Hantera ditt imposter syndrome

Har du någon gång haft den är gnagande känslan av att du kommer att bli påkommen på jobbet? Att någon ska plötsligt avslöja dig mitt under ett möte att du egentligen har någon som helst koll på vad du gör? Då kan du vara påverkad av det psykologiska fenomenet Imposter syndrome, på svenska kallat för bluffsyndrom. Kan man vara en mentalt stark ledare även om du ibland känner dig som en bluff eller tvivlar på din förmåga? Kort svar: JA!

Läs mer: Kännetecken på om du är drabbad av bluffsyndromet

Imposter syndrome

Det lite längre svaret är att ditt mentalt starka ledarskap inte handlar om vad du tänker eller känner i din professionella roll: det handlar om hur du agerar på de tankar och känslor som du har. Vi går igenom både våra egna erfarenheter och delar olika strategier för att hantera bluffsyndromet utifrån våra professioner i poddavsnittet nedan. Men några saker du kan börja hålla utkik efter är:

Känn till dina triggers

Vad triggas ditt bluffsyndrom av av? Hur tar det sig uttryck? För min egen del är en dålig, hormonell dagsform ett av mina lägen när mitt bluffsyndrom kan kicka igång och genom att ha koll på det blir det lättare att syna bluffkänslan i sömmarna.

Kom ihåg att detta drabbar de flesta

En annan sak att ha i åtanke är att du är långtifrån ensam att ha dessa tankar och känslor. Majoriteten av oss drabbas då och då och det är både naturligt och normalt.

Vill du lyssna på poddavsnittet? Då kan du såklart göra det även på Podbean, Spotify, Acast eller iTunes. Och berätta gärna, här eller i vår LinkedIn-grupp, har du något särskilt som du gör för att hantera ditt bluffsyndrom om du har det?

F*** Jante

Hehe, du anar kanske redan nu vad veckan poddavsnitt handlar om. För ja, den här veckan avhandlar vi varför Jantelagen är kass och vilka erfarenheter vi har av den. Men också varför både jag och Alex avskyr den så mycket om hur vi har gjort för att sparka ut Jante ur våra liv. För det är så värt det att bannlysa honom. Jag lovar, du kommer att må bättre och fatta bättre beslut när du gjort det.

F*** Jante

Sedan är det inte så enkelt att han aldrig kommer tillbaka även om du både har låst dörren och slängt bort nyckeln. Tyvärr. Han kan vara en riktig envis en som fortsätter att knacka med ojämna mellanrum eller försöker ta sig in i ens liv på andra håll och kanter. Ett verktyg jag brukar ha nytta av då är att ifrågasätta mina tankar. Vem är det som säger detta? Är detta sant eller är det bluffsyndromet som slår till? Ibland kan jag avstyra det själv och ibland tar jag till nästa knep och frågar en av mina utvalda rådgivare för att få lite perspektiv utifrån.

Men det viktigaste är att försöka lära sig att identifiera Jante oavsett vilken form eller vilket format han kommer i. För det kan variera kraftigt. Ibland kommer han till och med utklädd som en present som man ska vara tacksam att få och i de lägena är det faktiskt okej att ta emot den utan att för den sakens skull öppna och behålla den.

Jag insåg också under avsnittets gång att jag glömde nämna det där och då att jag för ett par år sedan ägnade lite tid åt att skriva Den nya Jantelagen eftersom jag blev så trött att se frasen "du ska inte tro att du är något". Läs den gärna och använd den som en påminnelse när du får det där ovälkomna besöket.

Som vanligt kan du välja och vraka kring var du vill lyssna på podden. Du har Spotify eller Podbean som alternativ till att göra det direkt här i inlägget. Glöm inte heller bort att joina vår LinkedIn-grupp också och, och, och - berätta: vad tycker du om avsnittet? Och hur ser din relation ut till Jante?

Om att våga blotta sig för andra

Hej, hej fina ni! Hur mås det idag? Själv har jag varit låg idag, en sådär mysig bieffekt från gårdagens sjukgymnastik. Huh, att utmana min kropp fysiskt är det sista stora som återstår av utmattningen och varje gång jag blir såhär sänkt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte mår såhär jämt längre. Men jag är också så vidunderligt tacksam över att ha så jäkla fina vänner och kollegor som jag kan vara mig själv med. Att det är okej att inte vara all rainbows and unicorns varje dag.Läs mer: Hjälp mot prestationsångest

