12 December: Bästa läsningen

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tolfte december!

Sardellen: Vad var det bästa du läste i år? Man får välja fler saker!

Mitt svar: I år var första gången någonsin som jag gav mig själv en läsutmaning. Tänkte först läsa en ledarskapsbok och bokklassiker i månaden men det blev bara den sistnämnda som faktiskt hände och det gjorde jag ändå majoriteten av årets månader! Har inte läst decemberboken än men av de jag har läst i år får jag nog säga att Egenmäktigt förfarande och En världsomsegling under havet var de bästa. Neuromancers skitiga känsla uppskattade jag också. Gemensam nämnare för dessa tre? Språket. Haha, jag är en sucker för saker som är genomtänkta och välformulerade och alla dessa tre har verkligen sin egen tonalitet.

Tusen nålar. Så känns Lena Anderssons språk i Egenmäktigt förfarande tycker jag. Det är som att en hand tar tag om ens inre och vrider till på ett sätt som gör ont, är milt ångestframkallande och också lite kittlande. Ett tryck som det tog ett tag att lossa sig från när jag läst färdigt - och då var jag egentligen inte särskilt hänryckt av historien i sig?

Jules Vernes En världsomsegling under havet är svulstigt och målande och bara den första meningens konstruktion gör mig lycklig. Fler saker borde gå till hävderna!

Medan William Gibsons Neuromancer i gengäld då är rapp, trasig och mest full av droger, svett och stål. En känsla som säkerligen mest förstärks av att jag har Cyberpunks 2077 dundundun-slinga i bakhuvudet medan jag läste den. Men jag tycker att spelet har fångat snacket på ett bra sätt, det är en särskilt satsmelodi och tempo i språkbruket som jag (som gjort det här i fel ordning och spelat först och läst boken sedan) känner igen och uppskattar.

Nåja, nog med nörderi på den punkten. Insåg nu att ni kanske inte vet att jag en gång i tiden läst svenska språklig inriktning som utbildning på universitetet? Jag var vilse efter gymnasiet och visste inte vad jag skulle göra - så det läste jag i ett år där vi bland annat fick lära oss om svensk grammatisk från tolvhundratalet till idag. Klarade absolut inte den tentan eller läste klart alla poängen men jag fick en vän för livet, blev duktig på att läsa gamla texter och fick namnet på min favoritordklass: particip. Är lite ledsen över att ingen någonsin kommer att fråga mig om detta eftersom den om någon förgyller det svenska språket men vi skulle trots allt sätta stopp för nörderiet för idag.

Vad har du läst i år som du gillade extra mycket?

Månadslista, November 2024

Lite saker lossnade men ändå känns det segt! Det är nog en bra beskrivning för november som gick…

November har känts rätts så onovembrig vädermässigt tills det poff kom snö.

Månadens teveserie:

Andra säsongen av Arcane!!! Som jag har väntat och längtat och tyvärr tyckte jag att storyn, som absolut skulle avslutas, rusades igenom och blev lite... Platt i slutändan? Fortsatt otroligt vacker med flera WTF-ögonblick och det var väl därför det blev lite abrupt och "jaha" att slutet inte blev mer drabbande.

Månadens musik:

Plöjer mina gamla vanliga spellistor och myser i det välbekanta.

Månadens spel:

Har bara spelat lite Sçythe men annars är det mest tomt på spelorksfronten.

Månadens godaste dryck:

Svart vinbärssaft när jag var förkyld, den smakade barndom.

Rita, rita, rita!

Månadens godaste mat:

Är otroligt oinspirerad på maträtten, märks tydligt att tröttheten är en bov i dramat för när det är såhär zombifierat äta mat- och matlagningslusten bara ett enda "ööööähöh"... Men tomatsoppa har blivit en go to här hemma och en del linsgrytor har det blivit.

Månadens sysselsättning:

Jobb, vara sjuk, jobba lite mer och vara ännu mer småsjuk? Inte den mest spännande tiden men jag har ändå haft en glad och mysig känsla i detta.

