna av olika anledningar, olika dagar men det har verkligen tärt på mig och mitt humör. Kan se nu att jag har fallit tillbaka in i gamla beteendemönster där jag spänner mig och jobbar hårdare och hårdare men får mindre output och så är den negativa spiralen igång. Vilket är typiskt när det hänt så mycket bra saker under veckan!

Veckans bästa

Toppar den här veckan har absolut varit veckans Framgångsevent, så härlig kväll, att få vara med i ShortCut's biktbås och att Bossbloggen Facebook-sida har vuxit sig över tusen personer stor. Bäst var dock veckans sessioner inom ledarskapsutveckling. Apropå torsdagens inlägg att om att lösa problem så gillar jag numera att hjälpa andra lösa sina problem mer än att lösa dem själv. Det kostar mindre energi plus att man får glädjen att hjälpa någon annan. Oslagbar kombination.

Veckans sämsta

Migränanfallet som kom och slog mig igår pga sömnlösheten. Fy fasiken vad jobbigt det var att behöva släppa mina långa att-göra-listor och vila i stället.

Veckans utmaning

Hehe, känns rätt uppenbart va? Hela den här veckan har varit en utmaning och det som däremot glädjer mig är att mina såna här stressade perioder blir allt kortare och kortare. Lyckas bromsa mig själv tidigare för varje gång och det känns ändå himla gött!

Framåtblick

Idag ska jag åka upp till Söderåsen, möta upp mina galet begåvade fotovänner och plåta massor. Även om jag är så trött så ska det bli galet mysigt. Kompishäng är det bästa för ens själ och humör alltså.

Veckans ledarskapstanke

Det är som vanligt många ledarskapstankar som snurrar i min skalle och visa av den har varit lättare och andra tyngre den här veckan. Jag brukar rekommendera att man alltid har bollplank och mentorer som vet bättre än en själv och framförallt säger emot och utmanar en. Framförallt som ledare. Det innebär dock inte att det alltid är enkelt att bli utmanad och motsagd och det fick jag själv uppleva i veckan. Nyttigt as f*ck och lärorikt även om man ibland känner sig dum efteråt för att man inte tänkte klarare på egen hand. Det drabbar med andra ord mig lika mycket som de klienter jag är jobbig mot och utmanar.Andra tankar och diskussioner har handlat om att inte agera i affekt som ledare. Supersvårt i vissa lägen, verkligen. Men också att skilja på sak och person. Det berör förstås alla men extra viktigt är det för dig som ledare. Men inte bara det, det är minst lika viktigt att du visar att du skiljer på sak och person. Som ledare för en organisation företräder du dessutom mer eller mindre alltid ditt arbete. Då blir det ännu viktigare att vara tydlig med om du kommunicerar i egenskap av privatperson eller din yrkesroll.Pjuh, ni ser. Det har varit en intensiv och tuff vecka. Bli entreprenör sa dem, det blir kul sa dem. Haha! Men jo, det är ändå så värt det ändå och jag är så glad och tacksam att få göra detta. Men nog om mig nu, berätta! Hur har din vecka varit? Hur har du haft det?

Vecka 38 och 39 2018

Idag mina vänner tänkte jag att vi ska introducera ett ny vinjett här på bloggen: nämligen nyhetsvepet! Jag försöker hålla mig ajour med vad som händer i världen, framförallt när det gäller ledarskap och varför hålla det jag snappar upp, förfasas över eller fnissar åt för mig själv? Så därför tänkte jag dela med mig av några höjdpunkter till er med! Och alla tips är givetvis varmt välkomna. Snubblar du över något viktigt eller underhållande som jag borde läsa, lyssna på eller se? Let me know! Här kommer ett axplock av ledarskapsrelaterade nyheter för vecka 38 och 39 2018:

Vecka 38 och 39 2018

Jobba sex timmar om dagen eller fyra dagar i veckan?

