I denna ljuva sommartid

Hejsan och hej, hur är läget? Efter att ha sovit nästan hela dagen igår, ätit gott med familjen och reflekterat och filosoferat halva natten mår jag alldeles förträffligt. Inte ens den "förlorade" timmen känns svår för nu är det sommartid, härliga underbara sommartid. När jag vaknade ekade till och med psalmen I denna ljuva sommartid inombords, haha.

I denna ljuva sommartid

I natt kändes det som om jag började vårstäda min själ. Det är så nyttigt ibland att ta på sig de här superkritiska glasögonen och verkligen granska sig själv och det man gör. Berömma det som berömmas bör och njuta av det som gått bra och identifiera det som behövs göras annorlunda. Och idag väntar en rejäl vårstädning av lägenheten. Vi smygstartade den lite igår och nu ska vi ta tag i lite mer.Det är en otroligt härlig känsla att vakna upp (någorlunda) pigg och känna energi till att uträtta saker. Som inte-ännu-helt-frisk är det en sjukt jäkla fin grej. Gäller bara att inte dra på för stora växlar och bränna den känslan genom att dra igång för stora projekt. Vi får se hur jag lyckas!Vad tycker du om sommartiden? Tycker du det känns tungt att förlora en timme eller du blir som jag, fylld av sprittande vårkänslor som kompenserar upp den förkortade sömnen?

Saker att göra när man är förkyld

Hello! Hur är läget? Här är det sådääär. Hann i princip sätta punkt för måndagens blogginlägg när halsont och huvudvärk smög sig på. Så med undan tag för några promenader har den här veckan har i princip spenderats helt i soffan. Har jobbat lite på halvfart men allt har verkligen känts tungt och motigt och humöret har varit i botten. Som tur var har det äntligen börjat lätta nu: både mentalt och med förkylningen. Hoppas att eftermiddagens och kvällens event sopar bort de sista spåren av dem båda.

Saker att göra när man är förkyld

• Titta lite för mycket på Netflix
• Lösa Sodoku och känna sig smart
• Skicka några pitchmejl
• Gråta en skvätt när man får nej på ett pitchmejl
• Jubla jättemycket när man får ett ja på ett annat
• Komma på en massa blogginlägg att skriva
• Drabbas av bluffsyndrom och inse att det inte stämde den här gången heller
• Lyssna ikapp en massa poddar
• Lägga orimligt mycket tid på att klippa kluvna hårtoppar
• Boka en Irlandsresa
• Inse att det minskande antalet kommentarer sista tiden förmodligen beror på en teknisk grej
• Passa på att prata en massa i telefon med smarta brudar och få stöta och blöta tankar, idéer och svära av sig. Helt fantastiskt bra grej det här med att omge sig av briljanta människor!

Finns det något annat en kan göra? Hit me med dina bästa förkylningtidsfördrivartips! Är verkligen inte okej att spendera mer tid med att klippa mitt eget hår nu. Plus att min frisör kommer storkna på mig när hon ser detta, hehe. ALLA TIPS TAGES TACKSAMT EMOT! Mvh Rastlös själ

Om att våga blotta sig för andra

Hej, hej fina ni! Hur mås det idag? Själv har jag varit låg idag, en sådär mysig bieffekt från gårdagens sjukgymnastik. Huh, att utmana min kropp fysiskt är det sista stora som återstår av utmattningen och varje gång jag blir såhär sänkt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte mår såhär jämt längre. Men jag är också så vidunderligt tacksam över att ha så jäkla fina vänner och kollegor som jag kan vara mig själv med. Att det är okej att inte vara all rainbows and unicorns varje dag.Läs mer: Hjälp mot prestationsångest

Om att våga blotta sig för andra

Det här med att våga blotta sig för andra när man har dåliga dagar är inte alltid lätt. Dels för att jag ogärna vill sprida negativ energi omkring mig. Men också för att mitt gamla jag är van vid att klara mig själv. Det är så skönt att inte behöva klistra på sig ett glatt leende om man inte måste. Samtidigt som det inte heller behöver vara en så stor sak att vara ur gängorna. Det är fina grejor det! Kan verkligen varmt rekommendera er att omge er med personer som du känner dig bekväm med att vara dig själv med. Det är så viktigt.Så idag har jag och Rita jobbat på i lugn och ro och tack vare henne, fin pepp från bloggkollegor och Mackan har jag nästan lyckats med att hålla alla hjärnspöken på avstånd.Läs mer: Känner du dig som en bluff?Förresten. Känns så sjukt konstigt att Ritas praktik tar slut i morgon?! Det kommer att komma upp en intervju med henne om hur hon har haft det här i morgon men fy sjutton vad fort dessa fyra veckor har gått. Kommer bli så tomt att jobba själv igen. Tur att Skåne är litet så vi kan hålla kontakten ändå framöver.Nu ska jag dock packa ihop och bege mig från fiket där eftermiddagen har spenderats. Trotsa de isande stormvindarna för att krypa ner i soffan och in i  fästmannens varma famn tills det är läggdags. Ja. "Mycket bra" som Stitch hade sagt.Hur mår du idag? Har du också en liten och skör dag idag eller känner du dig stor och stark?

