Saker som jag önskar att jag hade vetat när jag var tjugo

Sommaren jag fyllde tjugo så hade jag tre olika jobb samtidigt. Ett par månader senare fick jag min första befordran och fick sitta med i min första ledningsgrupp. Jag var helt ovetandes om att jag var sjuk i anorexi och ortorexi. Gjorde inte mycket mer än att jobba, rida och träna och var i ett destruktivt post-tonårsförhållande. Satan i gatan vad mycket som har hänt sedan dess. Jag blev förvisso vuxen tidigt i livet men nja, det dröjde några år till innan klokheterna började slå rot på allvar. Så, här är några saker som jag önskar att jag hade vetat när jag var tjugo.

Saker som jag önskar att jag hade vetat när jag var tjugo

Livet går inte ut på att jobba

Jag vet att ni vet att jag brukar tjata om detta med jämna mellanrum men nä, livet går inte ut på att jobba. Det är tveklöst något jag önskar att jag hade vetat tidigare. Nu har förvisso alla de hundratals (tusentals) arbetstimmarna gett mig mycket erfarenhet, jag har dessutom haft rätt kul på vägen. Men jag kan ibland undra om inte vissa av dem hade varit mer välinvesterade i att annat. Om inte annat hade den insikten hjälpt mig ta arbetet på lite mindre allvar i perioder. För livet går ut på på att levas, upplevas och ha så roligt som det är möjligt och går.

Nätverka

Nu är det tre år sedan som jag insåg hur viktigt det är att nätverka och knyta kontakter. Åtta av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter och den siffran lär inte sjunka framöver. Så ju tidigare en börjar desto bättre är det.

Att vara annorlunda är en styrka

Livet och, och bör på många sätt vara, en anpassning men det innebär inte att man måste passa in i mallen eller normen jämt eller på alla vis. Det är jag glad för att jag har insett idag, inte minst när det gäller att gå sin egen väg och leva livet såsom passar en själv.

Good enough räcker långt

"Your good enough is someone elses great" och "better done than perfect" är två citat som jag praktiserar så ofta jag kan. Allrahelst när jag märker att min inre perfektionist börjar pocka på uppmärksamhet. Det är verkligen bättre att få saker gjorda än att låta perfektionism och prestationsångest komma i vägen och hindra en från att göra någonting alls.

Gör dig umbärlig - inte oumbärlig

När jag började arbeta blev jag matad med att nyckeln till framgång var att göra sig oumbärlig på arbetsplatsen. Vara den som vet allt, kan allt, gör allt och så vidare. Wow, så fel det är! Det kan vara grymt tillfredsställande för självkänslan att vara oumbärlig men det är inte hälsosamt för någon individ, någon arbetsgrupp eller någon organisation att ha medarbetare som är det. Tvärtom kan det snarare snabbt bli skadligt och därför är det bättre att göra sig umbärlig och värdefull i stället.

Du ångrar (typ) bara det du aldrig provar

När jag hoppade av min anställning så stod jag i valet och kvalet om jag skulle fortsätta med det jag visste eller göra något helt nytt och annorlunda. Till slut landade jag att i att jag hade ångrat mig om jag i alla fall inte testade att starta eget. Ångrar jag det? Verkligen inte. Så hädanefter har jag tagit med mig det som en kontrollfråga när jag hamnar i nya situationer. Kommer jag ångra mig om jag inte provar detta? Är svaret ja - då är det bara att testa och se hur det går.

Hälsan är allt

En kan inte må bra eller toppen alltid men ändå så passar klyschan in om att hälsan är allt in perfekt. För det hade jag ingen tanke om innan jag gick in i väggen. Men mottot att "den friske har många önskningar medan den sjuke bara har en" är verkligen träffande. Det går inte att skydda sig från livet och det som händer oss, men det är så onödigt att jobba sig sjuk. Don't do that om du kan undvika det.

