Utmattningen - från då till nu

Jag fick ett fantastiskt fint mejl häromdagen från en "utmattningssyster" som tyvärr också upplevt hur det är att gå in i väggen och undrade om jag kände igen mig i några av de problem som hon beskrev. Och det gjorde jag ju. Även om det är 6,5 år sedan jag blev sjuk, 5 år sedan jag blev sjukskriven och 3 år sedan jag började jobba heltid så kan jag än idag minnas hur det var. Men, så slog tanken mig att det kanske är fler av er som kanske vill veta detta. Om inte annat så kanske det är bra för mig själv att faktiskt ta en titt i backspegeln och se hur långt jag har kommit ändå. Inte minst på de tre senaste åren.Utmattningen - från då till nuUnder min sjukdomstid har jag bland annat upplevt:

Mycket (och svår) migrän

Så fort jag ansträngde mig för mycket, slappnade av eller hade för många syn- och ljudintryck så brukade migränen slå till. När det var som värst hade jag migrän 5-6 dagar i veckan och det har som tur var minskat under rehabiliteringens gång. Nu har jag den kanske en eller två gånger per månad och då har det ofta varit något särskilt som orsakat den.

Svår ledvärk och frossa

Usch, den molande ledvärken i hela kroppen kändes som om någon gjort tusen nålar på alla ens lemmar i timmar. Du vet känslan av när ens ena fot har somnat? Som den värken när den vaknar igen. Eller som värst, när man har blivit kall om fötterna och de ska börja tina.  och som får en att bli alldeles avdomnad och oförmögen att röra sig alls. Extra härligt var det när den hade med sig frossa på besök med. Not.

Illamående

Flera jag har mött verkar ha haft en känslig punkt i vårt mående som kroppen använder som det starkaste sättet att försöka bromsa oss. Min sådan är illamående och kräkningar (förmodligen eftersom jag har sådan kräkfobi). När det var som värst behövde jag stanna på toaletten vid hallen innan jag gick hemifrån för att jag var så fysiskt ansträngd av att klä på mig och gå hemifrån.

Yrsel

I perioden när läkarna misstänkte att jag hade en hjärntumör (vilket jag som tur var inte hade) hade jag också svåra problem med yrsel. Förmodligen på grund av migränen.

Minnessvårigheter

Ibland så har jag haft regelrätta minnesförluster och black out's men oftast så har det "bara" varit så att minnet inte har funkat i varierande grad. Detta har som tur var också blivit mycket bättre allt eftersom jag har blivit friskare men fortfarande kan en extra virrighet när det gäller datum dröja sig kvar.

Oförmågan att ta beslut

En annan effekt var att jag gick från att vara en driven beslutsfattare till att börja storböla om M frågade om det fanns mjölk i kylen (när jag stod vid kylen och tittade i den). För att inte tala om när han frågade vad vi skulle äta till middag. Det var som att vartenda litet beslut var mig övermäktigt och att jag kollapsade så fort jag behövde använda hjärnan.

Personlighetsförändring och humörsvängningar

En annan otrevlig effekt var att jag emellanåt både kände och betedde mig som någon helt annan. Jag har förvisso hetsigt humör men också en väldigt lång stubin när det gäller saker som berör på mig djupet. Men under den initiala rehabiliteringen så fick jag några riktigt hemska vansinnesutbrott. Från ingenstans över småsaker. Som tur var kom de inte så ofta men det var hemskt att känna sig så förbytt och konstig.

Hjärntrötthet

Hjärntröttheten har varit ett faktum under långa perioder och det har varit otroligt frustrerande att hela hjärnan känns som en enda gröt. Ord byter plats, jag har inte kunnat läsa ordentligt i period (efter ett liv som bokmal) och framförallt texter på engelska har krävt mycket mer hjärnkapacitet än vad jag är van vid.

Panikångest och depression

Direkt när jag blev sjuk så hade jag utmattningsdepression och konstanta panikångestattacker eftersom det blev "för bra" med att gå in i väggen och separera på samma gång. Men efter par månader släppte depressionen och panikångesten började avta mer och mer.Rester som jag fortfarande dras med är bland annat:

Noll uthållighet

Nu har jag kommit till ett stadium när jag kan känna mig rätt så pigg och stark. Men, den styrkan och piggheten har tyvärr en tendens att inte vara så länge vilket kan vara riktigt frustrerande. För vi pratar inte om timmar av ansträngning utan minuter när det gäller fysiskt aktivitet. Mentalt är det mycket bättre och jag jobbar ju heltid idag utan större bekymmer men jag blir snabbt trött.

Förhöjd känslighet

Alltså, jag är och har alltid varit högkänslig, men jag upplever ändå att jag fortfarande är lite känsligare än vanligt. Det krävs väldigt lite för att jag ska göra rätt stora emotionella svängningar och jag gråter säkert minst en gång i veckan över lite allt möjligt.

Stort sömnbehov

Mitt sömnbehov är fortfarande rätt stort, framförallt efter alla former av ansträngningar. Sover kanske 9 timmar per natt (ibland lite mindre) en vanlig vardag och 9 - 12 timmar på helgen. Men i jämförelse med när jag blev sjukskriven är det såklart mycket, mycket bättre och nu kan jag också känna att det ofta räcker med en natts ostörd sömn för att återställas till nästa dag. Skön känsla!Jag vet ju att det är flera av er som läser som också varit med om den här skitsjukdomen. Känner ni igen i er i detta? Och hur mår du idag? Berätta gärna så vi kan ge andra utmattade och trötta bossvänner lite stöd och hopp.