Månadens höjdpunkter:

Att ni nu har fått se både Bosskartans nya look och Bossverkets logga! Men också att ha en dag med min kreativa lillebror som hjälpt mig plåta en massa bilder. Nu fattas bara hemsidan som kanske hinner bli klar till årsskiftet beroende på vad som händer? En ny mentorsklient har tagit nya steg på sin ledarskapsresa vilket ska bli jätteroligt att få följa. Sedan fick jag också vara med på Helens presentation om det unga ledarskapet i Helsingborg Stad i egenskap av att ha varit ett av hennes bollplank under hennes år som särskild rådgivare i Helsingborg. Jätteroligt och intressant!

Vi har också varit väldigt sociala vilket har varit fantastiskt för välmåendekontot. Massa familjemys, kompishäng i olika former, pulkaåkning, lite fest. Underbara ljusglimtar i mörkret.

Månadens bottennapp:

Har inte kunnat komma igång och träna ordentligt igen, det är lite trist.

Hann gå på gymmet exakt en gång efter hjärnskakningen, innan jag blev sjuk igen. Men kolla! Här är lådan jag aldrig får klättra upp på någonsin igen för min man.

Månadens oväntade:

Det känns lite som att jag står och stampar at the moment? Tempot är lite segt och allt tar väldigt mycket tid.

Månadens bästa beslut:

Tacka nej till ett uppdrag som inte lönade sig ekonomiskt. Ville väldigt, väldigt gärna säga ja men nej, går inte kalkylen ihop går det inte.

Månadens bästa inköp:

Har fixat julklappar och det är ju kul när man hittar bra presenter.

Månadens påminnelse:

Sakta går också framåt!

Är sömnbristen och förkylningens dimmor som tröttar ut och drar ner tempot, tur att man har jobbat med sig själv så att det inte blir så fasansfullt stressande.

Månadens anteckning:

Jag skriver och jag skriver och det känns som att ingenting blir klart? Tungrott och tungtänkt.

Månadens klädesplagg:

Är så varmt att jag har kunnat gå barbent och ha stay ups nästan hela november? Det är ju lite weird faktiskt, brukar vara oktober som är sista deadlinen för det.

Månadens bok:

Eftersom jag gillade Jules Vernes Värdsomsegling under havet läste jag Maskinön men nej. Nej, nej, nej den föll mig absolut inte i smaken. Tur den var kort!

Den artikel jag är mest nöjd med den här månaden:

Har skrivit ett par olika bloggartiklar som jag är väldigt nöjd med! Om Pygmalioneffekten, korrigeringssamtal och problemvaccinet alla chefer behöver.

Okej, insåg att jag kanske låtit lite off i detta inlägg - det har hänt en massa kul och jag är glad största delen av tiden!

Månaden i en mening:

Snarksegt mysmörker och mycket kompiskul.

Känslan nu när den är över?

Skönt!!! Ge mig julljus och lungor som går att använda please!

Månadens nyhet?

Är så inte förvånad över den här rubriksättningen men tyckte den lyfte flera olika intressanta perspektiv med arbetstidsförkortning och deras plus och minus: Kortare dagar orkar mer

Vad händer framåt?

December kommer nog bli en rätt lugn månad och jag ser fram emot att röja undan surdegar från min att-göra-lista!

Hur var din november?

Årets tidigare månader: Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober

11 December: Önskningar 2025

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den elfte december!

Sardellen: Om du fick önska tre saker av nästa år, vad skulle det då vara?

Mitt svar: Okej, om vi ska tänka bortom de klassiska “få vara frisk” och “ha en frisk och glad familj” och “fred på jorden” så kommer här tre saker som jag hoppas infrias under nästa år.

Fortsätta träningsresan

Jag vill bli starkare och bli mer uthållig och det kommer väl egentligen mest bli att nöta på som jag gjort hitintills. Kanske börjar jag byta ut simningen mot ett eller två ridpass i månaden? Har också börjat leka med tanken på att springa lite för att få upp flåset. Kanske? Kanske inte. Eller så börjar jag bara cykla till jobbet i stället? Noll styrsel men mycket träningsvilja finns här som du hör.

Mer massage

Min kropp hade absolut tackat mig och mått bättre av mer massage så det hoppas jag ska infrias…

Bygga vidare på bolaget

Jag vill tuffa på och bygga vidare på Bossverket! Det finns spännande äventyr som väntar under nästa år som jag ser fram emot att upptäcka och uppleva.

