Hålla uppe humöret som chef - hur gör man?

Läsarfråga:

Kort fråga som jag verkligen vill höra ditt svar kring. Hur håller jag uppe humöret som chef när det bara är den ena utmaningen efter den andra? Hur ska jag orka?

Mvh Trött, tröttare, tröttaste chefen

Svar:

Hej! Åh, din trötthet skar nästan genom dessa tre ynka meningar och utan att nu ha en aning om vad det är som händer och sker hos dig vill jag börja mitt svar med att säga: det är ibland vansinnigt tröttsamt att vara chef. Framförallt i tider av många eller stor motgångar. När orken är knapp. Eller det varit intensivt länge. Om det stormar och möjligheten till paus är liten. Och vet du vad? Det är okej att få bli trött. Frusterad. Less. Det är ansträngande att leda! Det är en del av jobbet och (förhoppningsvis) det du får betalt för.

Att arbeta med människor är inte alltid det lättaste och som chef kan det vara en utmaning att behöva vara den som behöver hålla uppe humöret. Bild: Tim Gouw on Unsplash

Hålla uppe humöret som chef - hur gör man?

Det jobbiga är såklart att du som chef inte bara kan säga “tack och hejdå” hur som helst. Det ingår i ledaruppdraget att vara lugn när kriser uppstår, vara den som andra kan luta sig mot och fungera som ett fyrtorn som påminner om riktningen när allt är mörkt och jobbigt. På något vis behöver du fungera fastän du är less och mitt förslag är att du tänker på det i följande moment i den ordning som passar dig bäst:

• Acceptera

• Analysera

• Perspektivera

• Hantera

• Ventilera

Plus: arbeta så hållbart som möjligt under tiden. Låt oss utveckla dem närmare!

Acceptera: Se situationen/situationerna för vad de är

När det är utmanande är det lätt hänt att fastna i tankar som “tänk om jag hade sluppit detta”. Men desto snabbare du som chef accepterar läget du befinner dig i, desto snabbare kan du kliva ut ur känslorna som triggats och se situationen för vad den är. Du måste inte gilla läget men att önska att du fanns någon annanstans kommer tyvärr inte att underlätta situationen.

Analysera: Vad är det för utmaningar och vad uppstår de i?

Alla har vi nog upplevt någon gång att allt skiter sig samtidigt. Men det kan ändå finnas en poäng i att försöka ta ett djupt andetag, ta ett mentalt kliv åt sidan och titta på alla olika händelser och se om det finns:

1. några samband (utöver att ha dig som minsta gemensamma nämnare)? och/eller…

2. någon eller några gemensamma lösningar?

Kanske gör det inte det men oavsett vilket har du då börjat distansera dig mer från vad som händer, se mer logiskt på det och det i sin tur kan bidra till att du blir mer motståndskraftig och får det lättare att hålla humöret uppe.

Perspektivera: justera ditt förhållningssätt

Ja, perspektivera är ett ord och handlar i detta fall om att se ditt jobb ur olika perspektiv och påminna dig om att det är ett jobb.

• Hur emotionellt investerad är du egentligen i ditt arbete?

• Måste du vara så emotionellt investerad som du kanske är just nu?

• Är det egentligen på så blodigt allvar som det känns?

Svaren på dessa frågor har bara du men kanske kan de bidra med att se lite annorlunda på situationen.

Hantera: Gör det som behövs

En av de trista sakerna med att vara chef? Ibland behöver man vara den som kavlar upp ärmarna och tar tag i saker fastän de är jobbiga och obekväma.

Ventilera: Använd dina pysventiler

En annan viktig, men ofta underskattad, sak som gör skillnad i ens mående som ledare är att ha en eller flera personer som du litar på och som du kan gnälla av dig till med vetskapen om att det som du säger stannar mellan er. Bäst är det om de befinner sig utanför organisationen där du jobbar och jag brukar kalla dessa personer för pysventiler eftersom det än så länge är den bästa beskrivningen över funktionen de fyller. Genom att tömma ur dig lite frustration och gnäll och irritation då och då minskar nämligen risken för att du blir en överfull tryckkokare som exploderar den dagen som måttet är rågat.

