23 December: En konflikt

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tjugotredje december!

Sardellen: Berätta om en konflikt du haft under året.

Mitt svar: Hmm... Alltså, jag har det sämsta minnet för sån't här? Är inte särskilt långsint och det är bara saker som svider till riktigt som fastnar och då brukar jag anstränga mig för att bearbeta dem för jag varken orkar eller vill kånka runt på en massa gamla oförätter. Det innebär inte att jag lever konfliktfritt och det finns både missförstånd,  frustration och meningsskiljaktigheter i vardagen, mycket mer sedan liten kom till världen. Men jag undviker drama så mycket som möjligt och konflikterna brukar lösas. En sak som min man påminde oss om i ett av årets tjafs var "en bra relation måste ha friktion, annars lever vi bara parallella liv tillsammans" minns jag däremot.

Vad vill bråkade om? Har ingen aning, haha.

Jag är alltså sämst på att hålla liv i bråk över tid och ännu sämre på att “hålla räkning” över dem. Sorry! Inget smaskigt innehåll här inte. Hur funkar du?

22 December: Avundsjuka

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tjugoandra december!

Sardellen: Finns det något du är avundsjuk på hos någon annan?

Mitt svar: Med risk att låta präktig, inte just nu för allvarligt talat har jag det extremt bra i livet. Men det har varit en utvecklingsresa!

Tacksamheten över att liten är här trumfar det mesta.

Det var länge som jag hade målat upp en bild av att vara lång, smal och elegant med en stor siffra på bankkontot var det mest rätta. Eller att man behövde göra karriär på ett visst sätt för att “vara lyckad”. Jag har alltid känt ett varierande stort behov av att bevisa mig själv och det har absolut pyst ut i avundsjuka och frustration. Inte minst när en ser personer swisha förbi, ofta omedvetet burna av sina privilegier eller andra faktorer som spelar in, och sedan bara luta sig på “jag har jobbat så hårt” ackompanjerat med en ansträngd underdog-historia för att berättiga sin framgång i stället för att äga den och se den för vad den är: ett i hopkok av massa olika saker varav några kan en styra själv, andra inte.

Bottenläget var nog när vi var inne i IVF-processen var jag träsktrollsgrön av avund på insidan på alla som blev blev gravida enklare än oss. Och arg. Blev fruktansvärt provocerad över alla som '“manifesterade sig till sina barn” eller tyckte det var jobbigt med “produktionssex”. Det hade ju såklart inget med dem att göra - det säger sig självt hoppas jag - och när jag tänker efter så är det nog den här grejen som också gjort den stora förändringen. För vi fick vår unge! Och efter det så känner jag att jag har allt. Han är mitt livs största mirakel. Jag får dessutom jobba med det jag älskar mest, har blivit frisk från min utmattning, kan träna, har det tryggt och bra på alla vis utan dramatik och stök. Det är inte perfekt eller städat i alla hörn men det är underbart.

Visst, jag vill bygga vidare på företaget och att det ska bli det blomstrande imperium det är menat att bli. Skriva böcker. Vi kommer nog vilja bo lite större i framtiden och det vore kul att nöjesresa mer och uppgradera garderoben aningens men jag är tillfreds. Lycklig. Stimulerad. Tacksam. Då är det lätt att inte vara avundsjuk! Så troligtvis lär det ske igen men jag vet inte med vad och det märker vi väl när det händer.

Hur tänker du själv kring detta?

17 December: Betydande läsning

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den sjuttonde december!

Sardellen: Berätta om något du läste i år som fick dig att tänka / se på ett annat sätt.

Mitt svar: Mycket bra fråga som jag faktiskt har fått stöta och blöta lite för jag kommer inte ihåg någon speciell läsning som gjorde detta. En av mina personlighetsdrag är att se olika perspektiv i typ allt hela tiden så jag gör det lite i och bara av rena farten i vardagen. Kanske blir det den här frågan om den gör mig mer medveten om hur jag påverkas av saker jag läser?

Blir det man läser betydelselöst om man inte minns vad man läser när och hur det påverkat en? Eller är det det tillfälliga resultatet som spelar mest roll? Här fick jag lite att tänka på i mina egna beteendemönster.

16 December: Inspirationskällor

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den sextonde december!

Sardellen: Berätta om något du har du inspirerats av i år. Inom valfritt område: mode, inredning, konst, livsstil, relationer.

Jag inspireras nästan alltid av miljöerna jag befinner mig och det är väl absolut en bidragande faktor till varför jag dras som en mygga till ljuset till ställen som antingen är pampiga och snygga eller har atmosfär av något slag. Grand är ju ett exempel på mina favoritställen att sitta och jobba på i Lund.

Mitt svar: Jag tyckte den här frågan var svår för jag inspireras av lite allt möjligt hela tiden. Hur ljuset faller in genom kontorsfönstret. Snygga kläder i flödet. Mötena med människor som lever livet med allt vad det innebär. Tavlor jag går förbi. Jag inspireras av tanken på min framtid. Vardagsnjutet här och nu. Just nu är jag kanske rent utav lite inne i en period när jag behöver inspirationsdoser eftersom jag sitter och både utvärderar och tänker framåt för mitt företagande. Då är det nyttigt att ta in andra perspektiv än sitt eget och det är nog vad inspiration egentligen handlar om för mig. Utsätta mig för nya och andra intryck som får mig att känna in: Vad gillar jag? Vad gillar jag inte? Varför? Vad är för mig? Vad är för andra? Och det här kanske här som också mitt inspirationsmotstånd kickar in i bland - för inspiration fokuserar oftast bara intrycken som känns bra och peppiga men jag tycker att de som utmanar oss, är annorlunda och får oss att ifrågasätta är minst lika viktiga som inspirationskällor. Eller vad tror du om det?

14 December: En relation som förändrats

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den fjortonde december!

Sardellen: Berätta om en relation som har förändrats i år!

Mitt svar: En relation som varit, och fortfarande, är inne i en intensiv utvecklingsfas i år är min relation till min business och min VD-roll som egentligen inte är ny men känns annorlunda nu. Det här med att gå från enskild firma till AB och att bilda Bossverket var på papperet en baggis, administrativt ett pyssel men i min entreprenörsidentitet ett sjumilakliv.

Under hösten har jag känt mig lite splittrad och vilsen. Inte i jobbet jag gör men hur jag ska arbeta nu när bolaget ska växa. Och även om det stundtals är jättedrygt och asjobbigt (sådär som förändring tenderar att var stundtals) är jag också lite glad för det eftersom jag har ändå gjort detta i rätt många år nu. Vad kan och ska jag göra annorlunda? Hur kan och behöver jag uppgradera mig och sättet jag jobbar på? Jag har vuxit och det kommer att innebära lite förändringar för nästa år eftersom jag känner att min VD-hatt behöver omformas.

Det jag gillar med att driva företag är den här ständiga utvecklingen. Du kan inte bli för bekväm och du prövas dessutom hårt i att välja din egen väg om och om igen eftersom det finns så många olika bud om vad som är “rätt” och hur man “borde” göra. Är nästan en konst i sig att sålla vad för saker man kan lära sig av, vad som är relevant och vad som absolut inte är det.

Och ja, det här är en utvecklingsprocess som jag tycker om och samtidigt svär lite över för den är ansträngande. I gengäld tror jag också att det är värt att göra de sakerna som utmanar en till att bli bättre och jag tror att jag kommer titta tillbaka på den här tiden om några år och se detta växande som nödvändigt för mig. Eller hur? Har du någon relation som ändrats i år?