Saker du alltid ska förhandla om när du blir chef

När man blir chef - och framförallt om det är första gången - är det lätt hänt att man är så glad och tacksam för att få möjligheten att kliva in i chefsrollen att man glatt accepterar det erbjudande som man får på direkten. Gör inte det. Inte ens de gånger som de rent utav överträffar dina förhoppningar. Det finns nämligen flera saker som är viktiga att förhandla om när du blir chef och som du bör förhandla om även om du inte har jobbat som chef tidigare. Ska vi kika på tre av dem? Jaaa, klart vi ska!

Förhandla alltid när du blir erbjudan ett nytt jobb och än mer när du får ditt första chefsjobb! Bild: Alexander Mils on Unsplash

Saker du alltid ska förhandla om när du blir chef

Lönen

Om du får ett erbjudande behöver du först och främst säkerställa att den är lönemässig. Jag vet att det är lätt att hamna i fällan som förstagångsledare att man inte kan begära en skälig chefslön eftersom man inte har “bevisat sig” som chef än. Men det är inte så det ska till och den arbetsgivare som säger annorlunda behöver du antingen förhandla med eller låta bli att jobba för - för vem vill jobba för en organisation som inte betalar skäliga löner?

Det första du behöver göra alltså är att stämma av om lönen du erbjuds är marknadsmässig och skälig för uppdraget som du kliver in i. Är det så och du är nöjd? Hurra! Då testar du att lägga ett motbud på minst tre tusen (gärna mer så länge det är rimligt) för att se om inte du och arbetsgivaren kan mötas någonstans mellan era bud.

Kom ihåg att du anlitas för att göra ett jobb och den lön du får nu ska vara det arbetsgivaren är villig att betala för att få jobbet gjort och erbjuds du jobbet har arbetsgivaren gjort bedömningen att du kommer av att klara jobbet. Dessutom kommer den lön du får nu troligtvis att lägga ribban för din framtida löneutveckling som chef, det ska inte heller underskattas!

Introduktionen

Vad ska du få för introduktion till ditt nya uppdrag? Vilka utbildningsinsatser ska du få utöver de du har sedan tidigare?

Vissa arbetsgivare har redan gedigna rutiner för detta medan andra inte har det alls, alternativt säger att de har det men i gengäld så realiseras inte introduktionsplanerna. Så genom att lyfta detta redan under förhandlingen ökar du dina chanser för att faktiskt få en bra introduktion vilket i sin tur innebär att du får så bra förutsättningar som möjligt när du sedan kliver in i chefsuppdraget.

Mentorskap

Utöver att du såklart bör få råd och stöttning av din närmaste chef är det min stående rekommendation att du alltid ska begär att få en mentor under ditt första år som ny ledare! Det kommer att göra så mycket gott för både ditt mående och dina resultat som ledare eftersom du kommer att få uppleva flera olika situationer som är nya och utmanande på olika sätt.

Och det du allra minst ska begära då är en intern mentor som du kan få använda som bollplank. Men försök i första hand att få till så att arbetsgivaren bekostar en extern mentor som du kan prata med om allt du undrar över utan att du behöver tänka på hur du uppfattas eller internpolitik.

Övertidsersättning eller semester?

Detta är inte alltid förhandlingsbart med alla arbetsgivare men många tillämpar numera att man som chef byter sin övertidsersättning mot en extra semestervecka. Om det är bra eller dåligt? Det avgör du eftersom du är den som bäst vet vad som passar dig bäst men det beror också såklart på chefsrollen. Jag har flera gånger om mött frustrerade ledare som redan i januari-februari har jobbat in övertiden som motsvarar den där extra semesterveckan. Var de glada över det? Nej, inte en enda. Så om du går med på att köra semester i stället för övertid - se till att övertidsarbete är undantaget och inte regeln. Annars är det du som förlorar på det upplägget.

Vad säger du som läser? Har du något annat tips på saker som är bra att förhandla om när man blir chef? Dela gärna med dig!

---

Tillhör du skaran som vill bli chef och ha fler tips som dessa i kombination med en ledarskapsutbildning som gör dig ännu mer redo för chefsrollen - du ska du läsa mer om ledarskapsprogrammet Become a Boss.

---

Myten om enhörningskandidaten

Det finns många myter och legender som cirkulerar i arbetslivet men en riktigt seglivad en är myten om enhörningskandidaten! Personen som så många arbetsgivare drömmer om: den perfekta medarbetaren.

