Husdrömmar

God morgon! Hur är läget? Med mig är det som tur var mycket bättre än igår. Fram mot eftermiddagen släppte som tur var huvudvärken och illamåendet och jag kunde börja fungera ordentligt igen. Idag är det två olika husvisningar som står på agendan och jag måste säga att det här med husdrömmar är ett riktigt spännande litet äventyr!

Husdrömmar

Det som är skönt är att jag och Mackan är väldigt lika och jämställda i det här projektet. Ingen av oss har köpt en bostad förut, än mindre ett hus. Båda är lika nyfikna och att vi båda är journalister tror jag också är nyttigt eftersom vi då har lätt för att göra research om alla frågetecken som dyker upp. Dessutom vill vi ha relativt samma saker. Ett lite mindre hus med många rum. Det behöver inte vara top notch men ha potential och om jag får bestämma ska det helst ligga i eller nära skog eftersom jag älskar skog och avskyr blåst.Men ja, naturnära kommer det förhoppningsvis bli i alla fall. Vi älskar ju båda att vara ute och att få ha det lättillgängligt vore alldeles fantastiskt. För att inte tala om att ha en trädgård, kanske ett växthus, kanske ett uterum. Åh, som jag längtar! Är roligt att se hur ens prioriteringar förändras allteftersom. Jag har alltid haft den ena foten i stan och den andra på landet och så kommer det nog alltid vara men just nu känns det så rätt att bo ute i naturen och hälsa på i stan.Vad säger du? Föredrar du stad framför landsbygd eller tvärtom? Eller är du so jag och vill ha både och? Och har du några tips för oss husletare som kan vara bra att ha med sig?

Trettio-himla-fyra

Jo men visst alltså. Idag fyller den här ledarskapsbloggaren år. Trettio-himla-fyra år närmare bestämt. Innan den här dagen kom kändes det inte alls lika bra som det gjorde att fylla 33. Nu hade jag mycket mer åldersångest. Fullständigt ologiskt och alldeles orimligt förstås. Men det känns som att jag börjar bli vuxen på riktigt nu. Vilket bara det också är knas eftersom jag flyttade hemifrån när jag var sexton men hey, om det är något som är säkert så är det att mitt tidsperspektiv alltid har varit lite skevt, hähä.

Trettio-himla-fyra

Förra året var jag ju så ambitiös och skrev en lista över 33 saker som jag har lärt mig på 33 år och eftersom den blev så fullkomlig tänker jag att det räcker att lägga till en enda punkt till den. Nämligen:Hur reglerna för brandskyddskontroller för skorstenar ser ut! De senaste månaderna har våra husdrömmar börjat ta fart ordentligt och det innebär att vi lär oss en massa saker man aldrig trodde man skulle kunna förut. Livet på en pinne liksom. Hoppas att jag aldrig slutar ställa nyfikna frågor för jag tycker så himla mycket om det.Åh nu när halva dagen har passerat så har också min åldersångest dämpats. För det är allvarligt talat omöjligt att ha ångest över något när man får så stora mängder med kärlek och omtanke som jag har hunnit få redan. Av er vänner, min familj och alla nära och kära. Pendlar liksom mellan att kärlekshög och rörd till tårar. Ni förgyller min vardag så mycket och jag är så tacksam över livet. Det tog mig ända hit och nu börjar ett nytt år och ett nytt kapitel.Så idag tänker jag inte skriva en fråga i slutet på blogginlägget som jag brukar. Istället vill jag säga tack, från djupet av mitt stora, lilla hjärta. Tack för att jag får lära känna dig och för att du gör mig sällskap på min resa. Det betyder så mycket för mig!

Lär känna dig själv för att bli mentalt starkare

Att vara mentalt stark är väl något de flesta oss vill bli eller vara – i alla fall om vi ska tro flödet i våra sociala medier. Men vad betyder det egentligen? Hur kan man rusta sig mentalt? Och, går det att bli för stark? De frågorna poppade upp i min skalle förra veckan så jag bestämde mig för att vända mig till den mentala tränaren Alexandra J.B. för att få svar. Här kommer de!

Lär känna dig själv för att bli mentalt starkare

Hej Alexandra, vad betyder det att vara mentalt stark?

− Det är olika för alla men för mig betyder det att jag är bättre rustad för att tackla livets upp och nedgångar. När jag faller, faller jag inte lika långt ner. Att vara mental stark tar inte bort vår förmåga att känna saker, du kommer fortfarande kunna vara ledsen eller ha ångest eftersom det är en del av att vara människa att känna känslor. Men mental träning kan hjälpa dig att hantera livet svängningar lite bättre, säger Alexandra J.B

Vad är ditt tips till den som vill bli mentalt starkare?

