Guldkorn och stunder jag minns

Alltså, apropå i-landsproblem så har jag ett annat sådant som jag brottas med i skrivande stund. Jag har så mycket att skriva om att orden typ hopar sig, och fastnar på vägen från min hjärna ner i tangentbordet. Så därför tänkte jag, inspirerad av Wildas stjärnögonblick, samla ihop några av de minnesvärda stunder och guldkorn som jag har upplevt under veckan som gick.

Guldkorn

Känslan av att få läsa orden "det prisbelönta ledarskapsforumet Bossbloggen" och sedan inse att det är min blogg man menar. Nu är det tre år sedan jag kom på idén, två år sedan jag startade och här är vi idag? Så. Mäktigt. Och. Ofattbart.Kärleksboosten att få hänga med mina underbara småsyskon. Var längesedan jag skrattade så mycket under en och samma kväll. Vi kan reta livet ur varandra ibland men de är ändå de bästa syskon man kan ha.Pirret att bjuda på ett smakprov av min ledarskapsmodell i form av en föreläsning för ett nätverk för marknadschefer.Tröttheten i tisdags efter måndagens träning var inte nådig. Lyckades knappt stava mitt namn rätt och gjorde då det enda rätta och tog det lugnt hela dagen.Beslutsamheten att börja sälja mer aktivt och ta ännu fler steg ut och säga "anlita mig - jag kommer att göra skillnad och hjälpa dig bli en bättre ledare". Pjuh, Jante skrek och vred sig i plågor som om jag viftat med en trollstav över honom och sagt "Crucio!".Att få inleda en fika med någon man inte mött förut och gå därifrån, två och en halv timme senare, som vänner är alltid lika berikande.Känslan att inte bli bli sådär spagettimos i kroppen förrän jag var i den sista minuten av mina löpintervaller. I fyra minuter före dess var jag stor, stark och oslagbar (fastän någon med rullator nog hade kunnat rulla förbi mig, hähä).Tryggheten att krypa ner i sängen och bli omfamnad av ens kärleks värme och ha sin lilla katt i famnen.Frustrationen över att inte hinna med allt man vill och önskar på en vecka. Avskyr verkligen att putta fram arbetsuppgifter som man helst hade velat ha gjorda.När orden trängs om att få komma ut, jag till slut börjar skriva och de ett efter ett ger med sig och lämnar min skalle. Det kreativa ruset de lämnar efter sig borde kunna stämplas som en drog. Innerligt tack för att du läser dem!Du hör. Det är som vanligt en emotionell berg och dalbana i den här skallen. Högt och lågt, ytligt och djupt, snabbt och vilsamt på samma gång. Men vad vore livet utan kontraster. Har du något särskilt ögonblick som du bär med dig från vecka?

Det är inte farligt att vara trött

Det kan låta som en självklarhet: att det inte är farligt att vara trött. Eller ja, i vissa lägen är det klart det. Är du yrkeschaufför eller har ett annat säkerhetsbetonat yrke bör du givetvis vara någorlunda pigg och vaken på jobbet.Men under de senaste dagarnas extrema trötthet som jag har upplevt i och med min ökade motionsnivå har en gammal oro gjort sig påmind. Den som säger att tröttheten är kopplad till något hemskt. Den obehagligt onda trötthetsvärken som moler i alla leder, yrseln, illamåendet och gråtattackerna. Som utmattad blir tröttheten snabbt en fiende och symbol för allt det onda - i alla fall har den blivit det för mig.

Det är inte farligt att vara trött

Så därför har jag fått plocka fram mitt gamla mantra "det är inte farligt att vara trött" den här veckan. Det är därför jag jobbar på "som vanligt" om än i lägre takt även om jag är trött. Det är förmodligen därför enstaka blogginlägg uteblir och svarstiden kanske dröjer något. För även om tröttheten kan vara en rejäl varningssignal så har vi tänt den med flit den här gången. Det är dags att stärka min kropp för att jag ska bli än friskare. Jag vidhåller att vila är ett av mina viktigaste verktyg mot utmattningen men ibland måste man utmana sig för att kliva vidare in i nästa friskhetszon.Så till er som visat oro vill jag återigen säga tack. Ni är fantastiska som bryr er och visar omtanke. Jag är tröttare än vanligt vissa dagar nu men det är okej. För min del är det, just nu, inte farligt att ha tröttmössan på och jag mår verkligen jättebra i övrigt. Livet är superfint och glatt på alla sätt och vis. Framförallt när man har vänner som er som förgyller ens dagar.Sedan tycker jag det är spännande med hur olika trött man är som människa. Själv var jag en gång i tiden en morgontrött piggelin som alltid har haft lite för mycket energi. Medan det nu då är betydligt mer utjämnat och jag är mer jämntrött och jag har nog minst en i min närhet som skämtsamt kallar sig för konstant trött.Hur funkar du? Är du en "pigg" eller "trött" person? Ingen värdering i det ena eller andra då givetvis - tänker att vi helt enkelt är olika och att ens trötthetsnivå inte säger ett dugg om vad vi åstadkommer om dagarna.

