Varför är de yngre generationerna annorlunda?

I ett inlägg på LinkedIn om millennials och generation Z fick jag frågan: varför är de yngre generationerna så annorlunda? En rimlig sådan och det finns givetvis flera olika bidragande anledningar till det. Här är de huvudsakliga som jag brukar lyfta fram när jag utbildar om Management by Millennials och hur man leder oss yngre generationer!

Tänk ändå hur mycket arbetslivet har förändrats bara de senaste femtio åren? Då hade en sådant här scenario varit otänkbart! Bild: Helena Lopes on Unsplash

Varför är de yngre generationerna annorlunda?

Samhälls- och arbetslivsutvecklingen i stort

Samhället och arbetslivet har förändrats mycket sedan den industriella revolutionen och industrialiseringen och globaliseringen innebär att dagens unga växer upp annorlunda. Skolväsendet och utbildningsstrukturerna har ändrats och arbetslivet är definitivt annorlunda i vad vi arbetar med, hur och vad arbetslivet förväntas innebära.

Socio-ekonomiska händelser

Ett generellt ökat välstånd där fler har det bättre ekonomiskt ställt men också en polarisering i samhällets klasskikt.

Tekniska utvecklingssprång

Tekniken och de sociala medierna är en naturlig del av allas vardagsliv idag, gör ständigt nya utvecklingssprång och där millennials har vuxit upp det digitala har generation Z fötts med den. Det intressanta om generation Alfa? De blir den första generationen som kan ha en digital identitet redan innan de ens är födda.

Kulturella skeenden

Alla är vi en del av att ta del av kulturella skeenden och händelser, skapa dem och följa dem på olika sätt och det influerar också såklart de rådande tankarna, idéerna och perspektiven på hur vi ska leva, arbeta, se ut etcetera.

Föräldraskap, uppfostran och uppväxt

Sist, men absolut inte minst, så har det skett ganska så stora förändringar inom föräldraskapet och när det gäller uppfostringsmetoder bara de senaste femtio åren. 1979 förbjöds barnaga i Sverige och idag utbildas barn inom barnkonventionen direkt från när de börjar förskolan. Och även om inte det innebär att alla barn får de mest fantastiska av uppväxter så råder det, på många sätt, en annan syn på barnuppfostran idag jämfört med tidigare.

Jag säger inte att allt alltid är av godo men barn som växer upp med behandlingen att de är viktiga, de får vara med och bestämma i familjen eller exempelvis är vana vid att få saker serverade - kommer ha med sina beteenden och förväntningar på hur de ska bli behandlade och bemötta med sig in i arbetslivet.

Allt detta? Det bidrar till den saliga cocktailen av faktorer som gör att de yngre generationerna har andra perspektiv på arbetslivet än vad som rått tidigare. Men också att vi har andra behov, andra förutsättningar, krav, förespeglingar och förväntningar. Som ledare och chef gäller det att kunna bemöta och leda oss utifrån detta - vilket i sin tur ofta kräver en varierande nivå av uppgradering av ledarskapet och organisationens sätt att arbeta på men också att utbilda och stötta upp när det behövs. För om ni upplever generationskrockarna nu med de yngre generationerna, och då framförallt generation Z, vänta bara och se vad generation Alfa kommer med. Det kommer att gå undan ännu mer!

Vad säger du läser om detta? Vilka generationskrockar ser du, och inte, mellan de olika generationerna på din arbetsplats?

6 December: Leva efter mina värderingar

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den sjätte december!

Att veta sina värderingar är ett viktigt moment när det kommer till självledarskap! Det blir så mycket lättare att navigera i livet när du har gjort det grundarbetet som ledare.

Sardellen: Har du levt efter dina värderingar i år? Om ja, när/hur då? Berätta. Om nej, hur inte, varför inte. Litet som stort! Flummig fråga jag vet, tolka fritt. 