− Att arbeta på din självinsikt är den första. Hur väl känner du dig själv? Hur agerar du och varför beter du dig som du gör i vardagen? När du vet det så vet du också vad du kommer att behöva börja jobba med, säger Alexandra J.B.

Hur gör man det då?

− Först och främst måste du definiera vilka egenskaper som du vill utveckla. Exempelvis om du vill bli lyhörd för vad andra säger och skapa en bättre stämning på era möten. Om du som person är splittrad och lyssnar med ett halvt öra och resten av huvudet tänker på annat då behöver du exempelvis öva dig i aktivt lyssnade, göra andningsövningar som får dig att stressa ner eller att skapa en rutin för hur du ska komma in i rätt stämning inför era möten, säger Alexandra J.B och fortsätter:− Nästa steg är börja agera. Det finns förstås många olika metoder beroende på vad du har för utmaningar men att bli medveten om det är avgörande för att det ska hända en förändring överhuvudtaget. Sedan brukar det svåraste vara att upprätthålla dina nya beteenden över tid så gör små förändringar i taget och håll koll på dig själv så att du inte tappar dem efter en två-tre veckor.

Är mentalt stark något som man är hela tiden eller kan det variera?

− Det är viktigt att komma ihåg att vara mentalt stark är individuellt. Du kan absolut vara det hela tiden men utifrån hur livets berg och dalbana så kommer du att påverkas även om du är mentalt stark. Att vara oberörd är inte att vara mentalt stark.

Vad har du för tips till den som vill bli mentalt starkare?

1. Lär känna dig själv2. Bli medveten om dina tankemönster3. Visualisera dig i olika situationer som utmanar dig och skapa en målbild om hur din prestation och leverans ska gå och kännas för dig när du står där. Det kommer hjälpa dig att prestera bättre!Själv skriver jag helt klart under på alla punkterna men framförallt den sista av dem. Eftersom jag är en känslomänniska brukar jag alltid känna in hur jag känner inför och efter olika utmaningar och genom att göra det innan det är dags så upplever jag att jag blir mycket bättre på att hantera eventuellt nervositet som kan hälsa på. Har du några tips på hur vässar dig mentalt? Dela gärna med dig!

Den analoga världen VS den digitala

Häromveckan så fick jag höra från en vän att hen upplevde att det skiljer lite på mig i den analoga världen VS den digitala och det tycker jag är så spännande! För jag har faktiskt hört det förut från personer som kanske först träffat mig på bloggen eller i sociala medier och sedan mött mig i verkligheten. Det som har sagts då är att jag uppfattas som mer explosiv digitalt och mer dämpad och tillbakadragen IRL.Läs mer: Jaget och maskerna

Den analoga världen VS den digitala

Nu är väl jag kanske inte rätt person att avgöra om det stämmer eller inte. Men, jag skulle ändå säga att det stämmer och att det nog beror på två saker. Forum och humör. I den digitala världen måste en vara utåtagerande för att kunna nå ut, beröra och inleda samtal med andra. Så där får forumet en påverkan. I den analoga världen är det lättare att ta ett kliv tillbaka och iaktta mer.En annan sak är att du kanske möter mig när jag är i alla möjliga humör där. Jag kan vara pigg, glad, utåtriktad och på, eller så är jag ur form eller har en lugnare och mer dämpad attityd för dagen. Dessutom brukar jag anpassar mig lite till omgivningen och personerna runt omkring mig. Sociala medier använder jag dock mer när jag är utåt och uppåt. Precis som att jag, när jag ska filma eller föreläsa, ofta taggar lite extra för energin ska nå ut på andra sidan kameran. Är jag trött eller off så blir jag automatiskt mycket mindre aktiv digitalt. Förutom i bloggen då men här brukar jag öppet tala om jag mår i stunden så det räknas kanske inte.Hur funkar du? Brukar du vara "annorlunda" eller olik dig i sociala medier jämfört med den verkliga världen?

Utmattningen - från då till nu

Jag fick ett fantastiskt fint mejl häromdagen från en "utmattningssyster" som tyvärr också upplevt hur det är att gå in i väggen och undrade om jag kände igen mig i några av de problem som hon beskrev. Och det gjorde jag ju. Även om det är 6,5 år sedan jag blev sjuk, 5 år sedan jag blev sjukskriven och 3 år sedan jag började jobba heltid så kan jag än idag minnas hur det var. Men, så slog tanken mig att det kanske är fler av er som kanske vill veta detta. Om inte annat så kanske det är bra för mig själv att faktiskt ta en titt i backspegeln och se hur långt jag har kommit ändå. Inte minst på de tre senaste åren.Utmattningen - från då till nuUnder min sjukdomstid har jag bland annat upplevt:

Mycket (och svår) migrän

Så fort jag ansträngde mig för mycket, slappnade av eller hade för många syn- och ljudintryck så brukade migränen slå till. När det var som värst hade jag migrän 5-6 dagar i veckan och det har som tur var minskat under rehabiliteringens gång. Nu har jag den kanske en eller två gånger per månad och då har det ofta varit något särskilt som orsakat den.

