Konkreta saker som gör dig bättre som ledare

Allas våra ledarskapsresor är olika med varierande utmaningar och förutsättningar beroende på vem du är, vad för organisation du arbetar inom, hur du är som ledare och vad för grupp och medarbetare som du leder. Men det finns några universella verktyg och konkreta saker som gör dig bättre som ledare om du använder dig av dem. Dessa punkter tar avstamp i denna artikel från INC.com men som vanligt har jag inte bara översatt dem utan också vässat dem lite utifrån mina år som ledarskapsutvecklare. 

Det finns alltid utrymme för att utvecklas och bli bättre som ledare, frågan är bara: hur? Bild: Dane Deaner on Unsplash

Konkreta saker som gör dig bättre som ledare

Du behöver arbeta med dig själv

Även om du separerar ditt privata jag från ditt jobb-jag så påverkas vi alla av våra tidigare erfarenheter, upplevelser och hur vi vuxit upp. Som ledare kan du tjäna på att jobba med dig själv, antingen med hjälp av terapi, coaching eller självreflektion för att reda ut hur du fungerar och varför. När du känner dig själv ökar självinsikten vilket i sin tur gör det lättare att både leda dig själv och andra.

Hur du kan arbeta med detta till vardags: Varje fredag kör vi en fredagsreflektion i Bossbrudar oh det är ett stående inslag för nästan alla mina klienter som vill stärkas som ledare. Du kan göra det hur ofta du vill men minst en gång i veckan. Själv gör jag det efter varje större arbetsmoment under en arbetsdag och numera sker denna reflektion automatiserat eftersom jag är så van att göra det löpande. Stanna upp och tänk till nu: hur dagen varit? Vad du har gjort bra? Vad du har lärt dig eller påmind om? Vad kunde du gjort annorlunda eller bättre? Genom att svara på dessa frågor så kommer du att vässa ditt eget ledarskap.

Skapa en trygg psykosocial arbetsmiljö

Att jobba med hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är ett av våra viktiga uppdrag som ledare men det minst lika viktigt att medarbetarna, och vi som ledare, känner oss psykosocialt trygga. Här finns det mycket du kan bidra med som ledare! Alltifrån hur du rekryterar, leder möten, till hur du bemöter dina medarbetare och, inte minst, hur du hanterar motgångar. Om du som chef reagerar starkt negativt varje gång något går galet eller någon gör fel så kommer det förr snarare än senare att påverka medarbetarnas sätt att hantera misstag och risken är stor att du i stället bidrar till att skapa en no blaim- eller tystnadskultur. Motsatsen, en trygg psykosocial arbetsmiljö, är tillåtande och inkluderande och gör det mer okej att säga eller göra fel vilket i sin tur får medarbetarna att känna sig tryggare och därmed prestera bättre.

Hur du kan arbeta med detta till vardags: Analysera ditt beteende till vardags. Hur agerar du idag? Hur trygga verkar medarbetarna vara? Finns det något i ditt sätt att kommunicera och bete dig som skulle kunna vara annorlunda eller förbättras? Hur reagerar du när något dåligt händer? Genom att bli medveten om det kan du också göra förbättringar om det behövs.

Kunna ta feedback och lyssna in medarbetarna

Det fanns en tid när chefen berättade för medarbetarna skulle göra och hur det skulle gå till. Så är det inte längre! Nu behöver vi som ledare både kunna ta feedback och använda aktivt lyssnande som vekrtyg i den vardagliga kommunikationen med våra medarbetare. Att göra det gör inte bara dig mer grundad i nuet utan får också medarbetarna att känna sig hörda och bekräftade och när du dessutom visar att du tar till av det som sägs - då ökar både deras förtroende och lojalitet till dig som ledare.

Hur du kan arbeta med detta till vardags: Steg ett är att träna upp din förmåga att kunna lyssna aktivt utan att samtidigt tänka på en massa andra saker samtidigt. Välj ett eller två samtal under dagen där du bara fösöker lyssna aktivt. Hellre korta små träningspass än ett långt. Desto mer du övar, desto lättare kommer det att bli!

Fokusera mer på styrkor än på svagheter

Ingen är fullkomlig och ibland behöver vi såklart korrigera både våra egna och medarbetares svagheter om de påverkar arbetet vi gör negativt. Men eftersom alla svagheter är en nödvändig del av vardagen tjänar vi oftast mer på att fokusera mer på styrkorna som vi själva och medarbetarna har. Uppmuntra det som är och går bra så ska du se att det ger positiva bieffekter även på andra områden!

