Hogwartshusens olika ledarskapsstilar

De fyra olika husen i Hogwarts har sina karaktäristiska drag och filosofier om vilka olika egenskaper som premieras. Baserat på det vi sett i filmerna och böckerna: vad kan vi dra för slutsatser om Hogwartshusens olika ledarskapsstilar? Vilken är den bästa och vilken är den mest överskattade? Och vilka värdeord står sig starkast i ledarskapsammanhang? Låt oss kika närmare på det!

Hufflepuff, Ravenclaw, Slythering och Gryffindor är de fyra olika elevhemmen på Hogwarts, trollkarlsskolan i böckerna om Harry Potter och baseras på sina fyra olika grundares värderingar och personligheter. Bild: Rhii Photography on Unsplash

Hogwartshusens olika ledarskapsstilar

I Gryffindor uppmuntras äventyrslustan och modet. Bild: Canva

Gryffindor: det äventyrliga ledarskapet

I Gryffindor premieras äventyrlighet, mod, att tänja på gränser och, när det passar, låta ändamålet helga medlen. Det har definitivt sina gemensamma nämnare med det karismatiska ledarskapet - inte minst i att det ofta är energiskt, syns och tar täten. Men är det alltid det bästa? Nja, det beror på. Ibland är inspiration exakt det som behövs från ledningens sida och att någon visar vägen och här kan det äventyrliga ledarskapet vara precis det som behövs. Ett exempel på detta skulle jag ändå säga att Potters betydelse för motståndsrörelsen ger prov på där Dumbledores armé samlas och levereras trots starka yttre påfrestningar.

I gengäld har det, likt det karismatiska ledarskapet, också en tendens att överskattas och glorifieras (något jag absolut ser signaler på även i Potterverse). Exempelvis i att denna ledarskapsstil ofta upplevs som inspirerande och premieras fastän det inte alltid är den mest effektiva. Risken är nämligen att den karismatiska ledaren snudd på helgonförklaras, vilket å ena sidan kan ena en grupp som har samsyn i detta men å andra sidan också skapa för stor distans som alienierar ledaren och visionen som hen förespråkar. En annan nackdel är också att det äventyrliga ledarskapet kan upplevas som osäkert, ombytligt och osäkert om man som medarbetare inte är en av dem som uppskattar det eller om det är fredstider som råder och ett mer förvaltande eller vårdande ledarskap är det som behövs.

Gryffindors värdeord:

Courage - mod är alltid bra att ha för det behövs i den ledande rollen, inte minst för de obekväma situationer där du behöver vara den som bestämmer.

Daring - våglig är däremot en sådan sak som är kontextuell. Det är nämligen inte en generell tumregel att det alltid bra att vara den som springer först och huvudstupa in i alla situationer. I kriser och vid förändringsarbete kan en risktagande ledare vara det som behövs men chefen kan lika gärna behöva vara den som drar i handbromsen eller hittar alternativa vägar.

Nerve - fräckhet och att vara tuff, alltså är man sådan som person kan det absolut lira väl med ens personliga ledarskapsstil men det är inte i sig en eftertraktad ledaregenskap som alla ledare borde ha bara för att.

Chivalry - ridderlighet skulle jag däremot inte påstå är bra alls eftersom det ofta innebär en syn på att chefen är den som har ansvaret att rädda andra och/eller världen. Detta brukar nämligen leda till olika överbeskyddande beteenden och även om detta nio gånger av tio sker med välmening och omtanke blir det i stället begränsande och infantiliserande.

I Slytherin sätts det värde i att vara ambitiös och driftig men också slug och listig. Några bra saker för en ledare att ha och göra men det kan också bli för mycket av det goda. Bild: Canva

Slytherin: det ambitiösa ledarskapet

Målmedvetenhet, prestation och ambition lyfts fram som Slytherings främsta drag (när de inte bara svartmålas som ondskefulla) och just ambitiöst ledarskap är begreppet som slår mig när jag tänker på detta Hogwartshus. Fördelarna med det är att det som önskas ska hända också verkställs och implementeras, att det blir handlingskraftigt och att det är resultatorienterat! Målet är tydligt och i både böckerna och filmerna målas en strängt auktoritär bild upp av husets olika ledare. Något som på ett sätt absolut kan vara fallet men samtidigt också är lite missvisande ty ett resultatorienterat ledarskap inte bara behöver vara auktoritärt även om det ofta tenderar att bli mer av den varan.

