Den första månaden med Bossbloggen

Alltså, nu är fröken här kanske lite fånig men fy sjutton vad jag är glad över att kunna skriva det här inlägget. Det betyder nämligen att Bossbloggen har funnits i en hel månad redan! Jag är så tacksam, stolt och exalterad över den här flygande starten som ni har gett mig. Fler än tusen läsare och mer än hundra likes på Facebooksidan. Det är betydligt mer än vad jag hoppades på när jag lanserade bloggen mitt i sommarsemestern. All feedback, alla kommentarer, likes och delningar och all pepp ni har bidragit med är så fantastisk. Och det gör mig om möjligt ännu mer inspirerad till att blogga järnet!Det var inte alldeles självklart att jag skulle orka med att starta bloggen, eller rättare sagt driva den, med min utbrändhet så nära inpå lanseringen. Men det har gått över förväntan och ingen är gladare för det än jag.

Här är några utvalda godbitar ifrån den första månadens godispåse:

• Jag intervjuade Paulina Gunnardo om varför det är så attans viktigt att hälsa på sina medarbetare och kollegor varje dag i bloggartikeln hälsningar på jobbet.
• Det mest spridda inlägget för månaden blev artikeln om den manliga chefssjukan där jag och Lars Olofsson kartlägger allt du behöver veta
• Nina Jansdotter delade med sig om hur chefer kan använda sina sociala medier för att bli bättre och mer kommunikativa ledare.
• Jag sammanställde lite halvdeppig fakta om hur jämställt Sveriges arbetsliv är egentligen.
• Sist men inte minst sprängde jag min komfortzon när det gällde att vara personlig i bloggen både när jag presenterade mig själv lite närmare och tog det första skälvande andetaget och gav er en första glimt av min historia som utbränd.

Jag har även blivit intervjuad av Nina Jansdotter för webb-TV för första gången: fantastiskt roligt!Nu nalkas augusti och jag är orimligt pepp på att få se hur bloggen utvecklas under den kommande månaden. Har du några tankar, idéer eller önskemål om ämnen? Bara att hojta till!Ha en underbar helg!Clara

Tre steg för att tvätta bort en bitch-stämpel

Könsroller

Alright. Igår snackade vi om varför tjejer kan få en bitch-stämpel när de ser till att saker blir gjorda (baserat på den här bilden). Idag fortsätter vi med att prata om hur du kan agera om du har blivit stämplad som bitch.Vi lever i en värld där alla har olika syn på könsroller och hur män och kvinnor ska vara. Vissa bryr sig inte alls om manligt eller kvinnligt medan andra är mer traditionella. Ett av tillfällena när detta kan bli riktigt fel är när klichéartade bilder av könsrollerna (typ Betty Boop och Karl-Alfred) blandas ihop med bilden av hur en ledare ska.─ Ordet bitch är en tolkning som innebär många olika värderingar. Är jag som bitch effektiv, driven får saker gjorda? Eller är jag oempatisk, kör över folk, låter bli att lyssna eller ge cred och blir därmed respektlös? säger Shalini Persson, kommunikationsexpert.Situationen kan ses från två utgångspunkter: antingen blir du utsatt för sexism, eller så är kollegornas beteende en reaktion på din ledarstil (vilket inte legitimerar deras bristande uppförande). Det kanske rent utav kan vara en kombination av dem båda. Oavsett vad det beror på så finns det några enkla steg för att hantera situationen: förståelse, utvecklingsmöjligheter och agerande.

Reagera inte innan du har förstått vad det handlar om

Shalini Persson

Det första steget är att försöka låta bli att reagera med ilska när du bemöts med himlande ögon eller kommentarer som provocerar dig. Bemöt dem i stället med frågor. Hur känner du inför de här förändringarna? När du säger ”värdelös” hur menar du då? Kan du utveckla? Hur tycker du att vi ska göra?─ Lyssna på vad det är dina kollegor säger och fokusera på att förstå vad det är de vill ha sagt. Det du inte ska göra är att tolka dina egna värderingar och bli ledsen eller arg, säger Shalini Persson.Omgivningens respons på dig, din person och det du säger är feedback som du kan ha nytta av. Det kan vara så att personen som suckar blandar ihop den kvinnliga könsrollen med rollen som ledare och därför tycker att du är en jobbig brud som bara tjatar. Men det kan också vara så att kollegorna känner sig överkörda, förbisedda eller hotade eftersom de kan känna sig ouppmärksammade eller inte klarar av att hålla ditt tempo.─ Först när du förstått vad kollegornas reaktion beror på kan du bestämma dig för hur du ska agera i situationen. Ofta handlar det då om att klara upp missförstånd om hur vi menar och tolkar det som sagts, säger Shalini Persson.

