Några av mina missar som ledare genom åren

Hallå! Hur är det? Med mig är det fint tack. Förra veckan när jag var sängliggande och hade tråkigt som fan låg jag och tänkte på det här med motgångar. Vilket i sin tur spann vidare i vilken utveckling jag har gjort som ledare under de senaste tio åren. För elva år sedan ville jag bli chef och trodde att det var det enda sättet att avancera i karriären. Kort in i mina studier så insåg jag att nä, det vill jag verkligen inte. I stället fann jag min roll vid sidlinjen där jag visade mig vara bäst på att hjälpa andra i sina ledarskapsroller. Men med åren har jag trots det ändå blivit bättre och idag vet jag att jag skulle klara av en chefsposition bra även om det förmodligen inte är där jag gör mig allra bäst. Det i sin tur fick mig att fundera på mina missar som ledare genom åren.

Och tro nu inte att det här är inte alla jag någonsin har gjort, haha. Om jag tillät det skulle jag nog kunna älta alla misstag och fel jag har gjort sedan 2005. Men eftersom jag vet att det inte tjänar något till försöker jag alltid att fokusera framåt och ta med mig lärdomarna jag fått på vägen i stället. Har gjort så många missar genom min karriär och lär väl göra tusen till framöver. Här är några av dem!

Känslan när man inser att man har gjort fel alltså. Den är ingen höjdare!

Några av mina missar som ledare genom åren

Alla gånger jag har varit för resultatorienterad

Det är en av mina styrkor att jag är leveransfokuserad, mån om att få saker att hända och skapa resultat. Absolut. Men ur ledarsynpunkt är det verkligen ingen höjdare alltid och jag har i mina tidigare yrkesverksamma år verkligen varit alldeles för snabb, för otålig och bara kört mitt egna race. Tydligast blev det när jag fick ansvaret för ett projekt där jag blev inkallad med informationen om att den ursprungliga projektgruppen hade kört fast. Och visst, chefens tanke var att jag skulle få saker att hända och det hände. Men det blev snudd på en one woman show av det till slut där jag gjorde allt själv och det är ju inte poängen med den ledande rollen och definitivt inte projektledarrollen.

Hur jag hade hanterat det idag: Detta var mitt första uppdrag som projektledare och efter det jobbade jag som det i åtta år. Rätt mycket blev annorlunda med tiden. Men i just den situationen hade jag nu, från början, säkerställt om det är rätt kompetenser och perspektiv som finns med i projektgruppen. Sedan hade jag också från början haft en helt annan ingångsvinkel, ett annat sätt att kommunicera och också delegerat och fördelat ansvaret på ett annat sätt jämfört med då. Fokuset hade definitivt varit på att teamet ska lösa situationen och inte ta över den helt själv.

Ta på mig för mycket jobb samtidigt

När jag arbetade mig in i utmattningen så var jag med och drev fyra stora förändringsprojekt samtidigt. De skulle ske på extremt kort tid och vi var flera projektledare men när de andra projekten, av olika anledningar, började halta klev jag in och lastade på mig själv för mycket ansvar och arbete samtidigt. Vilket med facit i hand var helt fel av mig eftersom jag blev utmattad på köpet. Där och då såg jag dock inte det utan jag vände ut och in på mig själv för att få allt att fungera. Ledarskapet i detta? Well, det var betydligt bättre jämfört med ovan exempel några år tidigare. Men den största missen här var att jag inte insåg kostnaden för att ta på mig för mycket jobb på en och samma gång.

Hur jag hade hanterat det idag: Idag hade jag haft en helt annan trygghet och ett helt annat mandat i att säga ifrån uppåt att förväntningarna som fanns på dessa projekt var orealistiska och orimliga. Jag hade inte heller tagit på mig andras arbetsuppgifter så lättvindigt som jag gjorde då. Såhär - jag tycker det är självklart att man ska hjälpa varandra som kollegor. Men det är skillnad på att hjälpa till och ta över och sedan också behålla ansvaret trots att det inte är ens eget. Jag kommer inte ta på mig så mycket jobb omedvetet eller utan någon som helst förståelse för pauser och återhämtning någonsin igen. Och min bedrift i våras med allt jag hade att göra då bevisade verkligen, för mig själv, att jag klarade av en period med extremt tung arbetsbörda utan att det för mycket.

Läs mer: Hur är en perfekt chef

En annan sak som hjälper mig igenom mina misstag är att vara noga med att be om ursäkt för fel som jag gör. Misstag och missförstånd är en del av vardagen. Det är därför vi inte kan ta dem (eller oss själva) på allt för stort allvar.