Sex år senare - livet efter utmattningssyndrom

Idag, den elfte september, är det sex år sedan som jag gick in i väggen. Sex år senare så är jag nästan frisk. Känns å ena sidan innerligt sorgligt att det har dröjt så länge och samtidigt helt magiskt att ändå kunna skriva att jag nästan är frisk.Läs mer: Vad utmattningssyndrom kan lära dig som ledare

Livet efter utmattningssyndrom

Jag har återhämtat mig fint från vårens period av överarbetning och är det om något är ett tecken på att jag har lärt mig min läxa. Känslan inför hösten är att jag är pigg, gladd och optimistisk inför allt spännande som kommer att hända. Numera orkar jag med vanliga vardagssysslor. Jag orkar vara social (om än inte riktigt lika mycket som tidigare) och jag får energi av både jobb och skola. Det som är tydligt är att det är den fysiska styrkan och uthålligheten som fattas mig.Det i sig är förstås rätt frustrerande ibland. Att jag inte kan gå så snabbt eller så långt och måste planera in vardagliga saker som ändå kräver fysiskt aktivitet med lite större omsorg än andra. Men sjukgymnastiken fortsätter framåt. Jag har inte kunnat springa mer pga förkylning men på Irlandsresan kunde jag rida flera gånger och vi gick jättemycket utan att jag svimmade av trötthet. Underbart, inte sant?! Så jag hoppas detta kan verka som en tröst för er andra som kämpar med den här skitsjukdomen. Det tar svinlång tid att bli frisk. Uppenbarligen. Men för sex år sedan visste jag inte hur jag skulle orka andas i en minut till och idag sitter jag här på kontoret och livet blev bättre än vad jag någonsin hade kunnat ana. Jag kan jobba fullt ut på mina egna villkor. Sedan har jag säkert minst ett eller två år kvar på min fysiska rehab men är jag på god väg.Är det bara jag som kommer ihåg årsdagen såhär eller gör ni andra med erfarenheter lik denna också det?

Mindset i alla ära, det är inte allt

Häromdagen skrev jag ett inlägg på Instagram som fick en del uppmärksamhet. Därför tänkte jag att ämnet kan vara värt att lyftas även här - plus att det gav mig möjlighet att tänka ett varv till i frågan. Så här kommer ett lite längre och mer utvecklat inlägg om mindset. Ty jag är innerligt trött på slitna fraser i stil med att "allting går bara du har rätt mindset".Jag säger inte att mindset är oviktigt, absolut inte. Vi kan åstadkomma stordåd när vi bestämmer oss för det. Men! Det är aldrig bara mindset som avgör det utan det finns ett helt gäng andra faktorer som också spelar in och har en avgörande roll för om och hur vi lyckas eller ej.

Det handlar inte bara om mindset

Som sagt, med vilja kommer vi långt och det behöver ofta finnas med i receptet för att lyckas med något. Men bilden är mer nyanserad än så och det är långtifrån alla förunnat att kunna lyckas med ren och skär viljestyrka. Andra faktorer som spelar in är exempelvis:

Social status och trygghet

Att en trygg uppväxt och välmående social tillvaro ofta ger fördelar i livet är ingen nyhet men lätt att ta för given. Ju mindre vi riskerar vår sociala trygghet - desto lättare är det att ta ut svängarna. Det är dessutom så sorgligt att vår sociala status och tillhörighet också öppnar olika dörrar olika enkelt. Kön, etnicitet, ålder, social klass och andra faktorer spelar roll så länge inte alla människor och våra prestationer värderas likadant efter samma måttstock.

Ekonomiska förutsättningar

Jag har blivit om möjligt ännu mer ekonomiskt medveten sedan jag blev entreprenör. Det blir nämligen extra tydligt som egenföretagare att du, för att tjäna pengar, måste ha pengar. Dels för att det oftast krävs ekonomiska medel för att kunna starta. Men också för att bibehålla uthålligheten som du behöver för att lyckas. Något som förstås gäller i hela vårt samhälle. Samtidigt är det så olika hur allas våra ekonomiska förutsättningar ser ut. Vissa får med sig både kapitalet och kunskaperna hemifrån, andra får det inte. Vissa lär sig på vägen och skapar det på vägen medan andra aldrig får de möjligheterna. Ekonomi är en sjujäkla trygghetsfråga och förutsättningarna och möjligheterna är olika för alla.

Kunskap som resurs

En annan faktor som lätt ses förbi är kunskaperna som krävs för att uppnå det man nu drömmer om. Då inte bara dina egna kunskaper och färdigheter. Även de kunskapsresurser som finns runt omkring dig påverkar och spelar roll. I dag är det absolut lättare att googla sig fram till information och enklare att få ta del av tips och trix för att lära sig det man vill. Men det innebär inte bara att du ska ha möjligheterna att få tillgång till informationen och tolka den, det krävs också förutsättningar att kunna få tillämpa kunskaperna.

