Sköna snubbar på jobbet

En typ på jobbet det sällan pratas om högt men som, uppenbarligen, fler kvinnor än jag själv har identifierat är de “sköna snubbarna” på jobbet. Jag har genom åren mött ett par stycken (inte minst under min tid i transportbranschen) och fascinerats av hur de som, flyter genom arbetslivet och har nu - med mycket grym input från 925-gruppen på Facebook - fått ihop en lista med kännetecken på sköna snubbar. Hur känner du igen en och… Finns det något vi kan lära oss av sköna snubbar på jobbet?

Ett återkommande kännetecken på en skön snubbe tycks vara mycket snack och lite hockey. Bild: Canva

Sköna snubbar på jobbet

Okej, här har vi några kännetecken på en skön snubbe baserad på mina egna och andra 925:ors spaningar och erfarenheter:

• En skön snubbe är trevlig kille som ofta snackar snyggt och/eller mycket men inte får särskilt mycket gjort...

• ... men som trots detta ändå klättrar lätt genom karriären

• Helst hänger med andra sköna snubbar

• Är duktig på att nätverka och enkelt knyter nya kontakter

• Golfar (eller äter lunch med) andra kollegor där viktiga saker “råkar” diskuteras

• Har ofta långa svar på frågor som ställs utan att svara på dem

• Snackar generellt mycket men det händer inget och saker tas inte tag i

• De tenderar också att ha starkare LinkedIn-närvaro än leveransförmåga

• Undviker ofta konflikter och svåra samtal för att inte sabba stämningen och/eller det är obehagligt

• Låter andra städa upp efter misstagen han ofta gör eftersom han själv står som handfallen

• Uttalar sig tvärsäkert om högt som lågt, inkluderat om saker han inte jobbar med eller har utbildning eller kompetens inom och…

• Gärna ”hjälper till” och ”generöst delar med sig” av denna så kallade kunskap till andra runt omkring (om än inte till de han smörar för, mot dem är han “ödmjuk”)

• Är den som på, samma eller nästkommande möte, upprepar ett förslag från en kvinnlig kollega som att det var hans och sen får all cred. Genomföra det får dock en kvinnlig medarbetare göra.

• Sitter och kastar ur sig ”sköna idéer” på möte och bara räknar med att någon (tjej) för anteckningar för han minns såklart ingenting två minuter senare

• Säger ”nu killgissar jag” och räknar med att få pluspoäng och ses som jämställd för att han kan uttrycket

Plus: De inser ofta att ojämställdhet typ är en grej och börjar prata om den när de får döttrar (fruarna? De tenderar att glömmas bort i de sammanhangen)

Vad kan vi lära oss av dem?

Okej, även om de sköna snubbarna oftast mest väcker frustration så finns det såklart saker en kan lära sig av dem. Mina topp tre?

1. Prestera lagom snarare än att överarbeta. Jag personligen har behövt jobba ganska mycket med detta genom åren och genom att i stället ha en hög lägsta-nivå på jobbet tycker jag det lättare att inte överarbeta eller fastna i perfektionsfällan.

2. Prata om det du levererar! Det räcker inte att göra ett bra jobb på jobbet om inget vet om att det är du som har gjort det.

3. Nätverkandets kraft - att knyta kontakter är något alla behöver göra och ett starkt nätverk är alltid viktigt att ha

Hur du som ledare bör hantera en skön snubbe

Hur hanterar du som chef en skön snubbe i din arbetsgrupp? Ja, det beror såklart på hans beteende och vad han gör eller inte gör. Först och främst behöver du som ledare vara närvarande nog i vardagen för att kunna identifiera den sköna snubben, sedan gäller det att både ställa leveranskrav och följa upp leveransen. Annars det räcker inte med att snacka om det som ska göras. Är det en medarbetare som använder sig av strategisk inkompetens behöver du hantera det. Att verifiera och motivera vems arbetsinsatser du lufter fram och belönar är också viktigt eftersom det signalerar till övriga arbetsgruppen vad för beteenden som lönar sig och inte.