Hur du kan arbeta med detta till vardags: Träna upp din förmåga att se det som är positivt i dig och människorna omkring i vardagen. Våra hjärnor är programmerade att se det mosatta enklare vilket gör att vi kan behöva träna lite på att göra tvärtom.

Ha ett “growth mindset”

Skillnaden mellan det som kallas för “growth mindset” och dess motsats ett “closed mindset” är att det sistnämnda är slutet och därmed har ett försämrat lärande, svårare för att se olika perspektiv och risken för oss som ledare då är att vi 1. tänker att vi vet och kan allt som vi behöver och 2. bara kör vårt rejs och förväntar oss att omvärlden ska anpassa sig efter det. Growth mindset är mer öppensinnat, en medvetenhet om att vi alltid kan lära oss något nytt men också att ta möjligheten till att faktiskt göra det.

Hur du kan arbeta med detta till vardags: Att ha ett growth mindset är ibland enklare sagt än gjort men börjar ofta med att faktiskt fatta ett beslut om hur du vill vara som ledare och hur du vill utvecklas vidare som person. Det är ingen annan som kan göra jobbet åt dig utan du kommer att behöva göra det själv med eventuell hjälp från någon sakkunnig som kan hjälpa dig på vägen!

Bubblare: Ha en mentor

Att ha en person som sparringpartner där du kan utbyta förtroenden, erfarenheter och få både rådgivning och hjälp med ditt ledarskap är otroligt värdefullt och en timme av den typen av samtalstid i månaden räcker ofta väldigt långt. Så har du möjligheten - ge dig själv det och du kommer, med rätt mentor, också att få resultat snabbare än om du hade gjort det själv! Och ja, jag är såklart färgad av att jag anlitas som mentor och genom åren har sett vilka fantastiska resultat det ger.

Vad säger du som läser? Arbetar du aktivt med ditt ledarskap i vardagen och i så fall hur?

Hur vill du vara?

Som person?

Som ledare?

Vän?

Respektive?

Familjemedlem?

Välj en roll, eller ett område, i ditt liv och fundera på det.

Ingen av oss är ett blankt papper från födseln men likväl kan vi välja vad vi fortsätter att utsmycka livet med. Hur vill du vara? Bild: Kelly Sikkema on Unsplash

Hur vill du vara?

Du vet ditt svar.

Ditt innerliga svar som speglar dig - inte omvärlden.

Och skulle det inte stämma helt överens med hur du lever just nu…? Då finns det bara en person som kan göra något åt det.

Du.

Vardagens tempoväxlingar

Det är nog ingen nyhet för någon av er här att jag gillar fart och fläkt och när mycket händer. Hehe, det pirrar i kroppen bara jag tänker på det. Att få jobba med varierande saker, få olika intryck och nya lärdomar är det bästa jag vet. Men i och med utmattningen behövde jag lära mig den hårda vägen att pauserna behövs och att stanna upp och idag är tempoväxlingarna en del av min vardag.

Bara en sån sak att kunna vandra ett varv i trädgården medan det regnar är sjukt mysigt.

Vissa veckor (som den förra) är megaintensiva, majoriteten lagom händelserika och några är medvetet lugna. Samtidigt märker jag att den här typen av tempoväxlingar inte hör till vanligheterna, i alla fall inte att göra det så aktivt och medvetet.

Med det sagt är det inte alltid enkelt att sakta ner när det går emot både ens fostran och natur vill göra det motsatta. Men det är ändå det jag gillar mest på kvällar och helger. Bara skrota runt i största allmänhet med M eller i mitt eget huvud. Häftigt ändå hur man kan förändras med åren. Nu hade jag inte velat vara utan variationerna. Hur funkar du? Är du som jag och vill ha det varierat eller föredrar du ett mer utjämnat tempo?

Milstolpen: Gå på Gröna Lund

En av de saker som jag upplever har varit jobbigast under åren som utmattad är sorgen över att inte kunna göra saker som jag velat. Focoult talade om själen som kroppens fängelse men för min del har kroppen många gånger känts som ett fängelse, en upplevelse som jag vet att fler utmattade kan känna igen sig i.

Stunderna när minnet svikit en. När minsta lilla ansträngning känns som en timmes body pump-pass. Att inte kunna läsa ordentligt eller, för den delen, inte orka läsa på engelska för det slutar bara med en enda hjärngröt. Under de första familjemiddagarna med M’s familj behövde jag sova efter varmrätten för att jag var så trött. All matthet, trötthetsvärk och för att inte tala om all migrän jag stått ut med under alla utmattningsår.

