Joharis fönster

Det är dags att kika på en av klassikernas klassiker inom ledarskapsmodeller och det är Joharis fönster, på engelska Joharis Window. Modellen togs fram av psykologerna Joseph Luft och Harrington Ingham i mitten på 1950-talet och är en av dem som fortfarande används flitigt. Varför? Troligtvis för att den enkelt och tydligt illustrerar människors självkännedom och syftar till att lära känna sig själv bättre. Ursprungligen har den använts genom att man som deltagare kan utgå från en lista av adjektiv och sedan placera in dem i ett av de olika fälten.

Men det jag uppskattar mest med den i rollen som ledarskapsutvecklare är just tydliggörandet hur vi kan se på oss själva i förhållande till eller i samspel med andra i vår omgivning. Det gör det nyttig att känna till och ha med sig som ledare och chef - både för vår egen del men också när vi leder våra medarbetare.

En illustration över fyrfältaren som Joharis fönster, saxad från mitt eget presentationsmaterial när den är med i någon av mina utbildningar. Grafik: Bossverket

Joharis fönster

Joharis fönster består av fyra olika fönster inom vilka vi kan sortera in saker som vi själva och/eller andra vet och känner till om oss själva. Låt oss börja högst upp till vänster!

Öppen

Det öppna fältets karaktär är vad som är känt båda för oss själva och för vår omgivning (vilket såklart kan variera från person till person i vår omgivning).

Ur ett ledarskapsperspektiv: Här skulle vi kunna säga att det som vi säger om oss själva som ledare (eller medarbetare) som stämmer överens med omgivningens uppfattning ryms. Det som ryms här kan användas för att bekräfta medarbetares egen självbild, självkänsla och självförtroende.

Blind

Det blinda fältet rymmer de saker som andra vet om oss men som är okänt för oss själva. Vare sig vi gillar det eller ej har vi alla minst en, troligtvis flera blinda fläckar när det kommer till hur vi är som personer eller hur vi beter oss.

Ur ett ledarskapsperspektiv: I bland kan detta fält ställa till det för dig som chef, exempelvis om du befinner dig i en situation med en medarbetare där du ser ett beteende som är problematiskt för hen i sin arbetsroll som hen inte känner till. Finns lite olika sätt att agera i den situationen beroende på problemet men i bland behöver vi uppmärksamma medarbetaren om detta och bidra till att informationen vi har flyttas från det blinda fönstret till det öppna. Ibland kan beteenden korrigeras utan att någon flytt sker alls.

Dold

Väldigt få av oss delar allt som har hänt eller sker i våra liv på jobbet och den typen av information och erfarenheter samlas här i det dolda fönstret. I bland väljer vi att dela med oss av det, ibland inte.

Ur ett ledarskapsperspektiv: Det händer då och då att medarbetare, eller vi själva för den delen, påverkas av saker som händer i det dolda fönstret och det är alltid en klurig balansgång. För som chef varken kan, ska eller behöver du kräva hundra procent transparens från dina medarbetare och du behöver kunna leda utifrån faktumet att du inte vet allt om dina medarbetare.

Okänd

Vi kan resonera, vi kan spekulera men ingen av oss kan veta hur vi är eller hur vi agerar i alla situationer och lägen. En del av våra egenskaper är dolda både för oss själva och vår omgivningen och kanske aldrig någonsin blir kända eller blir det den dagen vi försätts i en situation där vi aldrig varit förut.

Ur ett ledarskapsperspektiv: Detta fönster är faktiskt viktigare än vad man kan tro som ledare! Inte för att du ska försöka ta reda på vad som ryms här utan för att du kan bära med dig denna som påminnelse om två saker. 1. Alla är vi ständigt föränderliga över tid hur väl vi än känner varandra eller hur länge vi har känt varandra samt 2. att du som chef aldrig någonsin för förutsätta att du vet hur medarbetare fungerar. Du kan såklart göra antaganden som visar sig stämma - både om dig själv och andra - men det är inte förrän vi är väl inne situationen som vi får reda på hur den påverkar oss eller hur vi beter oss i den.

Så! Där har vi den, Joharis fönster, kryddad med mina perspektiv kring hur du kan använda den som chef. Vad tycker du om den? Är den användbar eller har du någon annan syn på modellen? Dela gärna med dig!