Kontakter, kontakter, kontakter

Att ha kontakter och ett nätverk är hårdvaluta och utan det... Då kan det vara svårt att komma någonstans alls. Upp med en hand om du någon gång har mött någon som landar toppuppdrag efter toppuppdrag kanske inte så mycket för att hen är den bästa i sitt område utan för att hen känner rätt personer. Inte heller där har vi alla samma förutsättningar för att få eller skapa relevanta sociala nätverk.

Tur och tajming

Ett vanligt psykologiskt fenomen är det fundamentala attributionsfelet som innebär att vi människor ofta sätter ett likamedtecken mellan våra framgångar och vår prestation. Har vi lyckats med något berodde det alltså på våra egenskaper eller det vi har gjort. Våra egna misslyckanden - då är det i stället omständigheter som har satt käppar i hjulet för oss. Faktorerna tajming och tur pratas det sällan lika högt om även om det ofta har varit med och bidragit till framgången.

Tid

Tid och tajming kan tyckas vara desamma men även om de överlappar varandra så tycker jag ändå att tid förtjänar en egen plats på listan. Det finns ju ett citat i stil med att "det krävs tiotusen timmar för att bli riktigt bra på något" och ja, det gömmer sig en del sanning i det. Det tar väldigt ofta tid att lyckas med saker, att vänta på att tajmingen ska bli rätt och så vidare.

Vi  spelar samma brädspel med helt olika regler

Summa summarum, vi spelar alla samma brädspel (aka livet) men ingen av oss har exakt samma utgångsläge, samma förutsättningar eller ens samma regler. För vissa går det snabbare och lättare hela vägen, andra kämpar i perioder medan vissa befinner sig i ständig motvind tills dess att vår värld med mer jämställd.Som jag sa innan så tror jag tveklöst att mindset är viktigt och bra och att det kan hjälpa oss att röra oss snabbare på spelbrädet. Men det är inte allt och det allena räcker inte hela vägen. Sedan finns det olika syn på om det är ens mindset som blir startskottet och drivkraften som får en att lyckas oavsett förutsättningar eller inte.Jag personligen anser inte att det är så enkelt att "bara bestämma sig" och sedan genomföra det utan att någon eller några av faktorerna ovan påverkar eller bidrar. Detta eftersom vi som individer inte befinner oss i ett vakuum där allt avgörs av och med oss själva. Vi både påverkar och påverkas av vår omgivning i större utsträckning än vad vi gärna vill tro och det är ett faktum att vissa av oss har det mer förspänt än andra att lyckas. Då blir det också lättare för vissa att säga att "mindset is everything" än vad det är för andra.Men det är mina tankar och nu vill jag höra dina! Hur ser du på det här med mindset? Är det viktigt, överflödigt eller mitt emellan? Kan du känna igen att vi alla inte spelar efter samma spelregler eller känns det helt främmande?

Det här med att skaka om sina rutiner

Hej finingar! Hur är läget? Själv är jag tröttare än tröttast idag. Även om tempot är lågt här blir det mycket motionerande och eftersom fysiskt aktivitet är det som retar min utmattning mest reagerar jag rätt så hårt på det. Men så får det vara. Jag sover mycket om nätterna och vilar middag varje dag så det är inte så att jag tar ut mig alldeles. Tvärtom känns det otroligt nyttigt att skaka om sina rutiner lite grand. Det jag älskar mest med att resa är att få se nya miljöer och lära mig nya saker men även det här att bryta sina vardagsmönster är så energigivande.

Att skaka om sina rutiner då och då

Blev påmind om detta nu i veckan när jag läste några deckare här hos min fina svärmor. Jag är inte jätteförtjust i deckare eftersom de, mysterierna till trots, ofta känns rätt så sorgliga, deppiga och lama. Och nä, de två böcker jag läste var ingen höjdare men likväl kändes det bra att skaka om sig själv lite med andra, nya tankar och intryck.Rutiner i all ära alltså, det är himla skönt att ha och många gånger mår de flesta av oss bättre med struktur, lite ordning och reda och vanor. Jag gör i alla fall det även om jag samtidigt är en odrägligt rastlös person som vill ha variation ofta. Men ibland är det inte fel att bryta de där rutinerna som man bygger upp åt sig. Eller bara göra dem i "fel" ordning, göra dem halvdant eller göra något annat i stället för dem. Träna nya saker, gå andra vägar till och från jobbet eller vad det nu kan vara.Oavsett hur stort eller litet det är kan jag verkligen rekommendera dig att skaka om en eller flera av dina rutiner med jämna mellanrum. Framförallt om det känns som du har fastnat i gamla hjulspår eller att allt går på just, rutin.Så, om du fick välja en att variera, vilken hade du velat testa att stryka eller göra annorlunda då?