Hogwartshusens olika ledarskapsstilar

De fyra olika husen i Hogwarts har sina karaktäristiska drag och filosofier om vilka olika egenskaper som premieras. Baserat på det vi sett i filmerna och böckerna: vad kan vi dra för slutsatser om Hogwartshusens olika ledarskapsstilar? Vilken är den bästa och vilken är den mest överskattade? Och vilka värdeord står sig starkast i ledarskapsammanhang? Låt oss kika närmare på det!

Hufflepuff, Ravenclaw, Slythering och Gryffindor är de fyra olika elevhemmen på Hogwarts, trollkarlsskolan i böckerna om Harry Potter och baseras på sina fyra olika grundares värderingar och personligheter. Bild: Rhii Photography on Unsplash

Hogwartshusens olika ledarskapsstilar

I Gryffindor uppmuntras äventyrslustan och modet. Bild: Canva

Gryffindor: det äventyrliga ledarskapet

I Gryffindor premieras äventyrlighet, mod, att tänja på gränser och, när det passar, låta ändamålet helga medlen. Det har definitivt sina gemensamma nämnare med det karismatiska ledarskapet - inte minst i att det ofta är energiskt, syns och tar täten. Men är det alltid det bästa? Nja, det beror på. Ibland är inspiration exakt det som behövs från ledningens sida och att någon visar vägen och här kan det äventyrliga ledarskapet vara precis det som behövs. Ett exempel på detta skulle jag ändå säga att Potters betydelse för motståndsrörelsen ger prov på där Dumbledores armé samlas och levereras trots starka yttre påfrestningar.

I gengäld har det, likt det karismatiska ledarskapet, också en tendens att överskattas och glorifieras (något jag absolut ser signaler på även i Potterverse). Exempelvis i att denna ledarskapsstil ofta upplevs som inspirerande och premieras fastän det inte alltid är den mest effektiva. Risken är nämligen att den karismatiska ledaren snudd på helgonförklaras, vilket å ena sidan kan ena en grupp som har samsyn i detta men å andra sidan också skapa för stor distans som alienierar ledaren och visionen som hen förespråkar. En annan nackdel är också att det äventyrliga ledarskapet kan upplevas som osäkert, ombytligt och osäkert om man som medarbetare inte är en av dem som uppskattar det eller om det är fredstider som råder och ett mer förvaltande eller vårdande ledarskap är det som behövs.

Gryffindors värdeord:

Courage - mod är alltid bra att ha för det behövs i den ledande rollen, inte minst för de obekväma situationer där du behöver vara den som bestämmer.

Daring - våglig är däremot en sådan sak som är kontextuell. Det är nämligen inte en generell tumregel att det alltid bra att vara den som springer först och huvudstupa in i alla situationer. I kriser och vid förändringsarbete kan en risktagande ledare vara det som behövs men chefen kan lika gärna behöva vara den som drar i handbromsen eller hittar alternativa vägar.

Nerve - fräckhet och att vara tuff, alltså är man sådan som person kan det absolut lira väl med ens personliga ledarskapsstil men det är inte i sig en eftertraktad ledaregenskap som alla ledare borde ha bara för att.

Chivalry - ridderlighet skulle jag däremot inte påstå är bra alls eftersom det ofta innebär en syn på att chefen är den som har ansvaret att rädda andra och/eller världen. Detta brukar nämligen leda till olika överbeskyddande beteenden och även om detta nio gånger av tio sker med välmening och omtanke blir det i stället begränsande och infantiliserande.

I Slytherin sätts det värde i att vara ambitiös och driftig men också slug och listig. Några bra saker för en ledare att ha och göra men det kan också bli för mycket av det goda. Bild: Canva

Slytherin: det ambitiösa ledarskapet

Målmedvetenhet, prestation och ambition lyfts fram som Slytherings främsta drag (när de inte bara svartmålas som ondskefulla) och just ambitiöst ledarskap är begreppet som slår mig när jag tänker på detta Hogwartshus. Fördelarna med det är att det som önskas ska hända också verkställs och implementeras, att det blir handlingskraftigt och att det är resultatorienterat! Målet är tydligt och i både böckerna och filmerna målas en strängt auktoritär bild upp av husets olika ledare. Något som på ett sätt absolut kan vara fallet men samtidigt också är lite missvisande ty ett resultatorienterat ledarskap inte bara behöver vara auktoritärt även om det ofta tenderar att bli mer av den varan.