2024 års ledord: Flöde

Jag vet, vi befinner oss i slutet på januari nu. Är det inte lite sent att tänka på mål för året och ledord nu? Borde jag inte ha gjort det för flera veckor sedan?! Njä, det tycker jag inte. Årets första jobbvecka blev mest en sjukstuga, sedan behövde jag - för mig själv - sammanfatta och avsluta 2023 ordentligt. Nu tredje veckan in däremot, nu har jag hunnit reflektera, tänka och landa i hur jag vill arbeta under det kommande året.

Mitt ledord för det?

Flöde

Jag har haft ett par olika ledord som jag velat mellan de senaste veckorna. Relax var ett. Flow ett annat. Skala av och skala ner var en annan tanke för jag är just nu i ett läge där jag å ena sidan skalar upp min business och mitt arbetsliv. Jag gör exakt samma saker som tidigare men på en annan nivå nu - det märks i uppdragen jag får och klienterna som jag hjälper. Samtidigt är jag i en intensiv fas av livet där behovet också finns av att skala ner. Och det kan ju låta som två motpoler vid första anblicken men jag ser framför mig hur de två vägarna faktiskt ligger precis jämte varandra. Så att följa flödet får bli min strategi för att göra det med hjälp av några fokusområdet jag ska fokusera på extra eller bara ha med mig som påminnelse.

Jag är på en väldigt bra plats i livet nu och njuter av och i det.

2024 års ledord: Flöde

Tillit

Såklart har jag stunder där rädsla eller tvivel gnager till, det är bra för då får jag möjligheten att tänka till vad jag håller med. Men till syvende och sist så känner jag stark tillit nu till att allt kommer att bli bra. Jag är på rätt plats, jag gör det jag kan och är bra på. Det är en utmaning att slappna av och ha tillit till det när en är både uppfostrad och van med att kämpa sig fram och jobbare så hårt det bara går men det här året ska jag göra det motsatta. Följa med flödet och se vad som händer.

Ta det lugnare

Japps, du läste rätt! Såhär, jag är en aktiv person - jag är ofta på språng och det går undan. Det kommer inte att ändras generellt och än mindre med tanke på hur mycket intensivare livet med småbarn är. Just därför måste jag samtidigt ta det lugnare och prioritera min återhämtning ännu mer detta år. Lyssna in och lyda kroppen signaler. Prioritera vila. Jobba smartare och med flowet jag har. Det är en annan nödvändighet i att ha energi kvar när arbetsdagen är slut nu när vi har en liten en.

Sluta räkna arbetstimmar

En annan sak som jag ska testa är att helt sluta räkna arbetstimmar. Spelar det någon roll vilka eller hur många timmar jag jobbar om jobbet blir gjort? Nej och nej. Det har varit min övertygelse länge men sedan jag skaffade kontoret så har det dykt på enstaka tankar kring när jag kommer och när jag går som är helt onödiga. Jag har koll så att jag inte jobbar mer än heltid, på saker som är inbokade och kommer såklart tänka framåt och planera “hur många timmar tar dessa uppgifter?” - men jag ska inte lägga en värdering i när jag kommer till kontoret och när jag går. Ska bli spännande att utvärdera detta i slutet på året!

Det är mina tankar för det här året det. Att följa flödet, vara i det, ge mig hän, ha så roligt som möjligt, gråta när det behövs och ja… Leva! Vad har du för intentioner med ditt 2024?

Chefiga nyårslöften

Nytt år = nyårslöftenas och förändringarnas tidevarv. Jobbar du som chef - eller vill göra det i framtiden - kommer här ett gäng chefiga nyårslöften att inspireras av och testa på under det kommande året. Mitt tips? Välj en eller två av dem, börja där och sedan kan du jobba dig vidare med nästa utvecklingsområde. Så välj den som du tror kan ge störst positiv effekt för dig i din vardag och bryt ner det i mindre, konkreta vanor som du kan börja implementera i din vardag över tid.

