En ovanligt vanlig måndag

Måndag! En purfärsk arbetsvecka och jag inledde den storstilat med att slå upp mina gråblå i en hotellsäng. En fin inramning på en ovanligt vanlig måndag i mitt liv. Låt oss köra en måndagslista som jag sett hos Sandra Beijer och sedan tweekat lite, lite.

Har med åren ändå skaffat mig några jobbresevanor. En av dem är att parkera mig en stund i sängen med en kopp varmt citronvatten efter hotellfrukosten. Bra för rösten, bra uppladdning men mest av allt väldigt mysigt.

Det är måndag. När gick du upp idag?

Vaknade först runt sex och sedan igen efter sju. Känns alltid som att en natts ostörd sömn borde göra underverk för sömnkontot för den här småbarnsföräldern men inte så mycket som jag skulle önska, haha.

Aha. Vad blev det till frukost?

Hotellfrukost. Lyxigt, lyxigt, lyxigt. Äter nästan alltid två omgångar hotellfrukost, en kall och en varm.

Kaffe då?

Sällan på morgonen, har inte den vanan utan det blir antingen när jag varit uppe ett par timmar eller på eftermiddagen.

När går du till jobbet?

Det beror på: lämnar jag på förskolan så kommer jag till jobbet mellan kvart över åtta och nio beroende på hur kvicka vi är på morgonen. Om inte brukar jag börja jobba runt åtta.

Okej, vad är det första du gör på kontoret på måndagar?

Nu är jag inte där men jag gör oftast samma lika alla dagar och det är att kliva in, hänga av mig allt jag bär på och sjunka ner i soffan och tänka "wow, att jag får vara här". Sedan brukar jag ta fram kalendern och skriva lite, meditera och mobiljobba i varierande ordning en stund.

Nån mer kaffe på förmiddagen? 

Oftast inte nej.

Hur blir det med lunchen?

Jag har sällan matlåda med mig till jobbet och har jag inget lunchmöte så köper jag antingen något på caféerna på byn eller köper med en sallad beroende på vad jag är sugen på. Idag landade vi att köra Joe and the Juice till lunch!

Redo för ett roligt utbildningsgig!

Ok. Vad jobbar du med just nu förresten?

Just idag väntar blogg och bossbrudsjobb, sedan ska jag gå på Konungens Stiftelse Ungt Ledarskaps seminarium och köra en kombinerad föreläsning och workshop om hållbart ledarskap och självledarskap. I lite större penseldrag så är det klientarbete, prepp inför höstens utbildningsdagar inom svåra samtal och konflikthantering och att färdigställa saker inför semestern eftersom hela nästa vecka kommer att ägnas åt att utbilda på heltid.  

När lämnar du kontoret?

Om jag hämtar på förskolan så lämnar jag kontoret runt fyra, om inte brukar jag jobba till klockan fem om jag inte tränar på eftermiddagen - då blir det tidigare och så kör jag hem direkt från gymmet.

Kul med träning, hos vem?

Friskis hemma på byn. Har det så lyxigt att mitt kontor ligger fem minuter bort från både gymmet och simhallen.

Vad gör du där?

Cyklar lite, lyfter lite vikter och gör mina rehabövningar. Det här året handlar bara om att få in mängden träning i kroppen utan att trigga migrän och än så länge går det väldigt bra även om det känns segt.

Sen då?

Hem, hem, hem!

Vad äter ni till middag?

Till vardags: Jätteolika och tyvärr har vi inte kommit in i vanan av veckomatsedel utan vi löser det från lite från dag till dag beroende på vad som finns hemma. Idag: Troligtvis snabbmat på vägen hem från Stockholm.

Nu är du ledig! Vad är kvällsplanen?

När middagen är uppäten är det umgänge och städning som gäller och sedan brukar det gå fort tills det är dags att natta (och det som inte blir städat eller gjort före nattningen blir oftast inte gjort sedan för då är det e-g-e-n-t-i-d som gäller). Vad som händer då varierar givetvis men just nu är det jag vill mest att spela mer Clair Obscur Expedition 33.