Vad hoppas du ska hända nästa år?

10 December: Vanligaste utmaningen med att vara chef

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och eftersom frågan för den tionde december också finns med i årssammanfattningen jag brukar göra varje år tweekade jag helt fräckt om den till en som jag brukar få då och då!

Fråga: Vad brukar vara mest utmanande med att vara chef?

Mitt svar: Det varierar såklart beroende eftersom alla har och möter olika utmaningar i sitt ledarskap. Jag har under åren också sett att det ändå finns några olika mönster i vilka sorters problem som jag blir kontaktad för i olika tider vilket är spännande, liknande sorters dilemman tycks liksom hopa sig periodvis. Under det här året har väl topp tre trenderna handlat om att göra sig umbärlig som chef eller, hantera akuta kriser eller leda dysfunktionella arbetsgrupper.

Men generellt är en vanligaste utmaningen med att vara chef personalansvaret, att medarbetare inte alltid gör det som behövs, ska eller fungerar på arbetsplatsen. Sedan kan det se otroligt olika ut hur det tar sig uttryck. Ibland är det enskilda medarbetare som beter sig problematiskt, ibland är det delar av, eller hela, arbetsgrupper som är dysfunktionella - ibland är det både och samtidigt. Snåriga, komplexa situationer med många olika lager och som ofta också får en emotionell koppling för att man som chef bryr sig om personerna man jobbar med och sitt arbete. Dåliga förutsättningar till att leda är inte heller ett ovanligt dilemma eller att man inte får adekvat ledarskapsutbildning och träning i sitt uppdrag.

Tänk vad tråkigt det hade varit ändå om vi alla var sådär rationella och logiska som vi så gärna vill tro? Eller likadana för den delen? Lättare att vara chef hade det kanske varit men nej, just det... Då hade ju arbetslivet varit homogent och mindre lönsamt och inkluderande än vad det borde vara.

Som chef ständigt behöver arbeta inom ledarskapets olika dimensioner parallellt vilket i sin tur kompliceras ytterligare av att allting och alla tenderar att förändras med ojämna mellanrum plus att väldigt få saker inom ledarskap är svart/vitt rätt/fel. Det mesta rör sig inom gråzoner och “beror på” en massa olika saker och det är därför jag kan bli frustrerad av bristen för respekt som både medarbetare och chefer ibland kan visa inför ledande roller. Chefsuppdraget är en egen profession och det är utmanande för alla på olika sätt. Men spännande är det! Och jag är så imponerad av de ledare som jag får följa på olika sätt för de gör verkligen jobbet som krävs både med att leda andra och sig själva.

Vad säger du som läser? Vad inom ledarskap tycker du är svårast?

9 December: Oroligheternas mästrande

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den nionde december!

Sardellen: Kan du komma ihåg något du har oroade dig för mycket tidigare, men som nu har ordnat sig?

Mitt svar: Vad har jag inte oroat mig för tidigare, haha? Jag har alltid varit en orolig en, säkerligen en kombination av både gener, uppväxt och personliga läggning vilket i sin tur bidrog till att jag blev en bra projektledare eftersom jag hade lätt för att tänka på alla kommande projektsteg och kunna konstruera både riskplaner och plan B, C, och D om den ursprungliga planen behöver ändras. Baksidan av myntet är absolut oro och ångest i andra olika lägen om än inte i sådan utsträckning att det förhindrat mig från att leva normalt förutom i de perioder i livet när jag varit sjuk i depression. Skönt nog är det historia nu och oron har till största del gett plats för lugn och ro.

Att träna mentalt, gå i terapi och få olika verktyg att använda men också att bli lite äldre och lite klokare tänker jag har varit bra grejer som bidragit till det här skönare läget jag .

För vad har ordnat sig? Allt! För allt gör ju det. Det är också vad jag påminner mig om de gånger som oron slår till numera även om mästrande inte alls behövs i samma utsträckning längre. De gånger jag behöver extra stöd i det ber jag om det från mina nära och kära som är mästerliga på att göra det. Summa summarum, livet har blivit bra och allt har fallit på plats på de finaste av sätt - bara det är orosminskande i sig tycker jag.

Hur ser din relation till oro ut?