Vi har inte talat så mycket om sex timmars arbetsdag här på Bossbloggen som jag skulle önska men det kommer vi göra mer framöver. Medan det testas på olika håll i olika organisationer i Sverige med övervägande goda resultat så får vi veta, via New York Times, om att det i England talas om att inför fyra dagars arbetsvecka. Vad säger du? Hade du hellre jobbat sex timmar om dagen eller fyra dagar i veckan om lönen var densamma i båda fallen?

Anledningen till att kvinnliga forskare har svårt att få Nobelpris kartlagd

Österrikiska forskare har i en studie kartlagt varför så få kvinnliga (österrikiska) forskare vinner Nobelpris. Slutsatsen? Det är för att de saknar kontakter som nominerar och lobbar för att de ska få priset, berättar Sveriges Radio, som också lyfter fram flera exempel på kvinnor som gjort banbrytande vetenskapliga upptäckter. Dessvärre är det inte kvinnorna ifråga som har fått Nobelpriset utan det har i stället gått till manliga forskare som arbetat vidare med deras upptäckter.

Behovet av arbetskraft ökar

Sveriges arbetsgivare ser ett ökat behov av arbetskraft enligt den senaste versionen av Manpower Groups arbetsmarknadsbarometer. Behovet av att anställa kommer att gå upp till 8 procent inför årets fjärde kvartal till skillnad från det tredje som låg på 4 procent. Samtidigt berättar TT och Sydsvenskan om att det råder polisbrist och att fler än tretusen poliser kommer att behöva tillsättas under de kommande åren. Rykten säger att anledningarna till att såpass många lämnar polisen sägs ofta vara de låga lönerna men det tillbakavisas av myndigheten som nu kommer att fokusera på att söka och tillsätta fler poliser.

Bolag grundade av kvinnor - välgörenhet eller en lysande affär?

Investeraren Jana Bakunina har valt att nischa sig och väljer att bara investera i bolag startade av kvinnor eller män från olika minoritetsgrupper. De tre vanliga kommentarerna hon får från manliga investerare om detta? Det är:"Så du sysslar med välgörenhet?""Ah! Du har en fond för socialt arbete!""Toppen, men varför begränsar du dig själv?"Detta berättar hon i en krönika i Financial Times och frågan är vem det är som egentligen är begränsad när man läser rapporten 10 years First Round som visar att investeringar i bolag med kvinnliga grundare ger 63 procent bättre avkastning över tio års tid jämfört med bolag grundade av män? Jag vet förstås inte hur männen som Jana Bakunina har mött definierar välgörenhet men spontant känns det som att de har en del kvar att lära för att kunna kalla sig lyckade affärsmän.

När de enklaste frågorna är de svåraste att besvara

https://www.youtube.com/watch?v=b6g-zycRv8QIbland är det de ack så enkla frågorna som sätter oss på pottkanten och ja, den här är ju intet annat än briljant. Ten points for senator Kamala Harris!Parantes: Hur sorgligt är det inte att Kamala Harris är den första av indisk härkomst som har valts in i senaten och att det skedde 2017? Representation är verkligen en global fråga. Sedan ska det bli grymt spännande att se om hon blir en av presidentkandidaterna till år 2020.Vad tycker du om det här blogginlägget? Var för långt, för kort eller lagom? Har du snappat upp någon annan nyhet som kan vara intressant för oss andra här? Berätta och tipsa oss gärna i kommentarsfältet!

När chefen löser medarbetarnas problem åt dem

Läsarfråga:

"Du efterfrågade (i det senaste numret av Ledarskapsbrevet) vad som var svårast, för mig som är rätt ny chef och har varit kollega med de jag nu ska leda är att delegera när medarbetaren säger "jag tänker inte göra det", "jag har inte tid", "ska inte nån annan göra det". Det är svårt inte bara för att jag är ny i rollen utan även pga min egen personlighet. Jag är en person som gör det som läggs i mitt knä och dyker det upp ett problem så löser jag det. Inget jobb är "ovärdigt" min roll. Vilket i princip i början av mitt chefskap ledde till att jag gjorde själv när jag (försökt) delegerat och en orsak till det är att det går mycket snabbare..... Du ser. Jag målar in mig i ett hörn helt själv och mina (kanske arbetsskygga?) medarbetare är sedan länge vana vid att jag löser det som dyker upp och jag vet hur man gör. Har jobbat hårt på detta och lyckas väl lite bättre nu, men inte så bra att jag är nöjd. Men det är ändå vad jag tycker är svårast. Jobbar i en rätt stor organisation (kommunen) och min roll innebär inte personalansvar utan är av arbetsledande och utvecklande art. Har haft rollen sen ca 7 månader och fick äntligen handledning för 2 veckor sedan. Jag hoppas verkligen på ett bra stöd i detta och det verkar vara en bra handledare tack och lov. Syftet med handledningen är att finna min ledarstil och utveckla mitt ledarskap. Har du några bra tips till mig? Mvh Linda"

Om man är en problemlösande person (vilket många chefer är vilket också är bra eftersom vår uppdrag många gånger går ut på att just, lösa problem) är det lätt hänt att ta på sig att lösa alla och allas problem även när vi inte ska göra gör det. Bild: Pixabay

Svar:

Hej Linda, Jag förstår verkligen att det känns och blir som en rävsax i det läget. Känner också igen mig eftersom jag också är en person som gärna löser problem och inte heller tycker att något är "ovärdigt" min roll. En, i mitt tycke, sund ledaregenskap även om den förstås kan leda till problem. Så behåll den grundläggande inställningen men försök ändå skilja på vad som ingår i ditt arbete och vad som inte gör det.

Först och främst tycker jag det är jättebra att du äntligen har fått handledning - hade du inte det hade det varit mitt första tips. Det är så värdefullt att få det så tidigt som möjligt i sin ledarroll och det kan minska mycket onödig huvudvärk som man är i riskzonen att få som ledare.

Min spontana tanke är sedan att det låter som om att du löser dina medarbetares problem åt dem. Är så fallet så behöver du sluta med det. Det kan kan vara svinsvårt av flera anledningar. Dels för att det går emot vårt naturliga beteende som problemlösare. Dels för att medarbetarna och kollegorna kanske har vant sig vid att du gör det. Därför fungerar det sällan att bara sluta pangbom på en dag för även om du börjar släppa bollar så är risken stor att ingen annan fångar dem. Och så är golvet plötsligt fullt av bollar som rullar på olika håll och försvinner in i olika skrymslen och vrår.

Låt oss likna alla arbetsuppgifter och problem vid bollar för att göra detta lite mer visuellt. Bild: Pixabay

När chefen löser medarbetarnas problem åt dem

Så undviker du bollhavet

Så för att undvika att skapa ett bollhav tänker jag att du först behöver sätta dig ner och se över vad för problem och arbetsuppgifter som är dina i egenskap av arbetsledare. Det är steg ett:

1. Kartlägg alla uppgifter

Vilka tillhör din chef? Vilka tillhör dina medarbetares olika roller och professioner? Gör det gärna med papper och penna eller en mindmap för att verkligen kunna strukturera upp dina tankar. Målet är inte att få detaljkoll på exakt varje sakfråga utan snarare lokalisera vilka processer och uppgifter som existerar.

2. Diskutera vilka uppgifter som hör vart

Steg två tänker jag att du behöver diskutera detta - både med din chef och medarbetarna. Individuellt med chefen och gärna i grupp med medarbetarna där ni helt enkelt pratar och diskuterar vad för arbetsuppgifter och ansvarsområden som ingår för varje person/roll/profession (beroende på vad som är lämpligt) vid ett lämpligt tillfälle. Låt medarbetarna också gärna prata om ansvar och vad det betyder för dem som arbetsgrupp.

Du behöver inte prata om din personliga bakgrund till detta utan fokusera istället på gruppen och moderera samtalet snarare än prata själv. Snarare vara delaktig, ställa följdfrågor och ifrågasätta vid behov. Förhoppningsvis kan ett eller flera samtal leda till att ni inte bara vet vilka bollar som finns utan också vem som äger ansvaret för vilken boll och hur man ska hantera de bollar man har.

