Sinnesro

Sinnesro. Är inte det ett vackert ord så säg? Det låter så jäkla gött att ha det rofyllt inombords. Ni som hänger här vet redan att jag är en känslomänniska i kubik, högkänslig som jag är. Dessutom fartfylld och det händer ofta mycket även om jag inte är ett fan av drama. Alex brukar likna mig vid en virvelvind och jag kan känna igen mig i den beskrivningen, haha. Men min styrka i det är att jag ofta befinner mig i vindens öga och här är jag grundad och klarsynt. Här råder sinnesro och i avsnittet berör vi mycket meditation och andra saker som vi gör för att skapa vår balans i vardagen och i vårt ledarskap.

Förra veckans avsnitt: Management by Millennials

Måste förresten komma i håg att fråga Alex nästa vecka om vad Ohm Mani Padme Hum betyder. Kan vi hjälpas åt att minnas det?

Sinnesro

Efter att vi spelat in avsnittet så kom jag dock på två saker till som har stor betydelse för min sinnesro. Den första är att se på de saker som påverkar mig känslomässigt och se: vad ligger på mitt ansvar här? Och vad ligger bortom min kontroll? Det går inte alltid lätt att se vart gränsen går, men ofta går den att skönja. Vilket gör det möjligt för mig att ta tag i de saker som ligger på min sida och i gengäld försöka acceptera och ha tålamod med det som inte ligger hos mig. Jag lyckas såklart inte alltid med det, coz' being human, men att jag aktivt försöker göra såhär underlättar jättemycket för mig.

En annan faktor som spelar in är också min förmåga att vara transparent och så ärlig som möjligt mot mig själv och min omgivning med hur jag mår och hur jag har det. Inte på så sätt att jag skriker ut hur jag mår varje timme (som gamen i Robin Hood) utan snarare för att jag inte är intresserad av att leva bakom den leende fasaden som jag en gång använde mig väldigt mycket av. Och det är befriande tycker jag! Det hjälper mig att justera både mina och omvärldens förväntningar på mig själv och det är viktigt för mitt välmående eftersom jag gillar att prestera.

En liten uppdatering om min spiritualitet

Jag har fått en liten blänkare från en vän som ville att jag skulle vara lite tydligare kring det här med min spiritualitet. I podden så konstaterar jag att jag inte har den andlighet som Alex har och att jag inte är spirituell. Men det senare är såklart en tolkningsfråga och beror på vad man jämför med. Exempelvis har jag svårt för att förstå fenomen som attraktionslagen eller när tron på universum blir en slags religion. Samtidigt tänker jag på min egen kropp i tre delar: kropp - själ - medvetande, vilket i sin tur är superflummigt enligt andra. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det finns mer i världen än vad vi ser med blotta ögat men jag känner inte av kristallers energier även om jag är väldigt svag för kristallerna själva. Jag läser horoskop och tycker att det kan vara jättekul men skulle inte anpassa mitt liv efter det.

Så om jag skulle sammanfatta mig själv i den här frågan skulle jag säga att jag är öppensinnad, nyfiken, road och skeptisk på samma gång! Det viktigaste av allt är att jag inte dömer någon annan för hur mycket eller hur lite spirituell man är. Jag tänker att det faller in i religionsfrihet att själv få välja vad man tror på och inte här i världen så länge det inte skadar, utnyttjar eller sker på andras bekostnad. Och, att det alltid finns mer att lära sig och upptäcka om oss själva och världen vi befinner oss i!

Men ja, det var ett sidospår. Poddavsnittet som handlar om detta hittar du som vanligt på både Podbean och Spotify och jag kan verkligen varmt rekommendera dig att lyssna på det. Alex delar med sig av många klokskaper och jag hoppas att vi lyckas nyansera den trend som råder nu med att du antingen är superbusinessminded eller megaharmonisk som två olika ytterligheter mot varandra. Det går att vara och göra både och, promise!

Vad säger du om meditation? Är det något som du använder dig av i din vardag?