Från utbränd till att ligga i framkant
Läsarfrågan: "Hej! Hur lyckades du gå från att “vara i väggen” till att ändå känna att du hinner med allt som “måste” göras och göra det riktigt bra som du faktiskt gör!?Jag har 100 saker på jobbet jag ligger efter med, barn som ska läggas/skjutsas/inte sover när de ska etc. Hur gjorde du för att lägga om? Ta din tid för återhämtning när jag bara blir stressad över att listan växer?Måste tillägga att jag älskar mitt jobb, att pusha barnen på läxor,aktiviteter, försöka träna etc etc. Jag är alltid glad….men ibland finns tecken på att jag inte bara tappar bort, kort nycklar, bilen, utan heeela parkeringsgaraget"Angela
Svar: Jag har givetvis svarat på kommentaren i kommentarsfältet men märkte rätt snart att hela svaret inte riktigt fick plats. Så här kommer det!
Från väggen till att vara i fas
Resan mot att bli frisk från utmattningssyndrom har, för mig, upplevts som megalång. Inte så konstigt eftersom jag fortsatte att jobba och plugga efter att ha gått in i väggen. Jag har kommit till insikt och rätta med mycket av det som gjorde att jag blev sjuk från första början men jag är fortfarande i träning när det gäller en del. Jag måste aktivt välja att inte fortsätta jobba när jag är trött, att inte kolla mejlen på kvällen, att stänga av notiser och så vidare.Sedan ligger jag förmodligen precis lika mycket back i mitt jobb som du och de flesta andra. Det finns ju alltid mer att göra och det finns alltid saker en "borde" göra eller "borde ha gjort". Jag har vissa projekt som jag ligger i framkant med - andra som ligger way back efter den initiala tidsplanen. Men så får det vara.Jag har tack vare utbrändheten lärt mig att livet är till för att levas och inte jobbas igenom. Därför försöker jag verkligen att prioritera kul lika mycket som jobb nu. Det är sjukt svårt nu när mitt företag är så nytt och kräver så mycket jobb och jag lyckas inte riktigt så väl som jag skulle vilja - men ja, det är okej.
Återhämtning, återhämtning, återhämtning
När det gäller återhämtningen så tvingar jag mig att ta den och tillåter mig inte då att tänka på att-göra-listan. Om huvudet snurrar av trötthet så kommer det jag skriver ändå inte bli bra - då är det bättre att stänga ner, vila och vara piggare nästa dag. Det är tufft men jag övar och blir bättre och bättre på det. Och att tänka på allt jag vill göra då kommer inte hjälpa mig ett endaste dugg, tvärtom blir det bara stressande. Så det skiter jag i. Märker jag att tankarna vandrar dithän så styr jag dem medvetet mot att tänka på något annat eller distraherar mig med en promenad, ett telefonsamtal, en bok, en tv-serie eller vad som helst annat. Ett annat knep är att be min sambo, och fackliga representant, att säga åt mig på skarpen.Jag hoppas det besvarade dina tankar och funderingar lite bättre Angela! Som jag skrev innan hoppas jag att du tar hand om dig och vilar även om det känns som att det inte går. Vi måste ta pauser för att hålla i längden och stress är bara hälsosamt när vi springer från sabeltandade tigrar och andra farligheter. Jag jobbar på att designa hela min vardag där det är möjligt att ta det lite lugnare och jobba långsiktigt. Är inte där än men på väg. Samtidigt tänker jag inte vänta till den dagen "X" händer för att börja leva som jag vill. Jag gör det redan nu så mycket jag bara kan.Ta hand om dig och lyssna på kroppen din! Den vet vad du behöver.Vad säger ni andra läsare? Upplever ni att ni ständigt ligger efter eller att ni känner er otillräckliga? Och om ni har gjort det men inte gör det längre: berätta gärna om ditt knep för att bryta den ovanan!
Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?
