Utmaningen att inte alltid räcka till

De flesta av oss har upplevt: känslan av att inte räcka till. Stressen som uppstår när det känns som att att-göra-listan blir varken hackad eller malen. När tiden inte räcker till. När orken, tålamodet eller både och inte bara tryter utan är helt obefintligt samtidigt som andra behöver dig. Men vet du vad? Du är inte ensam om utmaningen att inte alltid räcka till. Jag känner så själv i skrivande stund (hej, hej!) och jag har mött så många ledare och företagare som försöker vara närvarande för sina medarbetare, sina chefer, kollegor, familjen därhemma och vänner men utan känslan av att lyckas med det. Så, därför känns det som en fantastisk tajming att skriva om just idag. För det finns knep att ta till och använda sig av för att hantera situationen.

Känslan av att inte räcka till eller kan vara fruktansvärt stressande och förlamande. Därför är det extra viktigt att jobba långsiktigt med grunden en står på som både ledare och människa. StockSnap from Pixabay

Utmaningen att inte alltid räcka till

Vi kan inte göra allt perfekt alltid

Jag vet det och jag vet att du vet det. Vi kan inte göra allting perfekt alltid. Och ändå så är det så lätt att gå rakt in i den mentala fällan där vi tror att det är möjligt. I den bästa av alla världar så är vi alltid i toppform och har ständig medvind trots att vi egentligen vet bättre.

Vilken är dina lägsta nivå utifrån dagens förutsättningar?

Vad kan du vara nöjd med?

Vad är det omgivningen egentligen behöver från dig?

Stanna upp och svara på dem frågorna för dig själv i valfri ordning. De kommer att guida dig till att göra tillräckligt här och nu.

Erkänn din egen makt

När vi känner oss otillräckliga skulle jag påstå att majoriteten av oss blir stressade och med stresspåslag minskar vår förmåga att tänka logiskt och rationellt. Men vi har alla någon form av makt att påverka vår situation. Kanske inte helt, kanske inte på det sätt vi hade önskat. Så, se din egen makt i vitögat, erkänn den och använd dig för fasiken av den om du kan det. Exempelvis om du som ledare blir överbelastad från alla håll och kanter. Då har du makten att säga nej, skjuta fram, delegera eller be om hjälp!

Perspektivera

När du ändå är i farten: stäm också av om den här känslan av otillräcklighet är ett undantagsfall eller standard och varifrån den kommer. Varför känner du dig otillräcklig och är det rimligt att göra det? “Perspektivera” är inget riktigt ord men jag kom just nu inte på något annat sätt att göra ett verb av ordet perspektiv. Perspektiv hjälper oss att se saker mer nyanserat och genom att perspektivera så kan du bli klokare på om din otillräcklighetskänsla är en varningssignal att ta på allvar och hur sann den är. Känner du som ledare dig otillräcklig största delen av tiden? Hör av dig så hjälper jag dig med det!

Grunden du står på

När pressen är stor blir grunden vi står på ännu viktigare. Ät. Sov. Motionera. Även om det inte går att göra det optimalt eller perfekt: se till att ta hand om grunden som du står på.

Är det verkligen så jävla viktigt?

Sist men inte minst… Är det verkligen så jävla viktigt? Frågan som jag ställer till både mig själv och klienter lyder: Är det någon som dör, blir allvarligt skadad eller negativt påverkad om jag inte gör detta idag? Är svaret ja - då är det något som ska prioriteras och lösas direkt. Om inte - då kan det vänta. Använd den frågan till varje grej som står på listan som tynger ditt dåliga samvete. Checka och utmana dina egna föreställningar i stället för att låta dem styra dig.

Så, med detta skrivet så måste jag ändå säga att jag fick perspektiv på min egen otillräcklighet idag och det känns redan mycket bättre. Tack för det! Vad säger du som läser? Känner du dig någonsin otillräcklig?

09.22

God morgon! Hur mås det? Med mig är det fint tack. Trött efter att ha varit ute och pulsat i snön för första gången efter en veckas sängläge. Riktigt, riktigt härligt var det dock! Var tvungen att lägga mig i en snödriva och bara andas för att det var så fluffigt och fint ute. Nu ligger jag dock på dagbädden i tornrummet med katten utsträckt bredvid och kraftladdar lite med er. Snön ligger tung på trädgrenarna utanför och allt det vita utanför lyser upp så mycket härinne att det nästan bländar en.

Jag älskar vårt lilla hus innerligt med detta rum är verkligen vår kronjuvel. Bästa miljön att få vara kreativ i!