Enhörningskandidaten = medarbetaren många rekryterande arbetsgivare drömmer om att hitta om man får tro de arbetsannonser som cirkulerar. Bild: Inês Pimentel on Unsplash

Kriterier för enhörningskandidaten

Du har säkert sett dem själv. Efterlysningarna i otaliga jobbsökarannonser som ofta innehåller fraser som att du som kandidat ska:

• Ha en viss utbildning, gärna relativt ny sådan så att den är aktuell alternativt…

• X antal högskolepoäng. Spelar ingen roll inom vilka ämnen - bara du har poängen är du kvalificerad!

• Samtidigt ska du ha minst tre till fem års arbetslivserfarenhet om inte mer

Helst ska du också:

• Kunna jobbet redan innan du börjar

• Vara självgående och kunna jobba självständigt

• Jobba bra i team med andra… En självständig lagspelare alltså!

Andra populära personliga egenskaper som tillskrivs dessa enhörningskanditater? Det är exempelvis att man är:

• Målinriktad

• Ambitiös (men inte med för stora ambitioner för du ska helst stanna på arbetsplatsen i så många år som möjigt oavsett vilka utvecklingsmöjligheter som finns där)

• Driven

• Ansvarstagande

• Noggrann

• Pålitlig

• Lojal

• Initiativrik

• Samtidigt måste du vara bra på att följa order och direktiv

• Och, min favorit, du helst också vara prestigelös samtidigt som du är allt annat på listan!*

Bubblare:

Är du under trettio är du troligtvis för ung, för oerfaren eller för ambitiös för din ålder

Mellan trettio och fyrtio är du åtråvärd på arbetsmarknaden men mest om du är man. Som kvinna not as much eftersom du säkert vill ha barn (och råkar du vara kvinna som inte vill ha barn är det konstigt och det i sig gör dig oanställningsbar)

Över fyrtiofem så vill du antingen överkvalificerad, vill ha för mycket lön eller så är du för nära pensionen

Femtiofem eller äldre? Ättestupan nästa!

Myten är det som är verkligt, inte enhörningskandidaten

Jag önskar nu att jag hade kunnat skriva att allt jag nämnt ovan är grova generaliseringar och hittepå. Men tyvärr är alla dessa exempel från verkligheten och har jag otaliga gånger genom åren sett dess arbetsannonser florera i jakten på den här mytomspunna varelsen som (tyvärr, hur gärna jag än vill tro på enhörningar) inte existerar. Anledningarna till att myten om enhörningskandidaten finns till den grad att denna medarbetare fortfarande eftersöks är flera och kan variera men oavsett vilka de är blir resultatet detsamma: ännu en rekryteringsprocess som blir onödigt kostsam och ineffektiv på grund av orimliga förväntningar. Så låt oss avliva den här myten en gång för alla nu - det finns inte en person som kommer att vara allt genom perfekt och felfri att anställa. Ha mer rimliga, och framförallt, mer relevanta förväntningar i er rekryteringsprocess i stället. Ni alla kommer att tjäna på det!

Dela gärna med dig! Vad är det värsta/roligaste/mest orimliga du har sett efterlysas i en jobbannons?

*) och gärna snygg med!

Det finns fler karriärvägar idag än en

Jag ser det om och om igen. Arbetsgivare och chefer som tycker det är jobbigt med dessa yngre generationer som är så otåliga. Giriga. Vill ha kakan och äta den. Kräver en massa saker.

“De måste lära sig att anpassa sig”

“Man kan inte ha för bråttom”

“Unga har så orimliga krav och förväntningar”

Många jag möter är med på att arbetslivet fungerar annorlunda idag jämfört med för tjugo år sedan men likväl är det många arbetsgivare som inte är med på banan att de också måste uppdateras för att locka de medarbetare som har fler karriäralternativ idag. Bild: Einar Storsul on Unsplash

Det finns fler karriärvägar idag än en

Och ja, såklart finns det de som har orimliga förväntningar på hur snabbt en kan avancera i karriären eller vill få belöningen utan att behöva göra jobbet. Men det arbetsgivarna och cheferna, som har det här tänket kring yngre generationer i arbetslivet, inte fattar är att vi millennials har tillgång till andra karriärvägar och om ni inte värdesätter oss. Om ni inte släpper in eller fram oss eller uppdaterar ert ledarskap och er organisationskultur: då är risken stor att vi gör någonting annat än att jobbar kvar hos er.