Och du släcker lampan?

Om jag inte somnar på soffan behöver jag släcka den senast elva och det är egentligen lite för sent men ja, det är kompromissen när behovet av egentid krockar med sömnbehovet. I natt lär det dock bli betydligt senare för vi kör hem ner till Skåne igen efter seminariet idag! Så ja, en ovanlig och ändå vanlig måndag. Älskar den här variationen!

God natt!

Som chef måste du leda uppåt också

Det är lätt att hänt, när vi tänker på och pratar om ledarskap, att vi tänker att ditt ledarskap som chef utgår från dig och sipprar nedåt i organisationen likt ett sommarregn (någon annanstans än i Skåne där det oftast regnar på tvären). På ett sätt stämmer den bilden, samtidigt tappar den en väldig viktig del av ditt ledarskap: du måste också leda uppåt.

“Leda uppåt? Vad menar hon nu?” kanske någon tänker nu. Jo, Att leda och att följa är ett växelspel och som anställd chef kommer du såklart att behöva både följa och företräda din chef och ledningen, men de behöver också ditt ledarskap. Alltså behöver du som chef inte bara lära dig hur din arbetsgrupp och hur dina medarbetare fungerar och vill bli ledda, detsamma gäller för chefen/cheferna ovanför dig. Anledningarna till varför är flera:

• Du bygger bättre relationer när du lär dig vad din chef och ledningen behöver och vill ha och hur de fungerar, både som personer och organisatoriskt

• Bättre relationer = högre förtroende för dig som ledare vilket är bra på en massa sätt, exempelvis kan det innebära att du får tillgång till mer information som gör ditt uppdrag lättare

• En vanlig effekt när man har detta perspektiv i bakhuvudet är att man blir mer strategisk med vilka frågor man driver när och hur men också hur du kommunicerar. Du blir tydligare när du har en plan för vad du delar, när och hur och med vem och desto tydligare du är - desto tryggare blir de du kommunicerar med. Alla vill vi och mår bra av att känna oss trygga. Din chef är inget undantag från detta.

• Din vardag blir alltså ofta lättare för att du tar ett helhetsgrepp om din ledarroll och använder den i alla riktningar

• Du visar prov på vad du går för som ledare!

• Du krattar också för din egen framtida chefskarriär

Så hur gör man då när man leder uppåt?

Som chef är det lätt hänt att tänka att man “bara” leder sina medarbetare till vardags men du behöver också leda uppåt i organisationen. Bild: Canva

Leda uppåt som chef

Ja, det beror såklart på. Förlåt men det är sant för här spelar faktorer som ägarstruktur, verksamheten och organisationskulturen in men också parametrar som verksamhetens storlek, ålder och ledarskapskultur. Jag har dock några generella tips som kan underlätta!

Förstå verksamhetens syfte och drivkrafterna bakom den

I den bästa av världar (och på sociala medier) har alla organisationer stora, godhjärtade intentioner och världsförbättrande roller. I vissa fall stämmer det, i andra är det andra drivkrafter som styr i bakgrunden. Genom att förstå ägarnas, styrelsens och ledningens intressen kommer du att hitta information som är viktig att ha.

Exempel från verkligheten: Är vinsten den viktigaste drivkraften? Då kommer du tjäna på att anpassa förslag, idéer och förbättringsförslag som du lägger fram så de spelar på det. Likaså med retoriken och argument.

Se din funktions pusselbit i organisationen

Vilken roll spelar din funktion för verksamheten och organisationen? Genom att zooma ut och objektivt se ditt uppdrag ur ett större perspektiv kan det också bli lättare att se vad din chef och ledningen behöver från dig och att du gör i ditt vardagliga arbete.

Exempel från verkligheten: Varför är just du där du är och varför har du rekryterats hit? Genom att fundera igenom det ökar chansen att du tydligare förstår ditt uppdrag men också agendan du är anställd för att förverkliga.