Svår ledvärk och frossa

Usch, den molande ledvärken i hela kroppen kändes som om någon gjort tusen nålar på alla ens lemmar i timmar. Du vet känslan av när ens ena fot har somnat? Som den värken när den vaknar igen. Eller som värst, när man har blivit kall om fötterna och de ska börja tina.  och som får en att bli alldeles avdomnad och oförmögen att röra sig alls. Extra härligt var det när den hade med sig frossa på besök med. Not.

Illamående

Flera jag har mött verkar ha haft en känslig punkt i vårt mående som kroppen använder som det starkaste sättet att försöka bromsa oss. Min sådan är illamående och kräkningar (förmodligen eftersom jag har sådan kräkfobi). När det var som värst behövde jag stanna på toaletten vid hallen innan jag gick hemifrån för att jag var så fysiskt ansträngd av att klä på mig och gå hemifrån.

Yrsel

I perioden när läkarna misstänkte att jag hade en hjärntumör (vilket jag som tur var inte hade) hade jag också svåra problem med yrsel. Förmodligen på grund av migränen.

Minnessvårigheter

Ibland så har jag haft regelrätta minnesförluster och black out's men oftast så har det "bara" varit så att minnet inte har funkat i varierande grad. Detta har som tur var också blivit mycket bättre allt eftersom jag har blivit friskare men fortfarande kan en extra virrighet när det gäller datum dröja sig kvar.

Oförmågan att ta beslut

En annan effekt var att jag gick från att vara en driven beslutsfattare till att börja storböla om M frågade om det fanns mjölk i kylen (när jag stod vid kylen och tittade i den). För att inte tala om när han frågade vad vi skulle äta till middag. Det var som att vartenda litet beslut var mig övermäktigt och att jag kollapsade så fort jag behövde använda hjärnan.

Personlighetsförändring och humörsvängningar

En annan otrevlig effekt var att jag emellanåt både kände och betedde mig som någon helt annan. Jag har förvisso hetsigt humör men också en väldigt lång stubin när det gäller saker som berör på mig djupet. Men under den initiala rehabiliteringen så fick jag några riktigt hemska vansinnesutbrott. Från ingenstans över småsaker. Som tur var kom de inte så ofta men det var hemskt att känna sig så förbytt och konstig.

Hjärntrötthet

Hjärntröttheten har varit ett faktum under långa perioder och det har varit otroligt frustrerande att hela hjärnan känns som en enda gröt. Ord byter plats, jag har inte kunnat läsa ordentligt i period (efter ett liv som bokmal) och framförallt texter på engelska har krävt mycket mer hjärnkapacitet än vad jag är van vid.

Panikångest och depression

Direkt när jag blev sjuk så hade jag utmattningsdepression och konstanta panikångestattacker eftersom det blev "för bra" med att gå in i väggen och separera på samma gång. Men efter par månader släppte depressionen och panikångesten började avta mer och mer.Rester som jag fortfarande dras med är bland annat:

Noll uthållighet

Nu har jag kommit till ett stadium när jag kan känna mig rätt så pigg och stark. Men, den styrkan och piggheten har tyvärr en tendens att inte vara så länge vilket kan vara riktigt frustrerande. För vi pratar inte om timmar av ansträngning utan minuter när det gäller fysiskt aktivitet. Mentalt är det mycket bättre och jag jobbar ju heltid idag utan större bekymmer men jag blir snabbt trött.

Förhöjd känslighet

Alltså, jag är och har alltid varit högkänslig, men jag upplever ändå att jag fortfarande är lite känsligare än vanligt. Det krävs väldigt lite för att jag ska göra rätt stora emotionella svängningar och jag gråter säkert minst en gång i veckan över lite allt möjligt.

Stort sömnbehov

Mitt sömnbehov är fortfarande rätt stort, framförallt efter alla former av ansträngningar. Sover kanske 9 timmar per natt (ibland lite mindre) en vanlig vardag och 9 - 12 timmar på helgen. Men i jämförelse med när jag blev sjukskriven är det såklart mycket, mycket bättre och nu kan jag också känna att det ofta räcker med en natts ostörd sömn för att återställas till nästa dag. Skön känsla!Jag vet ju att det är flera av er som läser som också varit med om den här skitsjukdomen. Känner ni igen i er i detta? Och hur mår du idag? Berätta gärna så vi kan ge andra utmattade och trötta bossvänner lite stöd och hopp.