Rannsaka dig själv

Defensiv

Nästa steg är att rannsaka dig själv och leta efter utvecklingsmöjligheter. Ligger det något i feedbacken du har fått eller ej? Här kan du sitta på din kammare och analysera fram och tillbaka, men snabbast får du svaren genom att fråga personer i din omgivning. Upplevs du som alltför auktoritär? Känner de sig överkörda? Ställer du frågor till dina kollegor? Bryr du dig om svaren som du får?En öppen och modig fråga från den som vill utvecklas är: Finns det något som du ser mig göra eller låta bli att göra som försvårar vår relation/din arbetsroll? Fråga flera olika personer för att få fler perspektiv. Undvik att gå i försvar och leta fel i det de säger utan leta istället efter nyttan för dig själv. Det innebär inte att du ger dem rätt utan att du fokuserar konstruktivt.─ Får jag höra samma sak om mig själv gång på gång så kan det finnas en lärdom i det. Om jag till exempel uppfattas som bossig - hur kan jag få saker gjorda utan att känna sig överkörda? Säger Shalini Persson.Alla har vi behov av att bli sedda, hörda och bekräftade. Även om du tar kommandot så är andras bidrag också avgörande för resultatet. Därför är det bra om du skaffar dig information om hur andra upplever dig.─ Vi är ofta sämre kännare av oss själva än av andra. Om du inte känner igen feedbacken du får så kan det naturligtvis helt handla om personen som säger det. Men det kan också vara något du är omedveten om. Jag är ensam om att veta hur jag tänker och  känner. Andra ser bara mitt beteende, säger Shalini Persson.

Resultatet av en amerikansk studie har visat att 37 procent av de tillfrågade i studien upplevde att de var offer för mobbning på arbetsplatsen, medan enbart 1 procent uppgav att de mobbade någon på sin jobbet. Det talar för att vi känner andra bättre än oss själva.

Shalini Persson

Agera

I det slutliga steget står du nu inför åtminstone tre möjligheter: förändra dig, förändra omständigheterna eller förändra omgivningen.Antingen har du kommit fram till att det finns substans för kollegornas beteende, till exempel att du har kört över dem under arbetsprocessens gång. Skulle det vara så, skapa en handlingsplan så att du inte trillar tillbaka i dina gamla beteendemönster utan fokuserar på att göra dina kollegor mer delaktiga.Alternativ nummer två är att du fortsätter göra saker på samma sätt som tidigare – men att du förändrar omständigheterna. Det kan du till exempel göra genom att be dina kollegor om proaktiv feedback.─ Berätta att du vill ha deras feedback i förväg. Erkänn dina svagheter och säg ”nästa gång jag gör såhär, skulle du kunna säga till?”. Då minskar du risken för att dina kollegor tar ditt beteende personligt och du kan förhindra att de retar sig i det tysta, säger Shalini Persson.Om det däremot visar sig att dina kollegors agerande mot dig är grundlöst eller oacceptabelt blir det tredje alternativet att lyfta frågan till din chef, er HR-avdelning, facket eller ert arbetsmiljöombud.─ Ingen individ eller arbetsplats bör någonsin acceptera eller tolerera kränkningar, trakasserier, mobbning eller sexism. Oavsett vad orsaken är så måste krafttag sättas in i sådana fall och det är är en fråga chefen måste leda, säger Shalini Persson.Och med det konstaterat närmar vi oss slutet på denna artikel. Detta är ett stort och allvarligt ämne med många viktiga faktorer och perspektiv men jag hoppas att du har kunnat hitta några användbara verktyg i de här två bloggartiklarna. Hur går dina tankar och funderingar kring detta? Har du några egna erfarenheter av det och har du varit med om att det har löst sig? Berätta gärna mer om det i kommentarsfältet.