Helga vilodagen

Söndag, söndag, söndag. Jag älskar söndagar och är det något jag är bra på så är det att helga vilodagen. Ironiskt va? Jag är urkass på att ge mig själv ledigt. När jag väl är det så blir jag ofta rastlös och krypig i hela kroppen. Ändå njuter jag innerligt av det. Numera alltså. Det fanns en tid när varje ledig minut var uppbokad och planerad och "vila, det kunde man göra i graven". Som jag avskyr det uttrycket idag. Det borde mer i i stil med "ju mindre en vilar desto snabbare hamnar man i graven". Finns trots allt en obehaglig sanning gömd i det.Läs mer: Med återhämtning i fokus

Helga vilodagen

Tur att en kan fortsätta förändras till det bättre resten av sitt liv. Jag vet ju, rent logiskt, att flitens lampa inte ska lysa 24/7. Men som engagerad, ambitiös person tillika entreprenör är det ibland sjukt svårt att släcka den. Det känns, just i skrivande stund, som om jag rör mig i sirap. Som att jag bara står och stampar och att varje släckt sekund är ett slöseri och en fördröjning i företagets utveckling framåt.Notera nu att det här inte stämmer ett endaste dugg och att jag vet det egentligen. Men det är de tankarna som jag trilskas med just nu. Därför blir det lite extra viktigt att helga vilodagen just idag. För att det förhoppningsvis ska dröja bra länge till innan min blick möter min gravsten och för att jag kommer prestera bättre nästa vecka, nästa år och resten av livet om jag respekterar min vilodag idag. Gör det du med om du kan, vi kan göra det tillsammans om än på varsitt håll. Eller så väljer du en annan vilodag att helga och njuta utav. Du förtjänar det!Idag blir här en kombination av vila, vänner och brädspel och jag ska göra mitt bästa för att inte tänka på jobbet ens lite grand. Vad ska du hitta på eller låta bli att göra?

Den första springturen

Jag hintade om det igår men i torsdagskväll skedde en debut som jag verkligen har längtat efter. Jag tar i från tårna när jag kallar det för den första springturen. Egentligen var det än trettio minuter lång promenad där jag joggade långsamt i 2x2 minuter + 1x1 minut. Men jag gjorde det! Jag sprang!

Den första springturen

Vi har ju pratat om förr att all träning inte är bra träning och jag har under min tid som utmattad haft träningsförbud under långa perioder. Men när jag har kunnat så har jag gått på sjukgymnastik och hela våren har jag gjort det en gång i veckan. Och nu, nu är det roligt nog dags att steppa upp det. Så nästa steg är alltså att hasa sig ut på en promenad och se om jag kan springa en minut eller två.Är ju allt annat än fel att få röra sig bland alla dessa vackra blommor.Och när jag var klar så möttes jag av denna gyllene vy. Så himla fint! Var så trött under resten av kvällen och mör hela fredagen. Dock utan att vara utslagen! Vilket känns galet lovande. Hoppas att kunna fortsätta öka på träningen successivt under hösten så att jag ska bli piggare och starkare och fullt frisk från utmattningen till slut. Fysisk aktivitet är den sista pusselbiten som saknas i min rehabilitering men nu känns det ändå som att det börjar likna något.Har alltid tränat mycket och regelbundet förr och har saknat det som sjutton under dessa år när jag inte kunnat tränna. Så detta känns verkligen, som jag skrev igår, som minimala steg för mänskligheten men gigantiska steg för mig. I framtiden hoppas jag på att kunna rida mer, simma någon gång då och då och kanske dansa lite igen om en får drömma stort. Vi får se vad som infrias!Tränar du någonting i din vardag och i så fall vad?