En behöver inte ha så bråttom

En annan sak som jag hade sagt till mitt tjugoåriga jag är att inte ha så himla bråttom med allt. Du ska jobba i minst fyrtiofem år till = du behöver inte ha bråttom. Det innebär förstås inte att man ska vänta på saker bara för att men det är sjukt onödigt att stressa sig igenom karriären bara för att.Så, det var några av de grejer som jag hade önskat att jag visste för tretton år sedan. Vad säger du som läser? Har du, oavsett din egen ålder, något som du vill dela med dig av på listan?

Att lämna jobbet på jobbet

En sak som har blivit viktig för mig under åren sedan jag började jobba efter min utmattning är att lämna jobbet på jobbet. Främst för att huvud och kropp ska få den vila och återhämtning som behövs för att orka med jobbet. Vilket har blivit grymt mycket lättare sedan mitt liv slutade kretsa kring att bara jobba. Men... Det innebär inte att det alltid är enkelt att koppla bort. Framförallt inte som med jobbet jag har idag som befinner sig blott en tanke bort. Jag tillhör tveklöst skaran som vill designa mitt egna liv och älskar mitt jobb men det innebär inte att en måste jobba jämt eller aldrig ta semester.Framförallt inte eftersom jag märker hur mycket bättre jag mår så snart jag inte tänker på jobbet tjugofyrasju. Därför kommer detta att vara något som prioritera ännu mer under året som kommer.

Att lämna jobbet på jobbet

Reflektera under arbetstid

Jag märker både hos mig själv och andra ibland att det är lätt hänt att tänka att vår arbetstid bara ska handla om att leverera och prestera. Reflektionen däremot, den får vi ta på fritiden om alls. Därför har jag börjat avrunda mina arbetsdagar med att ha en stund i slutet på den där jag faktiskt tänker igenom dagen och känner igenom den. Det är inte många veckor jag har hunnit göra detta men jag har redan märkt att det är lättare att släppa jobbet på kvällen och inte börja tänka på det sedan igen när jag gör så. Så det ska allt testas lite till!

Skriva arbetsdagbok

Jag nämnde nog det i lördagslistan men en del av punkten ovan är att också skriva ner mina tankar, reflektioner och eventuella lösa trådar inför morgondagen. Så står de där om jag skulle undra över det dagen efter men hjälper mig också att avlasta hjärnan. Så skönt!

Logga ut från sociala medier-apparna

Jupps, min tanke är jag ska logga ut från sociala medier-apparna när jag går hem för dagen. Jag har redan tagit bort alla former av push-notiser och är gärna offline på min fritid. Men ibland vill jag också kunna använda telefonen eller söka fram någon information och då är det skönt att kunna göra det utan att lockas av att kolla läget på Facebook eller Insta.Men ja, detta är förstås mina tankar om att lämna jobbet på jobbet. Vad säger du om det? Är det viktigt eller känns det främmande? Hur funkar du? Och inte minst, har du något knep att dela med dig av?

Mitt jullov i bilder

God morgon! Hur är läget? Själv är jag grusig i mina grå denna fredagsmorgon och samtidigt galet paff över att det redan är fredag. Hur i hela friden gick det till? har jag redan hunnit jobba en vecka? Förstår inte vart tiden har tagit vägen- det var ju jullov nyss. Två helt lediga veckor utan sociala medier och jobb. Vad gjorde hon då? Well, ska vi ta en titt i mobilen och kolla på mitt jullov i bilder?