Anta att vi kommer att minnas saker

Jag har nog alltid gillar tydlighet och raka rör i min karriär. Men bara för att jag upplever att jag är tydlig behöver det inte betyda att andra förstår vad jag vill. Eller att vi pratar om samma sak. Well, det fattar jag ju nu men det var inte en självklarhet för mig när jag började arbeta som inköpare. Som tur var märktes det rätt snabbt när vi hade suttit i möten och diskuterat olika alternativ. Jag trodde en sak och som kom offerten eller underlaget och så visade det sig att leverantören trodde något helt annat. Tack vare dessa missar blev jag med tiden bättre på att ställa olika kontrollfrågor (så att jag fick förståelse för deras process) och sammanfatta våra möten så att alla hade samsyn på vad som skulle göras och sätta saker på pränt.

Så varför lyfter jag det här? Jo, det var nämligen så att jag inte tänkte på att använda den här kunskapen när leverantören bytte tak här förra året. Vilket ledde till att de kom med röda plåtdetaljer till taket som skulle vara svarta för att matcha med själva taket.

Hur jag hade hanterat det idag: 1. Dubbelkolla så att ni båda har förstått och skrivit ner vad som ska göras. När man gör många olika saker samtidigt är det så lätt hänt att prata om att "alla plåtdetaljer ska vara svarta" - men om det inte antecknas så är det lätt att glömma bort det. Och 2. var närvarande som ledare! Tack vare att jag var på plats så hade vi turen att upptäcka den stundande missen i tid. Dessutom var leverantören grymt service minded och löste det med bravur. Men det hade kunnat bli ett riktigt surt läge. Så bara för att du har lärt dig något en gång som ledare gäller inte den kunskapen om du inte fortsätter att använda dig av den!

Hade som sagt kunnat rada upp ett gäng saker till men jag tror ändå att vi nöjer oss med dessa tre saker. Har du någon miss som du vill och kan dela med dig av? Svara gärna anonymt om du vill det! Vore intressant att få höra fler anekdoter av det här slaget.

Therese Albrechtson: ”Idag schemaläggs reflektionstid”

Therese Albrechtson är föreläsaren och författaren som har drivit flera olika företag sedan hon var 19 år gammal. Den senaste boken Dålig mamma... Eller superkvinna? handlar exempelvis om att göra karriär fastän man har barn. Här är hennes Fuck Up Story!

Therese Albrechtson Foto: Privat

Berätta! Vad är den största missen som du har gjort som ledare?

− Jagtycker jag gör småmisstag hela tiden. Men ett av de större var när jag drev ett bolag för ett parår sedan och plötsligt insåg att bolagets tankar, värderingar och mål intelängre stämde överens med mina egna. Risken när det är mycket att göra är attman låter grejer passera för att man inte känner att man har tid att göra någotåt dem. Så blir de bara större och större och rullar snabbare och snabbare ochså är man plötsligt någonstans där man inte vill vara.

Vad lärde du dig av det?

− Att jag,hur stressigt jag än har det, alltid ska ha tid för reflektion, återhämtningoch hälsotid i min kalender. Om jag har det så lyssnar jag mer på vad jag självvill inombords och kan gå min egen väg. Det är så lätt med alla budskap, kravoch förväntningar utifrån att hänga på och till slut vet man inte själv vad manvill eller vad man gör. Det kan ju räcka med att börja gå några procent i felriktning och ju längre man går desto större blir felmarginalen.

Hur tror du att hade hanterat en liknande situation idag?

− Idag hade jag förhoppningsvis reagerat mycket tidigare eller undvikit situationen helt eftersom jag har lagt in återhämtningsdagar i kalendern som jag inte får rucka på. Då blir det att jag automatiskt reflekterar, känner efter och agerar i sådana här frågor innan de blir för stora att hantera.

Min utmattningsresa i Amelia

God dagens! Hur är läget? Med mig är det fint. Sitter i mitt tornrum, lugn musik spelas ut ur i högtalaren och jag tittar ut på den gråa omvärlden. I kväll så väntar nästa Bossbrudsträff men innan dess tänkte jag visa en riktig rolig grej. Jag har nämligen blivit intervjuad om min utmattningsresa i Amelia! Och nej, detta inlägg är inte sponsrat på något vis. Jag skriver detta för att det är ett så viktigt ämne att prata om och kan jag hjälpa någon att inte gå in i väggen genom att de använda mig som skräckexempel: då gör jag det med glädje.