Mitt svar: Överlag skulle jag säga att jag har gjort det. Dels för att jag har hyfsat bra självkännedom. Dels för att jag har jobbat så mycket med dem genom åren. Jag vet vilka de är, hur jag påverkas av dem och har ett (vad jag vet) bra varningssystem för när jag rör mig nära deras gränser. Det svåraste, tycker jag, är när en situation gör så att två eller fler värderingar ställs mot varandra och där ett beslut måste fattas fastän det inte känns helt bra. Samtidigt, vill jag tillägga, är det inte alltid dåligt att gå emot sina värderingar. Det beror på situationen, hur du gör det, varför och ibland är det direkt nödvändigt att stå ut i det skavet eftersom det är priset för beslutet du fattar.

Ett exempel på när jag inte gjort det fullt ut, som är litet men för mig betydande, är att jag bytte vårdcentral när jag fick ett otroligt bemötande och framförallt vård för något min tidigare vårdcentral inte ens hade möjlighet till att boka in ett besök för. Problemet med det? Det är min nya vårdcentral har en affärsmodell som urholkar välfärden, vilket på sikt gör det sämre för fler, vilket går emot hur jag vill leva. Detta är ett priviligierat dilemma där jag prioriterade min välfärd före andras och det svider lite grand. Vet inte vad jag vill ha sagt med detta exempel? Kanske att inte jag heller är perfekt och göra alla rätt? Är uppenbart egoistisk när jag det bedömer att det behövs och rättfärdigar det för mig själv? Kanske att värderingar trots allt genomsyrar allt i våra liv och det i både stora som små saker? Jag vet inte riktigt.

Det jag däremot vet är att värderingarna är ständigt med oss och det som fascinerar mig i arbetslivet är hur många som lämnar arbetsgivare för att det vi gör på jobbet inte överensstämmer med våra värderingar samtidigt som arbetsgivare och chefer glatt stoltserar med värdeord och snygg retorik på sociala medier. Det finns stora glapp mellan många formella och informella organisationer som fler ledare behöver bli uppmärksamma om och fler ledningsgrupper behöver hantera. För det börjar uppifrån och organisationsstrukturen (som ändå den formella organisationen illustrerar) går före organisationskulturen (som syns tydligast i den informella organisationen).

Men ja, utöver mitt dilemma ovan så upplever jag att jag har gjort ett bra jobb med och utifrån mina värderingar under året. Sedan är det klart att man har bättre och sämre dagar. Det finns alltid saker en kan göra annorlunda och bättre men jag aktar mig för att reflektera för mycket över det i vardagen för då hade jag kunnat driva mig själv till vansinne rätt så snabbt.

Hur förhåller du dig till dina värderingar?

5 december: Ge julklappar som chef

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender. Orginalfrågan för femte december var vad jag önskar mig i julklapp men jag tyckte det kändes ointressant eftersom jag inte önskar mig särskilt mycket så jag tänkte i stället att vi ska kika på det här med julklappar från chefen eftersom den frågan kom upp tidigare i höstas i ett samtal. Vad är det för fördelar respektive nackdelar med att ge julklappar som chef?

Är det alltid bara en bra idé att ge julklappar som chef! Å ena sidan, ja. Å andra sidan finns det faktiskt några saker som kan vara bra att tänka på och vissa lägen då det kan vara bättre att låta bli. Bild: Photo by Roberto Nickson on Unsplash  

Fråga: Är det en bra idé att ge julklapp till sina medarbetare som chef?

Mitt svar: Det kan det absolut vara! En present kan ju verkligen vara en förvärldsligad omtanke - däremot kan det vara bra att ha några saker i åtanke. Exempelvis:

• Tänk på gränsen för förmånsskatt vid julgåvor, följ Skatteverkets riktlinjer

• Håll det på en rimlig nivå ansträngningsmässigt för att ge julklappar ett år men inte ett annat blir inkonsekvent och kan i stället bli negativt laddat. Så gör du det får se komma ihåg att ha det som tradition eller kommunicera tydligt och transparent med varför det inte blir av nästa gång

• Ge samma eller likvärdigt till alla för att inte riskera onödig upplevelse av favorisering (det blir aldrig bra) och…

