Seher Yilmaz årskrönika: "Jag vill fortsätta vara modig"

Rättviseförmedlingen arbetar dagligdags med att skapa ett mer jämställt arbetsliv. I september träffade jag deras ordförande Seher Yilmaz för att prata om hennes ledarskap och karriärresa. Då fick vi bland annat ta del hur värderingar är hennes drivkraft, att hon gillar att bestämma men också hur hon medvetet sätter rimliga mål för sig själv. Nu har 2016 snart passerat och idag sammanfattar hon sitt ledarskapsår och vad hon kommer att ha för mål under 2017.

Kan du sammanfatta 2016 med tre ord?

Politisk sorg. Kärlek. Kraftsamling.Den politiska sorgen bottnar i världsläget och tonen i debatten, jag tycker mig se och höra en normalisering av rasism som jag inte har har sett tidigare. Ibland känns det som att man vill dra täcket över huvudet tills dess att världen blir bättre men samtidigt möter jag så mycket kärlek mellan människor. Det är okej att vara ledsen men vi måste samla kraft nu för att inte ge upp och det ser jag att många gör på olika sätt. Alltifrån små lokala nätverk till Facebookgrupper som gör konkreta saker.

Vad i ditt ledarskap under året är du mest nöjd med?

Jag har jobbat på att bli modigare i mitt ledarskap. Det är inte alltid så roligt att behöva vara tydlig och rak, men jag har jobbat på att bli tydligare och det har krävts att jag varit modig på ett, för mig, nytt sätt.

Vad har varit den största ledarutmaningen under året?

Att tacka nej. Under hösten har jag behövt ställa in saker och sakta ner tempot. Ofta premieras styrka och leverans, det ses som goda ledaregenskaper. Men många är också utslitna och sårbara. Jag är inte van vid det senare, utan brukar kunna köra på precis så hårt som jag vill. Det har varit oerhört lärorikt att som ledare säga att orken inte räcker till och be om hjälp från kollegor och styrelse.

Vad har du för mål med ditt ledarskap för 2017?

Att ta mig mer tid att arbeta med långsiktiga strategier och planer, eftersom att det är genom dem som jag leder organisationen. Att fortsätta jobba på att vara modig i mitt ledarskap, både internt och externt.

Bossbloggens november

Det är hög tid att sammanfatta Bossbloggens november. Kan knappt förstå att det redan har gått fem månader sedan bloggen lanserades.November sparkades igång med glitter och fest eftersom jag var på releasefesten för Influencers of Sweden. Sjukt roligt att få fira Lindas hårda jobb och att få hänga med mina fantastiska kollegor som jag lärt känna senaste halvåret. Blir alldeles varm inombords när jag tänker tillbaka på den här kvällen. Så mycket pepp, skratt och dans är balsam för själen. Bonus? Jag provade helium för första gången i mitt liv och det fångades på film efter 13-isch minuter.https://youtu.be/TvF-GyzeEFU

De mest populära artiklarna

De mest populära artiklarna den här månaden har helt klart varit:Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd som vi sedan följde upp med artikeln Överarbetad eller på väg att bli utbränd?Blogginlägget om HSP och att vara stark och känslig på samma gång.Artikeln om hur du kan hantera sociala monster!Vi har också fått träffa två grymma ledare i Möt en boss - nämligen Clara Toll och Seher Yilmaz!

Månadens blogg

Inte nog med det så blev Bossbloggen utsedd till månadens blogg hos Lanclin: en underbar pepp i höstmörkret.Nu så är december här och det innebär inte bara upploppet för 2016 utan även mitt heltidsjobb. Om november var slitigt riskerar detta att bli blodigt eftersom det är i december som allt händer. Men jag har en plan för hur jag ska få ihop det på bästa möjliga sätt så det känns ändå bra! Eftersom min familj i princip inte firar jul slipper jag i alla fall den jäkten som denna månad kan innebära.Hur ser din december månad ut? Fullt ös medvetslös eller en tid att ta det lugnt?

Seher Yilmaz: Samhällsförändraren som gillar att bestämma

I #MötEnBoss träffar vi idag ännu en häftig ledare som är driven och får saker att hända. Sedan snart tre år tillbaka är hon förbundsordförande för en viktig, samhällsförändrande organisation, nämligen Rättviseförmedlingen. Möt: Seher Yilmaz!

Hej Seher, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag är skåning och uppvuxen i Lund i ett miljonprogramsområde, bor idag i Stockholm. Mina föräldrar flydde hit under 80-talet och hade varken utbildning eller något nätverk att falla tillbaka på. Det har präglat mig mycket och jag fick lära mig tidigt att det är viktigt att kämpa för det man tror på.

Berätta om din karriär!