Trots att serien inte har åldrats särskilt väl så har Sex and the City en väldigt speciell plats i mitt hjärta så det var extra kul att vara på samma omslag som Sarah Jessica Parker.

Min utmattningsresa i Amelia

Det känns som om tabut kring utmattning har luckrats upp rejält sedan jag gick in i väggen. Däremot kan jag ser att det fortfarande finns kunskapsluckor och att vi behöver bli ännu fler som ifrågasätter arbetsgivare som ser medarbetare som en förbrukningsvara. Mer om det senare, i reportaget så blir det en mer personlig tagning på min resa som utmattad. Hur lång tid det ändå tog innan jag jobbade mig ner i botten, vilka korkade beslut jag fattade och hur jag ändå lärde mig min läxa till slut.

Tackar min lyckliga stjärna varje dag för att jag har haft turen att kunna bli frisk även om jag inte är helt framme än i min rehabilitering.

Idag lever jag ju ett helt annat liv än vad jag gjorde då. Det är inte bara för att jag driver eget idag som jag har makt över min kalender utan det är en makt och ett ansvar som jag har oavsett vad jag jobbar med.

Att jag själv inte insåg hur korkat det var att fortsätta jobba och plugga fastän jag inte kunde klä på mig utan att bli andfådd... Det övergår faktiskt mitt förstånd idag.

Har fått så himla fin och hjärtevärmande feedback från personer som läst reportaget. Tack snälla för det! Och tack till Mia Coull som skrev det och fångade min historia så bra. Tack till Marie på Hjälp en journalist för att du kopplade ihop oss och tack till Johan Lindvall för de magiska fotona som du tog till artikeln. Har du läst reportaget och vad tyckte du i så fall?

Lisa Remnelid: ”Då höll jag monologer, nu har vi dialoger”

I dag får vi träffa Lisa Remnelid, affärsutvecklare och konsult på Remnelid Commercial Consulting. Hon kommer från Australien, vilket hon upplever har påverkat hennes ledarskap eftersom de är mer direkta och har tydligare hierarkier där än här i Sverige. Hon flyttade hit 2001 har sedan dess jobbat världen över med att bygga upp och utbilda organisationer och team för shoppingcenters. Både Copenhagen International och Inter Ikea Center Group. Sedan sex år tillbaka driver hon sin egen firma och arbetar med konceptutveckling och service för företag över hela Sverige. Här är hennes Fuck Up Story!

Läs mer: Victoria Tocca - “Nu skriver jag alltid avtal med alla”

Lisa Remnelid Foto: Privat

Hej Lisa, berätta om en miss som du har gjort som ledare!

− När jag först började min karriär så fick jag ett fantastiskt jobb. Som Middle Manager of the Fashion Floor på varuhuset Myer Stores Chadstone i Australien genom deras traineeprogram. Jag var 23 och blev plötsligt ledare och ansvarig för den finansiella biten för flera olika avdelningar och hundra personer i olika åldrar från olika bakgrunder. Jag var ny, ung, hade jättemycket energi och ville prestera bra. Men jag var också lite blind och hade inte alls fattat kulturen som jag kom in i.

− Så jag började varje måndag med att berätta hur det hade gått under helgen. Vilka det hade gått bra för och vilka det hade gått dåligt för. Men det var en monolog. Och jag fokuserade bara på siffrorna utan att tänka på varför det kanske hade gått dåligt. När vi sedan hade möten på fredagarna skulle jag peppa teamet inför helgen med vilka förväntningar som ledningen hade på dem. Men ja, det var också monologer och det blev inte heller några bra resultat av det.

Vad lärde du dig av det?

− När jag först såg de dåliga resultaten så tänkte jag ”Åh, vad de är dåliga”. Jag förstod inte då att det berodde på mig och mitt sätt att kommunicera. Men när vi inte nådde resultaten som vi ville, jag såg att personalen inte mådde bra och att vi hade dålig stämning då fick jag mig flera tankeställare. Så jag började besöka de olika avdelningarna för att se hur de jobbade, se vad de som gjorde bra ifrån sig gjorde och varför de var så duktiga. Och då fick jag se hur ineffektiva mina monologer var och hur mitt sätt att kommunicera var som ett diktatorskap där jag bara gav orders. Det var en viktig lärdom! Och sedan dess arbetar jag helt annorlunda och är med i dialoger i stället för att hålla monologer.

Hur tror du att du hade hanterat en liknande situation idag?