Som ledare är du både ett fyrtorn och en ledstjärna för resten av gruppen och hur du reagerar och agerar i kriser kommer speglas i resten av gruppen - det är färför det är viktigt att du behåller lugnet i så stor utsträckning som möjligt när saker händer. Bild: LinkedIn Sales Solutions on Unsplash

Två andra perspektiv som kan hjälpa

Fake it until you make it

När jag hjälper klienter formulera sin ledarskapsfilosi är visionen hur du vill vara som ledare ett stående inslag. Ibland kan man luta sig mot den för att hålla i och hålla ut fastän man egentligen inte orkar eller vill hålla humöret uppe som chef och med andra ord: fake it until you make it.

Tänk för dig själv: hur hade den bästa versionen av mig själv som chef varit och betett mig nu? Och där finner du troligen svaret kring hur du ska agera.

Jag säger inte att det är en vattentät metod men den kan absolut fungera över kortare tid för att stålsätta sig.

Arbeta så hållbart som möjligt

Sist men absolut inte minst så vill jag slå ett slag för att arbeta så hållbart som möjligt. Stress är nämligen ett av de snabbaste sätten att eliminera vårt tålamod (oavsett hur mycket av den varan du har från början) så genom att leva och arbeta i ett rimligt och sunt tempo kommer du att hjälpa dig själv hålla humöret uppe. Med andra ord: ta hand om dig och din hälsa!

I medvind är det enkelt att vara chef. Det är i motvinden du som ledare och dina förmågor testas på riktigt och du faktiskt får se om du kan flyga eller inte. Med det sagt är det inte heller hela världen om du ruttnar och tappat humöret som chef alldeles, alla får ha dåliga dagar och det inkluderar dig som ledare. Samtidigt är kraven på dig större och ditt humör kommer att sätta tonen för hur resten av teamet mår. Jag önskar dig innerligt lycka till och hoppas allt går bra - tveka inte att återkomma om du behöver hjälp!

Vad säger du som läser? Har du några knep att dela med dig av som du använder?

Stoppa en medarbetare från att bli utmattad

Läsarfrågan:

“Hej, hej! Har läst bloggen ett tag och gillar blandningen av de olika artiklarna som finns här. Mycket intressant. Men ett ämne som jag inte kan se om du har skrivit om innan är att förhindra utmattning hos andra. Har en person i teamet som jag ser befinner sig i riskzonen. Hen arbetar mycket övertid, tar ofta på sig extra arbetsuppgifter och har blivit mer och mer retlig i humöret senaste tiden. Har förstått att svåra saker pågår i privatlivet med, med både sjuka barn och potentiell skilsmässa, men medarbetaren vill helst inte diskutera sådant på jobbet utan hänvisar till att ‘det är mycket nu men det går bra’. Jag har själv varit utmattad men det är många år sedan och känner mig frustrerad som chef. Hur kan jag stoppa en medarbetare från att bli utmattad när hen själv inte lyssnar eller ser det själv?

Tacksam för hjälp! Brydd chef”

Svar:

Hejsan! Och tack för ditt meddelande - jag önskar att jag kunde skriva att detta kan vara den sista medarbetaren vi lär se bli utmattad men tyvärr tycks trenden fortsätta som tidigare. Först och främst vill jag betona hur bra det är att du som chef ser varningssignalerna och att du hörsammar dem även om medarbetaren själv inte gör det. Ofta blir vi mer uppmärksamma på symptomen som utmattning innebär när vi själva har upplevt det och det är en styrka att ha och använda som ledare, det kan förhoppningsvis också bidra till att vi kan bidra och underlätta situationen på ett mer konkret sätt jämfört med om vi inte hade haft denna erfarenhet.

En del av sjukdomsproblematiken med utmattning är att den som är på väg dit inte ser väggen närma sig, eller tro att den är längre bort än vad den egentligen är. Bild: Henry & Co. on Unsplash

Stoppa en medarbetare från att bli utmattad

Samtidigt är det tyvärr så att vi, hur mycket vi än vill och hur hårt vi än försöker, inte heller ensamma kan stoppa en medarbetare från att bli utmattad. Det måste vara personen själv som ändrar sin kurs till att gå bort från väggen snarare än rakt in i den. Vad vi som chefer däremot kan göra är att hjälpa medarbetaren att dra i handbromsen och kanske också underlätta för personen att ändra sin riktning men det är viktigt att var medveten om att du som chef inte kan göra jobbet eller vara den som räddar medarbetaren i slutändan - det måste hen göra själv.