Som ledare kan det kännas snällt och som att du hjälpa andra genom att lösa problem åt dem men i själva verket gör du raka motsatsen. Bild: Pixabay

3. Ändra ditt beteende

Sedan är det dags för det tredje steget och det är att börja ändra sina beteenden och för din del innebär det att börja släppa bollar som inte är dina egna. Tips för att underlätta den processen för dig själv är att:

A) Ha koll på vilka bollar du släpper och gör det pö om pö

Att ha koll på vilka bollar som du ger ifrån dig kommer att underlätta för dig. Likaså att göra det pö om pö med en sak i taget. Kom bara ihåg att när du väl har släppt ifrån dig bollen så ska du inte (omedvetet) fortsätter att dra i den.

B) Kommunicera

Prata med personen som bör eller ska fånga upp den. Är hen medveten om att hen nu äger ansvaret för bollen? Var också uppmärksam på om hen har möjligheten och kompetensen att fånga den på ett bra sätt. Om inte kommer ni behöver fixa det, om det snarare beror på bekvämlighet så bör det också bemötas och hanteras.

Kom ihåg att det tar tid att förändra sig - både för dig som leder och för dina medarbetarna att vänja sig vid detta nya. Du kommer att behöva ha tålamod och vara konsekvent. Bild: Pixabay

C) Lös problem med frågor istället för svar

Använd ett cochande och frågande förhållningssätt när du får frågor från medarbetaren när de presenterar problem för dig. Då kan du hjälpa medarbetarna att lösa problemen själva i stället för att bara slänga över dem på dig. Har skrivit två artiklar om det innan med konkreta exempel på hur en kan göra här:

Fem gyllene regler för frågande ledare

Fem frågor du bör ställa som chef

D) Var konsekvent och tålmodig

Det kan ta tid för både dig själv och omgivningen att vänja sig vid det nya arbetssättet. Men har ni gjort en gemensam spelplan från början och du som ledare är konsekvent med att inte ta över folks bollar utan i stället ger tillbaka dem så brukar det tids nog gå lättare och lättare. Nej, det kommer inte alltid bli perfekt eller som du tänkt dig och ja, det kommer ske misstag på vägen. Men använd dem till att förbättra och fortsätt göra det. Så, det blev ett långt svar men jag hoppas att det kan bidra! Med tanke på att du uppvisar en sådan självinsikt och medvetenhet kring ditt ledarskap är jag övertygad om att du kan komma till rätta med detta. Hejar järnet på dig! Hoppas också att handledningen du får också kan stötta och peppa dig vidare i din roll - annars vet du vart jag finns om du har några andra frågor.

Vad säger ni andra som läser? Har du upplevt en liknande situation och hur hanterade du i så fall den? Alla tips och erfarenheter är välkomna!

Hanna Rydman: "Som ledare måste man jobba bort sitt ego"

I dagens Möt en boss får vi träffa Hanna Rydman som blev chef "på köpet" med att hon grundade popkörssuccén Joyvoice. Idén som har vuxit till 170 medarbetare över hela landet på bara några år. Hur vill hon vara som chef? Vad upplever hon har varit svårast med att leda sitt egna bolag och bli fler? Och vad är hennes råd till de som vill bli ledare i framtiden?

Hej Hanna, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej, jag är 33 år och bor i Linköping där jag är född. Jag är ganska lugn men ambitiös och gillar att engagera mig i olika projekt.

Berätta om din karriär!