─ Mitt engagemang formades redan i sexan på mellanstadiet när jag och min lärare inte var överens om vad jag hade på mig. Då insåg jag att jag behandlas på ett annat sätt eftersom jag är tjej. Så blev jag engagerad i föreningslivet och den ideella sektorn. Först elevrådet och sex år senare valdes jag till ordförande för Sveriges elevkårer. Det var i trean på gymnasiet och dagen efter studenten flyttade jag upp till Stockholm för att leda riksorganisationen. Det var något av det tuffaste jag har gjort. Jag var övertygad om att någon skulle komma på mig och avslöja mig som en bluff. Och hur är man som chef egentligen? Jag jobbade mycket, lärde inte känna någon och trivdes dåligt. Så jag flyttade tillbaka till Lund och pluggade statsvetenskap.─ 2009 flyttade jag tillbaka till Stockholm med målet att bli ordförande för Sveriges Ungdomsorganisationer och det blev jag efter hårt kampanjande. Efter det har det rullat på och jag har jobbat på PR-byrå, fackförbund och under våren 2013 fick jag frågan om att sitta med i Rättviseförmedlingens expansionsråd. Det advisorygänget var så häftigt och jag skrev även krönikor på jämställdhets- och mångfaldstemat. Så fick jag frågan av valberedningen och Lina Thomsgård om jag kunde tänka mig att ta över som ordförande för Rättviseförmedlingen.─ Först kände jag att det aldrig skulle gå att fylla Lina Thomsgårds skor eftersom det är hon som skapat hela verksamheten. Men så satte jag upp ett mål för mig själv och det var att om Rättviseförmedlingen inte hade dött under mitt första år som ordförande – då skulle jag vara nöjd.  Det var så skönt att sätta ett så rimligt mål för sig själv för jag skulle inte vågat ta mig an utmaningen om jag hade haft för stora förväntningar på mig själv. Och det gick ju bra!

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Som ordförande i en ideell rörelse är du den högsta förtroendevalda personen. Jag är chef över VD:n som styrelsen har anställt  och VD:n är i sin tur chef över de andra medarbetarna. Vi är idag sex personer som arbetar heltid, två praktikanter, en hel drös i en listgrupp och vi har ungefär 100 000 följare i sociala medier. Vi är ett nätverk och en plattform i sociala medier som lyfter fram personer och kompetens som andra har förbisett på grund av strukturella mönster, fördomar eller traditioner.─ Jag har den roligaste rollen av dem alla. Jag stöttar vår VD i det dagliga arbetet och är bollplank vid olika vägval. Jag är vårt ansikte utåt, jobbar jättemycket med våra värderingsfrågor och det politiska arbete som vi driver. Rollen innebär också att utbilda andra och leda den här samhällsförändringen och det är så häftigt att få vara med om.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag gillar att ha övergripande koll, att få diskutera riktning och sedan gillar jag att bestämma. Det kan jag inte sticka under stol med. Det är jätteroligt att få bestämma.

Jag gillar att vara med där beslut fattas. Jag har alltid haft mycket åsikter och mycket vilja. Det är nog jobbigare att inte låta mig vara med än tvärtom.

Seher Yilmaz

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Jag är så himla dålig på att sätta upp mål för mig själv. Men i ledarskapet vill jag att människor känner sig lyssnade på och att de ska lära sig någonting. Och att de ska förstå att jag är en värderingsdriven person. Det är svårt att inte vara värderingsstyrd när man jobbat så länge inom ideell sektor. Jag går verkligen igång på värderingar och jag tror det märks!

I ett land som Sverige har man möjligheter att få driva sina värderingar. När min pappa kämpade för sina hamnade han i fängelse. När jag gör det här i Sverige får jag brev från statsministern. Det bör man ta vara på.

Seher Yilmaz

─ Jag försöker vara snäll och ödmjuk som ledare men markerar när jag inte tycker något är som det ska vara. Vad är syftet? Varför gör vi detta? Det är viktiga frågor att veta. Och jag vill vara modig. Anställa personer som är smartare än jag själv. Om jag går omkring och tror att jag är smartare än mina kollegor är jag fel på det. Jag vill lära mig av andra så jag inte stannar i min utveckling.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Peka ut en riktning och vara uthållig! Inget arbete går på en dag och det kommer att kräva slit. Lyft fram konkreta exempel på när det går bra för att hålla er riktning och ert driv framåt. Konkretisera de små framgångarna, typ att vi hade utbildning och den här personen lärde sig något nytt. Gör det varje dag.─ Något jag har jobbat mycket är att veta vilka personer jag ska lyssna på och vilka jag inte ska lyssna på. Det är lätt att lyssna på de personer eller målgrupper som inte gillar en. Ska man stångas med de som står längst bort tappar man lätt hela organisationen. Därför är det bättre att i stället prata med de som står närmast och de som inte är riktigt säkra än och strunta i dem längst bort utan att stänga dörren för dem.─ Det är lätt att tro att organisationer behöver växa hur snabbt som helst, att ställa orimliga krav och tro att alla andra är mycket bättre än en själv. Glöm inte bort att alla är rädda för att bli påkomna. Att prestera på topp hela tiden går inte och alla måste få vara good enough.