Kartlägg läget, lyft frågan och skriv en handlingsplan

Det första du kan och bör göra som chef är 1. kartlägga situationen, vilka varningssignaler ser du och hur de tar sig uttryck. 2. lyfta frågan och prata med medarbetaren om detta. Hur personen i fråga reagerar på detta kan sedan variera rätt kraftigt beroende på flera olika faktorer och en vanlig utmaning är att det ingår i sjukdomsbilden att medarbetaren förr eller senare blir så kallat fartblind och inte själv ser väggen alternativt intalar sig att avståndet till den är mycket längre än vad det faktiskt är. Min erfarenhet är att desto närmare en person är en utmattning, desto mindre självinsikt brukar hen ha men det kan såklart variera från person till person.

Men om vi ska generalisera lite så är potentiella utgångslägen här att medarbetaren:

A) Själv ser att utmattningen är nära och accepterar att hen måste börja göra något annorlunda för att förhindra att gå in i väggen

B) Har självinsikt men inte accepterar eller instämmer i att hen behöver göra en beteendeförändring. Vanliga bortförklaringar här brukar gå i stil med “bara jag tar mig igenom den här perioden” eller “bara jag får ta semester” och därmed förminska och/eller skjuta problemet framför sig

C) Inte håller med, ser eller vill erkänna att varningssignalerna finns alls. Kommer med “förklaringar” och svepskäl som förklarar allt, skyller på omgivningen eller omständigheterna alternativt skyller ifrån sig.

Om medarbetaren reagerar som i de två senare scenarierna kan du absolut behöva vara rak och tydlig och lägga fram det du har sett i din kartläggning. Det kan kännas och upplevas som tufft men du gör ju detta av omtanke och ibland är det faktiskt snällare att säga ifrån och säga emot snarare än att klappa medhårs. Samtalet kan och får alltså bli både svårt och obekvämt om det är vad som behövs för att medarbetaren ska få sig en tankeställare. Oavsett hur personen reagerar är det jätteviktigt att ni i detta samtal skriver en handlingsplan tillsammans som innehåller vad medarbetaren ska göra annorlunda framåt men också vad du som chef ska stötta upp med.

Arbetsanpassa

Arbetsmiljölagen är både tydlig och rätt så krävande när det kommer till en arbetsgivares ansvar när det gäller arbetsanpassning och vi är dessutom skyldiga att göra proaktiva insatser när det behövs. Var därför inte rädd för att göra arbetsanpassningar som behövs. Dessa ska givetvis inte vara lösningen på problemet men underlätta för medarbetaren att bromsa i tid och förhindra den potentiella utmattningen.

Förhoppningsvis kan detta leda till att situationen underlättas och en utmattning avvärjs. Jag håller alla tummar och tår för det! Men, eftersom det tyvärr finns en risk för att detta inte är tillräckligt så känner jag mig tvungen att lyfta den tråkiga potentiella utvägen med och det är att…

Det är så viktigt att vi som ledare känner till symptom för stress och hjälper medarbetare som riskerar att bli utmattade. Bild: Tim Gouw on Unsplash

Låta personen rasa

Som jag varit inne på tidigare kan vi som ledare - eller medmänniskor - inte rädda någon som inte vill bli räddad och om vi har gjort vad vi kan, arbetsanpassat det som går och medarbetaren ändå inte hörsammar detta… Ja, då kan det nästbästa vara att förbereda sig på kraschen, hoppas att den blir så lindrig som möjligt och att det kommer tjäna som väckarklockan medarbetaren behöver för att förändra sitt liv och leverne.

Saker du kan förbereda inför detta är att tänka igenom hur arbetet kan organiseras om medarbetaren är sjukskriven och undersöka vilka möjligheter till framtida rehabilitering som finns. Nu har du som skrev frågan egen erfarenhet av utmattning men det kan ändå vara bra att läsa på än mer om utmattningsrehabilitering och vad en som chef kan göra för att underlätta processen.

Granska övriga organisationen

Sist men inte minst vill jag också rekommendera dig att se över övriga arbetsgruppen och organisationen. Inte för att det går att vaccinera sig mot utmattade medarbetare eftersom det långtifrån alltid bara är jobbet som medför att vi blir sjuka i det men för att en utmattad medarbetare troligtvis kan ses som en isolerad händelse. Men två eller fler inom en överskådlig tidsperiod… Det kan vara ett symptom som skvallrar om mer djupgående problematik i organisationen och då räcker det inte med att hantera detta på individnivå utan då behöver större, mer övergripande förändringar tas till.