Mitt jullov i bilder

Julhelgen smygstartades med att åka hem till svärmor och klä granen. Men eftersom knappt någon i familjen vill synas på bild i bloggen så får jag med en julstjärna i håret symbolisera kvällen. Var så mysigt att hänga tillsammans, pyssla med trädet och laga kroppkakor.Dagen efter bar det av hem till M's lillebror och fina fästmö och jag fick knycka deras badkar en stund. Ä-l-s-k-a-r att bada badkar och en tredjedel av min huslängtan kan nog bestå av badkarsabstinens. Alltså SÅ uppskattat att få låna deras när man kommer på besök.Sedan kom julafton och jag var knappt ledsen alls det här året. Blev en mysig och lugn och skön dag.En stor del av ledigheten ägnades åt att laga mat och framförallt lägga tid på att laga mat. Var så mysigt att kunna skvalpa runt och inte ha större funderingar än "vad ska vi äta ikväll?". En dag gjorde jag en grym pasta med brynt smör och vitlöksfrästa champinjoner. Dock var det inte mer än smöret som fastnade på bild eftersom jag tyckte det såg så coolt ut när det smälte.Lyckan var total när jag var pigg nog att åka ut till stallet en dag. Den lilla hästen var ... Inte riktigt lika pepp, hehe. Men det gick bra ändå!Mer mat blev det och som vanligt lagar jag gärna all mat i ugnen.Det blev också en väldans massa Skyrim-spelande. Vågar knappt tänka på hur många hundra timmar jag ägnat åt detta ljuvliga spel genom åren nu.Under en spelpaus så blev det också en springtur i krispigt solsken.Dessutom så ägnades en del av lovet åt att göra sådana här små bonusprojekt som en, jag, inte pallar prioritera annars. Som att tvätta hela soffan. Något som Tulo tyckte var ett rejält äventyr när den inte var bäddad som vanligt och därför bäddade ner sig med ett leende.Sist men inte minst konstaterade jag att vår adventsljusstake reppade december månad rätt väl. Första advent var vi med i leken - sedan tog sjukstugan över helt. Dock skönt att vi var friska lagom till jullovet och kunde njuta av de lediga dagarna. måste säga att det är grymt härligt att inte göra mer än att skvalpa runt i sitt eget huvud och bara vara. Ska komma ihåg det inför nästa gång som jag får ont i magen vid tanken på att vara ledig från jobbet. Det är gött att vara ledig och inte göra någonting!Berätta! Hur var ditt jullov? Hade du det bra eller har det varit mer socialt och intensivt?

Saker som jag ser fram emot under jullovet

God morgon! Hur står det till? Ni som har hängt med här ett tag har nog redan koll på att jag inte är ett fan av julen. Brukar vara rätt så ledsen och nedstämd och julafton är ofta en av mina sorgligare dagar på året. Som tur var har jag världens finaste familj som låter mig vara prick så glad eller ledsen som jag är. Därför brukar det bli väldigt mysigt i alla fall. Dessutom finns det rätt många saker som jag ser fram emot under jullovet som lyfter och piggar upp!

Saker som jag ser fram emot under jullovet

Vara ledig! Tänk ändå - alla år nu som jag har tränat på att vara ledig börjar ge resultat. Det känns fortfarande lite jobbigt såhär inför ledigheten men nu förstår jag verkligen tjusningen med att vara det.Att hänga med familj och kompisar. Det verkar bli en del sociala saker som ska hända under dessa dagar och det ska bli så mysigt att få umgås och hänga med människor som en tycker om. Ser fram emot att gå på bio, spela spel och bara vara.Måla med akvarell. På att-göra-listan den här veckan stod det med att jag skulle köpa ett skissblock för akvarellfärger och börja experimentera med. Ska bli så mysigt. Älskar att brygga en kanna te, sätta på klassisk musik i bakgrunden och förlora mig i färger.Slappa i största allmänhet. Ser fram emot att bara få drälla runt och göra så lite eller så mycket jag känner för. Kommer högst troligen bli jätterastlös med och baka saker i ren tristess men det är en tjusning med det med.Nyår! Oavsett om det blir middagsbjudning här hemma hos oss eller något annat så tycker jag att nyår är en härlig högtid.Sist men inte minst ser jag fram emot att få samla kraft i största allmänhet. Hoppas verkligen att de två kommande dagarna kan bidra med att jag ska känna mig piggare och mer alert.Berätta nu, har du något som du ser fram emot lite extra inför jullovet?

