Tankearbete är också jobb
“Men vadå? Att sitta och tänka räknas väl inte som jobb?!”
Det är sällan ovan nämnda mening sägs högt på detta vis men normen är stark och präglas de flesta av oss. Man måste göra fysiska, synliga saker för att det ska räknas som jobb. Sitta i möten. Mejla en massa. Rapportera. Skriva presentationer. Medan tankearbete - oavsett om det handlar om strategier eller reflektion ska göras utöver det vanliga heltidsjobbet. Att sitta på kontoret och stirra rakt ut i luften? Nä, men då gör man inget. En promenad på arbetstid för att tänka på ett problem man behöver lösa? Skolk!
I jakten på ständig produktion och ökande tillväxt är det lätt hänt att tappa riktningen. Bara släcka bränder och till slut är de så många och dränerande att man inte hinner förebygga dem alls. Det är här tankearbetet spelar roll och ska absolut vara inkomstbringande.
Vad gör jag?
Vad ska jag göra?
Vad borde jag göra?
Vad ska jag strunta i att göra?
Vad händer och sker runt omkring mig?
Hur mår personerna i min omgivning?
Hur mår jag själv?
Vad ser jag för utvecklingsmöjligheter för verksamheten/arbetsgruppen/medarbetarna framåt?
Du ser, tankearbete är också jobb. Och detta är bara några exempel på frågor som är viktiga att ställa sig själv som ledare då och då och genom att göra det oftare snarare än sällan brukar ge resultat förhållandevis snabbt. Alla behöver och mår bra någon form av fokustid under sin arbetsdag för att kunna samla ihop sig, reflektera och sedan ta upp tråden igen.
Kan vi enas om att detta ska få vara en självklarhet i framtidens arbetsliv? Att du inte bara tycker att tankearbete är jobb utan att du 1. prioriterar för din egen del och 2. uppmuntrar andra till detsamma?
Tack!
Ps. Det gäller såklart bara tills vi använder oss av frasen “jag ska tänka på det“ för att skjuta på saker. Eller där tankearbetet används som ursäkt för att slippa ta tag i det som är jobbigt eller undvika att ta beslut. Det är en helt annan sak.
Berätta, hur mycket värdesätter du dina tankar? Får du lön för att tänka?
Liten på jorden men likväl här för att leva
Jag älskar landet och jag älskar storstan. Det har nästan alltid varit så. Den ena foten i skogen och den andra på pulserande asfalt. Det är därför livet jag lever idag gör mig lycklig. Att få bo på landet men besöka storstäder är så lyxigt, roligt och rofyllt. Som det bästa av två världar!
Ett dockhus bland många andra.
Något som fascinerar mig väl i Stockholm är hur liten en känner sig när man rör sig bland så många andra. Hur lägenheterna är staplade på varandra och varje hus rymmer hundratals liv som utspelas parallellt. All kärlek, alla bråk, alla skratt och alla tårar. Det vackra och det fula med mänskligheten. Genom fönstret kan jag se hur det tittas på sport och Selling Tampa, middagsstök och ommöbleringar. Livet i det allra vardagligaste och det ger mig samma känsla som att flyga. När planet lyfter och alla hus ser ut som miniatyrer med små plastträd och gräsmattor runt omkring sig. Det påminner mig om hur liten jag på jorden och att jag likväl är här för att leva. Att min plats också finns här i myllret av alla andra liv som levs samtidigt som mitt.
En svindlande tanke såhär en regnig torsdagseftermiddag.
Höstens fulla kraft
Så är hösten här med sina fulla kraft här i Skåneland. Mörkret kryper närmare och närmare. Kylan biter hårdare. Träden står som fyrverkerikvastar eller kala pinnar och svampen går knappt att urskilja bland alla löv på marken. Vi har börjat elda lite igen och på kvällarna så är stearinljusen snart tända för jämnan.