En faktor som gör det ambitiösa ledarskapet sårbart är att risken finns att det blir individualistiskt och att den egna individens intresse och agenda kan bli mer tongivande än verksamhetens bästa ur ett långsiktigt perspektiv. Alternativt att det bli för målfokuserat och där faktorer som välmående och arbetsmiljöarbetets mindre synliga värden nedprioriteras om de riskerar att hamna i vägen för resultat som ska uppnås.

Slytherins värdeord:

Ambition - Ambition är en drag som många ledare har, både för att man ofta behöver ha någon form av driv för att vilja bli chef men också för att vilja avancera vidare i sin karriär. Sedan kan det variera hur bra de starka ambitionerna är och blir i ledarrollen, det kan nämligen bli för mycket av den varan om de personliga ambitionerna trumfar eller infrias på bekostnad av verksamheten och medarbetarnas intressen. Det som är spännande är att det inte finns något givet svar för vad den rätta mängden ambition är utan “det beror på” samtidigt som en varierande stor portion av det behövs för att lyckas som ledare.

Cunning - Listighet och slughet, haha, det är absolut ett tveeggat svärd som ledaregenskap. Å ena sidan är det bra att ha ibland, för många ledarskapsprocesser sker i det dolda och ledarskapet innebär en påverkan behövs i varierande grad. Å andra sidan bidrar det sällan till ökad tillit och trygghet och därför kan det också snabbt bli destruktivt.

Resourcefulness - Att vara smart med och ta till vara på resurser är en ledarkvalitét som ofta glöms bort och underskattas trots att den är superviktig och en del av de allra flesta chefers vardag? Jag har ännu inte mött en ledare som har fria tillgångar till olika slagsresurser utan alla ledande roller har ramar och begränsningar att förhålla sig. Att kunna gräva där man står, använda det som finns är både viktigt och värdefullt. Även i form av att vara handlingskraftig!

Cleverness - ett värdeord med flera olika betydelser men min tolkning är att det handlar om att vara skicklig och begåvad, vilket är något jag tänker att fler ledare skulle behöva värdesätta hos sig själva. Att utvecklas som ledare är ett livslångt lärande och en riktigt bra chef ser ledarskapet som ett eget hantverk där du aldrig bli fullärd.

Ledarskap kräver ofta att du har huvudet på skaft men det kan såklart bli för mycket av det goda även det eftersom du leder människor, inte robotar i arbetslivet. Bild: Canva

Ravenclaw: det intelligenta ledarskapet

Pålästa, kunniga och smarta: Ravenclaw är en stark förespråkare av det intelligenta ledarskapet vilket är toppen ur bemärkelsen att rationalitet, förmågan att fatta beslut och att resonera är bra ledaregenskaper att använda och ha. Som ledare kan du komma långt med sunt förnuft, logiskt tänkande, tydlighet samt ordning och reda trots att dessa faktorer är lätta att underskatta. Det kan såklart också underlätta mycket om du har lätt för att lära och ta till dig information.

Samtidigt finns det också en risk att det intelligenta ledarskapet händer mer i huvudet snarare än i hjärtat och med händerna och det kan lätt bli skevt, opersonligt och distanserat. Vilket är bra i vissa lägen men inte om vi sätter det i perspektivet att du leder människor och inte robotar. Bäst är om det finns en balans mellan hjärnan - hjärtat - händerna på en ratio på cirka 40 - 25 - 35? Ja, faktiskt. Det är nog så jag skulle lägga upp det om jag får generalisera.

Ravenclaws värdeord:

Intelligens - Vem vill inte vara smart? Behöver man vara det för att vara en bra chef? Nja, det beror väl lite på vilken ledarroll man har kanske och hur mycket strategiskt arbete man gör men det räcker inte med att bara vara det. Inte minst för att intelligensen i sig inte är ett tecken på om du är en lämplig ledare eller ej.