Det kan handla om att starta eget, utbilda sig på nytt, få göra sidosysselsättningar eller bara jobba med något annat. Jag kan rabbla otaliga namn på personer i min eller de yngre generationerna som, likt jag själv, har gjort en alternativ karriär eftersom vi inte trivts i det traditionella arbetslivet. Inte känt oss välkomna, hörda, sedda eller bekräftade. Idag finns det, trots rådande konjukturssvaj, fler karriärvägar än en. Vi lär oss det genom skolan och UF. Ser det i sociala medier och hör om det i poddar.

Och det är ofta här den ömma punkten är: varför ska vi anpassa oss om vi inte måste? Varför nöja oss med något halvdant när fler alternativ står till buds?

De som inte vill göra den insikten kommer att få det svårt att locka och behålla yngre talanger i sina verksamheter och i slutändan vara de som står som förlorare när rekryteringarna och kompetensförsörjningen bara blir dyrare för att arbetsgivarvarumärket är utdaterat. Jobbigt? Absolut. Värt det? Jajemän.

För den som vill ha någon att ge skulden för dessa bortskämda generationer med enorma bekräftelsebehov som “bara ska ha kul hela tiden” finns det främst en att klaga till - våra föräldrar. Det är trots allt ni som har tutat i oss att vi kan göra vad vi vill, att vår åsikt räknas och att vilket arbetsgivare som helst är lyckligt lottade att få ha oss som medarbetare. Om det är den andan vi har växt upp med och fostrats i: varför skulle vi börja agera annorlunda väl ute i arbetslivet?

Tumme upp: Till de organisationer som fattat att ledarskapet inte kan se ut som det alltid har gjort utan behöver följa de strömningar vi ser i samhället i stort.

Tumme ned: Till de chefer som försöker rekrytera så kallade enhörningskanditater som ska matcha alla möjliga, och omöjliga krav, snarare än att justera och anpassa sitt ledarskap.

Ledarskapets ABC: A som i Anställa

En sak som har varit ett stående inslag i Ledarskapsbrevet sedan det började skickas ut är Ledarskapets ABC. Men nu när brevet inte har skickats ut på så pass länge och vi börjar närma oss slutet på alfabetet har jag landat i att det är dags att Ledarskapsbrevet får en nystart i höst och då borde ju såklart Ledarskapets ABC publiceras här i en uppdaterad version. Så låt oss börja med bokstaven A - som i Anställa!

A som i Anställa

Definitionen av en nystart är väl ändå en nyanställning? Men, att anställa nya teammedlemmar är inte alltid så enkelt. Här är några vanliga fällor som du som ledare bör undvika när du rekryterar:

Träffas för få gånger

Det optimala är att träffa personen minst tre gånger. Yes, du läste rätt. Att ses så många gånger prioriteras ofta bort på grund av tidsbrist men det kan spara dig både tid och pengar i längden eftersom du får möjlighet att lära känna kandidaterna bättre. Stämmer det personen säger och hur hen beter sig överens? Hur är personen när hen slappnar av mer? Går det att ordna ett provpass eller ett arbetsprov så att du kan få se kandidaten i en annan situation? Ett annat alternativ kanske kan vara ett studiebesök så att ni kommer ut ur konferensrummet och att du får träffa personen i en annan miljö.

Rekrytera inte dig själv

Forskning påvisar gång på gång att team med mångfald och olika personligheter är de som presterar bäst över tid så rekrytera inte dig själv om det, mot förmodan, är det som arbetet kräver. Tänk på teamets sammansättning och låt olikheter få vara ett av ledorden som du har med dig i rekryteringsprocessen. Ryska-dockan-rekrytering, det vill säga när alla i teamet är kopior av dig som chef kommer att göra arbetsgruppen för homogen vilket gör den svagare för att upptäcka risker, hantera utmaningar samt er innovationsförmåga.

Dra förhastade slutsatser

När vi sitter i en intervjusituation är det lätt hänt att dra egna slutsatser utifrån kandidaternas svar. Var noga med att inte göra det utan lyssna aktivt och ställ följdfrågor i stället. Vill du utveckla det? Kan du berätta mer? Hur blev det? Vad hände då? Vilka effekter fick det? Det är bara några få exempel på frågor som är bra att ställa i stället för att tänka att vi vet exakt vad som hände.

Undvik bekvämlighetsrekrytering

En annan viktig sak att undvika är det jag brukar kalla för bekvämlighetsrekrytering, vilket innebär att man rekryterar personen som upplevs som mest bekväm. Antingen för att hen finns i ens nätverk, man känner varandra sedan tidigare eller att någon man känner tipsar om dem. Alternativt att man “klickar” och därför känns det bra. Men saken är den att även om det känns bra är risken stor att den är en genväg i rekryteringen snarare än ett bra val av kandidat.