Att vara högkänslig i rampljus

Fråga:Hej Clara/bossbloggen!Jag har läst lite av det du publicerat och stannade till på det om HSP, jag är också en sådan men min fråga är hur du får ihop den du är med det du gör, alltså som att vara i rampljuset. Hur handskas du med alla impulser och känslor som infinner sig bland andra människor. Har du några tips lr råd. P.s fyller 33 i okt 😉Mvh//SandraSvar:Hej Sandra,Alltså, vilken fantastisk fråga. Har funderat över den ända sedan jag läste ditt mejl (ställd efter detta inlägg) och det har varit så givande. Jag tror jag har landat i ett svar nu och den korta versionen är nog att jag ser det som ett nödvändigt måste. Det kanske låter konstigt men jo, det är nog det perspektivet som hjälper mig mest.

Att vara högkänslig i rampljus

Kan inleda med att jag har en väldigt tudelad känsla inför rampljuset. Min teatraliska ådra älskar det och triggas av och trivs med utmaningen som det innebär att stå där. Samtidigt är jag inte ett dugg intresserad av att stå där bara för att. Jag vill inte bli känd och är varken intresserad av (eller intressant nog) för något kändisskap. Däremot vill jag vill bli erkänd för mitt kunnande och mina färdigheter. Jag vill använda de där minuterna i strålkastarskenet för att tillföra så nyttiga och vettiga saker som möjligt. Och, jag har nog landat i att om det behövs lite kändhet för att erkänd - då får det vara så. Jag vill verkligen lyckas med att bygga den här verksamheten och därför får jag vänja mig vid rampljuset.

Inte alltid helt oproblematiskt

Men det påverkar mig absolut ibland. Jag är allt annat än van vid att leva semioffentligt och det har hänt (som tur var bara enstaka gånger) att jag har drömt stressdrömmar om att jag lever i ett skyltfönster och att tusentals personer står utanför, tittar på mig och drar förhastade slutsatser om något jag gör. Eller att jag säger någonting fel i fel sammanhang som bara blir SÅ fel.Det exempel som du nämner, att hantera andras alla impulser och känslor, är inte heller alltid så enkelt. Dels för att man gärna vill motsvara andras förväntningar, att det inte alltid går och att det är så lätt att fastna i hålet av otillräcklighet. Dels för att vissa, som tur var extremt få, bara prackar på en alla sina känslor, energier och "goda" idéer (helt baserade på deras egen vinning) utan vidare eftertanke. Aldrig av elakhet eller så, men det kan ändå leda till att jag har känt mig trängd och ibland som en exploateringsmöjlighet för andras vinning.Jag vet inte om jag kan något direkt råd att ge egentligen men dessa saker hjälper mig i vardagen som högkänslig:

Att skilja på personligt och privat

Det är jätteviktigt för mig, som ändå är så pass personlig att vi exempelvis pratar om min utbrändhet, psykisk ohälsa och prestationsångest på bloggen att skilja på att vara personlig och privat. Vad känns okej för mig att svara på frågor och vad känns inte okej? Vad känns okej att berätta och vad är det inte? Respektera dina gränser och dela bara med dig av det du tycker är okej att andra vet.

Att inte ta saker personligt

Det är inte alltid så lätt när man är engagerad i det man gör men att försöka ha självdistans underlättar mycket i min vardag. Jag försöker att undvika att bli för påverkad genom att försöka ha en rejäl självdistans i mötet med dem och ha huvudet någorlunda kallt. Det går inte alltid förstås, men jag blir bättre på det ju mer jag övar. Men det går att vara inkännande och medkännande utan att för den sakens skull kliva in i andras skor och sinnesstämningar.

Att vara sig själv med andningshål

Efter mina år som utmattad orkar jag inte längre göra saker för att passa in. Det i kombination med att jag ger mig själv lugna kvällar, luckor i kalendern och sammanhang där jag får vara mig själv hur man än mår och ventilera fritt är jätteviktigt. Det är också därför jag är så glad över att ha ett arbete där jag kan vara mig själv.En sak som jag kom på nu som säkerligen också underlättar är att jag, min högkänslighet till trots, är väldigt extrovert och får därmed energi av att träffa andra. Plus att de flesta människor som jag träffar är fantastiska energispridare och det hjälper förstås också till!Nu blev detta svar jättelångt men jag hoppas att det bidrog till att besvara din fråga, säg till om det är något du önskar att jag förtydligar och vidareutvecklar. Lycka till och stort grattis på födelsedagen såhär en bit i förskott! Vad säger ni andra högkänsliga som läser detta? Vet ju att flera av er både är högkänsliga och arbetar med med människor både i och utanför rampljuset. Har ni några tips att dela med er av när det gäller att hantera andras känslor?