• Tänk på att ge en gåva utifrån medarbetarnas perspektiv och inte ditt eget. Vad tror de hade uppskattat eller blivit glada för? För en icke-given present kan faktiskt vara bättre än en dålig sådan

• Vare sig du vill det eller inte så kommer julklappen du ger ha någon form av symbolik och jag säger inte det för att skapa prestationsångest och att varje års julklapp måste vara e-p-i-s-k men det är bra att vara medveten om det och hur ni har haft det under året. Då kan du dels lättare kan komma på något att ge men framförallt också knyta an julklappen till prestationer/året som gått.

Som arbetsgivare är det lätt hänt att underskatta julgåvor till medarbetarna men det är ett bra exempel på en liten detalj som kan få stor betydelse när det gäller personalvård. Tyvärr är dock många arbetsgivare och ledare tänker att detta ska vara något som är en motivationsfaktor. Men i praktiken upplevs det ofta som hygienfaktor, det vill säga att vi är neutrala kring att få den men om vi inte får den - så saknas den och skapar missnöje snarare än att den motiverar oss. Detta kan såklart variera från person till person men det kan vara bra att känna till som chef!

Med allt detta sagt. Vill, kan du och orkar du ge julklappar till din medarbetare - kör bara kör! Gör det på en rimlig nivå bara så at det kan vara en tradition som du orkar upprätthålla. Vad säger du? Har du fått någon bra julklapp från chefen som du uppskattat extra mycket?

4 december: Min personliga utveckling under året

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för fjärde december!

Sardellen: Vad är annorlunda kring/med dig, den här tiden jämfört med förra året?

Hehe, tanken slog mig nu när jag skrev detta att det kanske egentligen bara så att jag blivit ett år äldre och därmed lite klokare? Vem vet? Bra har det blivit!

Mitt svar: Jag tror inte det syns särskilt mycket på utsidan men på insidan har jag utvecklats en hel del i år, inte minst mentalt. Det känns nästan som att huvudet värker lite av allt växtvärk atm. Men det har också blivit tystare och lugnare i skallen. Mindre oroligt och stressigt. Det märks framförallt när jag sover. Tidigare har många av mina drömmar präglats av stress, känslan av att vara försenad, vilse och glömma saker. Här har ett skifte skett för nu hanterar jag drömscenarierna med ett nytt lugn. Jag ifrågasätter, prioriterar och gör annorlunda och då vaknar jag inte med samma stresspåslag i kroppen. Vilket känns även i vardagen även om jag fortfarande än en småbarnsförälder med ständigt minus på sömnkontot. Och jag har givetvis stunder ändå där jag stressar, är orolig, grinig och allt möjligt fortfarande men jag känner att mitt generella emotionella utgångsläge har justerats till en ytterligare bättre nivå och det är göttigt som tusan.

Personlig utveckling är spännande på det sättet, tycker jag, det kan röra sig om millimetrar av utveckling men som känns som flera meter och ibland helt tvärtom. Exempelvis fick jag ett affärsmässigt utmanade besked häromveckan och jag reagerade knappt över den dåliga nyheten. “Stängs en dörr, öppnas ett fönster” hörde jag mig själv tänka och sedan gick jag vidare med min dag. Nya möjligheter väntar. Allt löser sig. Och ja, alltid lika roligt när man får syn på sina egna framsteg.

Har du förändrats något sedan ett år tillbaka?

3 december: Företagare och småbarnsförälder

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för tredje december där jag faktiskt bytt ut frågan mot en som jag fick från en bloggläsare för några veckor sedan.

Bloggläsare: Hur är det nu att driva eget som småbarnsförälder? Går det? Vad har du lärt dig?

Mitt svar: Går? Ja, klart att det går! Vissa dagar med andan i halsen, andra med gråten men de flesta med glädje och tacksamhet. Samtidigt skulle jag säga att ens personliga utveckling sker i farten av en bromslös Porsche på uppåt-tjack. Jag har vuxit extremt mycket mentalt som entreprenör men också som förälder. Gjort massa missar, glömt alla möjliga saker och känner mig lite som en cirkusföreställning ibland. Jättespännande hela alltet! Och roligt! Riktigt, riktigt roligt.