Lämna magkänslan hemma

Det finns egentligen bara ett läge där magkänslan ska få vara med i en rekrytering och det är om du aktivt och medvetet har arbetat med att tvätta den från allt vad fördomar och förutfattade meningar heter. Annars är nämligen risken enorm att magkänslan styr oss i riktningen att det ska kännas bra - vilket tenderar att leda till bekvämlighetsrekrytering. Det upplevs tyvärr ofta som enklare att arbeta med personer som är lika oss själva men det är inte vad verksamheten och organisationen behöver och det är trots allt dess behov du är här för som ledare.

Och det var den första delen i Ledarskapets ABC! Jag hoppas du gillade den (skriv gärna en kommentar om du har någon tanke att dela med dig av kring det här med att anställa) och ska bli kul att se vad du tycker om fortsättningen i höst.

Olika anledningar till att du inte fick jobbet efter intervjun

Du har varit på arbetsintervju och du levererade #likeaboss. Men några dagar senare så får du veta att de har gått vidare med en annan kandidat trots att du motsvarar alla krav. Men innan du börjar ifrågasätta allt du vet och kan i jakten på svaret på varför du inte gick vidare: läs vidare! Forbes har listat fem anledningar till att du inte fick jobbet efter intervjun och ja, jag kan ha lagt till några fler till den listan och utvecklat dem vidare en aning.

Ett nej är sällan roligt att få och det kan finnas många olika anledningar till varför du inte landar jobbet trots en fantastisk intervju. Bild: Kai Pilger on Unsplash

Olika anledningar till att du inte fick jobbet efter intervjun

De svider för de allra flesta av oss att inte gå vidare efter en intervju, framförallt när det handlar om ett jobb som en verkligen vill ha. Och det är okej att både bli ledsen, sur och frustrerad att få tråkiga besked i det läget. Men, innan du går vidare försök tänka igenom vad det kan bero på och se om det kan vara så att du omedvetet har hamnat i någon av följande kategorier.

Du upplevs som överkvalificerad

En anledning som är vanligare än en kan tro är att man nekas ett arbete för att den rekryterande chefen befarar att du är för överkvalificerad för jobbet som du har sökt. Det är inte heller ovanligt att en sorteras bort från intervjukallelser just för att ens CV bedöms vara “för tungt”. En situation som kan vara otroligt störig för du har troligen sökt jobbet för att du vill ha det och tror du skulle kunna trivas med det och kanske rent utav vill ha ett arbete som kräver mindre av dig eller kan leda dig in i nya branscher och organisationer. De vanligaste riskerna som arbetsgivare ofta föreställer sig är att du 1) kommer att bli understimulerad vilket kan att leda till att du 2) tröttnar på jobbet och vill avancera vidare från det inom kort. Men det kan också vara en lönefråga eftersom du som mer kvalificerad troligen och ska (och vill) ha högre lön än någon som inte är lika erfaren.

Sätt att hantera det på: Banta ner ditt CV, ha inte med alla tjänster och alla uppdrag som du har gjort. Förklara redan i din ansökan vad de får om de anställer dig snarare än att fokusera på varför du vill ha det här jobbet.

Du upplevs som desperat

När vi inte trivs på en arbetsplats eller innerligt gärna vill avancera vidare i organisationen så är det lätt hänt att vi börjar söka alla möjliga uppdrag som finns. Vilket å ena sidan kan vara bra men nackdelen med att söka alla lediga jobb hos en och samma arbetsgivare är att dina ansökningar ser mer och mer desperata ut och att du inte får gå vidare av den anledningen.

Sätt att hantera det på: Sök jobb strategiskt och med omsorg - inte alla bara för att. Söker du mer än en tjänst inom kort, var transparent med det och förekom genom att slå chefen en signal och fråga mer om uppdraget innan du söker det. Försök att sätta desperationen åt sidan och istället fokusera på dig, dina bra prestationer och att sälja in dem genom att vara dig själv - inte den du tror att du behöver vara.

Du upplevs som osammanhängande

En annan anledning enligt Forbes är att du uppfattas som osammanhängande för att du har svårt att svara direkt på frågorna, fastnar i detaljer, berättar onödiga historier eller inte helt besvarar deras frågor (både uttalade och outtalade) om varför du är den som passar bäst till den här rollen.

Sätt att hantera det på: Inför nästa intervju, förbered dig så att du kan visa att du förstår deras behov, att du kan lösa problemen som de har och att du passar in i deras arbetsplatskultur. Ha koll på dina styrkor, talanger, svagheter och praktiska erfarenheter och situationer som du kan använda som exempel och använd dem för att kunna ge svaren som rekryteraren vill ha.