---

I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!

33 saker jag har lärt mig på 33 år

Så var dagen här. Den sjunde mars anno 2018 och det är nu prick 33 år sedan som världen belönades med att jag drogs ut i den (efter en trettio timmar lång förlossning. Grattis mamma!). Det är med skräckblandad förtjusning som jag fyller 33. Jag hade egentligen velat fira det med ett storslaget kalas men det får vi spara till ett annat år när orken räcker till lite mer. I år blir det att äta våffelmiddag med mina älsklingar och det känns ärligt talat jäkligt lyxigt det med. Men innan jag fastnar i dagdrömmar om våfflor tänkte jag försöka lista 33 saker som jag har lärt mig under dessa levnadsår.

33 saker jag har lärt mig på 33 år

Allt blir bättre om man strösslar lite (läs: mycket) kärlek på det. Klyschigt? Ja, Sant? Oh yes.Det dröjde typ 30 i år innan jag kom på vad jag ville bli när jag blir stor och även om vägen dit har känts allt annat än rak så har allt jag gjort ändå bidragit till att jag hamnade precis här. Det är en himla fin känsla alltså.Att det på riktigt finns de som tror att jorden är platt. År 2018. Fascinerande.Och att de finns de som tror att feminismen och jämställdheten har gått för långt. Kan inte bestämma mig för vilket av ovan två som är mest skrattretande.Men jag har också lärt mig att jag i grund och botten är väldigt optimistisk och gladlynt människa.Jag märker direkt när jag är stressad för då blir saker typ femton gånger svårare än vad jag egentligen tycker att de är.Att vissla. Är faktiskt rätt bra på att vissla melodier. Busvissla är tyvärr inget jag behärskar dock.Jag kan inte heller lyfta på ena ögonbrynet. Har nog lagt hundratals timmar på att öva det, pga så coolt move, men icke. Min lärdom är i stället att mina ögonbryn har tre lägen tillsammans: neutralt, höjda eller i hopskrynklade.När jag insåg att högkänslighet (HSP) fanns så lossnade många viktiga pusselbitar i min personliga utveckling.Att min kombination av att vara HSP tillsammans med min vansinniga målmedvetenhet och låga nivå av Jante i blodet är otroligt praktiskt när man driver eget.En av de viktigaste insikterna jag har fått i livet är den att det inte spelar någon roll vad jag jobbar med eller vad jag gör i livet: mina nära och kära kommer att älska mig ändå och mitt värde som människa sitter inte i vad jag presterar.Plus! Livet utan djur är tomt och tråkigt.Hade jag fått gå om gymnasiet är risken stor att jag hade satsat på att utbilda mig till dansare i stället. I love to dance!En annan lärdom är att det är en LYX kunna träna och att det inte är något en ska ta för givet. Inte livet heller för den delen.Jag har lärt mig att slå upp ett tält själv och drömmer om att sommaren ska komma snart så jag och kärleken kan sticka ut i skogen.Att ett liv utan starkt immunförsvar inte är särskilt lätt.Den som vågar vinner om man använder hjärnan och har lite tur på vägen.Det fanns en tid då jag levde utan tv-spel eftersom jag ”inte hade tid” för det. Baha. Den dumhetsfasen gick som tur var över.Att min längtan efter Rumänien inte blir mindre, kommer behöva åka tillbaka och volontärarbeta mer.Att en av mina ambitioner i livet är att få honom att le varje dag.Jag lärde mig inte bara att krypa, gå och springa som barn utan håller på lära mig det igen efter mina sjukdomsår då jag spänt och snedbelastat mig på helt konstiga vis. Mycket intressant hur något så självklart måste läras om på nytt för att kroppen ska läka helt.Alltså… Skräckfilmer är verkligen inte min grej.Att jag visst kunde lära mig att tycka om chili och svamp.Ju mer jag tränar på att ha semester – desto mer tycker jag om det.Musik är läkande precis som tystnad.Att nätverka och få lära känna nya människor är bland de bästa jag vet!Jag mår inte bra om jag inte får vara kreativ om dagarna.Att slänga ut Jante och sätta eld på honom var bland det bästa jag någonsin gjort.Jag har gått ifrån att ”mat är ett tvång och jag hatar allt vad matlagning heter” till att ÄLSKA mat och ibland tycka det är riktigt roligt att laga den.Att våga göra saker man inte vågar är läskigt och superhäftigt!Min farmor sa alltid att ”vart decennium har sin skönhet”. Det hade hon fasiken rätt i.Att världen är SÅ stor och jag är pytteliten och har en triljard olika saker kvar att lära mig.Sist men inte minst: att livet inte går ut på att jobba. Det trodde jag inte för fem år sedan.Okej, det finns kanske ett eller annat mer som jag har lärt under dessa år men snipp, snapp, snut så var listan slut! Nu är jag nyfiken: kan inte du dela med dig av något som du har lärt dig av livet? Det vore så fint att få ta del utav!