Som tur var har jag knappt alls dessa problem längre. Är och behöver vara mån om min energi så att inte ta ut mig men att ha migrän en, två gånger per månad är verkligen inte samma sak som att ha den sex dagar i veckan. Och som jag skrev häromveckan känner jag mig mycket mer stark och tålig numera. En milstolpe som bevisat det ytterligare nu utöver min ridning, träning och att jag jobbar fullt ut? Det var fredagens besök på Grönan och det har såklart ingen påverkan på mänskligheten – men för mig var det sjukt betydelsefullt.

På förhand var jag lite nervös inför hur det här roliga som väntande skulle påverka mig. Skulle jag åka på migrän under kvällen eller efteråt? Skulle jag bli helt slutkörd av ansträngningen? Åka på tröttvärk?

När det kommer till åkattraktioner kan det tilläggas att jag lider av den kassa kombinationen: adrenalinjunkie + skraj för att åka saker. Framför allt om de är superhöga och än mer om de snurrar. Jag vill alltså gärna åka men håller på att dö av ångest på kuppen första och ofta andra gången jag gör det. De första berg och dalbanorna, Jetline och Twister, var en bra uppvärmning och lagom jobbiga för nerverna. Var rejält yr efter varje tur men det kändes okej!

Sedan var det dags för debuten i Monster och hela stunden i kön bestod av att varva ångestskrattande med hyperventilerande, en dunkande puls och att försöka bli försäkrad av T att jag visst skulle överleva detta. Vilket såklart belönades med dåliga skämt i stil med att ”jag säkert skulle göra det så länge inte bygeln släppte” etcetera. Men ja, jag blundande och skrek mig igenom hela första rundan men sen var jag ändå såld och i slutändan blev det två åk till och en ny favoritattraktion korats. Jag kunde även ta mig igenom Kvasten och annat kul och yrseln bara minskade mer och mer efter varje åktur. Dock bromsade jag mig inför Insane, Fritt fall och Ikaros men i gengäld känner jag mig väldigt sugen på att testa dem nästa gång vi gör det här.

Summa summarum kändes hela kvällen som ett enda långt asgarv och dessutom fick jag återuppleva samma ljuvliga känsla som efter mitt första fallskärmshopp: den där varenda fiber i kroppen bara slappnar av fullständigt och ett särskilt lugn infinner sig.

Så nöjd bossbrud på tåget på vägen hem och jag kan knappt bärga mig tills jag får göra något liknande igen.

Och trots att Gröna Lund-besöket var högljutt, intensivt, fullt av folk och åtföljdes av promenerande och pubhäng vaknade jag nästa morgon och kände mig… Pigg! Lite upplevelsebakis men absolut inte farligt. Så inte nog med att jag fick göra något som jag har dagdrömt om länge, länge – det blev dessutom lika roligt som jag hade hoppats och trott och jag kunde dessutom göra det och må bra hela vägen under tiden och efteråt. Vilket såklart känns som en jordskredsseger! Jag åkte dessutom inte heller på något bakslag när jag kom hem på lördagen utan det här blir en kväll jag ska minnas och bära med mig länge.

Känner att jag tar de där sista stegen mot att känna mig som Clara 3.0 nu - som frisk efter utmattningen. Den första versionen jobbade sig sjuk. Clara 2,0 lärde sig sin läxa, lade om livet och läkte ut utmattningen så mycket som möjligt. Men nu har nästa fas börjat, den där utmattningen såklart kommer att finnas med i min historia men inte längre definiera mig och det jag gör på samma sätt. Det här Grönan-hänget var absolut ett bevis på det även om jag inte är framme riktigt än!

Liten på jorden men likväl här för att leva

Jag älskar landet och jag älskar storstan. Det har nästan alltid varit så. Den ena foten i skogen och den andra på pulserande asfalt. Det är därför livet jag lever idag gör mig lycklig. Att få bo på landet men besöka storstäder är så lyxigt, roligt och rofyllt. Som det bästa av två världar!

Ett dockhus bland många andra.

Något som fascinerar mig väl i Stockholm är hur liten en känner sig när man rör sig bland så många andra. Hur lägenheterna är staplade på varandra och varje hus rymmer hundratals liv som utspelas parallellt. All kärlek, alla bråk, alla skratt och alla tårar. Det vackra och det fula med mänskligheten. Genom fönstret kan jag se hur det tittas på sport och Selling Tampa, middagsstök och ommöbleringar. Livet i det allra vardagligaste och det ger mig samma känsla som att flyga. När planet lyfter och alla hus ser ut som miniatyrer med små plastträd och gräsmattor runt omkring sig. Det påminner mig om hur liten jag på jorden och att jag likväl är här för att leva. Att min plats också finns här i myllret av alla andra liv som levs samtidigt som mitt.

En svindlande tanke såhär en regnig torsdagseftermiddag.