Ja, inte för att det ljusa syns på bilden såg jag nu. Men ni kan säkert föreställa er det! Har saknat att hänga här uppe så då passar det bra med en produktionsdag. Ska köra en livesändning i Bossbrudar och filma, fota och skriva för en uppdragsgivare. Och lite till! Som poddjobb, mejlen och skriva till bloggen. En sak är säker i alla fall, som företagare tar att-göra-listan aldrig slut och ja, det är nog dags att jag börjar göra mig i ordning nu om jag ska hinna med allt jag vill idag. Är just därför det är så bra med dessa små pauser där jag laddar energi inför. Så jobbade jag aldrig förr men nu är det en självklarhet. Berätta gärna: hur du har det i vinterlandskapet?

Saker jag är svindålig på

Få bloggar får mig att skratta högt så ofta som Hejhejvardag och Louise la för en vecka sen eller två upp ett inlägg om saker man inte är så bra på. Ett underhållande inlägg i vanlig ordning men det jag tog med mig extra var också kommentarsfältet som blev en sån där fin påminnelse om att ingen är perfekt och hur olika vi alla är. Så här kommer några saker jag är svindålig på! För jo, trots att jag samtidigt är kunnig, kompetent och awesome på mycket så är jag knappast någon perfekt person.

It's true! Inte ens fastän jag har kickat ut Jante går jag runt och tänker att jag är perfekt.

Saker jag är svindålig på

Ljummet prat

Jag vill ändå påstå att jag (numera) är riktigt grym på att kallprata ytligt samtidigt som jag har väldigt kort startsträcka för att prata djupa saker rätt så snabbt med folk. Men ljummet prat, det där braiga mellanstadiet när man känner varandra lite men inte väl eller som behövs när den andra personen är väldigt sval, däremot… Det fixar jag sällan! Kan liksom bara gå från kallprat direkt till varmprat. Inget ljummet mellanläge som får folk att tina upp. Vilket är synd för när jag känner att jag inte har något att säga (tro det eller ej) oftast blir tyst vilket i sin tur kan kännas lite lagom awkward. Så jag pratar med de allra flesta men bara om det är kallt eller varmt snack, haha.

Svara på mejl

Alltså… Jag gillar att skriva. Jättemycket. Men ett verktyg som jag gärna hade levt utan är mejlen eftersom det tar sån tid att kommunicera där jämfört med över telefon. Det tråkiga är att det motstånd jag känner inte verkar bli bättre med åren heller utan tvärtom bara förvärras. Bådar gott i dessa digitala tider va? Not.

Sitta still

Om jag inte mediterar eller är så trött att jag inte orkar röra mig så har jag väldigt svårt för att sitta still. Extremt svårt. Har ingen aning om varför men så är fallet. Det börjar med att jag blir rastlös, sedan uttråkad och till slut kryper det som myror i hela kroppen. Är det dessutom ineffektiva möten där jag inte blir mentalt stimulerad… Hähähä. Då krävs det en rejäl kraftansträngning och mycket social press för att hålla mig kvar i nuet - framförallt om inte sammanhanget tillåter att jag reser mig eller går runt lite. Är därför jag undviker videomöten i så stor utsträckning som möjligt och ibland har med mig en virkning! Fördelen med att pratar i telefon är inte bara att det blir mer personligt än video, det stör inte heller om jag sträcker mig eller eller byter rum på alls samma sätt.

Och ja, det var tre exempel på saker jag är svindålig på! Finns en hel uppsjö till kan jag avslöja. Som hur min förmåga att tänka logiskt går upp i rök när jag ställs inför tekniska problem eller bristen på tålamod. Men de kan vi spara till en annan gång. Berätta! Har du något som du är jättedålig på?

En onsdagsblogglista coz' why not?

Det är onsdag så vad sägs om en onsdagsblogglista co'z why not? Låt oss testa på denna som kommer från Elsa!

Det finns inget så skrivmässigt avkopplande som en blogglista tycker jag. Dels är det en mysig form att men också ett roligt rätt att få utmana både sin kreativitet och person på!

En onsdagsblogglista

Tre guilty pleasures?

Alltså, detta tyckte jag var en så svår fråga! Men ungdomsfilmer eller vissa lättsmälta romcoms (som inte är för skämmiga) är absolut en av dem. Klämma finnar och att få höra skvaller och uppdateringar om andras liv och leverne är två andra! Är så sjukt nyfiken av mig.

När grät du senast och varför?

