Arbetslivets paradigmskifte händer nu

Jag ser det som en viktig del av mitt jobb att alltid ha ett öga och ett öra öppet kring omvärldsbevakning i både stort som smått. Vart är världen på väg? Vad tycker vi är viktigt inom arbetslivet? Och före pandemin var jag nyfiken på hur en lågkonjuktur skulle påverka oss yngre generation och våra attityder till arbetslivet. För om vi ska vara krassa och förenklande - det är trots allt dem som är det kapitalistiska systemets sätt att ge tillbaka makten till arbetsgivarna eftersom vi får ett större behov av att jobba. Hur kommer detta att påverka oss yngres visioner och föreställningar och krav på arbetslivet? Överger vi dem helt och fogar oss i det traditionella arbetslivet? Eller fortsätter vi köra vårt eget race och på vilket sätt tar det sig uttryck?

Det är inte bara hur vi jobbar som är inne i en förändring, nya perspektiv och idéer om hur vi vill jobba ställer också nya krav på ledarskapet. Bild: Ava Sol on Unsplash

Pandemin accelererade i gengäld upp möjligheten till att jobba på distans och ett mer mer gränslöst och friare arbete och nu när lågkonjukturen är här ser jag en tydlig trend i att de yngre generationerna tycks behålla sina övertygelser och anpassar sig tillfälligt eller lite grand. Exempelvis tar man anställning för att kunna betala hyran men håller sitt bolag eller sina side hustles flytande under tiden, eller använder sig av de sociala skyddsnät som man har tillgång till för att fortsätta leva utifrån sina egna premisser. Detta tycker jag är fascinerande och gör mig än mer övertygad om att arbetslivets paradigmskifte händer nu och att arbetslivet och arbetsgiavre kommer att (behöva) genomgå ytterligare förändringar de kommande åren om man vill vara ett ställe där de yngre generationerna ska vilja jobba där.

För när livet inte längre bara går ut på att jobba - utan snarare ses som ett verktyg att förverkligas som människa - i en tid där vi vill ha saker tillgängligt, personifierat och snabbt ställer vi som arbetstagare andra krav på arbetslivet. Och även om lågkonjukturen gör det den ska i form att återställa oss till arbetslinjen spår jag att detta är tillfälligt och så snart tiderna blir bättre kommer de yngre medarbetarna som inte trivs på den arbetsplatsen där de är att gå vidare till äventyr och uppdrag som är mer lockande.

Tumme upp: Organisationer som har fattat att ledarskapet behöver uppgraderas för att vara framtidssäkrat

Tumme ner: De arbetsgivare som tänker “det är inte vårt jobb att anpassa oss efter arbetstagares intressen” kommer tyvärr att få det svårt att rekrytera och behålla yngre medarbetare, inte minst på chefsnivåer.

Nytt tidevarv

Hej och välkommen till nytt år och nytt tidevarv! Hur har du det? En annan mår strålande tack vare ett långt, långt, långt jullov där jag glömt i princip allt om vad jag heter och jobbar med. Väldigt lyxigt och skönt! Har fått ny energi, en vila i att vi alla varit friska, kommit i gång ordentligt med träningen igen och till och med springa mina första kilometrar på jag vet inte hur många år. Plus att vi har tagit tag i ett gäng olika mindre renoveringsprojekt här hemma som varit long overdue. Ljuvligt!

Som jag nämnt innan blev tydligt i höstas att jag behöver jobba lite annorlunda nu när verksamheten växer - tänker verkligen inte sluta blogga men kommer reglera frekvensen så att det blir mer marginaler över för alla utvecklingsprojekt som också händer parallellt med det dagliga arbetet.

Smygstartade jobbåret förra veckan och nu är det dags att kicka igång det fullt ut men jag kommer att göra lite annorlunda det här året. Första nyheten? Det är att jag minskar ner på antalet bloggartiklar och inlägg här för att frigöra mer tid. Inget är skrivet i sten såklart men från och med nu kommer alltså nya inlägg på tisdagar och fredagar här. Känns lite konstigt och ovant men jag tror det blir bra! Om inte annat är det nyttigt att utmana sig själv och sin bekvämlighetszon. Kommer du göra något av den varan i år tror du?

24 December: Nästa år

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer den sista luckan!