Björkar som får lite morgonsol på sig
På ett sätt (eftersom min sommar blev så kort) så känns det som om det har varit höst länge nu, samtidigt är det också nu den känns på riktigt. Jag gillar den här tiden på året. Det finns något vilsamt i att allt vissnar och ser skräpigt ut, även om det också innebär en massa trädgårdsarbete. Utmaningar väntar. Några med positiv klang, andra med det rakt motsatta. Kanske är det just därför som jag känner mig så trygg här i nuet? Jag fortsätter leva i linje med min hälsohöst, klär mig så varmt det går eftersom jag för första gången på länge har börjat bli frusen av mig och mediterar vidare. Dagarna går snabbt och långsamt på samma gång och jag inser att mitt livsperspektiv har börjat förändras och bli mer långsiktigt.
“Lite varje dag blir mycket till slut” skrev Arijola i sin Insta Story angående hennes träning häromdagen och det stämmer bra in på min känsla just nu. Jag fortsätter att vara i nuet och bygga för framtiden så gott det nu går. Ett steg i taget och vem vet vart vi befinner oss om tio år? Huga, det var för långt fram i tanken insåg jag nu när jag skrev det. Är nog bäst att jag kryper ner i soffan med min katt, värmekudde och filt och fortsätter njuta av nuet i stället. När höstvinden viner runt knuten, regnet piskar och elden knastrar i brasan.
Mina tankar kring det som sker i världen nu
Fick frågan om jag inte kunde skriva några rader om mina tankar kring det som sker i världen nu och jag måste säga att jag inte är helt säker på vad jag har att säga om det.
Såhär. Jag är inte epidemiolog. Jag är inte smittskyddsexpert, läkare, ekonom, kunnig inom nationalekonomi eller har någon annan rimlig och relevant kompetens i de olika kriser som sker. Alltså kan jag inte göra någon som helst analys av det som sker i världen nu, varken med Corona-virusets framfart eller världsekonomins skräckinjagande berg och dalbana. Mina tankar kring sådant är noll och ingenting värt - det är gissningar. Och jag gillar inte att gissa eller spekulera om viktiga saker i onödan.
Jag är en rätt så optimistisk person och det försöker jag att dra nytta av nu. Att se det fina i de små sakerna i vardagen, att hålla sig uppdaterad och ta var dag som den kommer.
Mina tankar kring det som sker i världen nu
Det är därför som jag har lagt extra vikt på artiklar som handlar om ledarskap och försökt anpassa dem så att de är relevanta för er som som befinner er mitt i det som sker nu. För det är det jag är utbildad inom och arbetar med. I övrigt kan jag inte göra mer än att försöka stötta och hjälpa er bloggläsare, mina klienter, Bossbrudarna och så många som möjligt i min omgivning. Och såklart genom att handla, hjälpa till med ärenden och stötta små, lokala företagare så gott som möjligt.
Jag är innerligt ledsen och orolig för alla som lider nu. Som är eller blir sjuka, har förlorat sitt arbete, riskerar att göra eller som inte har en trygg hemmamiljö och som drabbas ännu hårdare av att behöva plugga och jobba på distans. För att inte tala om att inte ha något hem alls. Men jag försöker att inte låta oron konsumera mig - för det kommer inte hjälpa någon. För några dagar sedan hörde jag i ett inslag på SR att tjugotusen varsel har ägt rum bara i mars månad. Fy fan. Varje vecka hör jag om småföretagare som stänger igen och som inte orkar mer. Och ja, beroende på vad som händer och sker kanske det blir jag som får göra det i framtiden. Men jag försöker att inte oroa mig för det heller. Det är future Claras problem. För just nu så klarar jag mig och det är jag tacksam för - det är ett privilegium som jag inte tar för givet när jag ser så många andra som inte gör det.
Så, därför försöker jag hjälpa andra med det jag kan och i övrig tid hålla mig lugn och sitta still i båten. Jag känner en enorm tillit och beundran inför alla er som jobbar hårt med att försöka rädda så många som möjligt på olika sätt. Ni är hjältar och förtjänar alla applåder och än mer bättre arbetsvillkor. Och jag hoppas att medmänskligheten och styrkan som uppstår genom gemenskap, omtanke och solidaritet är det som kommer att hjälpa oss alla ur denna kris. Jag tycker också att det ska bli spännande att se vilka innovationer och nya idéer som föds ur detta. Men ja, det återstår att se.