Om att våga blotta sig för andra

Det här med att våga blotta sig för andra när man har dåliga dagar är inte alltid lätt. Dels för att jag ogärna vill sprida negativ energi omkring mig. Men också för att mitt gamla jag är van vid att klara mig själv. Det är så skönt att inte behöva klistra på sig ett glatt leende om man inte måste. Samtidigt som det inte heller behöver vara en så stor sak att vara ur gängorna. Det är fina grejor det! Kan verkligen varmt rekommendera er att omge er med personer som du känner dig bekväm med att vara dig själv med. Det är så viktigt.Så idag har jag och Rita jobbat på i lugn och ro och tack vare henne, fin pepp från bloggkollegor och Mackan har jag nästan lyckats med att hålla alla hjärnspöken på avstånd.Läs mer: Känner du dig som en bluff?Förresten. Känns så sjukt konstigt att Ritas praktik tar slut i morgon?! Det kommer att komma upp en intervju med henne om hur hon har haft det här i morgon men fy sjutton vad fort dessa fyra veckor har gått. Kommer bli så tomt att jobba själv igen. Tur att Skåne är litet så vi kan hålla kontakten ändå framöver.Nu ska jag dock packa ihop och bege mig från fiket där eftermiddagen har spenderats. Trotsa de isande stormvindarna för att krypa ner i soffan och in i  fästmannens varma famn tills det är läggdags. Ja. "Mycket bra" som Stitch hade sagt.Hur mår du idag? Har du också en liten och skör dag idag eller känner du dig stor och stark?

Känner du dig som en bluff?

Går du omkring med känslan av att du egentligen inte kan någonting? Eller att du är en fejk som kan komma att avslöjas när som helst? Du är inte ensam. Enligt Amy Cuddy, professor på Harvard Business School, kan upp till 80 procent känna av det psykologiska fenomenet Imposter Syndrome, eller bluffsyndrom. INC.com har sammanställt nio kännetecknande tankar hos dem som känner sig som en bluff. Känner du igen dig i någon eller några av dessa tankar?

Bluffsyndromet är ett psykologiskt fenomen som drabbar de flesta av oss då och då. Bild: Pixabay

"Jag är en bluff och kommer att bli påkommen"

Det säkraste tecknet på att du lider av bluffsyndromet är att du tror att du är en bluff och att du bär med dig känslan av att bli påkommen med att du inte kan eller vet så mycket som de tror att du gör. Och att du gör det oavsett hur mycket eller hur lite du egentligen vet eller kan.

"Jag hade bara tur"

Hänvisar du oftast bra insatser och resultat till tur eller flyt? Om du tror att det är tur som nio gånger av tio ligger bakom dina prestationer är det kanske läge att stanna upp och reflektera över dina tankemönster. Är det verkligen alltid turens förtjänst att det du gör blir bra?

"Om jag kan göra det så kan alla det"

Alltså, många saker kan förmodligen göras av någon annan än du själv. Men det säger ju egentligen ingenting om hur bra eller dålig din prestation är. Enligt INC.com så har den som tror sig vara en bluff ofta en nedvärderande syn på sig själv. Och det trots att det finns studier som påvisar att den med bluffsyndrom ofta är både högpresterande och välutbildad.

"Jag fick mycket hjälp"

Ensam är inte stark men den med bluffsyndromets glasögon på kan har svårt för att se sina egna bidrag och insatser alls när det har varit flera som bidragit till framgången. I stället ger de ofta äran till teamet eller kollegorna.

"Andra är bara snälla"

Enligt INC.com har många som känner sig som en bluff svårt att ta emot beröm utan avfärdar det som smicker. Eller att avsändaren bara är snäll eller måste säga så eftersom det ingår i deras roll.

"Att misslyckas är inte ett alternativ"

Rädslan för att avslöjas som en bluff kan leda till att man blir extremt rädd för att misslyckas. Vilket ökar individens press på sig själv och behovet att leverera och inte göra andra besvikna till ohälsosamma nivåer.

Känner du dig som en bluff?

Känns tankegångarna ovan bekanta? Jag skriver i alla fall under på det. Vissa dagar smyger den sig på mig snett bakifrån. Den undrade känslan om att jag kanske blir avslöjad snart. Påkommen. Och då jag kan höra mig säga saker som "nä men det var väl ingenting" eller "det var inte så mycket jobb, det hade vem som helst kunnat göra". Det har som tur var lindrats med åren allteftersom jag har uppmärksammat de tankarna. Så nu när de kommer kan jag oftare skaka av mig dem. Eller så pratar jag med någon som jag litar på och bara "kan du påminna mig om att jag är bra på det jag gör nu igen?". Det brukar hjälpa. Och det är faktiskt INC.com's slutliga tips för dig som är drabbad. Avdramatisera dina tankar med att prata om dem med de vänner, familjemedlemmar och kollegor som du litar på. Du kommer att mötas av både igenkännande och förståelse. Känner du dig som en bluff ibland? Känner du igen tankarna ovan? Och hur gör du för att hantera dem när de kommer och hälsar på?