Från utbränd till att ligga i framkant

Läsarfrågan: "Hej! Hur lyckades du gå från att “vara i väggen” till att ändå känna att du hinner med allt som “måste” göras och göra det riktigt bra som du faktiskt gör!?Jag har 100 saker på jobbet jag ligger efter med, barn som ska läggas/skjutsas/inte sover när de ska etc. Hur gjorde du för att lägga om? Ta din tid för återhämtning när jag bara blir stressad över att listan växer?Måste tillägga att jag älskar mitt jobb, att pusha barnen på läxor,aktiviteter, försöka träna etc etc. Jag är alltid glad….men ibland finns tecken på att jag inte bara tappar bort, kort nycklar, bilen, utan heeela parkeringsgaraget"AngelaSvar: Jag har givetvis svarat på kommentaren i kommentarsfältet men märkte rätt snart att hela svaret inte riktigt fick plats. Så här kommer det!

Från väggen till att vara i fas

Resan mot att bli frisk från utmattningssyndrom har, för mig, upplevts som megalång. Inte så konstigt eftersom jag fortsatte att jobba och plugga efter att ha gått in i väggen. Jag har kommit till insikt och rätta med mycket av det som gjorde att jag blev sjuk från första början men jag är fortfarande i träning när det gäller en del. Jag måste aktivt välja att inte fortsätta jobba när jag är trött, att inte kolla mejlen på kvällen, att stänga av notiser och så vidare.Sedan ligger jag förmodligen precis lika mycket back i mitt jobb som du och de flesta andra. Det finns ju alltid mer att göra och det finns alltid saker en "borde" göra eller "borde ha gjort". Jag har vissa projekt som jag ligger i framkant med - andra som ligger way back efter den initiala tidsplanen. Men så får det vara.Jag har tack vare utbrändheten lärt mig att livet är till för att levas och inte jobbas igenom. Därför försöker jag verkligen att prioritera kul lika mycket som jobb nu. Det är sjukt svårt nu när mitt företag är så nytt och kräver så mycket jobb och jag lyckas inte riktigt så väl som jag skulle vilja - men ja, det är okej.

Återhämtning, återhämtning, återhämtning

När det gäller återhämtningen så tvingar jag mig att ta den och tillåter mig inte då att tänka på att-göra-listan. Om huvudet snurrar av trötthet så kommer det jag skriver ändå inte bli bra - då är det bättre att stänga ner, vila och vara piggare nästa dag. Det är tufft men jag övar och blir bättre och bättre på det. Och att tänka på allt jag vill göra då kommer inte hjälpa mig ett endaste dugg, tvärtom blir det bara stressande. Så det skiter jag i. Märker jag att tankarna vandrar dithän så styr jag dem medvetet mot att tänka på något annat eller distraherar mig med en promenad, ett telefonsamtal, en bok, en tv-serie eller vad som helst annat. Ett annat knep är att be min sambo, och fackliga representant, att säga åt mig på skarpen.Jag hoppas det besvarade dina tankar och funderingar lite bättre Angela! Som jag skrev innan hoppas jag att du tar hand om dig och vilar även om det känns som att det inte går. Vi måste ta pauser för att hålla i längden och stress är bara hälsosamt när vi springer från sabeltandade tigrar och andra farligheter. Jag jobbar på att designa hela min vardag där det är möjligt att ta det lite lugnare och jobba långsiktigt. Är inte där än men på väg. Samtidigt tänker jag inte vänta till den dagen "X" händer för att börja leva som jag vill. Jag gör det redan nu så mycket jag bara kan.Ta hand om dig och lyssna på kroppen din! Den vet vad du behöver.Vad säger ni andra läsare? Upplever ni att ni ständigt ligger efter eller att ni känner er otillräckliga? Och om ni har gjort det men inte gör det längre: berätta gärna om ditt knep för att bryta den ovanan!

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

Svammel och vardagsfluff

Hej, hej! Hur är läget? Jag mår fint tack. Har spenderat denna dag i roliga möten och på tåg. Har tittat ut genom tågfönstret på vattensjuka fält, gårdar och skånska små byar som far förbi. Det är ett så himla fint sätt att färdas på. Telefonen har plingat hela dagen av varma, fina samtal med MasterMind-brudarna om allt från affärsutveckling till dagens att-göra-listor. Har överlag pratat så mycket där här veckan att det nästan känns som att mina ord tagit slut. Fast det är nog snudd på en omöjlighet egentligen.