Med det sagt - heja dig för att du så uppenbart ser och och bryr dig om dina medarbetare. Jag önskar er all lycka till och hoppas, hoppas att det går att avvärja situationen. Kontakta mig om du vill ha mer råd och stöd på vägen! Har ni andra som läser ytterligare tips eller egna erfarenheter att dela med dig av? Gör gärna det!

Resiliens som ledarskapsverktyg

Ja, vad betyder det att vara resilient? Varför är det viktigt att vara det och hur kan du bygga upp din egen och andras resiliens som ledare? Det fokuserar vi på i veckans poddavsnitt! För resiliens som ledarskapsverktyg ska inte underskattas eller förenklas genom att kallas för motståndskraft.

Förra veckans avsnitt: Bygga starka team!

Resilience översätts ofta till motståndskraft och ja, det stämmer men bara till en viss del eftersom det är många olika betydelser som ryms i begreppet!

Resiliens som ledarskapsverktyg

Förutom alla de saker som vi nämner i podden som hjälper en att bli mer resilient i vardagen har jag funderat vidare och kommit fram till ytterligare tre saker som starkt bidrar till min egen resiliens. Den första är att:

Skratta åt det mesta

Jag är rätt glad som person i mitt grundläge men något som jag inte tror syns så mycket såhär i textformat är att jag har rätt så… svart humor. Framförallt privat. Jag skrattar såklart inte åt allt hela tiden men galghumor ska fasiken inte underskattas. Det gör det lättare att hantera saker, få perspektiv och lite andrum. För det finns ju ofta korn av humor i de allra flesta situationer och att se och ta tillvara på dem - det hjälper i alla fall mig i min vardag.

Det kan alltid bli värre

Insikten om att allt alltid kan bli värre låter kanske dyster men det var något jag insåg den hårda vägen när jag blev sjuk i min utmattning och alla möjliga (och omöjliga) saker bara rasade omkring mig. Det var liksom inget slut på saker som gick fel, sönder, gjorde ont och fördjupade smärtan inom loppet av några veckor. Till en början så försökte jag hitta tröst i att “nu kan det inte bli värre” men ja, sån tur hade jag inte. Till slut så landade jag i insikten att “fan, det kan alltid bli värre” och för mig var den nyttig eftersom det ger mig perspektiv på vad som inte gått fel än. Och det i kombination med följande insikt blir ändå bra:

Allt löser sig alltid

Nej, det löser sig kanske inte såsom du hade velat eller önskat och nej, det kommer förmodligen inte att lösa sig av sig självt. Man behöver att ta sitt ansvar, bearbeta det som bearbetas behöver och göra sitt bästa med att förändra det en förändra kan. Men till syvende och sist så får allt en lösning vilket ger dig ett nytt normaltillstånd som du kan utgå ifrån. Livet och tiden har sitt gilla gång hur gärna eller ogärna vi vill det.

Pjuh, det kändes djupt att konstatera men vad fasiken! Det är tjusningen med ledarskap och bloggen i min mening. Att vi kan prata om både ytligt och djupt och högt och lågt och undersöka allt däremellan. Och med det presenterar jag veckans podavsnitt:

Veckans avsnitt finns såklart både på Podbean, Spotify, Acast och iTunes och för dig som vill vara med i vår LinkedIn-grupp är du såklart innerligt välkommen. Det är bara roligt om vi blir flera! Och dela gärna med dig när du har lyssnat på podden vad du tycker om avsnittet! Väcker det några särskilda tankar? Skulle du säga att du är resilient?

"Ät glass och böla en stund" Om mina stressventiler...

Jag skrev ju häromveckan superkort om mina stressventiler när jag insåg att det faktiskt förtjänar ett alldeles eget blogginlägg eftersom de har varit så viktiga för mig under våren. I mitt huvud så ser jag min egen stressnivå som en uppdämd damm och det är när den är full, på gränsen till överfull, som jag märker att jag inte mår bra. Jag får kort stubin, tappar humöret, får svårt att minnas saker, koncentrera mig och är allmänt ocharmig och har svårt att kommunicera på ett vettigt sätt. Alla bekymmer som dyker upp känns fruktansvärt tunga och minsta lilla motstånd kan få mig att vilja svärgråta på ett sätt jag vanligtvis inte brukar reagera på.