Du är inte tillräckligt förberedd

Om den föregående punkten hanteras genom att förbereda dig på att svara på frågor på ett sätt som är tydligt och rakt så handlar denna snarare om att du inte har gjort tillräckligt med research om bolaget före intervjun - eller att du inte ställer tillräckligt med frågor väl där.

Sätt att hantera det på: Gör din research ordentligt och försök ta reda på vad för kultur som råder i organisationen. Både på intervjun och i sociala medier. Genom att göra det kan du också få en känsla för om detta är en organisation som verkligen vill jobba för eller inte.

Läs mer: Frågorna att ställa på arbetsintervjun

Om du känner dig tveksam till varför du inte fick uppdraget trots att du har alla kompetenser, kvalifikationer och egenskaper som eftersöks tycker jag alltid att du ska fråga om feedback. LinkedIn Sales Solutions on Unsplash

Du är “nästan perfekt”

Att komma tvåa i en rekryteringsprocess kan vara så irriterande och enligt Forbes kan det bero på att du “nästan är perfekt” som kandidat och ändå saknar något som du, eller arbetsgivaren för den delen, inte riktigt kan sätta fingret på.

Sätt att hantera det på: Fråga efter feedback, har du gått långt i rekryteringsprocessen och varit på en eller flera intervjuer så är det absolut en bra idé att göra det. Ibland får man svar, ibland inte men oavsett vilket är det viktigt att du försöker göra en egen analys av vad du hade kunnat göra annorlunda eller bättre. I det här läget kan det dock också vara så att…

Du har utsatts för någon form av diskriminering

Det kluriga med diskriminering är att det inte alltid sker öppet eller medvetet och därför kan bli svår att sätta fingret på. Vilket är anledningen till varför du ska be om feedback från arbetsgivaren till varför du inte fick uppdraget! I det svaret kan du förhoppningsvis få veta varför du inte landade jobbet och se vilken grund beslutet fattades på och förhoppningsvis ta med eventuella lärdomar in i nästa rekryteringsprocess. Men, ibland är inte det alltid fallet.

Sätt att hantera det på: Om det i svaret istället visar sig att du har blivit diskriminerad är det jätteviktigt att du lyfter ärendet vidare. Dels kan det spela roll för din egen skull men mest för att arbetsgivaren förhoppningsvis ska få sig en väckarklocka om att deras beteenden faktiskt får konsekvenser. Här har jag har skrivit mer om olika typer av diskriminering här innan och vad du kan göra om du blivit diskriminerad.

Arbetsgivaren har bestämt sig redan på förhand

Ytterligare en anledning som jag har sett flera gånger i arbetslivet handlar inte så mycket om dig som söker jobbet utan snarare att arbetsgivaren 1) inte vet vad de söker i sin rekrytering eller 2) redan har bestämt sig på förhand. Vi har sett det många gånga förr med arbetsannonser som är så specifika att bara en person i hela organisationen är lämplig att söka jobbet.

Sätt att hantera det på: Ja, har du haft oturen att hamna i en sådan process så finns det oftast inte jättemycket du som arbetssökande kan göra annorlunda.

Intervjun har gjorts utifrån rädslor och farhågor snarare än möjligheter

Sist men inte minst, en annan anledning som kan ligga till grund för att du inte fått uppdraget är att intervjun som hålls görs det utifrån rädslor och farhågor snarare än möjligheter. Det innebär också att arbetsgivaren har bestämt sig på förhand om än utifrån din ansökan hur du är och att frågorna som ställs snarare baseras på de orosmoln den rekryterande chefen har. Det här kan vara ett klurigt läge för frågorna som ställs kan ju vara både rimliga, relevanta och viktiga att ställa. Nackdelen är att det kan vara svårt för dig som arbetssökande att lugna de bakomliggande farhågorna hur du än svarar på frågorna.

Sätt att hantera det på: Jag har ännu inte funnit det absolut bästa sättet att hantera den här situationen på men det som har funkat bäst hitintills har varit att faktiskt adressera situationen och fråga vad för intryck som rekryteraren har av en som person. Det har ibland lett till en återvändsgränd, jag vill vara transparent med det, men det har också hänt att det istället har lett till fruktbara samtal. Jag får göra en uppdatering om jag hittar något annat eller bättre sätt framöver och har du som läser några tips: tveka inte att dela med dig av dem bland kommentarerna!

Men ja, känner du igen att du någon gång har befunnit dig i något av dessa lägen?