Svammel och vardagsfluff

Risken för svammel är alltså ohyggligt stor men så kan det väl få vara ibland? Att det bättre att svamla än att inte säga något alls? Eller är det tvärtom? Hehe. Nä, jag är fokuserad på hårda ämnen som ledarskap, business de flesta timmarna av mitt dygn. Men jag har ju lärt mig den hårda vägen att svammel och vardagsfluff också behövs för att en ska må bra. Så idag får det synas även här i bloggen.Tycker det är så roligt att tänka tillbaka på hur annorlunda jag lever nu jämfört med åren före jag gick in i väggen. Då fanns det aldrig en tanke om att lägga sig på sofflocket när man kom hem från jobbet. Det var rakt in i nästa aktivitet och middagen skulle ofta ordnas i farten.Men nu känns det så himla fint att få komma hem efter jobbet och känna mig så pass pigg att jag och M kan förbereda maten tillsammans samtidigt som vi pratar om alltifrån hur dagen har varit till politik och filosofi. Där kan vi snacka personlig utveckling och vardagsfluff när det är som bäst.Nu har jag dock landat i soffan för att prata med er samtidigt som jag inväntar att rotfrukterna ska grillas klart i ugnen. Mysigt det med! Har saknat er i kommentarsfältet i veckan - hur mår du? Är allt bra?Jag hoppas det i alla fall - och jag hoppas du får en riktigt mysig torsdag kväll!Stor kram

Den elfte september

I morgon är en speciell dag på flera vis. Dels är det måndag vilket jag verkligen gillar. Dels ska jag sköta spakarna för Influencers of Sweden Insta Stories - vilket känns väldigt pirrigt med tanke på att jag aldrig har postat något i det forumet innan. Men det är också den elfte september och i morgon betyder det att det är fem år sedan som jag gick in i väggen. Så konstigt. Fem år sedan låter som evigheter sedan, men jag påverkas ju fortfarande av sviterna från den tiden av mitt liv.

Den elfte september fem år senare

Okej. Nu var det knappat så enkelt att jag just idag för fem år sedan var olyckligast i hela världen (för det blev rejält mycket värre). Men gud vad skönt det är att kunna kika i backspegeln och inse hur mycket bättre det är idag. Det är inte en perfekt, rosa, fluffig dans på rosor men det är bra. Jäkligt bra. Livet är fint även i gråskalorna.Läs mer: Varför jag blev utbrändJag är glad. Jag orkar leva och jag orkar (nästan) med en helt vanlig vardag. Jag lever med de människor jag gillar mest i hela världen. Jag älskar mitt jobb och har underbara kollegor och vänner.  Jag har till och med så smått, så smått kunnat börja dansa lite igen. Lyssna på musik och sjunga. Det finns många saker jag längtar efter. Att orka vara mer social, rida och träna - men det är okej. Det får komma i den takt som det går. Just nu är det himla, himla fint och det känns bra att kunna vara nöjd och glad i det.Så jag välkomnar dig elfte september. Med alla dina utmaningar, skratt och nerver inför att testa en ny social kanal in public. See yah on the flipside! Och först ska jag ju givetvis ta och njuta av den tionde september först. Har ingen aning om vad idag kommer att innebära för något men det fint blir det nog!Är det förresten något som du vill att jag pratar om på Influencers of Swedens Insta Stories i morgon? För du hänger väl med? Så jag slipper sitta där och babbla för mig själv, hehe.

Leva här och nu

Hej gänget! Hur är läget? Jag mår finemang. Sitter här på kontoret och skriver och ringer om vartannat. Det har varit ett högt tempo den här veckan men det känns fint. Varje dag är inte så glamourös men det är tydligt för mig nu hur mycket lättare det blir att leva här och nu när en gillar sitt vardagsliv.