Sardellen: Nu är det julafton. Berätta om något du vill göra för någon annan nästa år.

Mitt svar: Nästa år ser jag fram emot att ta med min son och man till Stockholm. Åh, vad roligt det ska bli att introducera Vilden till storstan. Inte för att just detta besök blir något han minns men jag hoppas att han ska kunna känna sig lika hemtam där som i Skåne i framtiden. En av de bästa sakerna med att jag själv har flyttat runt mycket och uppvuxen parallellt i så varierande miljöer - city, skärgård, förort och skånsk mylla - är att jag känner mig hemma vart jag än är. Hoppas att han ska kunna få en egen relation till stan i framtiden om än en ytlig sådan!

Med det sagt, vad vill du göra för någon annan nästa år? Och tack för ytterligare ett år här tillsammans! God jul och gott nytt så ses vi nästa år igen ♡

23 December: En konflikt

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tjugotredje december!

Sardellen: Berätta om en konflikt du haft under året.

Mitt svar: Hmm... Alltså, jag har det sämsta minnet för sån't här? Är inte särskilt långsint och det är bara saker som svider till riktigt som fastnar och då brukar jag anstränga mig för att bearbeta dem för jag varken orkar eller vill kånka runt på en massa gamla oförätter. Det innebär inte att jag lever konfliktfritt och det finns både missförstånd,  frustration och meningsskiljaktigheter i vardagen, mycket mer sedan liten kom till världen. Men jag undviker drama så mycket som möjligt och konflikterna brukar lösas. En sak som min man påminde oss om i ett av årets tjafs var "en bra relation måste ha friktion, annars lever vi bara parallella liv tillsammans" minns jag däremot.

Vad vill bråkade om? Har ingen aning, haha.

Jag är alltså sämst på att hålla liv i bråk över tid och ännu sämre på att “hålla räkning” över dem. Sorry! Inget smaskigt innehåll här inte. Hur funkar du?

22 December: Avundsjuka

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tjugoandra december!

Sardellen: Finns det något du är avundsjuk på hos någon annan?

Mitt svar: Med risk att låta präktig, inte just nu för allvarligt talat har jag det extremt bra i livet. Men det har varit en utvecklingsresa!

Tacksamheten över att liten är här trumfar det mesta.

Det var länge som jag hade målat upp en bild av att vara lång, smal och elegant med en stor siffra på bankkontot var det mest rätta. Eller att man behövde göra karriär på ett visst sätt för att “vara lyckad”. Jag har alltid känt ett varierande stort behov av att bevisa mig själv och det har absolut pyst ut i avundsjuka och frustration. Inte minst när en ser personer swisha förbi, ofta omedvetet burna av sina privilegier eller andra faktorer som spelar in, och sedan bara luta sig på “jag har jobbat så hårt” ackompanjerat med en ansträngd underdog-historia för att berättiga sin framgång i stället för att äga den och se den för vad den är: ett i hopkok av massa olika saker varav några kan en styra själv, andra inte.

Bottenläget var nog när vi var inne i IVF-processen var jag träsktrollsgrön av avund på insidan på alla som blev blev gravida enklare än oss. Och arg. Blev fruktansvärt provocerad över alla som '“manifesterade sig till sina barn” eller tyckte det var jobbigt med “produktionssex”. Det hade ju såklart inget med dem att göra - det säger sig självt hoppas jag - och när jag tänker efter så är det nog den här grejen som också gjort den stora förändringen. För vi fick vår unge! Och efter det så känner jag att jag har allt. Han är mitt livs största mirakel. Jag får dessutom jobba med det jag älskar mest, har blivit frisk från min utmattning, kan träna, har det tryggt och bra på alla vis utan dramatik och stök. Det är inte perfekt eller städat i alla hörn men det är underbart.

Visst, jag vill bygga vidare på företaget och att det ska bli det blomstrande imperium det är menat att bli. Skriva böcker. Vi kommer nog vilja bo lite större i framtiden och det vore kul att nöjesresa mer och uppgradera garderoben aningens men jag är tillfreds. Lycklig. Stimulerad. Tacksam. Då är det lätt att inte vara avundsjuk! Så troligtvis lär det ske igen men jag vet inte med vad och det märker vi väl när det händer.

Hur tänker du själv kring detta?