Att vara perfektionist

Läsarfråga:"Hej! Har ett problem som du kanske skulle kunna hjälpa mig med. Jag jobbar i ett arbetslag där vi delvis har gemensamma arbetsuppgifter och jag har extremt svårt att släppa saker innan de är klara. Känner att det måste vara så bra det bara kan bli innan jag vill att någon annan alls ska få titta på och ännu mindre att de ska pilla på det jag jobbar med. Vilket såklart skapar en del irritation både för mig och kollegorna. Men det stressar också mig att inte hinna med riktigt. Hur ska jag göra för att lätta på min perfektionism och prestationsångest?Hälsningar,Eline"Svar:Hej Eline och tack för ditt mejl. Jag kan känna själv igen mig som perfektionist och drabbas med jämna mellanrum också av prestationsångest. Först och främst måste jag säga att det är grymt bra att du har gjort dessa insikter redan. Att bli medveten om sin perfektionism kan vara svårt och utan den medvetenheten är det svårt att förändra något.

Att vara perfektionist och hur en kan hantera det

Den där viljan och drivet efter att allting ska vara i ordning, kontrollerat och väl levererat, är en lurig jäkel alltså. För det är en sån tillfredsställelse när man ser resultatet! Och när andra blir imponerade över hur bra ens jobb är. På ett sätt är det ju bra att leverera hög kvalitet men när det blir orealistiskt, opraktiskt eller skapar problem i din vardag: då har perfektionismen kanske gått lite långt. För att motverka det och försöka vara perfektionist på en mer realistisk nivå så har jag tagit till följande knep:

"Your good enough is some elses great"

Det citatet bär jag med mig som en påminnelse i vardagen om att jag, när jag presterar på 80 procent fortfarande gör mer än många andra och jag har, utifrån att ha följt din blogg, en känsla av att detsamma gäller för dig.

Bestämt mig för min lägsta-nivå gällande kvalité

Det är lätt att tänka att det första intrycket alltid måste vara WOW! på jobbet. Och absolut är det bra om vissa insatser är det, men varje rapport och varje arbetsuppgift måste inte vara det. Jag kan till exempel inte ha en superdupergrym artikel som inte har ett enda stavfel eller perfekta bilder varje dag, tiden räcker liksom inte till för det.Därför har jag några kriterier som är min grundläggande checklista där ett gäng motsvarar min miniminivå och allt utöver det är bonus i mån av tid. Jag gör exempelvis alltid en snabb korrläsning när jag publicerar men på min mer vardagliga inlägg är den rätt så kvick och inte så nogsam. I artiklar med intervjuer lägger jag däremot mer tid på det och jag låter alltid intervjupersonerna läsa och godkänna artikeln före publicering. Tycker det är så mycket lättare att jobba när jag har den checklistan i bakhuvudet där jag vet vad som är good enough och vad som är great. Vilket leder mig in på den sista tanken:

Att inte ta jobbet på så stort allvar

Självklart ska en vara seriös i och med sitt arbete men att överarbeta saker blir som du redan märkt ofta kontra-produktivt. Då kan det vara guld värt att stoppa sig själv och ifrågasätta om det verkligen är rätt prioriterat. Att leda sig själv innebär också att ta ansvar för sitt arbete fullt ut och då gäller att ha lite självinsikt med sig på vägen. Ställ dig frågorna:

• "När är det här bra nog?"
• "Vilka krav måste detta uppfylla?" och ifrågasätt då också vem är det egentligen som ställer dessa krav. Är det chefen, en kund eller du själv?

De kan ge dig lite vägledning i vad det är som krävs. Kom också ihåg att "done is often better than perfect".

Allt kan (nästan alltid) förbättras

Det gäller också att inse att allting, nästan alltid, kan bli bättre. Det går alltid att optimera och förbättra saker i efterhand. Ibland så kan man justera saker vidare vid behov. Ibland kan man inte det och då måste det resultatet få vara bra nog. Minns också att det förmodligen är så att du hade gjort saker annorlunda idag för att du har fått erfarenheter och lärdomar på vägen. Utan dem hade du kanske inte ens kunnat vara så efterklok som man blir när man ser sina misstag i backspegeln.

Bubblare: Be om objektiv hjälp

Om du känner att du inte själv kan reglera din perfektionism kan du be din chef eller kollega som du litar på att granska dig ett par gånger. Så att du, när du märker att du har fastnat med något, kan dubbelkolla: "är jag på väg att överarbeta det här eller behövs det någon ändring eller komplettering?". Feedback av det slaget kan vara jättevärdefullt och efter ett par gånger kommer du förmodligen kunna avgöra själv när det är bra nog och inte.Så, jag hoppas att dessa tips kan göra någon nytta. Stort lycka till! Är det någon av er andra som läser som kan bidra med tips på hur ni hanterar er egen eller andras perfektionism? Dela gärna med dig av era erfarenheter!