Klokhet - Om intelligens är att vara smart så innebär klokhet att kunna sätta information i förhållande till kontexter och erfarenheter och att vara vis. Vilket kan vara otroligt betydelsefullt i vissa ledarroller, exempelvis som lärare - elev (Bella Malekian är exempelvis formidabel på detta i hur hon coachar och inspirerar sina elever), men i en vanlig linjechefsroll är det troligtvis inte lika aktuellt eller behövligt på samma sätt. Det beror lite på vem du är och hur du är som ledare och ofta är det de informella ledarna som får axla vishetens mantel för sina kollegor snarare än den formella chefen.

Snabbtänkthet - Att vara snabbtänkt kan vara bra som ledare men allvarligt talat är det också överskattat. Visst kan man hamna i situationer där man måste agera n-u-nu och ja, då är det lättare att vara så snabbtänkt att man fattar beslut som blir bra både långsiktigt och kortsiktigt i stundens hetta. Men det viktigaste är ändå att det blir så bra som möjligt kortsiktigt och resten går att lösa i efterhand. Alltså, ja det kan vara gött att kunna vara men nej, det är verkligen inget måste.

Observationsförmåga - Av alla egenskaper Rawenclaw lyfter fram är denna min favorit som ledarskapsverktyg (ni som hängt med här och gått mina ledarskapsutbildningar vet nog vad jag menar, haha). Att kunna ta ett mentalt kliv åt sidan, observera och sedan analysera vad som pågår är ett otrolig kraftfull och värdefull förmåga att använda som ledare så ofta som möjligt. Du lär dig mycket, blir mer informerad men också en lugnare och mer grundad ledare när du gör detta. Vilket gör både din prestation och ditt mående bättre.

Hufflepuff har väldigt sympatiska ledarkvaliteter men ej heller är de perfekta eller fullkomliga för det. Bild Canva

Hufflepuff: det vänskapliga ledarskapet

Jag upplever att Hufflepuff är det av husen i Hogwarts som man hör minst om i böckerna och det är synd för det har en väldigt trevlig anda i det vänskapliga ledarskapet. Vilket är super ur perspektiven att skapa gemenskap, en tryggare psykosocial arbetsmiljö och högre grad av samarbete. Det kräver dock att man inte förväxlar vänskapligt ledarskap med en konstant god stämning där alla är sams och överens jämt för verkligt goda relationer tål att man tycker och tänker olika. Men också ett medvetet och aktivt balanserande mellan att vara kompis och chef på samma gång.

Kan det bli för trevligt på jobbet? Ja, precis som det intelligenta ledarskapet har sin baksida i att det blir för intellektualiserat gäller detsamma här om man bara fokuserar på relationerna och tappar fokuset på det gemensamma målet som ska uppnås. Att hårt arbete prioriteras är nämligen ingen garanti för att rätt saker blir gjorda och ledarskap handlar ofta om att jobba så smart och optimerat som möjligt - inte bara så hårt man kan.

Hufflepuffs värdeord:

Dedication - Detta är en av de saker som ligger bakom att vilja bli chef är bra, det talar nämligen för att dedikationen att göra det faktiska jobbet finns.

Patience - Tålamod är absolut en viktig pusselbit att ha med sig som ledare oavsett om det gäller medarbetare, processer eller sig själv.

Loyalty - Lojalitet är en sak som är vanlig att ledare efterfrågar, man vill gärna ha lojala medarbete som känner stor ansvarskänsla och koppling till verksamheten, organisationen och teamet. Det gäller dock att inte tro att lojalitet är detsamma som att ständigt få medhåll och hurrarop som ledare. Tvärtom, sann lojalitet handlar om att lyfta det som brister eller inte fungerar så att det kan åtgärdas även om det är obekvämt.

Hard work - Så länge hårt arbete sker på ett hållbart sätt är det kanske vad som krävs i stunden, som ideal är det dock lätt hänt att också den ohållbara varianten (det vill säga jobba jättehårt och offra din hälsa för sakens skull) glorifieras trots att det inte är särskilt hälsosamt. Altså, å ena sidan kan du som chef inte vara rädd för att anstränga dig och å andra sidan gäller det att veta när det hårda arbetet bör ske och när det inte behövs. Både för din egen del och dina medarbetares.