Lär känna cheferna ovanför dig

Och nej, nu menar jag inte att du ska lära känna cheferna uppåt i en fjäskeri-anda. Genom att sträva efter att förstå hur de är och hur de fungerar kommer du lättare kunna anpassa både din kommunikation men också hur du leder uppåt.

Exempel från verkligheten: En chef ville verkligen vara den som fattade beslutet utan att själv behöva sätta sig in i vad beslutet handlade om och ur det föddes vanan att komma till chefen med en eller två lösningar, en kort beskrivning av de olika alternativen med deras för- respektive nackdelar och sedan fick hen bestämma vilket som blev bäst.

Ledarskap är en spännande blandning av strategiskt och operativt arbete oavsett vilken chefsroll man har och genom att leda uppåt kommer du få bättre förutsättningar till att göra ditt dagliga arbete. Om Bild: Canva

Fråga efter förväntningarna på dem och se sedan vilka förväntningar som faktiskt finns

Oftast har vi både kommunicerade respektive dolda förväntningar på varandra i arbetslivet och sedan brukar det tyvärr variera hur väl kommunicerade de är och hur överlappande de faktiskt är. Ta för vana att fråga din chef, både under intervjun och sedan igen under introduktionen:

• Vad behöver från mig?

• Vilka förväntningar har du på mig i denna roll?

Då får du något att förhålla dig till och utgå från. Sedan kommer du behöva stämma av över tid om det är så eller inte. Dessvärre är det inte ovanligt att dolda förväntningar bubblar upp till ytan allt eftersom och är man uppmärksam blir det lättare att se dem och också navigera utifrån dem.

Exempel från verkligheten: Jag hade en gång (för länge, länge sedan) en chef som ledde med mycket frihet under ansvar. Däremot uppskattade chefen i fråga att få information “då och då” vad som hade hänt och gjorts (förutom om saker hände akut då såklart). Över tid var det tydligt att typ varannan, var tredje dag var det bästa spannet, fick hen informationen oftare så var det lite överflödigt och mer sällan än så skapade bristen på information frågetecken.

Gör ditt jobb bra men på ett hållbart sätt

Jag vill också slå ett kraftigt slag för att göra ditt jobb så bra som möjligt och - viktigast av allt - göra det på ett, för dig, hållbart sätt. De flesta vill göra ett bra jobb och tyvärr är det många som offrar både hälsa och liv för att det ska bli så. Därför, om du hittar din egen balans i att prestera på ett sätt som inte bränner ut dig kommer du att sticka ut och dina beteenden i vardagen kommer att synas och ge effekt till fler i organisationen, i alla olika riktningar.

Exempel från verkligheten: Behövs väl knappt med tanke på hur sjuktalen ser ut när det gäller stress och utmattning? Men det finns även en balansgång mellan att göra chefsjobbet som syns, och ser bra ut, och det som faktiskt behöver göras och som inte syns vid första anblicken men märks om det inte fungerar.

Vad säger du om läser om detta med att leda uppåt? Använder du det i din vardag eller är det något som får hända i farten? Dela gärna med dig!

Utbildningsdag i svåra samtal

Reklam för egen verksamhet

Vädret var strålande när jag anlände till Stiftsgården solgula lokaler den tjugonionde april och fick hämta ut nyckeln i receptionen. Och vet du vad? Det var så pirrigt att se Bossverkets namn stå med på deras anslag över vilka organisationer som hängde hos dem den här dagen, jag erkänner det. Det är en pytteliten detalj som blev symboliskt stor för det är superkul att utbilda i andra organisationer och detta var första gången som jag själv hade en utbildningsdag analogt på plats.

En behind the scenes innan dagen drog igång!

Utbildningsdag i svåra samtal

“Tror du utbildningen kommer underlätta för dig att hålla svåra samtal? Ja! I hur man påbörjar ett svårt samtal och att man har en struktur för hur samtalet ska utföras.”

