Att vara högkänslig i rampljus
Fråga:Hej Clara/bossbloggen!Jag har läst lite av det du publicerat och stannade till på det om HSP, jag är också en sådan men min fråga är hur du får ihop den du är med det du gör, alltså som att vara i rampljuset. Hur handskas du med alla impulser och känslor som infinner sig bland andra människor. Har du några tips lr råd. P.s fyller 33 i okt 😉Mvh//SandraSvar:Hej Sandra,Alltså, vilken fantastisk fråga. Har funderat över den ända sedan jag läste ditt mejl (ställd efter detta inlägg) och det har varit så givande. Jag tror jag har landat i ett svar nu och den korta versionen är nog att jag ser det som ett nödvändigt måste. Det kanske låter konstigt men jo, det är nog det perspektivet som hjälper mig mest.
Att vara högkänslig i rampljus
Kan inleda med att jag har en väldigt tudelad känsla inför rampljuset. Min teatraliska ådra älskar det och triggas av och trivs med utmaningen som det innebär att stå där. Samtidigt är jag inte ett dugg intresserad av att stå där bara för att. Jag vill inte bli känd och är varken intresserad av (eller intressant nog) för något kändisskap. Däremot vill jag vill bli erkänd för mitt kunnande och mina färdigheter. Jag vill använda de där minuterna i strålkastarskenet för att tillföra så nyttiga och vettiga saker som möjligt. Och, jag har nog landat i att om det behövs lite kändhet för att erkänd - då får det vara så. Jag vill verkligen lyckas med att bygga den här verksamheten och därför får jag vänja mig vid rampljuset.
Inte alltid helt oproblematiskt
Men det påverkar mig absolut ibland. Jag är allt annat än van vid att leva semioffentligt och det har hänt (som tur var bara enstaka gånger) att jag har drömt stressdrömmar om att jag lever i ett skyltfönster och att tusentals personer står utanför, tittar på mig och drar förhastade slutsatser om något jag gör. Eller att jag säger någonting fel i fel sammanhang som bara blir SÅ fel.Det exempel som du nämner, att hantera andras alla impulser och känslor, är inte heller alltid så enkelt. Dels för att man gärna vill motsvara andras förväntningar, att det inte alltid går och att det är så lätt att fastna i hålet av otillräcklighet. Dels för att vissa, som tur var extremt få, bara prackar på en alla sina känslor, energier och "goda" idéer (helt baserade på deras egen vinning) utan vidare eftertanke. Aldrig av elakhet eller så, men det kan ändå leda till att jag har känt mig trängd och ibland som en exploateringsmöjlighet för andras vinning.
Jag vet inte om jag kan något direkt råd att ge egentligen men dessa saker hjälper mig i vardagen som högkänslig:
Att skilja på personligt och privat
Det är jätteviktigt för mig, som ändå är så pass personlig att vi exempelvis pratar om min utbrändhet, psykisk ohälsa och prestationsångest på bloggen att skilja på att vara personlig och privat. Vad känns okej för mig att svara på frågor och vad känns inte okej? Vad känns okej att berätta och vad är det inte? Respektera dina gränser och dela bara med dig av det du tycker är okej att andra vet.
Att inte ta saker personligt
Det är inte alltid så lätt när man är engagerad i det man gör men att försöka ha självdistans underlättar mycket i min vardag. Jag försöker att undvika att bli för påverkad genom att försöka ha en rejäl självdistans i mötet med dem och ha huvudet någorlunda kallt. Det går inte alltid förstås, men jag blir bättre på det ju mer jag övar. Men det går att vara inkännande och medkännande utan att för den sakens skull kliva in i andras skor och sinnesstämningar.
Att vara sig själv med andningshål
Efter mina år som utmattad orkar jag inte längre göra saker för att passa in. Det i kombination med att jag ger mig själv lugna kvällar, luckor i kalendern och sammanhang där jag får vara mig själv hur man än mår och ventilera fritt är jätteviktigt. Det är också därför jag är så glad över att ha ett arbete där jag kan vara mig själv.En sak som jag kom på nu som säkerligen också underlättar är att jag, min högkänslighet till trots, är väldigt extrovert och får därmed energi av att träffa andra. Plus att de flesta människor som jag träffar är fantastiska energispridare och det hjälper förstås också till!Nu blev detta svar jättelångt men jag hoppas att det bidrog till att besvara din fråga, säg till om det är något du önskar att jag förtydligar och vidareutvecklar. Lycka till och stort grattis på födelsedagen såhär en bit i förskott! Vad säger ni andra högkänsliga som läser detta? Vet ju att flera av er både är högkänsliga och arbetar med med människor både i och utanför rampljuset. Har ni några tips att dela med er av när det gäller att hantera andras känslor?
I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!