Summa summarum: ingen av dem är perfekt

Sammanfattningsvis vill jag ändå poängtera att ingen ledarskapsstil, inte ens någon av dessa, är den enda rätta alltid och ingen av dessa är fullkomliga eller perfekta! Snarare har de sina olika filosofier att utgå från beroende på hur man är som ledare och sedan får man sträva efter att leda så medvetet som möjligt och förbygga de svagheterna de har. Kanske rent utav plocka russinen ur kakan och inspireras av något från varje hus?

Och jag kunde inte låta bli att tänka att det faktiskt hade varit möjligt att skapa en rekryteringsprocess (såklart formgiven som sorteringshatten) inspiererat av alla onlinequiz om vilket Hogwartshus man tillhör, där den långa raden av olika frågor kan användas för att ringa in ens ledarskapsstil och utifrån det rekrytera ledare. Det är nog varit ungefär lika träffsäkert som DISC-analyser bara mer lite mer magiskt glitter på toppen? Haha! Skämt åsido - jag ska sluta raljera nu - vad tycker du om analyserna om Hogwartshusens olika ledarskapsstilar och vilken/vilka av dessa dras du till?

12 December: Bästa läsningen

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tolfte december!

Sardellen: Vad var det bästa du läste i år? Man får välja fler saker!

Mitt svar: I år var första gången någonsin som jag gav mig själv en läsutmaning. Tänkte först läsa en ledarskapsbok och bokklassiker i månaden men det blev bara den sistnämnda som faktiskt hände och det gjorde jag ändå majoriteten av årets månader! Har inte läst decemberboken än men av de jag har läst i år får jag nog säga att Egenmäktigt förfarande och En världsomsegling under havet var de bästa. Neuromancers skitiga känsla uppskattade jag också. Gemensam nämnare för dessa tre? Språket. Haha, jag är en sucker för saker som är genomtänkta och välformulerade och alla dessa tre har verkligen sin egen tonalitet.

Tusen nålar. Så känns Lena Anderssons språk i Egenmäktigt förfarande tycker jag. Det är som att en hand tar tag om ens inre och vrider till på ett sätt som gör ont, är milt ångestframkallande och också lite kittlande. Ett tryck som det tog ett tag att lossa sig från när jag läst färdigt - och då var jag egentligen inte särskilt hänryckt av historien i sig?

Jules Vernes En världsomsegling under havet är svulstigt och målande och bara den första meningens konstruktion gör mig lycklig. Fler saker borde gå till hävderna!

Medan William Gibsons Neuromancer i gengäld då är rapp, trasig och mest full av droger, svett och stål. En känsla som säkerligen mest förstärks av att jag har Cyberpunks 2077 dundundun-slinga i bakhuvudet medan jag läste den. Men jag tycker att spelet har fångat snacket på ett bra sätt, det är en särskilt satsmelodi och tempo i språkbruket som jag (som gjort det här i fel ordning och spelat först och läst boken sedan) känner igen och uppskattar.

Nåja, nog med nörderi på den punkten. Insåg nu att ni kanske inte vet att jag en gång i tiden läst svenska språklig inriktning som utbildning på universitetet? Jag var vilse efter gymnasiet och visste inte vad jag skulle göra - så det läste jag i ett år där vi bland annat fick lära oss om svensk grammatisk från tolvhundratalet till idag. Klarade absolut inte den tentan eller läste klart alla poängen men jag fick en vän för livet, blev duktig på att läsa gamla texter och fick namnet på min favoritordklass: particip. Är lite ledsen över att ingen någonsin kommer att fråga mig om detta eftersom den om någon förgyller det svenska språket men vi skulle trots allt sätta stopp för nörderiet för idag.

Vad har du läst i år som du gillade extra mycket?