− Eftersom det var en så stor grupp med olika personer i så hade jag brutit upp den stora gruppen till mindre och använt olika sätt för att prata med dem på. Jag började ställa frågor i stället, bry mig om hur folk mådde eftersom personalens mående avgör hur bra de presterar på jobbet. Dessutom hade jag velat ha en mentor som hade kunnat ge mig feedback om det jag gjorde och hur jag pratade med personalen. Sedan hade jag observerat mycket mer istället för att bara gå in och försöka skapa resultat direkt.

Viktoria Tocca: "Nu skriver jag alltid avtal med alla"

Det är dags för ännu ett avsnitt i Fuck Up Stories och idag träffar vi Viktoria Tocca som är utbildad och prisbelönad sångerska och musikalartist. Hon har jobbat på flera stora produktioner i Europa, exempelvis som Christine i Phantom of the Opera. Idag producerar hon bland annat musikalturnén Föreställningar från Broadway till Duvemåla. Här är en av hennes Fuck Up Stories!

Läs mer: Mia Rolf - "Man lär så länge man lever"

Viktoria Tocca Foto: Magnus Ragnvid

Hej Viktoria, berätta om en miss som du har gjort som ledare?

− Hej! En sak som har svidit flera gånger genom åren är att jag inte alltid har skrivit tillräckligt bra avtal för olika projekt och produktioner. Som företagare är det lätt hänt, och bekvämt, att man tänker att muntliga avtal ska räcka. Men det gör det inte alltid, inte juridiskt eller eftersom risken finns att man missförstår varandra. Det är också lätt hänt som ny företagare att förutsätta att det som sägs nu också kommer att gälla om två år. Men din verksamhet kan ju förändras och se helt annorlunda ut då.

− Min erfarenhet är också att även om det känns okej att nöja sig med en muntlig överenskommelse för att man är gamla vänner eller kollegor så kan det gå fel ändå. Saker händer och människor förändras. Innan hade jag exempelvis aldrig något på papper och det ledde till problem när en medarbetare behövdes sägas upp. Det har gått så långt att det blivit en juridisk fråga. Vilket förstås är väldigt kostsamt både emotionellt och ekonomiskt. Framförallt när det var ren lathet, godtrogenhet och klantighet från min sida att jag inte har skrivit avtal redan från början.

Vad lärde du dig av det?

− Att inte slarva med de där grejerna och att faktiskt se till att vi har skriftliga avtal finns på plats. Då slipper man ganska mycket huvudvärk och ont i magen. Mitt första avtal som jag skrev var extremt enkelt. I stil med, det här datumet gäller, så här mycket får du betalt på en A4-sida. Men risken när det är för kortfattat är att det lämnar utrymme för både missförstånd och olika tolkningar.

− Exempelvis om jag anlitar dig för ett uppdrag där jag tänker att en insats är värt ett visst gage och så tänker jag att repetitionerna ingår i det. Men så har du tänkt något annat. Så jag som uppdragsgivare måste vara tydlig med vad jag förväntar mig. Den som jag anlitar måste vara tydlig med sina förväntningar och vi behöver komma överens tidigt om vad vi ska göra. Oavsett om vi är vänner sedan tidigare eller inte. Har vi gjort det och det finns på papper behöver det förhoppningsvis inte något tjafs längre fram sedan.

Hur tror du att du hade hanterat en liknande situation idag?

− Idag har jag advokathjälp för att ha ett mycket tydligare avtal. Så inte nog med att jag skriver avtal, min avtalsmall lämnar inte utrymme för tolkning på samma sätt längre, haha. Skämt åsido, när det gäller pengar så blir vi människor ofta dumma och alla vill ha eller behålla mer. Därför är det väldigt viktigt att skriva ett bra avtal. Framförallt när ens verksamhet växer och det blir svårare att komma ihåg allt som sagts. Så de kronor som det kostar att ta hjälp av någon, de pengarna är värda att lägga för att både undvika konflikter och tjäna som rättsligt skydd.

− Sedan innebär det såklart mer pappersarbete. I vår bransch är vi inte heller vana vid detta utan det är ofta muntliga överenskommelser som gäller. Så vissa tycker kanske det är överdrivet eller konstigt att skriva avtal som innehåller en massa om uti fall-att paragrafer. Men jag har lärt mig att det bästa är att sätta sig ner och prata igenom hela avtalet. Förklara vad varje klausul innebär, varför den står med och hur du tänker kring den. Allt samarbete bygger på relationer och detta ska vara en gemensam överenskommelse som ni skriver för att det ska bli så kul, bra och roligt att jobba ihop som möjligt!