Nyår = tiden för nyårslöften. Vad vill du göra annorlunda eller bättre som chef under nästa år? Bild: Sincerely Media on Unsplash

Prioritera mat, sömn, motion

Dessa grundläggande behov gäller oss alla och det tråkiga med dem är att de behöver tillgodoses varje dag i någon form. Gör vi inte det? Nej, då kommer vi också på sikt att må och prestera sämre som ledare och medmänniskor och tyvärr är detta en så himla lätt sak att börja rucka på när jobbet kräver mer av oss. Gör. Inte. Det. För din egen skull. Prioritera dem så mycket du kan och har möjlighet till det.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Först och främst behöver du syna dina svagheter i sömmarna. Vilket eller vilka av dessa områden är det som brister och vad kan, vill och ska du göra annorlunda framåt? Gäller det maten är det kanske en bra start att börja med att planera och möjliggöra vad du ska äta när och hur. Behöver du förändra dina motionsvanor? Ja, då finns det hjälp att söka och få för det och så vidare.

En rimligare arbetstakt

Hinner du med ditt jobb på de antal timmar som du är anställd för att jobba varje vecka? Känner du dig avslappnad och har “intensiva perioder” som faktiskt är intensiva perioder och inte din vardag? Har du - som regel, ej undantag - energi kvar när arbetsdagen är slut? Grattis! Då kan du klappa dig själv på axeln och välja något annat nyårslöfte. Om du däremot har mycket övertid som regel, intensiva perioder som avlöser eller överlappar varandra eller är slutkörd efter majoriteten av dina arbetsdagar? Ja, då är det kanske dags att göra något annorlunda…

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Vad beror dock på din situation och ditt chefsuppdrag! Ibland räcker det med att reglera arbetsbelastningen eller börja jobba på ett annat, mer umbärligt sätt. Ibland behöver man justera sitt förhållningssätt till jobbet. Ibland behöver man göra både och parallellt för att en hållbar förändring ska till.

Aktivt tacka ja eller nej till möten

Har din kalender den magiska förmågan att den snabbt blir knökfull bara du blinkar? Går större delen av din arbetstid åt till möten? Är det svårt att hinna göra jobbet du har på grund av alla möten? Då kanske här finns ett utvecklingsområde för det nya året. Som chefer behöver vi anpassa våra arbetsdagar efter andra men det innebär inte att vi är maktlösa inför våra egna kalendrar och aktiviteterna som ryms där.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Istället för att bara se din kalender fyllas på till bredden och höjden av möten: börja med att aktivt tacka ja och eller nej till dem. Vilka är relevanta att du är med på? Vilka är det inte? Vilka behöver du mer information om för att kunna fatta beslut om du kan/bör/ska vara med eller ej? Såklart är vissa ledande roller mer mötesintensiva än andra men det betyder inte att du behöver vara med på alla möten som du blir kallad till.

Om vi fortsätter göra som vi alltid har gjort ja, då är risken dessvärre minimal att något kommer att bli annorlunda av sig självt och här kan nyårslöften faktiskt fylla en funktion för förändring i arbetslivet eller livet i stort om man nu önskar det. Bild: Gabrielle Henderson on Unsplash

Mer återhämtning i vardagen

Även här variera såklart våra möjligheter beroende på faktorer som inte alltid ligger inom vår kontroll. Samtidigt möter jag i min roll som ledarskapsutvecklare många som också har alla möjligheter till att återhämta sig mer men inte gör det av en lång rad olika anledningar.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Först och främst: börja med att läsa den här artikeln om olika sorters vila. Stäm av gentemot din egen vardag vilken sorts återhämtning som du faktiskt får i din vardag respektive vad du skulle behöva. Börja verkställa det som du saknar och behöver utan att göra ett för stort projekt av det. Små stunder ger mer återhämtning än de som inte sker alls.

Identifiera din riktning

Ja, vart är du på väg?

Inte för att man måste ha någon särskild riktning i livet - det är trots allt till för att levas och upplevas. Men om du tillhör en av dem som vill, och mår bra, av att ha det - då är nyåret såklart ett bra läge för att fundera på och formulera din riktning framåt.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Det finns en mängd olika övningar en kan göra för att fundera kring detta. Att göra en vision board är en, Behovshjulet är en annan. Själv arbetar jag med ledord för varje år som jag sätter i fokus och kommer, utöver det, för andra året i rad nu att använda min nya kalender för att förstärka ledordet ytterligare. Det finns inga rätt eller fel här utan testa dig fram för att se vad som passar dig bäst och sök stöd från någon som jobbar som jag om du behöver mer riktning i ditt ledarskap - eller en livsstilscoach om det gäller livet i stort.

