Den första springturen
Jag hintade om det igår men i torsdagskväll skedde en debut som jag verkligen har längtat efter. Jag tar i från tårna när jag kallar det för den första springturen. Egentligen var det än trettio minuter lång promenad där jag joggade långsamt i 2x2 minuter + 1x1 minut. Men jag gjorde det! Jag sprang!
Den första springturen
Vi har ju pratat om förr att all träning inte är bra träning och jag har under min tid som utmattad haft träningsförbud under långa perioder. Men när jag har kunnat så har jag gått på sjukgymnastik och hela våren har jag gjort det en gång i veckan. Och nu, nu är det roligt nog dags att steppa upp det. Så nästa steg är alltså att hasa sig ut på en promenad och se om jag kan springa en minut eller två.
Är ju allt annat än fel att få röra sig bland alla dessa vackra blommor.
Och när jag var klar så möttes jag av denna gyllene vy. Så himla fint! Var så trött under resten av kvällen och mör hela fredagen. Dock utan att vara utslagen! Vilket känns galet lovande. Hoppas att kunna fortsätta öka på träningen successivt under hösten så att jag ska bli piggare och starkare och fullt frisk från utmattningen till slut. Fysisk aktivitet är den sista pusselbiten som saknas i min rehabilitering men nu känns det ändå som att det börjar likna något.Har alltid tränat mycket och regelbundet förr och har saknat det som sjutton under dessa år när jag inte kunnat tränna. Så detta känns verkligen, som jag skrev igår, som minimala steg för mänskligheten men gigantiska steg för mig. I framtiden hoppas jag på att kunna rida mer, simma någon gång då och då och kanske dansa lite igen om en får drömma stort. Vi får se vad som infrias!Tränar du någonting i din vardag och i så fall vad?