− Tidigare har jag haft ströjobb på caféer och i mataffärer. Du vet, jobb dit man går, gör det man ska och sedan när man kommer hem så gör man det man tycker är roligt. Men när jag började jobba på Medborgarskolan, på ett studieförbund med musikverksamhet, blev jag mer engagerad i jobbet. Då var jag med och startade ett kulturhus, blev ansvarig för musikverksamheten och det var jätteroligt.− Jag har sjungit mycket och jobbat med stämsång tidigare men det var inte förrän jag var med i Körslaget som jag började leda en kör. Efter tävlingen var slut började jag leda lite körer och den här känslan av att jag hade hittat rätt var så stark att jag sa upp mig för att jobba med det. Haha, jag fick så mycket frågor om vad det var för jobb och jag visste inte riktigt det själv men jag gick på feelingen. Det började med en kör här i Linköping en dag i veckan på 350 personer medan jag frilansade med annat. Men under de senaste två åren växte det och nu är vi ungefär 250 körer och cirka 170 anställda körledare.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Min roll i företaget är att vara ledare. Jag driver detta med min sambo men han sköter mer av ekonomi, budget och utvecklingsarbetet. Medan jag är inriktat på att vara ledare och coach för våra körledare. Dels för är viktigt att finnas där när de behöver utbildas men också för att behålla en gemenskap fast vi är utspridda från Ystad till Luleå. Vi har idag sju personer på huvudkontoret som sitter med kundtjänst, partnerskap och liknande.− Det ingår också i mitt uppdrag att rekrytera körledare och jag brukar väl prata med tio till tjugo av våra körledare om dagen. Sedan blir det klart avstämningsmöten på kontoret, möten till nya projekt och så arrangerar jag alla låtar och stämmor eftersom vi inte jobbar med noter.

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag har aldrig varit en som har drömt om att få en chefsroll utan det kom på köpet när jag startade eget. Jag har dock inga problem med att ta ledarrollen när jag känner att jag är duktig på något och kan känna att jag tillför något. Jag tycker att jag har varit bra som ledare tidigare när jag lett teatergrupper. Men nu när jag börjar bli tryggare i den så tycker jag att jag har blivit bättre. Det kan vara otroligt obekvämt att vara chef och man får inte vara rädd för att bli den som ingen håller med. I början tyckte jag det kunde vara svårt när personalen surrade om chefen och det var svårt att inte ta det personligt men nu tar jag det med ro i stället. Det går oftast över.

Det är egentligen alltid lättast att inte få vara ledare och bara följa strömmen. Är man själv i sin verksamhet gör man precis som man vill och så fort man är flera blir det svårare. Samtidigt är det så värt att vara flera. Företaget mår så mycket bättre när man är flera och inputs kommer från flera olika håll.

Hanna Rydman

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Att släppa på tyglarna än mer. Det här med att låta andra vårda sitt företag, som känns som ens barn, var jättesvårt i början tyckte jag. Det var utmanande men det har jag blivit bra på idag och jag försöka utnyttja varje persons potential så bra som möjligt. Jag har bara varit chef i ett par år men jag har ändå från början granskat mig själv och reflekterat över ”det där gjorde” eller ”det gjorde jag inte bra eller inte rätt”. Min fortsatta utmaning är att våga vara ännu mer rak, tänka efter före och hålla isär min ledarroll och mig som privatperson. Det främsta målet är att hela tiden bli en bättre ledare och att personalen ska trivas.

Det som är positivt att vara grundare och chef är att man har en naturlig kärlek för sitt företag. Då lägger man lättare undan sitt ego för att det ska bli så bra för företaget som möjligt.

Hanna Rydman

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Det beror givetvis på hur stor grupp man leder, men det viktigaste är att huvuduppgiften är att leda. Jag har haft många jobb och många chefer och den största missen de har gjort är att peta i detaljer eller göra jobbet själva. Att våga kommunicera när inte allting är bra och att ta tag i situationer direkt är också en viktig del av ledarskapet. Man får inte heller vara feg att erkänna misstag inför sina medarbetare för du kommer att göra dem förr eller senare.− Som ledare måste man jobba bort sitt ego. Du kan inte utgå från dina känslor och ju tidigare du lär dig att sätta tankarna framför känslor desto bättre. Vilket är en nyttig lärdom för resten av livet med, haha.