Bokskrivardrömmar

Jag frågade på Instagram vad ni vill läsa om här på bloggen framöver och flera av er hade frågor och önskemål kring bokskriveri. Närmare bestämt: har jag skrivit någon bok? Kommer jag att göra det och hur kommer den processen att se ut? Vad vill jag skriva bok om? De korta svaren är “nej, tyvärr har jag inte det än”, “ja, det hoppas jag verkligen!!!” och “ledarskap förstås!”.

Jag har fått äran att medverka genom att bli intervjuad i två olika böcker än så länge som båda handlar om ledarskap på olika sätt, Sensitivt ledarskap av Pia Rockström och Så vinner du slaget om de bästa av Ingrid Tollgerdt-Andersson.

Bokskrivardrömmar

Mina bokskrivardrömmar är med mig hela tiden och just nu har jag drygt tio (hähä) olika bokidéer. Om det räcker? Typ fyra fristående böcker och sedan ett gäng som utgör en egen bokserie. Både (modern och snygg) kurslitteratur och mer lättsamt om olika ledarskapsämnen.

Anledningen till varför jag inte har skrivit en redan? Det är för att jag:

1. vill ge ut via förlag. Jag vet att en kan göra det själv och jag utesluter inte att göra det i framtiden men nej, jag vill gärna ha ett förlag i ryggen till att börja med.

2. i mitt entreprenörskap helst arbetar enligt “sälj skinnet innan björnen är skjuten”-principen. Dels eftersom behovsanalyser nästan alltid är det första steget när jag jobbar, då kan jag stämma av så att visionen om slutresultatet och behoven som projektet ska uppfylla stämmer överens innan man kastar sig in i producerandet. Plus att kundnöjdheten ökar samtidigt som risken för att gå vilse på vägen minskar rejält.

Dels är det ett affärskritiskt förhållningssätt, att veta vad som ska produceras innan jag sätter igång och börjar skriva är en arbetsoptimering jag tycker är viktig i mitt företagande. Har genom åren sett så många företagare som lägger både två- och tresiffrigt antal timmar på bokmanus, onlinekurser eller andra projekt som inte leder någonstans och tyvärr är det få av dem som överlever det i längden. Därför föredrar jag att först skissa upp en plan - sälja in den - och sedan producera.

Alltså är det inte aktuellt att skriva en bok först och sedan se om någon vill ge ut den. Istället fortsätter jag att skissa på mina bokidéer som jag lägger “i frysen” så att de är redo att tinas, lagas till och skickas ut i världen när världen är redo för dem!

Hade varit roligt att höra… Vad inom ledarskap hade du velat läsa en bok om? Finns det något du saknar eller vill fördjupa dig i?

De sju goda vanorna

Det är dags för ett blogginslag som jag har saknat länge: ett dyk i ledarskapslitteraturens kaninhål och först ut för att återta denna roliga vana är boken De sju goda vanorna skriven av Stephen R. Covey. Originaltiteln är The 7 Habits of Highly Effective People som skrevs redan i slutet på 80-talet.

De sju goda vanorna är i korthet

Var proaktiv, att se sitt eget ansvar, ta initiativ och agera

Börja med slutet i sikte, jobba utifrån sina grundläggande värderingar men också vilket fokus du har i livet

Gör det viktigaste först, om att styra sin tid

Tänk vinna-vinna, synen på både relationer och förhandlingar

Försök först förstå, sedan bli förstådd, om empatisk kommunikation

Skapa synergi, både hos sig själv och med andra

Vässa sågen, om att förnya sig och vårda sin egen produktionsförmåga

Tre saker jag tar med mig från De sju goda vanorna

Perspektivet att gå från beroende till oberoende till ömsesidigt beroende

I boken så beskrivs en mognadsskala genom livet. När vi föds är vi fullständigt beroende och vårt enda fokus är “dig” - exempelvis att “du tar hand om mig”, “det är du som…”. Allt eftersom vi växer upp och mognar ändras fokuset till “mig”, vad jag kan och vill göra exempelvis. Det ömsesidiga beroendet är nästa mognadsfas och här hamnar fokuset på “oss” - vad behöver vi för att lyckas?