Vad säger du som läser? Har du stött på någon skön snubbe tidigare?

Vill du vara oumbärlig eller umbärlig?

Skillnader mellan att vara oumbärlig (🙁) respektive umbärlig (😌) som ledare?

🙁: Jobbar du jämt, fysiskt och/eller mentalt för att "stället klarar sig inte utan dig"

😌: Har du pauser, lediga stunder varje dag, varje vecka och tar semester eftersom det finns en plan som funkar när du inte är där

🙁: Sjuk? Semester? Omöjligt!

😌: Inte bara möjligt, det enda rätta om det inte är något extremt akut som dyker upp

🙁: Du är den som bestämmer och fattar alla beslut, stora som små i verksamheten

😌: Du fattar besluten som exempelvis gäller stora verksamhetskritiska frågor och personalärenden men de som gäller det dagliga operativa arbetet är det medarbetarna som har mandat kring

🙁: Du gör allt "för annars blir det inte gjort"

😌: Du har kompetent och kunnig personal och låter de göra det de är bäst på

🙁: Du fastnar att ständigt släcka bränder, springa fortare och ta det som dyker upp

😌: Du leder både proaktivt och reaktivt så det du gör kortsiktigt faktiskt förverkligar det ni ska göra långsiktigt

🙁: Hinner aldrig stanna upp och tänka och njuta av vyer som den på bilden? Det har du för bråttom för

😌: Reflekterandet är något du gör löpande utifrån hur det passar din vardag och du prioriterar att göra det som får dig att må bra

Så, vad säger du? Vill du vara oumbärlig eller umbärlig som ledare? Är svaret det senare - hör av dig på clara@bossverket.se när du bestämt dig för att lyckas med det så hjälper jag dig på vägen.

Vad beror på ålderismen på

Ingen har väl missat, framförallt inte på LinkedIn, hur fler och fler talar om ålderismen som slår till med automatik när en fyller femtio. Jag ser nya rubriker och inlägg om det varje vecka. Akavia konstaterar i rapporten Ålderism i arbetslivet att sex av tio över sextio har upplevt ålderism och för en tid sedan ställdes frågan på Bloggbevakning vad det beror på - en mastodontkomplex fråga med många lager som jag tänkte vi ska ge oss på att försöka nyansera lite. Vad beror ålderismen på arbetsmarknaden på egentligen?

Ja, anledningarna är många och notera nu - denna analys är inget allvetande facit utan snarare resonerande slutsatser ur mitt sakkunniga perspektiv. Vill du lägga till fler eller andra sådana? Gör gärna det i kommentarsfältet!

Vilket bäst-före-datum en har i arbetslivet varierar kraftigt men att fler kan ge mer längre är en onyttjad resurs enligt rapporten från Akavia. Bild: Unsplash

Vad beror på ålderismen på

Några av faktorerna som spelar in är exempelvis:

Kombinationen av hög arbetslöshet → högt söktryck på de tjänster som finns plus lågkonjuktur → färre tjänster utlyses

Upplevd kompetensbrist hos arbetsgivarna vilket å ena sidan är en bieffekt av det kapitalistiska systemets strömlinjeformande effekt där färre ska göra mer. Å andra sidan är det också en effekt av hård tillväxtpress under många års tid vilket gör det mer riskabelt och dyrt att felrekrytera. Samtidigt vågar färre och färre satsa på att introducera, utbilda och träna upp sin personal, vilket i slutändan är deras förlust.

Detta leder ofta till både rädslobaserade rekryteringar samt en orimlig jakt på "den perfekta enhörningskandidaten" (som inte finns).

Plus fördomar och förutfattade meningar och hur de påverkar slutsatserna som dras om vad en kandidat klarar och inte klarar av.

Lägg dessutom till en affärsmodell hos många rekryteringsbolag som handlar om att tillsätta så många som möjligt så snabbt som möjligt vilket då främjar att profilen som söks helst ska passa perfekt i en mall över hur den "perfekta kandidaten borde vara"

Utöver det har vi en tandlös Arbetsförmedling där en handläggare för tio-isch år sedan tillsatte en tjänst på tio månader i snitt enligt Roland Paulsens studie Vi bara lyder.‍ Det är knappast möjliggörande även om systemet setts över sedan dess. ‍

Allt detta innebär att många söker de få tjänster som finns medan mindre tid finns att rekrytera och rädslan att rekrytera fel är stor.