— Utbildningsdeltagare

Och hur gick det? Strålande! Jag hade inte trott något annat men det är alltid lika roligt att se utbildningsdeltagarna ta de olika verktygen och framförallt modellen som jag skapat för svåra samtal och använda dem med sådan bravur. Än mer just för att svåra samtal ofta är ångestframkallande och obekväma. Skiftet som händer under dagen där det går från nervöst till lugnare och tryggare är fantastiskt.

Sedan blev det såklart ännu bättre av alla intressanta situationer som lyftes och diskuterades. Erfarenhetsutbyte är alltid en viktig parameter av lärandet precis som de praktiska övningarna.

Så, eftersom detta blev så lyckat kommer jag att göra om det och, inte nog med det, jag kommer också att ha en utbildningsdag inom Konflikthantering så att du kan välja om du vill gå en eller två kursdagar och få med dig några av de viktigaste ledarskapsverktygen there is i en chefsvardag. Här kan du läsa mer om utbildningsdagen i Svåra samtal och såklart också anmäla dig!

---

Bossbloggen ingår i Bossverket AB där morgondagens ledare utbildas och tränas!

April månad 2025

Haha, april blev verkligen något alldeles, alldeles extra i alla kategorier och det har varit infernaliskt roligt. Som jag har njutit!

Det är ingen idé att ens försöka förneka det: jag gillar när det händer grejer och är lite ösigt. Trivs som bäst då!

Månadens teveserie:

Kollade knappt på några serier för det blev läsning och tv-spel för nästan hela slanten.

Månadens musik:

Fortsätter lyssna mest på Pretty Reckless, Offspring och Bad religion. Det passar mitt glada och bestämda humör!

Månadens spel:

Hogwarts Legacy! Och jag har definitivt gått vilse i main storien och glömt av alla side quests, kan liksom inte låta bli att bara kvasta runt, leta efter månapor och skattkistor. Varje gång jag startar spelet tänker jag att “nu, nu ska jag ta tag i mina quests” och sedan när jag stänger av spelet har jag ändå inte gjort något annat än att skrota omkring, haha.

Månadens godaste dryck:

Det har bubblats en del! Mest för att fira olika framgångar som vi haft jobbmässigt och det är ju himla trevligt.

Jag fick, tack vare Helen, också testa mitt livs första bulle med bulle, bulle-med-bulle-dagen till ära. Otippat gott!

Månadens godaste mat:

Grillpremiären vad god! Framförallt den grillade majsen, mmhmm… Tänkte på det häromdagen senast att jag är bra på att äta god mat till vardags, livet är för kort att inte njutas av. Sedan åt vi megagoda våfflor här på byns våffelcafé på Västernäs också.

Månadens sysselsättning:

Massor av allt men mest kuligt jobb som varit intressant och lärorikt som tusan. Det är en ynnest att få jobba med det man gillar allra, allra mest och jag är så tacksam för det! Det har också varit kul att testa mina vingar och förmågor utanför det jag gör i vanliga fall.

Månadens höjdpunkter:

Största höjdpunkten var utbildningsdagen i svåra samtal! Och på ett sätt är den gammal skåpmat för jag har ju gjort det X antal gånger förut vid det här laget men det var extremt pirrigt att få göra den första analoga utbildningsdagen inunder Bossverkets fana. Det blev en fantastisk dag där deltagarna gjorde ett grymt bra jobb och det var läckert att få se sitt utbildningsmaterial i tryck.

Men jag har också utbildat i annat roligt, fått gästa fantastiska Laurens podd Ingen Plan B, Det har också varit en hel del jobb med programledningen av Landsbygdsinnovatören som varit fantastiskt roligt och vi är blown away av den fina responsen som vi har fått med podden. Redan efter fyra avsnitt seglade den upp och blev topp femton bland entreprenörspoddarna, kul!