Inte bara tänka “reflektera mera” - gör det

En vanlig sak jag får höra i mitt jobb är att man som ledare känner ett behov att reflektera mer i sitt ledarskap. Att inte bara fastna i görandet utan också ge sig själv tiden till att fundera över både riktningen framåt men också bakåt. Varför blev det som det blev? Varför var det jag gjorde bra? Hur kan jag göra bättre eller på ett annat sätt nästa gång? Desto mer du tränar på att reflektera löpande i vardagen desto enklare och mer till automatiserat kommer du att börja göra det.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Du kan såklart göra detta på olika sätt, ett är att ha en mentor som du träffar och pratar med regelbundet där möten i sig innebär ett reflektionsarbete. Men du kan såklart också göra det på din egen kammare! I Bossbrudsgruppen kör vi fredagsreflektion men du kan såklart lika gärna testa att göra det i slutet på varje arbetsdag! Det viktiga är att 1. du gör det 2. du gör det så enkelt för dig som möjligt.

Frågor att utgå från kan exempelvis vara…

• Vad har jag gjort bra under dagen/veckan?

• Varför blev det bra?

• Vad har jag lärt mig eller blivit påmind om?

Så, här har du ett par olika förslag på nyårslöften att undersöka eller testa på att ha som chef. Såklart bör du välja det av dessa - eller något helt annat - som passar för just dig i din vardag. Har du som läser något eller några andra idéer och förslag på nyårslöften som du vill dela med dig av? Kanske rent utav något du ämnar att satsa på för din egen del. Please share!

"Ät glass och böla en stund" Om mina stressventiler...

Jag skrev ju häromveckan superkort om mina stressventiler när jag insåg att det faktiskt förtjänar ett alldeles eget blogginlägg eftersom de har varit så viktiga för mig under våren. I mitt huvud så ser jag min egen stressnivå som en uppdämd damm och det är när den är full, på gränsen till överfull, som jag märker att jag inte mår bra. Jag får kort stubin, tappar humöret, får svårt att minnas saker, koncentrera mig och är allmänt ocharmig och har svårt att kommunicera på ett vettigt sätt. Alla bekymmer som dyker upp känns fruktansvärt tunga och minsta lilla motstånd kan få mig att vilja svärgråta på ett sätt jag vanligtvis inte brukar reagera på.

Och ja, detta är ju intet sätt unikt för mig utan tvärtom en högst mänsklig reaktion. Bland annat eftersom vår hjärna bland annat stänger ner vår förmåga att känna empati när vi har stresspåslag i kroppen. Med andra ord vill jag egentligen ha en så låg nivå i dammen som möjligt och i alla fall en marginal upp till kanten så att saker som händer kan få höja vattennivån med sina olika mängder utan att det blir världens översvämning.

Den här lilla donnan är också ett chill pill för mig (trots att hon ser sjukt stissig ut i ögonen här, haha). Det går inte riktigt att känna sig stressad med ett luddigt och gulligt djur i famnen.

Mina stressventiler

Så för att justera vattennivån behöver jag mina stressventiler. De är flera och de är små men alla lika nödvändiga på sina olika sätt:

Prata av sig

Jag tror inte att det är någon större surprise att jag är en pratare. Skriva i all ära, att skriva här är en otroligt viktig ventil i min vardag, men till och med det ser jag som ett samtal. Jag mår bra av att blogga för att prata med er här hjälper mig att stanna upp och tänka efter. Men lika viktigt är det för mig att prata med M, prata med familjen, prata med kompisar och givetvis inte i monologform då men ja, ni fattar förhoppningsvis vad jag menar. Prata, prata, prata. Om det som känns eller bara att få fokusera på någon annan och hur de har det kan göra underverk för mina stressnivåer.

Rörelse

Även om jag inte kan träna-träna så tycker jag att rörelse i lagom dos hjälper. Mår mycket bättre när jag får lite av den i vardagen och det är därför jag är så pepp på cyklandet. Den lilla pulshöjningen blir så mycket lättare att få till nu i och med att jag inte kan springa precis som att stretxha igenom kroppen kan bli lugnande och ge mig en paus.