Här skriver Stephen R. Covey att: “Människor som är beroende behöver andra för att få som de vill. Oberoende människor kan få det de vill genom sina egna ansträngningar. Människor som är ömsesidigt beroende slår ihop sina egna ansträngningar med andras för att uppnå de största framgångarna”. Detta slog an hos mig just för att jag - som länge befann mig i oberoendet - har så mycket glädje och kärlek i att få vara ömsesidigt beroende idag. Livet blir bättre av att behöva varandra och göra saker tillsammans.

Produktion respektive produktionsförmåga

Generellt så talas det bara om produktion i arbetslivet. Hur mycket vi producerar. På vilket sätt. Hur vi kan optimera produktionen. Och det är ju både bra och behövs! Men jag saknar ofta pratet om produktionsförmågan och därför blev jag extra glad när jag läste om det här. Stephen R. Covey konstaterar att verklig effektivitet är “en funktion av två saker: det som produceras (guldägg) och den producerande tillgången eller förmågan att producera (hönan).”

Om vi bara har den förstnämnda för ögonen så kommer vår effektivitet - och produktion - att sjunka för att vi inte rår om och tar till vara på produktionsförmågan.

Det emotionella bankkontot

Jag har tidigare skrivit om min strategi att se energi som valuta och här i boken lyfts begreppet det emotionella bankkontot och hur viktigt det är att bygga som ledare. Inte minst genom att göra olika sorters insättningar som att förstå individen, klargöra förväntningar, hålla det man lovar eller att visa personlig integritet. I en tid där ett vanligt råd är att avsluta eller bryta relationer som “inte ger en något” tycker jag detta råd är desto vettigare. Inte för att man ska stanna i relationer som är destruktiva - utan för att relationer kostar lite ansträngning för att upprätthållas.

Rekommenderas till:

Dig som vill få andra perspektiv på livet och här finns viktiga principer som gör skillnad. Vissa kan låta självklara, andra har du redan hört flera gånger om men det finns också ett par guldkorn för tankeverksamheten här. Jag kan tänka mig att den passar bäst till dig som är relativt nystartad på resan av ditt självledarskap och inom din personliga utveckling. För mig som gjort det arbetet i många år redan innehöll den inte mycket nytt men i gengäld var det trevligt med bekräftelse.

Betyg:

Jag gillar modellen som ritas upp här i boken men dess stora svaghet är dock tyvärr hur det presenteras. Det är många anekdoter som tyvärr blir långrandiga och sega att ta sig igenom att de nästan förtar de intressanta poängerna som finns. Därför blir betyget enkom en stark tvåa.

---

Detta inlägg är en recension och därför ej sponsrat. Recensionen speglar mina personliga åsikter och tankar om den omskrivna produkten. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR återfinns i Bossbloggens PR Policy.

Bli företagarinna

Förra torsdagen så hann jag inte blogga men innan jag visste det så ställde jag frågan till er som hänger med mig på Instagram om vad jag skulle blogga om. Valet stod mellan ett nyhetssvep och att skriva om en bok och den senare vann, om än med hyfsat knappt marginal, omröstningen. Men då får det ju bli den! Jag fick för ett tag sedan hem ett recensionsexemplar av boken Bli företagarinna - tio mentala hinder för att starta företag och hur du övervinner dem skriven av Sandra Kastås och det är således den som får stå i rampljuset idag.

Den första tanken jag tänkte när jag såg den var "snyggt!" och det är den verkligen. Stilren, luftig och tydlig formgivning med mycket matnyttigt innehåll. Den är till bredden fylld av företagarinnor som delar med sig av sina företagsresor som är utspridda inom många olika branscher.

Bli företagarinna

Det är tio olika hjärnspöken som presenteras i boken och sedan följs de av personliga berättelser från företagarinnor i olika branscher. Och det är så intressant att läsa om allas olika perspektiv och erfarenheter. Det är lättläst men utan att bli ytligt för här ryms många olika konkreta råd och visdomar - vilket jag uppskattar starkt! Jag upplever inte heller att företagarlivet blir glorifierat på det sätt som jag annars ser så mycket av i sociala medier. Vilket såklart också fick mig att fundera över de råd som jag ger till andra blivande företagarinnor.