Jag tror det mesta går om man vill men grundläggande vardagsstruktur, en massa kommunicerande, att vilja samma sak och att försöka vara snälla med sig själva är ändå några bra pusselbitar att ha med sig som föräldrar tänker jag.

Företagare och småbarnsförälder

Något jag har noterat innan och tyvärr bara sett mer av sedan jag blev företagande förälder själv är att manliga företagare inte kan vara föräldralediga för att de driver företag medan kvinnor startar eller driver företag för att få mer tid med familjen. Detta gör mig vansinnig eftersom det tyvärr ändå avslöjar en skillnad på “manligt” vs “kvinnligt företagande” som inte borde behöva finnas. Plus att det innebär att fler kvinnor riskerar att fastna i en deltidsarbetsfälla där de tar större ansvar för familj och hushåll, tjänar mindre och sedan sitter i skiten om det blir dags att skiljas.

Men några insikter jag tar med mig från det här från dessa första nio månader som företagare och småbarnsförälder är:

Alla i Familjen AB behövs

Något som jag ser tydligt, kanske ännu mer hos oss där vi är två karriärister till småbarnsföräldrar, är att vi alla i Familjen AB behövs och måste göra det vi kan hushållsmässigt. Jämställdhet är svårt men viktigt och vi lever inte den perfekta balansen jämt men att vi är två vuxna människor som gemensamt ansvarar för vårt barn, vårt hem och våra liv är ett måste för att vardagen ska fungera.

Det går inte att hinna med allting jämt

Det jag alltid tyckt varit svårast med företagandet är att inte kunna hinna med allt jämt och jag skriver under på det de flesta andra säger om föräldraförändringen att man blir effektivare. Jag tyckte jag var det innan men ja, jag också blivit mer effektiv just för att det är så tydligt hur begränsad ens arbetstid är. Och så är det en massa saker en inte hinner med. Här är nästan alltid stökigt numera exempelvis plus ett gäng andra projekt som väntar på bättre tider för de hinns och orkas inte med och ja, har ansträngt mig för att förlika mig med det. Det går inte att hinna med alltid jämt.

Tillgodose mina behov

Jag har under året blivit bättre på att tillgodose de behov jag har eftersom det, för tillfället, inte funkar att göra sig av med all energi på en arbetsdag. Skippa pauser eller vila, stanna uppe för sent, strunta i att äta. Avsteg från detta sker såklart och de gånger det blir så är det tydligt att jag inte kan fuska med sådant på samma sätt som tidigare. Nu måste det finnas energi till att vara förälder dygnet runt och här försöker jag ändå att använda mig av...

Den flexibilitet som finns

Jag håller inte med den generella uppfattningen som råder på sociala medier att företagande är flexibelt men samtidigt försöker jag att använda all flexibilitet som finns tillhanda i vardagen. Behöver jag sova eller meditera tjugo minuter på kontorssoffan? Då gör jag det. Jobbar jag hemma och kan starta en tvätt? Då gör jag det. Kan jag jobba lite på kvällen för att täcka upp det som inte hanns med under arbetsdagen? Då gör jag det - då och då. Inte alla kvällar för de flesta av dem ligger jag i en hög på soffan och halvsover framför något hjärndött. Allt för att samla kraft till nästa dag igen, hehe.

En sjyst inställning

En annan avgörande faktor för min del är att jag har odlat ett upptäckande mindset och tar mycket mer saker som de kommer. Det gör mig lugnare och mer avslappnad så. Plus att det hjälper mig att se småbarnsföretagarlivet för vad det är: en intensiv tid i livet som är askul och jag är lycklig över att få uppleva det.

Men det är min upplevelse det! Dela gärna med dig om det finns fler företagande småbarnsföräldrar här: hur ser du på saken?