"Ät glass och böla en stund"

Det var en dag häromveckan när jag skrev till Alex och var helt gråtfärdig för att tekniken strulade för mig och jag fick det underbara svaret "ät glass och böla en stund". Hahaha. Älskar detta även om jag inte är särskilt förtjust i glass och sällan äter och bölar samtidigt. Men att äta något gott och att böla var för sig - det gör jag däremot rätt så ofta. Att gråta är knappt ens något val eftersom mina tårkanaler tenderar att flöda över så snart det blir för mycket känslor för den här HSP:aren. Men det är också en grymt viktig pysventil för mig och nivån i dammen sjunker alltid efter att jag har bölat av mig.

Stora fyrbenta djur är såklart också grymt stressreducerande, finns inget så rofyllt som att komma ut till stallet!

Meditationen

Även om jag inte hinner meditera en timme om dagen så kan bara några minuters meditation bidra med mycket. Under våren har jag testat på på mediyoga och chakrameditation och det har gjort så stor nytta. Både som stressventil men också för att hålla koll på hur jag mår nu när arbetsbelastningen varit så stor. Djupandning for the win!

Städa

Alltså, det känns ju som kvinnofällan 1950 att skriva detta. Men att städa och ha det städat hjälper mig mycket när jag känner mig stressad. Med ordning och reda omkring mig blir det dels lättare att fokusera och men det känns ofta väldigt terapeutiskt medan en gör det.

Hjärndöda eller hjärnstimulerande aktiviteter

Ibland så är tv-spel, serietittande, ogräsrensning eller att måla i målarbok en fantastisk pysventil eftersom man gör något som inte kräver någon som helst hjärnkapacitet. Andra dagar löser jag Soduko eller korsord just för att jag behöver stimulera hjärnan fast med något annat än jobb och kan då varva ner eftersom jag blir trött i skallen av sådan hjärngympa. Två sidor av samma mynt som passar olika bra olika dagar alltså!

Och ja, detta är väl mina främsta stressventiler som hjälper mig att hålla balansen och stressnivån i schack. Inte för att jag lyckas jämt (the downside of being human) men det hjälper mycket i vardagen! Har du några tips och trix att dela med dig av? Gör gärna det, vore kul att höra!

Queens of fucking everything

Ja, ödmjuk är inte ett epitet som passar in särskilt väl på varken mig eller Alex. Tvärtom så kallar vi oss queens of fucking everything utan den minsta ironi. Vi har båda två ett riktigt bra självförtroende, en riktigt bra självkänsla och en god självinsikt. Men hur har vi fått det? Och när har vi varit modiga? Ja, det och mer kommer du att höra om i dagens poddavsnitt.

Jag kan inte riktigt förstå att vi redan har gjort sex avsnitt av podden. Hur fort får tiden gå egentligen?

Queens of fucking everything

Och det här avsnittet har såklart fått mig att fundera ännu mer på det här med självförtroende och självkänsla. Jag känner mig nämligen allt som oftast extremt trygg i det jag kan och vad jag klarar av men det innebär inte att min självkänsla är på topp jämnt. Har jag en dålig dag kan den rent utav av vara riktigt i botten men oftast skulle jag säga att den är fin och nu kom vi inte på det i avsnittet men jag tror att det också kan ha att göra med att jag inte tror på det här med att man måste älska sig själv.

Det är såklart en jättefin tanke att man ska göra det jag köper det inte eftersom det lägger en sådan press på oss och framför allt när klyschan "du måste älska dig själv för att kunna älska något annat" kommer upp på tapeten. För det är inte sant. De allra, allra flesta av oss älskar andra människor oavsett hur vi känner om oss själva - det är som att jämföra äpplen och päron. Och ofta har jag noterat att det här tvånget om självkärlek snarare mynnar ut i en belastning snarare än den självacceptans som den borde medföra. Kärlek är en känsla som, precis som alla andra känslor, är omöjlig att känna hela tiden. Vi kan liksom inte gå runt och vara pirrigt glada i oss själva - eller någon annan heller - jämt. Däremot är det viktigt att respektera sig själv. Att respektera sig sin integritet och sina gränser. Och det senare pratar vi mer om i poddavsnittet!

Är du med i vår LinkedIn-grupp än? Om inte se till att gå med pronto och vill du inte lyssna på podden direkt här kan såklart göra det på både Spotify eller Podbean. Och dela gärna med dig - när var du som modigast? Och hur står det till med din självkänsla och ditt självförtroende?