En faktor som gör det ambitiösa ledarskapet sårbart är att risken finns att det blir individualistiskt och att den egna individens intresse och agenda kan bli mer tongivande än verksamhetens bästa ur ett långsiktigt perspektiv. Alternativt att det bli för målfokuserat och där faktorer som välmående och arbetsmiljöarbetets mindre synliga värden nedprioriteras om de riskerar att hamna i vägen för resultat som ska uppnås.

Slytherins värdeord:

Ambition - Ambition är en drag som många ledare har, både för att man ofta behöver ha någon form av driv för att vilja bli chef men också för att vilja avancera vidare i sin karriär. Sedan kan det variera hur bra de starka ambitionerna är och blir i ledarrollen, det kan nämligen bli för mycket av den varan om de personliga ambitionerna trumfar eller infrias på bekostnad av verksamheten och medarbetarnas intressen. Det som är spännande är att det inte finns något givet svar för vad den rätta mängden ambition är utan “det beror på” samtidigt som en varierande stor portion av det behövs för att lyckas som ledare.

Cunning - Listighet och slughet, haha, det är absolut ett tveeggat svärd som ledaregenskap. Å ena sidan är det bra att ha ibland, för många ledarskapsprocesser sker i det dolda och ledarskapet innebär en påverkan behövs i varierande grad. Å andra sidan bidrar det sällan till ökad tillit och trygghet och därför kan det också snabbt bli destruktivt.

Resourcefulness - Att vara smart med och ta till vara på resurser är en ledarkvalitét som ofta glöms bort och underskattas trots att den är superviktig och en del av de allra flesta chefers vardag? Jag har ännu inte mött en ledare som har fria tillgångar till olika slagsresurser utan alla ledande roller har ramar och begränsningar att förhålla sig. Att kunna gräva där man står, använda det som finns är både viktigt och värdefullt. Även i form av att vara handlingskraftig!

Cleverness - ett värdeord med flera olika betydelser men min tolkning är att det handlar om att vara skicklig och begåvad, vilket är något jag tänker att fler ledare skulle behöva värdesätta hos sig själva. Att utvecklas som ledare är ett livslångt lärande och en riktigt bra chef ser ledarskapet som ett eget hantverk där du aldrig bli fullärd.

Ledarskap kräver ofta att du har huvudet på skaft men det kan såklart bli för mycket av det goda även det eftersom du leder människor, inte robotar i arbetslivet. Bild: Canva

Ravenclaw: det intelligenta ledarskapet

Pålästa, kunniga och smarta: Ravenclaw är en stark förespråkare av det intelligenta ledarskapet vilket är toppen ur bemärkelsen att rationalitet, förmågan att fatta beslut och att resonera är bra ledaregenskaper att använda och ha. Som ledare kan du komma långt med sunt förnuft, logiskt tänkande, tydlighet samt ordning och reda trots att dessa faktorer är lätta att underskatta. Det kan såklart också underlätta mycket om du har lätt för att lära och ta till dig information.

Samtidigt finns det också en risk att det intelligenta ledarskapet händer mer i huvudet snarare än i hjärtat och med händerna och det kan lätt bli skevt, opersonligt och distanserat. Vilket är bra i vissa lägen men inte om vi sätter det i perspektivet att du leder människor och inte robotar. Bäst är om det finns en balans mellan hjärnan - hjärtat - händerna på en ratio på cirka 40 - 25 - 35? Ja, faktiskt. Det är nog så jag skulle lägga upp det om jag får generalisera.

Ravenclaws värdeord:

Intelligens - Vem vill inte vara smart? Behöver man vara det för att vara en bra chef? Nja, det beror väl lite på vilken ledarroll man har kanske och hur mycket strategiskt arbete man gör men det räcker inte med att bara vara det. Inte minst för att intelligensen i sig inte är ett tecken på om du är en lämplig ledare eller ej.

Klokhet - Om intelligens är att vara smart så innebär klokhet att kunna sätta information i förhållande till kontexter och erfarenheter och att vara vis. Vilket kan vara otroligt betydelsefullt i vissa ledarroller, exempelvis som lärare - elev (Bella Malekian är exempelvis formidabel på detta i hur hon coachar och inspirerar sina elever), men i en vanlig linjechefsroll är det troligtvis inte lika aktuellt eller behövligt på samma sätt. Det beror lite på vem du är och hur du är som ledare och ofta är det de informella ledarna som får axla vishetens mantel för sina kollegor snarare än den formella chefen.