Mina tankar om att bli företagarinna

Själv har jag ju varit företagarinna i 3,5 år och överlevt de första tre åren där två av tre går i konkurs eller avvecklar sin verksamhet. Det är såklart ännu för tidigt att säga om jag kommer att vara en av de företag som överlever pandemin men jag hoppas och tror det! Så här kommer några av mina tankar vad en behöver göra för att bli företagarinna.

Om du verkligen vill starta företag - prova!

Jag lämnade min heltidsanställning för att starta företag och jag har verkligen inte ångrat det. Visst, med facit i hand hade det säkerligen underlättat om jag hade haft ett startkapital att göra det med. Men denna resa har inte bara förändrat mitt arbetsliv utan också mitt CV. Så om jag hade velat söka jobb idag hade jag kunnat söka helt andra jobb jämfört med innan jag startade företaget. Så därför säger jag det till att som verkligen vill starta företag - gör det! Prova! Det kommer att ge dig så många nya erfarenheter som kommer att vara till nytta under hela din karriär oavsett vad du gör framöver och hur det går med företaget.

Satsa långsiktigt på ditt företag

Jag har under mina uppstartsår redan hunnit möta andra som startar företag men som kanske bara efter ett par månader behöver ändra inriktning eller lägga ner för att det man ursprungligen ville göra inte lossnade snabbt nog. Vilket är för jäkla trist! Såklart finns det de som får sin business att lyfta på extremt kort tid men majoriteten av oss behöver lägga in ett eller flera år på att den up and running. Så ska du satsa, gör det långsiktigt och se till att du kan starta upp företaget utan att bränna ut dig.

Ha flera olika intäkter

Genom att ha flera olika sorters intäkter från olika varor och tjänster och olika uppdragsgivare så blir du inte din verksamhet inte lika sårbara. Hur du lägger upp det spelar mindre roll men det bästa är såklart om du kan hitta intäktsdelar som drar varandra framåt.

Spara det du kan för sämre tider

En sak är säker och det är att du kommer att utmanas på olika sätt. Därför är det viktigt att inte bara spara de pengar du kan för sämre tider utan också energi. Jobba bara 120 procent i begränsade perioder och se till att du har en extra växel att lägga in när du verkligen behöver det.

Undvik så många kostnader som möjligt utan att vara dumsnål

Alla verksamheter har givetvis olika uppstartskostnader och det är såklart också en balansgång mellan att leja bort arbetsmoment som kan ge dig mer tid till att tjäna pengar och att göra saker själv och spara in pengarna. Var inte dumsnål mot dig själv men undvik ändå så många kostnader som möjligt till en början.

Njut allt du kan även om du ännu inte är där du vill vara

Njut av friheten, njut av kreativiteten, makten över dig själv själv, ditt arbetsliv - njut allt du kan och det redan från början. Det är lätt att tänka "när jag har tjänat si eller så" eller "när jag har gjort, X och Y då ska jag göra Z". Skit i det i den mån det går och gör så många njutbara, roliga och härliga grejer som möjligt redan nu i stället. Det är mycket tufft arbete att starta och driva eget men det är också en fantastisk upplevelse, njut av den! Och passa för sjuttsingen på att göra de där sakerna som du saknade att kunna göra som anställd.

Läs mer: Innan du startar företag

Rekommenderas till:

Dig som vill starta företag! Jag hade säkert haft nytta av denna bok när jag gjorde research för att starta mitt och det var många råd i den som jag nu kunde checka av att jag instämmer i.

Betyg:

Bli företagarinna får fyra starka stilettklackar! Och anledningarna till att det inte blir fem är egentligen bara två. Först och främst saknar jag den sista parametern av det socio-ekonomiska perspektivet att det inte alltid är ett val att starta företag eller inte. Man kan behöva göra det för att man inte får plats i övriga arbetslivet. Sedan hade jag velat se ännu mer om hur ledarskapet spelar roll för att lyckas som företagare. Det berörs en del, på ett mycket bra sätt, i avsnittet om att rekrytera och anställa. Men jag hade velat se ännu mer av den varan eftersom jag ser vilken skillnad det gör från mitt håll i branschen. I övrigt är det en mycket välskriven och läsvärd bok för den som är intresserad av att bli företagarinna!