Månadens bottennapp:

Har jag haft något sådant? Ja, säkerligen. Det är bara att jag inte kan komma på det? Till och med att bli sjuk och vabba lyckades bli väl tajmat så att vi hade inspelningsvecka - ledigt (då blev vi sjuka) - och så inspelningsvecka igen. Går knappast att klaga då!

Men okej, om jag ska välja en blir det att fortfarande ha problem med min fot. Måste säga det att hade jag på förhand vetat hur lång rehabilitering en stukad fot kunde innebär då hade jag haft med mig ficklampan ut när jag springer - eller rent utav inte sprungit trail i mörker.

En behind the scenes från poddstudion där Helena och Melissa går igenom något praktiskt.

Månadens oväntade:

Att inte kunna träna men det har inte funkat med tanke på hur arg min fot varit av all bilkörning och allt rännande. Men nu har jag i alla fall fått diagnosen att det är bristningar i två av dess ligament.

Månadens bästa beslut:

Ta till vara på reflektionstiden som bilkörandet inneburit för det har jag gjort i otroliga mängder nu jämfört med vad jag brukar. Superhärligt att susa fram över Österlen när rapsen är på G och lyssna på musik och poddar. Jag vet att jag inför det här året tänkte att jag vill resa med i jobbet och ja, jag fick onekligen vad jag bad om!

Månadens bästa inköp:

Hjälp med att deklarera, värt varenda spänn att slippa göra det själv.

Månadens påminnelse:

Jag som en otålig och rastlös person i grunden har börjat hitta ett lugn i att vänta in att saker händer när de ska. Väldigt ovant men de senaste veckorna har jag blivit påmind om hur mycket bättre det blir att låta processer mogna fram och i gengäld vara beredd och ta till vara på dem snabbt när de väl gör det.

En grymt nöjd utbildare efter Svåra samtal-utbildningen, hurra vad kul det var!

Månadens anteckning:

Har hundratals anteckningar på olika ställen och tänker att i augusti, när jag har börjat jobba igen och alla andra är lediga, då kanske jag ska ta och städa upp det här? Det är idéer, bra länkar och textutkast om vartannat. Men ja, det är future-Claras problem.

Månadens klädesplagg:

Har haft en smashing klädmånad! Bär detsamma som jag alltid gör och känner mig supersnygg i det.

Månadens bok:

Jag läste bland annat de tre första och de två senaste böckerna i Kristin Cashores serie De Utvalda och insåg under läsningens gång att fyran, Det främmande landet, var en som jag redan hade läst och sedan glömt bort. Blev positivt överraskad av den femte, Drottningens spion, men det kan absolut ha med mina lägre förväntningar att göra. Läste i ett svagt ögonblick också om Kerstins Giers Ädelstenstriologi och det lär väl dröja massa år innan det händer igen.

Den artikel jag är mest nöjd med den här månaden:

Skrev färre grejen men blev nöjd med dem alla! Mest gillade jag dock vaticket och tips till unga medarbetare.

Är det fartvinden eller kastvindarna på Brösarps backar? Nästan hugget som stugget.

Månaden i en mening:

Från prunkande till full blom!

Känslan nu när den är över?

Nyp mig i armen så kul det än att testa sina vingar, känna på nya höjder och kittelingen i hela kroppen.

Vad händer framåt?

Maj, maj, maj. Det ser ut att bli en lite lugnare månad och planen in att använda mig av det för att fylla på batterierna, rekalibrera och tänka framåt!

Hemska arbetsintervjuer: När HR “testade trycket”

Jag har varit på ett gäng olika arbetsintervjuer i mina dagar och nu skulle jag ändå säga att de hände så länge sedan att de är preskriberade. Därför tänkte jag göra en inläggserie där jag delar med mig av topp tre värsta arbetsintervjuerna jag varit med om under min karriär och vad jag har lärt mig från dem. Först ut är denna anekdot om en HR-ansvarig som skulle “testa trycket” på mig som kandidat.