Snabbtänkthet - Att vara snabbtänkt kan vara bra som ledare men allvarligt talat är det också överskattat. Visst kan man hamna i situationer där man måste agera n-u-nu och ja, då är det lättare att vara så snabbtänkt att man fattar beslut som blir bra både långsiktigt och kortsiktigt i stundens hetta. Men det viktigaste är ändå att det blir så bra som möjligt kortsiktigt och resten går att lösa i efterhand. Alltså, ja det kan vara gött att kunna vara men nej, det är verkligen inget måste.

Observationsförmåga - Av alla egenskaper Rawenclaw lyfter fram är denna min favorit som ledarskapsverktyg (ni som hängt med här och gått mina ledarskapsutbildningar vet nog vad jag menar, haha). Att kunna ta ett mentalt kliv åt sidan, observera och sedan analysera vad som pågår är ett otrolig kraftfull och värdefull förmåga att använda som ledare så ofta som möjligt. Du lär dig mycket, blir mer informerad men också en lugnare och mer grundad ledare när du gör detta. Vilket gör både din prestation och ditt mående bättre.

Hufflepuff har väldigt sympatiska ledarkvaliteter men ej heller är de perfekta eller fullkomliga för det. Bild Canva

Hufflepuff: det vänskapliga ledarskapet

Jag upplever att Hufflepuff är det av husen i Hogwarts som man hör minst om i böckerna och det är synd för det har en väldigt trevlig anda i det vänskapliga ledarskapet. Vilket är super ur perspektiven att skapa gemenskap, en tryggare psykosocial arbetsmiljö och högre grad av samarbete. Det kräver dock att man inte förväxlar vänskapligt ledarskap med en konstant god stämning där alla är sams och överens jämt för verkligt goda relationer tål att man tycker och tänker olika. Men också ett medvetet och aktivt balanserande mellan att vara kompis och chef på samma gång.

Kan det bli för trevligt på jobbet? Ja, precis som det intelligenta ledarskapet har sin baksida i att det blir för intellektualiserat gäller detsamma här om man bara fokuserar på relationerna och tappar fokuset på det gemensamma målet som ska uppnås. Att hårt arbete prioriteras är nämligen ingen garanti för att rätt saker blir gjorda och ledarskap handlar ofta om att jobba så smart och optimerat som möjligt - inte bara så hårt man kan.

Hufflepuffs värdeord:

Dedication - Detta är en av de saker som ligger bakom att vilja bli chef är bra, det talar nämligen för att dedikationen att göra det faktiska jobbet finns.

Patience - Tålamod är absolut en viktig pusselbit att ha med sig som ledare oavsett om det gäller medarbetare, processer eller sig själv.

Loyalty - Lojalitet är en sak som är vanlig att ledare efterfrågar, man vill gärna ha lojala medarbete som känner stor ansvarskänsla och koppling till verksamheten, organisationen och teamet. Det gäller dock att inte tro att lojalitet är detsamma som att ständigt få medhåll och hurrarop som ledare. Tvärtom, sann lojalitet handlar om att lyfta det som brister eller inte fungerar så att det kan åtgärdas även om det är obekvämt.

Hard work - Så länge hårt arbete sker på ett hållbart sätt är det kanske vad som krävs i stunden, som ideal är det dock lätt hänt att också den ohållbara varianten (det vill säga jobba jättehårt och offra din hälsa för sakens skull) glorifieras trots att det inte är särskilt hälsosamt. Altså, å ena sidan kan du som chef inte vara rädd för att anstränga dig och å andra sidan gäller det att veta när det hårda arbetet bör ske och när det inte behövs. Både för din egen del och dina medarbetares.

Summa summarum: ingen av dem är perfekt

Sammanfattningsvis vill jag ändå poängtera att ingen ledarskapsstil, inte ens någon av dessa, är den enda rätta alltid och ingen av dessa är fullkomliga eller perfekta! Snarare har de sina olika filosofier att utgå från beroende på hur man är som ledare och sedan får man sträva efter att leda så medvetet som möjligt och förbygga de svagheterna de har. Kanske rent utav plocka russinen ur kakan och inspireras av något från varje hus?