---

I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!

Detox från sociala medier

Under mina två hellediga veckor passade jag på att göra något jag inte har gjort sedan jag började blogga: en detox från sociala medier. Förutom att jag inte uppdaterade bloggen så loggade jag ut från Facebook, Instagram, Twitter och alla mejlboxar. Jag fick dessutom bloggläsningsförbud. Så, hur gick det då? Kunde jag hålla mig borta? Och vad gav det för effekter?

Detox från sociala medier

Med facit i hand så gick det inte bara kanonbra. Det var precis vad jag behövde. Jag gillar sociala medier. Mycket! Men jag märker också hur lätt det dränerar mig om jag bara fastnar i dumscrollande och inte använder det till att vara just social.Det var nog bra att jag loggade ut från allt och att vi rätt så direkt begav oss ut i naturen i fyra dagar. Väl i väg var det inte många gånger jag ens tittade på telefonen (annat än för att fota) och även om det kändes lockande att fylla Insta Stories med massa vackra vyer var det inte jättekonstigt att låta bli.När vi kom hem däremot... Då märkte jag att jag kunde slentrianklicka på Instagramikonen utan att ens reflektera över det, förrän jag kom rakt in på "logga in"-vyn förstås. Det blev också tydligt hur ofta jag använder sociala medier, inte bara i jobbet, utan när jag börjar bli lite uttråkad och rastlös. Men utöver det var det inte så farligt att låta bli. Däremot saknade jag att läsa bloggar. Det är ändå något som jag har gjort snudd på varje dag i mer än tio års tid. Meeen, eftersom jag är en tjurig jäkel så gick det rätt bra att hålla sig borta från dem med.

Vad gör man i stället?

Ja, vad man gör i stället när man inte får ha mobilen i näven var något jag undrade en kort sekund. Svaret på det blev bland annat att sova middag, lösa korsord, en massa Sodoku och läsa tre till fyra böcker i veckan.Något som gjorde mig riktigt glad var orken att pyssla hemmavid kom tillbaka. Den har jag saknar i princip sedan jag gick in i väggen med undantag för korta perioder. Ni vet... Fixa lite med blommorna. Plocka i ordning i skåpen som så gärna gror igen om man inte håller lite ordning och annat småplock. Sedan vet jag förstås inte om det var ledigheten i sig eller pausen från sociala medier som gjorde tricket. Förmodligen det förstnämnda. Men, det hade ändå gett mig lite tankeställare kring mitt surfande och jag ska absolut se till att fortsätta vara offline en del varje vecka. Inte minst på kvällar och morgnar. Är alltid i bättre balans under dagen om jag får stretcha och meditera lite och äta frukost innan jag väcker mobiltelefonen. Dessa dagar blev en finfin påminnelse om det.Och jag kan inte låta bli att fundera på om det är en för- eller nackdel att vara född på åttiotalet och ha upplevt en tid utan internet och utan sociala medier? Typ att vi som är födda i den analoga tiden kanske är sämre på att hantera den digitala tidseran och därför mår bra att pausa ibland? Eller vad tror du? Och hur mycket är du ute på sociala medier? Hade du behövt en detox eller det känns helt överflödigt?

Paddling för nybörjare

Hej! Hur är det? Med mig är det tröttare än tröttast alltså. Här gick jag i min enfald runt och trodde att jag skulle ha svårt att jobba halvtid den här veckan (eftersom jag han vissa tendenser att jobba för mycket). I stället har jag svårt att göra någonting mer än det mest nödvändiga. Allt tar hundra år att fixa och efter bara tre timmars jobb är jag så trött att ögonen går i kors. Men, men så kan det väl vara. Gäller bara att prioritera ännu vassare så att jag får gjort rätt saker.Samtidigt tänker jag att detta ändå är ett gott betyg åt min semester? För jag har verkligen slappnat av dessa lediga veckor och den där stressklumpen som jag skrev om i semesterlistan har verkligen lösts upp. Att det sedan tar längre tid än två veckor för mig att återhämta mig från vårens stress känns knappast konstigt. Nog om det. Jag tänkte drömma mig tillbaka till ledighetens dagar en sväng. Närmare bestämt till vår paddlingstur i Blekinge skärgård, häng med!