Alltså jag gråter var och varannan dag i perioder. Mina tårkanaler är liksom en pysventil för alla olika sorters känslor. Exempelvis i helgen! Då snyftade jag i alla fall tre gånger av glädje för att vi har Disney+ här hemma nu. Var så glad över att kunna kika på några av mina favoritfilmer som i sin tur får mig att tänka på min gulliga familj och framförallt mina syskon och då grät jag några tårar bara för att de är så jäkla söta och knäppa och jag tycker så mycket om dem.

När kan du vara dig själv till 100 procent?

Ja... Mackan får ju se typ allt, hähä. Men jag känner också att jag kan vara mig själv fullt ut med vår familj och mina vänner. Sedan är jag faktiskt mig själv till väldigt stor andel även här på jobbet. Jag hade inte fixat att vara någon annan än mig och blir så obekväm om jag märker att det inte är okej att vara det. Så det är därför jag är så transparent som både ledare och person med både bra som dåliga dagar. Fixar inte att upprätthålla någon perfekt fasad även om jag i gengäld inte visar er allt hela tiden. En del saker får stanna i privatlivet och familj och vänner syns inte här särskilt ofta heller för den delen.

Tre saker du avskyr?

Lök i alla former utom vitlök. Osakliga orättvisor. Att ta i matrester - fy fasiken så äckligt det är.

Hur var du i skolan?

Det beror på vilken skola vi pratar om. Fokuserar vi på gymnasiet så var jag nog mest vilse. Plugget var svårt, jag hade rejält dåligt självförtroende, råkade ut för en del skräp och utvecklade ätstörningar som ledde till både anorexi och ortorexi utan att jag då var medveten om det. I mina senare utbildningar har jag varit mig själv mycket mer, tagit plats och försökt att lära mig så mycket som möjligt med så lite ansträngning som möjligt.

Vad blir du stressad av?

Det beror väldigt mycket på hur jag mår! Har jag en bra dag så tål jag rätt mycket även efter utmattningen även om mitt stressreglage är känsligare nu än förr. Har jag dåliga dagar är jag ofta lugn på utsidan och jagad inombords och kan stressa för lite allt möjligt. Men om det inte är allvarliga saker som händer som är stressberättigade så är det oftast när jag känner att jag ligger efter, borde hinna/orka/kunna göra mer eller inte har koll som triggar stress. Det första är ett utvecklingsområde jag aktivt jobbar med, det andra har blivit så mycket bättre med år av träning och det tredje försöker jag undvika genom att 1. Ha rimlig koll och framförhållning och 2. Ta saker på lagom stort allvar.

En temperaturmätare på hur jag mår är faktiskt mina blommor. När jag mår bra orkar jag nämligen ta hand om dem och pyssla om dem lite extra. Till skillnad från när jag inte gör det. Då får de stå tillbaka och bli både torra och risiga.

Hur tror du att andra uppfattar dig?

Ja du, svårt! Förhoppningsvis som en rätt så glad, nyanserad, eftertänksam och målmedveten person som är kompetent, tuff och snäll på samma gång. Men det kan jag såklart bara spekulera i.

Hur uppfattar du dig själv?

Som komplex och enkel på samma gång - som alla andra, haha? Nä men, på många sätt är jag okomplicerad och känner mig trygg i de flesta olika sammanhang. Jag är så tydlig och rak som möjligt, yvig och förvirrad men samtidigt närvarande, businessminded och kreativ. Analyserar, reflekterar och tänker mycket och är en doer på samma gång.

En situation som du tycker är jobbig/pinsam?

Mellansnacket som sker mellan kallprat och djupare dialoger, det tycker jag är jobbigt som tusan. Jag har förvisso en kort startsträcka och kan prata om mycket med de flesta men när man inte kan göra det med den andra personen och kallpratat tar slut... Då kan jag inte konsten att prata bara för att fylla i tystnaden som vissa har superkraften att kunna göra. Istället blir det en awkward tystnad om inte den andra personen är med och hjälper till att få igång samtalet.

Tre otippade saker om dig själv?

Ja, det känns ju som om ni vet typ allt om mig redan? Men kanske att jag:

1. Virkar en hel del såhär under hösten och vintern, just nu gör jag exempelvis en halsduk åt M.

2. Spenderar väldigt mycket tid på Facebook-market och lokala auktionssajter. Letar efter flera små olika saker till huset som fönsterlampor, en hylla eller två, någon ytterligare förvaring till tornrummet och lite annat smått och gott.

3. Avskyr ljuset från taklampor. Eller nej, avsky räcker inte. Jag hatar ljuset från taklampor och tycker det är superjobbigt när M envisas med att ha dem tända.

När känner du dig som vackrast?