Och ja, detta är ju intet sätt unikt för mig utan tvärtom en högst mänsklig reaktion. Bland annat eftersom vår hjärna bland annat stänger ner vår förmåga att känna empati när vi har stresspåslag i kroppen. Med andra ord vill jag egentligen ha en så låg nivå i dammen som möjligt och i alla fall en marginal upp till kanten så att saker som händer kan få höja vattennivån med sina olika mängder utan att det blir världens översvämning.

Den här lilla donnan är också ett chill pill för mig (trots att hon ser sjukt stissig ut i ögonen här, haha). Det går inte riktigt att känna sig stressad med ett luddigt och gulligt djur i famnen.

Mina stressventiler

Så för att justera vattennivån behöver jag mina stressventiler. De är flera och de är små men alla lika nödvändiga på sina olika sätt:

Prata av sig

Jag tror inte att det är någon större surprise att jag är en pratare. Skriva i all ära, att skriva här är en otroligt viktig ventil i min vardag, men till och med det ser jag som ett samtal. Jag mår bra av att blogga för att prata med er här hjälper mig att stanna upp och tänka efter. Men lika viktigt är det för mig att prata med M, prata med familjen, prata med kompisar och givetvis inte i monologform då men ja, ni fattar förhoppningsvis vad jag menar. Prata, prata, prata. Om det som känns eller bara att få fokusera på någon annan och hur de har det kan göra underverk för mina stressnivåer.

Rörelse

Även om jag inte kan träna-träna så tycker jag att rörelse i lagom dos hjälper. Mår mycket bättre när jag får lite av den i vardagen och det är därför jag är så pepp på cyklandet. Den lilla pulshöjningen blir så mycket lättare att få till nu i och med att jag inte kan springa precis som att stretxha igenom kroppen kan bli lugnande och ge mig en paus.

"Ät glass och böla en stund"

Det var en dag häromveckan när jag skrev till Alex och var helt gråtfärdig för att tekniken strulade för mig och jag fick det underbara svaret "ät glass och böla en stund". Hahaha. Älskar detta även om jag inte är särskilt förtjust i glass och sällan äter och bölar samtidigt. Men att äta något gott och att böla var för sig - det gör jag däremot rätt så ofta. Att gråta är knappt ens något val eftersom mina tårkanaler tenderar att flöda över så snart det blir för mycket känslor för den här HSP:aren. Men det är också en grymt viktig pysventil för mig och nivån i dammen sjunker alltid efter att jag har bölat av mig.

Stora fyrbenta djur är såklart också grymt stressreducerande, finns inget så rofyllt som att komma ut till stallet!

Meditationen

Även om jag inte hinner meditera en timme om dagen så kan bara några minuters meditation bidra med mycket. Under våren har jag testat på på mediyoga och chakrameditation och det har gjort så stor nytta. Både som stressventil men också för att hålla koll på hur jag mår nu när arbetsbelastningen varit så stor. Djupandning for the win!

Städa

Alltså, det känns ju som kvinnofällan 1950 att skriva detta. Men att städa och ha det städat hjälper mig mycket när jag känner mig stressad. Med ordning och reda omkring mig blir det dels lättare att fokusera och men det känns ofta väldigt terapeutiskt medan en gör det.

Hjärndöda eller hjärnstimulerande aktiviteter

Ibland så är tv-spel, serietittande, ogräsrensning eller att måla i målarbok en fantastisk pysventil eftersom man gör något som inte kräver någon som helst hjärnkapacitet. Andra dagar löser jag Soduko eller korsord just för att jag behöver stimulera hjärnan fast med något annat än jobb och kan då varva ner eftersom jag blir trött i skallen av sådan hjärngympa. Två sidor av samma mynt som passar olika bra olika dagar alltså!

Och ja, detta är väl mina främsta stressventiler som hjälper mig att hålla balansen och stressnivån i schack. Inte för att jag lyckas jämt (the downside of being human) men det hjälper mycket i vardagen! Har du några tips och trix att dela med dig av? Gör gärna det, vore kul att höra!