Och jag kunde inte låta bli att tänka att det faktiskt hade varit möjligt att skapa en rekryteringsprocess (såklart formgiven som sorteringshatten) inspiererat av alla onlinequiz om vilket Hogwartshus man tillhör, där den långa raden av olika frågor kan användas för att ringa in ens ledarskapsstil och utifrån det rekrytera ledare. Det är nog varit ungefär lika träffsäkert som DISC-analyser bara mer lite mer magiskt glitter på toppen? Haha! Skämt åsido - jag ska sluta raljera nu - vad tycker du om analyserna om Hogwartshusens olika ledarskapsstilar och vilken/vilka av dessa dras du till?

Ledarskapsstilar i Harry Potter

Harry Potter-serierna handlar om en ung trollkarls uppväxt och kampen mellan gott och ont och har sålts i miljontals exemplar genom åren. Vad kan vi se för ledarskapsstilar i Harry Potter och vad kan vi se för för- respektive nackdelar mellan dem?

Läs mer: Ledarskapsläxor från Star Wars

Ledarskapsstilar i Harry Potter

Harry Potter: Do-it-myself-ledarskapet

Hur är Harry Potter som ledare? Något överskattad men effektfull skulle jag säga. Bild: Maurygraf från Pixabay

Säga vad man vill om Harry Potters förmåga att lösa problem och dyka in i farligheter men hans ledarstil går mest ut på att köra sitt eget race. Hans bakgrund ger honom tidigt en informell ledarroll och han är sympatisk på så vis att han inte lockas av makten som hans position innebär. Däremot är hans ledarskap ofta improviserat, slarvigt och mer lösningsfokuserat än något annat. Dessutom jobbar han helst ensam och utan hjälp från andra, trots att han blir överbevisad gång efter gång att man blir starkare tillsammans.

Hermione Granger: Det intellektuella ledarskapet

I ledarrollen är det viktigt att kunna använda både sin intellektuella och emotionella intelligens. Bild: Maurygraf från Pixabay

Hon har mer än hundra procent rätt på alla tentor, ett snudd på fotografiskt minne och en stor förmåga att omvandla teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter. I bakgrunden av historierna så kan vi också se att hon är bra på att lära känna människor, är empatisk och inkännande. Dock finns risken att det intellektuella ledarskapet blir mer hjärna än hjärta när det ideala läget är att använda både och.

Albus Dumbledore: Det fria ledarskapet

Dumbledores ledarskap innebär väldigt fria tyglar och ansvar under frihet. På gott och ont! Bild: Maurygraf från Pixabay

Albus Dumbledore omnämns ofta som en av de stora ledarna i boken och det är han onekligen. Han kämpar för det goda och har tilltro till sina medarbetare när ingen har det. Dessutom så delegerar han och låter sitt team att agera självständigt. Nackdelen med för mycket fria tyglar och frihet under ansvar kan vara att irritation och frustration uppstår hos medarbetarna om de inte upplever att de har kunskaperna att få den information som de behöver. I gengäld så växer de också otroligt mycket under hans ledarskap.

Minerva McGonagall: Det dolda ledarskapet

Professor McGonagall är en ledare i det dolda. Bild: Maurygraf från Pixabay

En ledare som ofta hamnar i det dolda är professor Minerva McGonagall som är föreståndare för Gryffindors elevhem. Hon må upplevas som stram och sträng av eleverna mellan varven - vilket är en otroligt viktig ledaregenskap att inte alltid ge folk vad de vill ha utan vad de behöver. Samtidigt så bryr hon sig om elevernas välmående samtidigt som hon utmanar dem att utvecklas. Fördelen med det är också att hennes högre chef, Dumbledores jobb, blir oändligt mycket lättare.

Lord Voldemort: Det skrämmande ledarskapet

Lord Voldemort är en ormviskande trollkarl vars ledarstil är grym och läskigt nog också väldigt effektfull. Bild: Antonios Ntoumas från Pixabay 

Sist men inte minst, vi kan inte studera ledarstilar i Harry Potter utan att nämna den onämnbara Lord Voldemort himself. Hans ledarstil är läskig på flera vis. Dels för att den är rasistisk, grundar sig i tyranni, verkställs i tortyr men också för att den är effektfull. Genom sitt visionära ledarskap får han följare trots att värdegrunden han står på är genomrutten, att han är maktgalen och att hans egentliga enda syfte är bli odödlig. Otroligt obehagligt och skrämmande.

Så, nu är frågan. Vem i Harry Potter-serien skulle du helst vilja ha som chef? Själv hade jag nog passat bäst under någon som Dumbledore eftersom jag just nu så starkt vill vara min egen boss. Men måste jag välja vem som är bäst dessa magiker? Då blir det nog McGonagall.