Sardellens brevjulkalender: 3 december

Bara för att det kan vara roligt och mysigt så tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för tredje december där jag faktiskt bytt ut frågan mot en som jag fick från en bloggläsare för några veckor sedan.

Bloggläsare: Hur är det nu att driva eget som småbarnsförälder? Går det? Vad har du lärt dig?

Mitt svar: Går? Ja, klart att det går! Vissa dagar med andan i halsen, andra med gråten men de flesta med glädje och tacksamhet. Samtidigt skulle jag säga att ens personliga utveckling sker i farten av en bromslös Porsche på uppåt-tjack. Jag har vuxit extremt mycket mentalt som entreprenör men också som förälder. Gjort massa missar, glömt alla möjliga saker och känner mig lite som en cirkusföreställning ibland. Jättespännande hela alltet! Och roligt! Riktigt, riktigt roligt.

Jag tror det mesta går om man vill men grundläggande vardagsstruktur, en massa kommunicerande, att vilja samma sak och att försöka vara snälla med sig själva är ändå några bra pusselbitar att ha med sig som föräldrar tänker jag.

Företagare och småbarnsförälder

Något jag har noterat innan och tyvärr bara sett mer av sedan jag blev företagande förälder själv är att manliga företagare inte kan vara föräldralediga för att de driver företag medan kvinnor startar eller driver företag för att få mer tid med familjen. Detta gör mig vansinnig eftersom det tyvärr ändå avslöjar en skillnad på “manligt” vs “kvinnligt företagande” som inte borde behöva finnas. Plus att det innebär att fler kvinnor riskerar att fastna i en deltidsarbetsfälla där de tar större ansvar för familj och hushåll, tjänar mindre och sedan sitter i skiten om det blir dags att skiljas.

Men några insikter jag tar med mig från det här från dessa första nio månader som företagare och småbarnsförälder är:

Alla i Familjen AB behövs

Något som jag ser tydligt, kanske ännu mer hos oss där vi är två karriärister till småbarnsföräldrar, är att vi alla i Familjen AB behövs och måste göra det vi kan hushållsmässigt. Jämställdhet är svårt men viktigt och vi lever inte den perfekta balansen jämt men att vi är två vuxna människor som gemensamt ansvarar för vårt barn, vårt hem och våra liv är ett måste för att vardagen ska fungera.

Det går inte att hinna med allting jämt

Det jag alltid tyckt varit svårast med företagandet är att inte kunna hinna med allt jämt och jag skriver under på det de flesta andra säger om föräldraförändringen att man blir effektivare. Jag tyckte jag var det innan men ja, jag också blivit mer effektiv just för att det är så tydligt hur begränsad ens arbetstid är. Och så är det en massa saker en inte hinner med. Här är nästan alltid stökigt numera exempelvis plus ett gäng andra projekt som väntar på bättre tider för de hinns och orkas inte med och ja, har ansträngt mig för att förlika mig med det. Det går inte att hinna med alltid jämt.

Tillgodose mina behov

Jag har under året blivit bättre på att tillgodose de behov jag har eftersom det, för tillfället, inte funkar att göra sig av med all energi på en arbetsdag. Skippa pauser eller vila, stanna uppe för sent, strunta i att äta. Avsteg från detta sker såklart och de gånger det blir så är det tydligt att jag inte kan fuska med sådant på samma sätt som tidigare. Nu måste det finnas energi till att vara förälder dygnet runt och här försöker jag ändå att använda mig av...

Den flexibilitet som finns

Jag håller inte med den generella uppfattningen som råder på sociala medier att företagande är flexibelt men samtidigt försöker jag att använda all flexibilitet som finns tillhanda i vardagen. Behöver jag sova eller meditera tjugo minuter på kontorssoffan? Då gör jag det. Jobbar jag hemma och kan starta en tvätt? Då gör jag det. Kan jag jobba lite på kvällen för att täcka upp det som inte hanns med under arbetsdagen? Då gör jag det - då och då. Inte alla kvällar för de flesta av dem ligger jag i en hög på soffan och halvsover framför något hjärndött. Allt för att samla kraft till nästa dag igen, hehe.

En sjyst inställning

En annan avgörande faktor för min del är att jag har odlat ett upptäckande mindset och tar mycket mer saker som de kommer. Det gör mig lugnare och mer avslappnad så. Plus att det hjälper mig att se småbarnsföretagarlivet för vad det är: en intensiv tid i livet som är askul och jag är lycklig över att få uppleva det.

Men det är min upplevelse det! Dela gärna med dig om det finns fler företagande småbarnsföräldrar här: hur ser du på saken?