Så hjälper du medarbetare med en anpassningsstörning

Kriser som händer oss påverkar oss alla på olika sätt. Den pandemi vi alla är mitt inne i nu är bara ett exempel på saker som kan hända och ge oss en så kallad anpassningsstörning. Det innebär att en situation, exempelvis en skilsmässa, ett dödsfall eller någon annan form av trauma, påverkar oss starkt och negativt med ökad oro, ångest, nedstämdhet och att vi får svårt att fokusera.

Att få detta efter något som har hänt oss är normalt och behöver i sig inte vara något att oroa sig för. Men om det dåliga måendet håller i sig över tid kan det leda till en anpassningsstörning och Fast Company menar att detta är något som flera lider av i dessa tider. Så hur kan du som chef hjälpa medarbetare med en anpassningsstörning? Här är några råd på vägen!

Inget liv levs endast i dur och även på arbetsplatser är det viktigt att vi får ha dåliga dagar. Men när dåliga dagar beror på något särskilt, håller i sig länge och går ut över övriga livet på ett negativt sätt kan det röra sig om en anpassningsstörning. Bild: Free-Photos från Pixabay

Så märker du av det

Som vi nämnda ovan är de vanligaste symptomen på en anpassningsstörning stark oro, nedstämdhet, ångest, en känsla av meningslöshet och svårigheter att hålla fokus och koncentration. Den märks ofta av relativt nära inpå den utlösande händelsen, ofta inom tre månader enligt Fast Company. Men den varar i gengäld sällan mer än sex månader så genom att upptäcka symptomen i tid kan anpassningsstörningen lindras.

Här gäller det alltså att du som ledare känner dina medarbetare, att er relation är stark och att du har ett närvarande ledarskap så att du kan känna in och få veta om något särskilt händer. Genom att lära känna varandra blir det lättare att se om någon beter sig annorlunda eller inte verkar må bra. Det är normalt att ha sina up's and down's, framförallt om tråkiga saker händer. Men om medarbetaren påverkas för illa av det som skett kan en person behöva din hjälp att återhämta sig.

Läs mer: Våga prata om psykisk ohälsa på jobbet

Så hjälper du en medarbetare med en anpassningsstörning

För det första är det viktigt att du som chef har med dig att du varken är eller ska vara psykolog på arbetet. Det är en sak att vara stöttande, coachande och hjälpande och en annan att vara medicinsk kunnig för att kunna ställa diagnoser och därigenom bidra till att lösa dem. Men har du medarbetare som du kan känna igen i beskrivningen ovan finns det ändå saker du kan göra för att underlätta situationen.

Prata om hur ni känner och påverkas

En så liten sak som att prata med varandra om hur ni känner och påverkas kan bidra till att ni mår bättre. Gör en daglig check in där ni går laget runt och stämmer av hur ni mår och hur ni har det. Genom att göra så får alla komma till tals och det kan bli ett forum till att få ventilera transparent i teamet oavsett om det är positiva eller negativa saker ni känner.

Fråga personligen

Sedan är det såklart så att alla har olika behov av att prata om saker som händer och alla är inte bekväma med att säga för mycket i grupp. Därör blir det också viktigt att fråga personligen "hur mår du?", stämma av "hur har du det?" och om det finns något du som chef kan hjälpa medarbetaren med. Lyssna aktivt på svaren du får. Oavsett om ni har en stark relation eller inte med varandra än så visar du på så vis att du bryr dig - framförallt om du är tydlig med att fråga med värme och omtanke.

Hjälp personen få professionell samtalshjälp

Om ens dåliga måendet går ut över jobbet eller familjelivet mer än att man har ett gäng dåliga dagar kan det vara läge att hjälpa medarbetaren få professionellt stöd i form av samtalshjälp. Ibland kan det behövas långtgående stöd och ibland kan det räcka med några samtal, det varierar såklart på vad det är som orsakar anpassningsstörningen. Men om det går ut över arbetet så ingår det i ert arbetsmiljöansvar att hjälpa medarbetaren.

Kom ihåg att detta är en medicinsk diagnos som inte kan utfärdas lättvindigt av vem som helst. Däremot kan det vara bra att känna till att den finns och att det är något som går att få medicinsk hjälp med oavsett om det är du själv eller någon annan som drabbas!

Vad säger du som läser, var denna artikel till någon nytta? Är detta något som du känner till sedan tidigare eller var det som för mig något nytt?