Leva här och nu

Det är så vansinnigt enkelt att fastna i tänket att "bara jag lyckas med det, då blir det lugnt" eller "när jag har gjort det där, då ska jag luta mig tillbaka...". Mål är ett superviktigt verktyg för att skapa resultat men jag har under sommaren alltmer insett att jag inte pallar fokusera så mycket på mål längre. Jag vill leva nu. Inte sen när jag omsätter si eller så mycket eller har landat något visst drömuppdrag.Föreläsningen om rädsla gav en bra påminnelse om det också. Vi lever nu. Så därför går jag ut och lunchar med tjejerna fastän jag har jättemycket jobb. Därför säger jag "ja" till så många roligheter som det bara är möjligt och försöker att pausa ordentligt när jag jobbar. Den här veckan har jag gått en promenad varje morgon och bara lufsat runt i min egna lilla värld. Telefonen startas inte förrän jag äter frukost och kvällarna spenderas med katterna och min kärlek i soffan. För trötta för att göra mer än att kika på Homeland men njuter ändå av att ändå få vara tillsammans. Det är fint även om jag inte har nått mina mål än.Hey, min resa har ju bara startat. Tänk om jag skulle vänta i flera år med att anamma mitt drömliv och göra de saker som jag mår bra av? Fan heller. Det krävdes fem års utmattningssyndrom, en uppsägning och en nystart för att jag skulle fatta det.Läs mer: Energi är min nya valutaNu lyser kvällssolen in genom fönstret här på mitt lilla kontor. Jag är typ lika hungrig som jag var när jag åt lunch, måste fylla på mitt mellisförråd här, och ska snart bege mig hemåt. Svintrött men glad. Tack livet för att du gör mig lite, lite klokare för varje dag.Hur känner du? Måste du uppnå saker innan du kan slappna av och må bra eller jobbar du också på att bli lite mer chill med det? Dela gärna med er.  

Den sura listan

God morgon! Hur står det till? Jag är dagens inlägg till trots inte det minsta på dåligt humör,i dag. Det är svårt att vara det när man skriver listor av den här kalibern, solen skiner och livet känns fint trots att en är supertrött. Hittade den här sura listan inne hos min namne och bloggförebild UnderbaraClara och tänkte att det kunde vara rolig grej denna torsdag. Jag har trots allt rätt mycket humör även om jag oftast blir mer upprörd än arg. Sådär riktigt arg så att stubinen brinner av blir jag som tur var inte så himla ofta (även om det sker mer frekvent sedan jag blev sjuk i utmattningssyndrom). Så här är: Den sura listan!

Den sura listan

Obehagligaste jag vet: Spindlar och kryp samt att bli kladdig om händerna av något annat än målarfärg.Absolut inte min killtyp: Snubbar med platta personligheter, utan empati och noll bakom pannbenet. Ett snyggt skal hjälper liksom inte om insidan är rutten. Gäller givetvis även brudar.Äckligaste mat jag vet: Allt som innehåller lök i princip. Avskyr lök så mycket att jag inte kan äta mat som har det i sig om det inte är så stora bitar att det går att peta bort.Blir arg på: Det är få saker som får mig att tappa humöret så snabbt som teknik som inte fungerar. Andra triggers är när jag gör fel och folk som inte hälsar. Hur svårt kan det vara att säga hej?!Sämsta bok jag läst: Alltså, har läst så många dåliga genom åren eftersom jag är en sån där som tyvärr måste veta hur boken slutar. Tyvärr minns jag inte en enda av dem just nu.Något som får mig att byta radiokanal: Reklam. Tål. Inte. Reklam.Sist jag ville ta till knytnävarna: När jag hörde Magda Gads sommarprat. Det var otroligt bra men blir asjävlaskitförbannad av att våldtäkter används som krigsföringsvapen, att det ens finns barnsoldater och att människor inte orkar lyssna på att sådant här händer. Det fick mig också att tvivla på allt jag gör och, återigen, överväga om jag inte borde utbilda mig till sjuksyrra och börja jobba för Läkare utan gränser i stället.Sämsta serien jag nyligen sett: The Shadow Hunters. Den var så plågsamt dålig att jag inte stod ut mer än tio minuter.Fulaste plagg jag vet: Tunikor. Så snyggt på andra men själv känner jag mig som ett vandrande tanttält. Än värre om de har volanger. Volanger är inte min grej.Äckligaste drycken: Öl. Vill så väldigt gärna kunna dricka det och njuta men det går bara inte. De få gånger som jag gör det är när jag är så full att jag har slutat bry mig om vad jag dricker.Sämsta karaktär i film eller TV-serie: Just nu rasar jag över Carrie i Homeland. Jag blir vansinnig på hennes dåliga beslut, hennes icke-existerande impulsivitetskontroll, dåliga ledarskap och bristande självinsikt. Måste däremot lovorda Claire Danes som spelar henne – hon gör ett briljant jobb.Det skriker jag när jag blir arg: Riktigt fula ord som ej bör återges i skriftligt format.

Din tur

Och nu vill jag ju höra vad du blir sur över! Please share:

• Vad är din äckligaste mat?
• Vad blir du arg över?
• Vad skriker du när du väl blir förbannad?