Fyra dagar ute i det blå

Den första veckan på ledigheten tillbringades som sagt utanför Karlskronas skärgård där vi (well, Mackan) paddlade oss igenom oräkneliga kobbar och skär. Här åt vi lunch en dag, hur fint?!Min grymma fästman var bokstavligen talat den som styrde vår lilla kajak med bravur. Själv har jag bara paddlat kanot i en liten skogssjö och tillbringat en natt i tält. Nu var vi ute i fyra dagar och herrn fick glatt paddla själv i princip hela resan eftersom undertecknad är svagare än svagast och mest kunde bidra med innovativa hejaramsor. Kan också berätta att det går ypperligt att power nap:a i en kajak, det trodde jag inte när vi började äventyret.Själv satt jag då mest såhär alla fyra dagarna och njöt, njöt, njöt av att vara utomhus, i solen, i vattnet och ensam med M. Allting var blått, blått, blått med enstaka stänk av grönt och grått och vi pratade inte med någon annan än varandra på flera dagar. Ljuvligt! Och sjukt tacksamt paddlingstur för denna nybörjare, hähä.En sak som ni kanske inte vet om mig är att jag älskar att observera min omvärld. Tycker det är så intressant att bara se hur andra beter sig och interagerar med varandra och detta gäller i högsta grad även djurvärlden. Lärde mig så mycket om fåglar dessa dagar och det var så roligt att få se såmånga sjöfåglar i sin naturliga miljö.På vårt första övernattningsställe hade vi till exempel denna vackra svanfamilj som grannar. Har älskat svanar sedan jag var barn så var väldigt förtjust över detta, de var så söta. Till skillnad från alla äckliga spndlar och kryp vi också fick stifta närkontakt med. Det var verkligen en hardcore KBT-session mot min spindelskräck men i gengäld hade jag bara ett ordetnligt sammanbrott innan jag gjorde framsteg och började trubbas av något.Är få platser jag finner en sådan ro på så snabbt som i naturen. Den har en förmåga att verkligen sudda ut det där bruset ur min skalle som så gärna finns där annars. Framförallt när den får vara orörd och man är alldeles ensam i den utan en massa andra människor i närheten. Vi hade ju dessutom en ohygglig tur med vädret och kunde njuta till max av värmen och de vackra solnedgångarna.Som sagt...På ett ställe var det oväntat grunt och vi fick promenera lite med kajaken i stället, något som uppskattades av korna som gick på en av öarna bredvid.En annan iakttagelse var hur enkelt det var att låta bli mobilen förutom när jag använde den som kamera under dessa dagar. Det blir så tydligt i miljöer som dessa att de måste njutas av eller fotas - att stirra ner i skärmen går liksom inte.Två rufsiga frilufsare på väg att lämna tillbaka kajaken. Kan verkligen varmt rekommendera en paddlingstur som denna alltså, det var alldeles magiskt och nästa gång hoppas jag på att vara piggare och starkare så jag kan få träna mer på att faktiskt paddla.

Paddling för nybörjare

Alltså, några lätt ironiska tips om paddling för nybörjare...

• Ge dig ut med någon som kan mer än du och kan lära dig massa braiga saker.
• Ha en dubbelkajak så du kan sova middag medan någon annan ror.
• Har du spindelskräck - se till att din resekamrat inte har det. Annars kommer ni få problem.
• Se till att vädret är extremt bra (gärna pga klimatförändringar) så du slipper frysa även om resten av landet typ brinner.

Skämt åsido så var detta ett alldeles fantastiskt äventyr och även om jag är allt än en van paddlare nu så ser jag grymt mycket fram emot att få göra det här igen.Är du med en friluftsmänniska som gillar att paddla? Eller har du något annat utflyktsmål att rekommendera för framtiden? Please tell me, vill samla på min lista över framtida äventyr.