Avslutningsvis vill jag vara tydlig med att detta är en ledarskapsblogg och här fokuserar vi på ledarskap, karriär, affärsliv och personlig utveckling. Har du tankar, frågor, funderingar kring dessa ämnen är de alltid välkomna. Jag hjälper dig innerligt gärna allt jag kan! Annars - ta hand om dig själv och ta hand om din omvärld. Tillsammans blir vi starkare!
Mycket som snurrar nu
Hej, hur är läget? Med mig är det bra tack men jag måste erkänna att det är mycket som snurrar i skallen nu. Olika artiklar och texter, plugget, praktiska saker som ska styras upp men också tankar om livet och företagandet. Blir lätt så tänker jag, när allt händer på samma gång och man är inne i en fas där det mesta egentligen handlar om att kavla upp ärmarna och GÖRA. Har kluvna känslor till det.
I tider som dessa tycker jag att det är skönt att få låta sig själv vara lite i fred och låta stort som smått virvla runt i skallen utan att för den sakens skull göra så himla mycket åt dem
Mycket som snurrar nu
Å ena sidangillar jag görandet, att man inte behöver tänka så mycket utan det är bara attköra på. Det är tillfredsställande och jag är rätt bra på att få saker gjordanär jag väl sätter i gång. Samtidigt trivs jag ändå bäst i rollen som strateg,tycker det är roligare att få stå lite vid sidan av och blicka både framåt ochbakåt och koppla ihop samband och pusselbitar. Det är stimulerande, utmanandeoch tillbakalutat medan görandet är mer uttröttande.
Sedansnurrar såklart tankarna på kring de som drabbas hårdast av det som sker ivärlden just nu. Alla på flykt. De utan hem. Personerna som har blivit ellerkommer att varslas. Alla småföretag som kanske inte klarar detta alls. Hurkommer jag själv och mitt företag att påverkas? Kommer det att gå ändå? Det varjätteroligt att testa på att göra en livesändning i Bossbrudar idag, hur ska vikunna utveckla det formatet framöver? Ska jag baka kakor eller låta bli?
Ja, typsåhär huller om buller är mina tankar just idag. Massa frågor och det är faktiskträtt så skönt att bara låta dem rumla runt lite överallt och ingenstans. Manmåste inte komma på alla svar på en gång alltid. Kakor blir det i alla fall.Återstår att se hur goda de blir dock, hehe. Vad tänker du på just nu?
Mer att läsa
Bossbloggen genom tiderna
- November 2024
- October 2024
- September 2024
- August 2024
- June 2024
- May 2024
- April 2024
- March 2024
- February 2024
- January 2024
- December 2023
- November 2023
- October 2023
- September 2023
- July 2023
- May 2023
- March 2023
- February 2023
- January 2023
- December 2022
- November 2022
- October 2022
- September 2022
- August 2022
- July 2022
- June 2022
- May 2022
- April 2022
- March 2022
- February 2022
- January 2022
- December 2021
- November 2021
- October 2021
- September 2021
- August 2021
- July 2021
- June 2021
- March 2021
- February 2021
- January 2021
- December 2020
- November 2020
- October 2020
- September 2020
- August 2020
- July 2020
- June 2020
- May 2020
- April 2020
- March 2020
- February 2020
- January 2020
- December 2019
- November 2019
- October 2019
- September 2019
- August 2019
- July 2019
- June 2019
- May 2019
- April 2019
- March 2019
- February 2019
- January 2019
- December 2018
- November 2018
- October 2018
- September 2018
- August 2018
- July 2018
- June 2018
- May 2018
- April 2018
- March 2018
- February 2018
- January 2018
- December 2017
- November 2017
- October 2017
- September 2017
- August 2017
- July 2017
- June 2017
- May 2017
- April 2017
- March 2017
- February 2017
- January 2017
- December 2016
- November 2016
- October 2016
- September 2016
- August 2016
- July 2016
- June 2016
- April 2016