När jag känner mig som den bättre versionen av mig själv. Typ när jag är snäll, har tålamod och förståelse för mig själv och omvärlden.

Något du funderar mycket över?

Det är många saker som ryms i den här hjärnan men just nu tänker jag extra mycket på Bossbrudar eftersom vi hade möte med Bossbrudsgänget igår. Hur ska vi utveckla gruppen vidare? Vilka behov finns och hur kan vi göra mer för fler? Ja, såna där typer av utvecklingsfrågor surrar det mycket av just nu.

Vad säger du som läser? Hur uppfattar du mig som person? Hur skulle du beskriva dig själv? Och vad funderar du mycket på just nu?

Sinnesro

Sinnesro. Är inte det ett vackert ord så säg? Det låter så jäkla gött att ha det rofyllt inombords. Ni som hänger här vet redan att jag är en känslomänniska i kubik, högkänslig som jag är. Dessutom fartfylld och det händer ofta mycket även om jag inte är ett fan av drama. Alex brukar likna mig vid en virvelvind och jag kan känna igen mig i den beskrivningen, haha. Men min styrka i det är att jag ofta befinner mig i vindens öga och här är jag grundad och klarsynt. Här råder sinnesro och i avsnittet berör vi mycket meditation och andra saker som vi gör för att skapa vår balans i vardagen och i vårt ledarskap.

Förra veckans avsnitt: Management by Millennials

Måste förresten komma i håg att fråga Alex nästa vecka om vad Ohm Mani Padme Hum betyder. Kan vi hjälpas åt att minnas det?

Sinnesro

Efter att vi spelat in avsnittet så kom jag dock på två saker till som har stor betydelse för min sinnesro. Den första är att se på de saker som påverkar mig känslomässigt och se: vad ligger på mitt ansvar här? Och vad ligger bortom min kontroll? Det går inte alltid lätt att se vart gränsen går, men ofta går den att skönja. Vilket gör det möjligt för mig att ta tag i de saker som ligger på min sida och i gengäld försöka acceptera och ha tålamod med det som inte ligger hos mig. Jag lyckas såklart inte alltid med det, coz' being human, men att jag aktivt försöker göra såhär underlättar jättemycket för mig.

En annan faktor som spelar in är också min förmåga att vara transparent och så ärlig som möjligt mot mig själv och min omgivning med hur jag mår och hur jag har det. Inte på så sätt att jag skriker ut hur jag mår varje timme (som gamen i Robin Hood) utan snarare för att jag inte är intresserad av att leva bakom den leende fasaden som jag en gång använde mig väldigt mycket av. Och det är befriande tycker jag! Det hjälper mig att justera både mina och omvärldens förväntningar på mig själv och det är viktigt för mitt välmående eftersom jag gillar att prestera.

En liten uppdatering om min spiritualitet

Jag har fått en liten blänkare från en vän som ville att jag skulle vara lite tydligare kring det här med min spiritualitet. I podden så konstaterar jag att jag inte har den andlighet som Alex har och att jag inte är spirituell. Men det senare är såklart en tolkningsfråga och beror på vad man jämför med. Exempelvis har jag svårt för att förstå fenomen som attraktionslagen eller när tron på universum blir en slags religion. Samtidigt tänker jag på min egen kropp i tre delar: kropp - själ - medvetande, vilket i sin tur är superflummigt enligt andra. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det finns mer i världen än vad vi ser med blotta ögat men jag känner inte av kristallers energier även om jag är väldigt svag för kristallerna själva. Jag läser horoskop och tycker att det kan vara jättekul men skulle inte anpassa mitt liv efter det.

Så om jag skulle sammanfatta mig själv i den här frågan skulle jag säga att jag är öppensinnad, nyfiken, road och skeptisk på samma gång! Det viktigaste av allt är att jag inte dömer någon annan för hur mycket eller hur lite spirituell man är. Jag tänker att det faller in i religionsfrihet att själv få välja vad man tror på och inte här i världen så länge det inte skadar, utnyttjar eller sker på andras bekostnad. Och, att det alltid finns mer att lära sig och upptäcka om oss själva och världen vi befinner oss i!

Men ja, det var ett sidospår. Poddavsnittet som handlar om detta hittar du som vanligt på både Podbean och Spotify och jag kan verkligen varmt rekommendera dig att lyssna på det. Alex delar med sig av många klokskaper och jag hoppas att vi lyckas nyansera den trend som råder nu med att du antingen är superbusinessminded eller megaharmonisk som två olika ytterligheter mot varandra. Det går att vara och göra både och, promise!

Vad säger du om meditation? Är det något som du använder dig av i din vardag?