En ganska bra illustration av hur jag kände mig efter den här intervjun, sorgligt nog. Bild: Jackson Simmer on Unsplash

När HR “testade trycket"

Jag var så nervös inför den här arbetsintervjun som var på en av de stora jättarna här nere i Skåne att jag sov dåligt i en vecka innan det var dags att kliva innanför dörrarna. Det kändes som en omöjlighet att jag som tjugo-nånting skulle kunna få jobba där men jag såg sådana möjligheter med att få chansen att utvecklas inom, inte bara ett storbolag, utan det storbolaget så detta var verkligen ett jobb jag ville ha. Väl på plats fick jag lämna över min mapp med alla dokument till en person som skulle kopiera upp dem (snacka om strömlinjeformad HR-rutin alltså) och så fick jag träffa en HR-ansvarig och den rekryterande chefen. Jag försökte att göra ett gott intryck, var väl förberedd på de olika frågorna och var entusiastisk i min närvaro. Men, jag var supernervös och det är klart att det lyste igenom att jag kände mig ung och grön när nerverna inte var på min sida. Vi satt alla tre vid ett högt barbord med den rekryterande chefen på min högersida och HR-personen framför mig. Som rekryterande part kan man använda olika strategier i det läget och chefen var både trevlig och tillmötesgående. Valet som den HR-ansvariga personen var ett annat. Han började i stället “utmana” mig.

Först i en raljerande ton: varför var det si? Varför gjorde jag så? Sedan genom ifrågasätta projekten jag hade lyft fram som exempel: var de verkligen lönsamma? Hur då? Vad jag än svarade gjordes det tydligt att det inte var bra nog. Och allt eftersom lutar sig personen mer och mer över den här smala barbordet så att han till tornar upp sig över mig och liksom fyrar av de “kritiska frågorna” snabbare och snabbare, i högre och skarpare tonfall. Sedan konstaterar han att man “måste palla trycket” (det var väldigt tydligt om än outtalat att jag hade failat på den punkten), vi pratar lite till och de ska återkomma med sitt besked. Jag storgrät när jag kom ut i bilen av nerver, besvikelse och att jag kände mig nedgjord och nej, jag fick inte jobbet.

Min reflektion idag:

Well, även om jag förstår viljan att testa hur intervjukandidater reagerar under press och förespråkar att man både kan och bör ställa kritiska frågor i en intervju så var detta ett fruktansvärt dåligt sätt att göra det på. Som tur var blev det så extremt i slutet på intervjun att jag ganska relativt snart därefter insåg att det här inte var okej agerat från hans sida, även om jag var nervös var det inte berättigat att han skulle använda sådana härskartekniker för det. Och att jag inte “höll för trycket” sa inget om mig som person och min tålighet.

Min lärdom från detta:

Som rekryterande har du ansvaret för ditt bemötande gentemot kandidaterna du möter och om någon är nervös är det ditt jobb att skapa en trygg stämning så att kandidaten kan slappna av och känna sig säkrare. Hur du genomför rekryteringsprocessen lämnar avtryck hos de som söker jobb hos er och jag kan säga att jag hitintills 1. aldrig har rekommenderat någon att söka jobb där jag gjorde det 2. inte har sökt jobb där igen och 3. fortfarande inte är imponerad av att denna ledarskapsstil då fanns så högt upp i organisationen och än mindre att det var personen som ansvarade för HR som betedde sig såhär. Sedan kanske detta avtryck kan ändras i framtiden någon gång? Det återstår att se! Det var ju sjukt länge sedan så förhoppningsvis ser det ju helt annorlunda ut där numera.

Summa summarum blir ändå att bemötandet som jag fick finns kvar i mitt minne snart femton år senare? Och då är jag inte ens en långsint person som lägger särskilt många oförätter på minnet, haha. Och detta var den första av de tre situationer som jag tänkte dela med mig här framöver. Vad säger du som läser? Har du någon egen intervjusituation som varit extra hemsk och som bidragit till att du har lärt dig något från den?