Vad händer då?

Nätverksrekryteringen ökar eftersom det känns bättre att rekrytera personer man känner eller som blir rekommenderade av någon man känner. Exempelvis presenterade Företagarna för ett gäng år sedan att 7 av 10 tillfrågade företag rekryterade via nätverkskontakter. Och om majoriteten av alla rekryteringar sker via personliga nätverk är risken väldigt stor att rekryteringen sker homogent, dvs att man söker och väljer kandidater som liknar en själv. Och ja, då riskerar tyvärr många på arbetsmarknaden att uteslutas för att det felaktigt upplevs som tryggaste att anlita någon som liknar de flesta andra i organisationen.

Faktum är att ålderismen varit en grej i arbetslivet i många år nu, på båda hållen. Men det syns såklart mer nu när tiderna är som de är nu, fler har blivit äldre, mår bättre och vill/behöver jobba längre och vi har sociala medier där det lyfts fram mer. Och ja, det är förskräckligt och borde aldrig drabba någon! Det kan vi väl ändå vara överens om?

Vad är Hööretagarandan?

I betalt samarbete med Höörs Kommun och Sparbanken Skåne

Tack, tack, tack för det fina mottagandet och den fantastiska feedbacken som jag har fått av er kring Höööretagarpodden hitintills! Det har varit en spännande och intensiv kreativ process att hitta ett format där så många röster som möjligt kan få lyftas samtidigt som vi har ett uppdrag: att börja prata om Hööretagarandan och vad den innebär.

Klippning och omslagsbild är gjord av Höörkanalen.

Vad är Hööretagarandan?

I det första avsnittet träffar vi:

Jonas Nilsson från Ekastiga som berättar om hur deras verksamhet, som funnits sedan mitten på 1600-talet, har blivit vad den är idag. Diversifieringens nödvändighet, hur Farmartjänst startades och

Vi får lära oss mer om Höörs historia och vilka olika historiska skeenden och faktorer som satt sin prägel på byns företagarliv när vi ringer upp Anna Palm, fd kommunalråd och representant för Nyföretagarcentrum Öresund.

Vi får också höra mer om företagarstjärnskottet Marie Holsts kickstart med Sweets on the Streets: hur hamnade hon här? Vad är det som gjort att det gått så bra? Och, går det att bygga en business av att göra folk glada?

Det och fler intressanta spaningar bjuds det på och tycker du om det du hör? Då får du gärna ge den ditt betyg här på Spotify där du såklart också hittar alla tre avsnitt!

---

Detta inlägg är skrivet i reklamsamarbete med Höörs Kommun och Sparbanken Skåne. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR – läs Bossbloggens PR Policy

Livstecken

Hej från köksbordet söndagen den sjunde juni tjugofemtiofem på kvällen. Vilken vecka! Magsjuka i kubik och inte nog med att jag varit så sjuk att jag ett tag trodde att jag höll på att dö, jag har varit helt slut i kroppen i sex dagar efteråt. Men nu, när jag ä-n-t-l-i-g-e-n är i någorlunda nött balans igen, huset är sanerat, rabarbersaften puttrar på spisen och ansiktsmasken är på medan jag jobbar undan de sista sakerna jag inte hann med i fredags känns det bra igen. Till och med surret från diskmaskinen är mysigt eftersom den varit trasig i över en månad och vi har saknat den larvigt mycket, haha.

De närmsta två veckorna, eller snarare tre, är slutspurten inför semestern och schemat kommer att packat. Därav extrajobbandet nu! Oftast tycker jag det räcker med att stämma av inför veckan på måndagen för helgen är helig men nu var det skönt att få klarhet i vad som behöver göras när för att inte saker ska falla mellan stolarna. Hur har du det där du är?