Rädslan för att misslyckas

Fråga:

"Hur ser du på det här med att misslyckas? Jag är så rädd för det att jag hellre låter bli att göra grejer om jag inte vet med all säkerhet att jag kan göra det jättebra. Fattar att det inte håller i längden så har du några tips på vad jag ska göra för att det ska bli bättre?Hälsningar,J."

Svar:

Hej J! Tack för ditt mejl och din fråga. Det här med misslyckanden är en hård nöt. För vem gillar att göra fel eller inte lyckas med det man vill göra? Typ ingen? Tänker att de flesta av oss drivs av att man vill lyckas med det man tar sig för. Sedan kan jag se en skillnad mellan hur mycket man bryr sig om ett misslyckande och inte, Men också vad man stämplar som misslyckande och inte.Läs mer: Återhämta sig från misslyckandeVissa verkar ju inte bry sig om misslyckanden ens lite grand. De trillar och reser sig oberört igen. Låter dammet borstas av i fartvinden. För vissa sprutar tårarna men de kämpar vidare ändå. Medan andra struntar i att försöka igen utan går iväg och gör något annat i stället. Jag lägger ingen värdering i de olika sätten utan tänker att vi alla är olika. Plus att vi alla nog har gjort alla tre varianter om än i olika situationer och reagerar olika beroende på vad det är för utmaning som vi står inför.Själv hör jag med till skaran som älskar känna mig duktig på det jag gör och samtidigt avskyr att göra fel. Som tur var har åratal av övning gjort det lite bättre. Det i kombination med att ständigt leva lite utanför min komfortzon. Jag utmanar mig själv hela tiden och testar ideligen nya saker. Vilket är jätteroligt och jätteläskigt på samma gång. Men framförallt försöker jag skilja på misslyckande och försök och det tänker jag kanske är ett förhållningssätt som kanske kan hjälpa dig med?

Skillnaden mellan att försöka och misslyckas

För att lära oss saker, för att bli verkligt bra på något så måste öva på dem: det kan vi väl vara överens om? Även om man avskyr att vara nybörjare så är det svårt att undvika att vara det om du ska ta dig an något alldeles nytt. Men innebär det då att varje gång du inte lyckas är ett misslyckande? Nä, verkligen inte. Lyckande och misslyckande ställs ofta mot varandra som motpoler men poängen är att dessa motpoler inte är det enda som existerar. Det finns en hel härligt gråskala däremellan och nio av tio av oss befinner sig på den och inte vid ytterligheterna. Skulle det gå att se det mer nyanserat?Det vi alla gör är trots allt försök till att lyckas. Det behöver inte per automatik inte innebära att vi misslyckas utan det betyder att vi försöker göra något vi inte har gjort förut. Och hur fint, tufft och modigt är inte det?

Vad är det värsta som kan hända?

En annan del som jag läser från din fråga är din rädsla för att misslyckas. Jag vet inte om jag kan ge dig så många fler råd gällande det än att försöka utmana den rädslan. Utmana den och se om det var så farligt som du trodde och tänkte dig. Oftast brukar det inte vara så svårt eller hemskt som man föreställer sig det.Ett knep som jag brukar använda mig av i sådana lägen är också att ställa mig själv frågan: vad är det värsta som kan hända? Som när jag bestämde mig för att säga upp mig och starta företag. Då tänkte jag (och gör fortfarande) att om allting går åt skogen och om jag inte lyckas med detta: då är det bara att skaffa mig ett nytt jobb. Och så vidare.Så nästa gång du märker att din rädsla håller dig tillbaka, fråga dig själv: vad är det värsta som kan hända? Utmana rädslan, gärna i små steg åt gången. Och framförallt se dina steg som försök till att lyckas och inget annat. Det är tror allt det de är. Kom också ihåg att bara det att du är medveten om din rädsla är ett stort och viktigt steg. Det betyder att du har kommit en bra bit på vägen redan.Jag hoppas innerligt att detta kan hjälpa dig lite på vägen och önskar dig all lycka till! Har du som läser några andra tankar, tips och erfarenheter att dela med dig av till J? Dela gärna med dig i kommentarfältet!