Årets ledord och ambitioner

Varje år väljer jag ett ledord för året som jag använder på lite olika sätt.

Ofta är det förkroppsligandet av min vision för året som ger mig min riktning. Vad jag ska tänka på? Prioritera? Men också värdera olika beslut? Linjerar detta med mitt ledord?

Ibland är det en påminnelse. Vad behöver jag? Vad måste jag göra nu för att leva som jag vill?

Ibland är det också en motivator. Att jag genom att leva i enlighet med det som är viktigt för mig är min egen boss och det är ju peppigt om något.

Det blir en slags kombination mellan mitt mål, mitt syfte och mitt kompass helt enkelt!

Årets ledord? Det är…

Energi!

Jag driver mitt egna företag som ska växa i en lågkonjuktur och är småbarnsförälder vars sömn är långt ifrån bra: jag kommer behöva all energi jag kan få, haha. Inte bara det, det handlar nog mest om att vara så energirik som möjligt. Att både fylla på med energi, rå om mig själv och prioritera mitt välmående. Men också spendera den, ha kul, hitta på saker som gör en glad och ger minnen. Livet är för kort för att inte levas liksom.

Energi är en lyxvara på många sätt och just därför tror jag det är bra för mig att ha den i bakhuvudet så jag månar om den.

Mina ambitioner

Utöver ledordet är den största nyheten faktiskt att jag för första gången har träningsmål! Det har inte hänt på… Jag vet inte när. Men förra året ägnades åt att börja träna och sedan bygga upp en träningsrutin och träningsnivå som inte triggar jättemycket migrän. Så sedan årskiftet ligger jag stadigt på att göra två gympass och ett pass “något annat” varje vecka. Alltså blir målet för i år att göra 100 gympass, 50 löppass och 50 simpass! Blir taggad och glad bara jag tänker på det. Det spelar ingen roll hur länge, hur mycket eller hur snabbt passet blir - det viktiga är att komma ut och få någonting gjort. Allt för att bli ännu starkare och uthålligare utifrån förutsättningarna som jag har. Har i efterhand tänkt att jag kanske skulle göra om simningen till “annan träning” så att saker som ridning och skidåkning ska falla in där men nä, de får bli utöver den vanliga träningsplanen tror jag. Det blir ett bra sätt också att se hur mycket jag lyckas frigöra mig emotionellt från måluppfyllandet också.

En annan ny grej är att jag kommer att köra en verksamhetsplan för varje kvartal framöver, förra året tappade jag min vana att köra kvartalskonferans och de föränderliga tiderna kräver ett tajtare och mer flexibelt sätt att jobba på. Kommer testa att ha en mer intensiv verksamhetsplanering i kombination med att börja ha styrelsemöten vilket ska bli spännande att se vilka effekter det ger.

Berätta! Har du något ledord och några mål för året som kommer?

Hitta rätt mentor

Det dök upp en fråga i form av “hur hittar jag rätt mentor?” i en Facebookgrupp som jag tänkte kan vara värd att lyfta även här eftersom jag vet att ni är ett par som googlar på mentorskap och därför hamnar här. Vad är viktigt att tänka på när man letar en efter mentor? Hur vet man om personen är rätt för en? Finns det några do’s and dont’s? Låt oss kika närmare på det!

Och ja, notera att jag skriver detta utifrån perspektivet att jag blir anlitad som mentor av personer som vill bli bättre på att leda andra och sig själva bättre. För det finns en del att tänka på!

Att ha någon som genuint har ditt bästa framför ögonen, som bidrar med kontakter, ställer jobbiga frågor, utmanar dig men också bekräftar och uppmuntrar dig är en av de bästa investeringarna som du kan göra för din karriär- och ledarskapsutveckling. Bild: Sweet Life on Unsplash

Hitta rätt mentor

Börja med dig själv

De flesta börjar i tanken “vem ska vara min mentor” men det viktigaste är faktiskt att du börjar hos dig själv:

• Vad önskar du av din mentor?

• Vilka förväntningar har du på ert framtida samarbete?

• Var befinner du dig idag?

• Vart vill du vara framöver?

Syftet med detta: Om du formulerar för dig själv vad du vill uppnå med hjälp av mentorskapet kommer det bli lättare att hitta rätt person.

Själva letandet

Min erfarenhet är att det är ganska så enkelt att hitta personer som vill vara mentorer. Det som är svårt är att hitta de som 1. är kunniga inom vad det innebär att vara mentor och 2. gör det av rätt anledning. Förstå mig rätt nu… Det är jättefint att vara mentor för att man vill dela med sig av sina erfarenheter (det är det de flesta säger att de vill bidra med) men en mentors syfte och uppdrag är att hjälpa dig med det du behöver - inte prata om sig själv.

Sedan är det såklart värdefullt att få ta del av någon annans erfarenheter i ett mentorssamarbete men själva mentorskapet ska handla om och fokusera på dig som adept.

Med det sagt kan följande frågor vara bra att ställa dig själv när du ska hitta rätt mentor:

• Söker du någon som är sakkunnig inom området där du vill utvecklas?

• Eller någon som jobbar med det du vill göra och/eller erfarenheter som du önskar att få?

• Alternativt någon som har något av de ovan samt det kontaktnät som du önskar och vill ha.

Alla mentorer kan bidra med olika saker och det är just därför tycker att du kan, och bör, ha olika mentorer för olika stadier av karriären eller för olika frågor. Låter det konstigt att någon som jobbar som mentor säger det? Kanske. Men det är för att du förtjänar att få de resultat du vill ha och beroende på vad det är du vill uppnå är det inte alltid troligt att en person allena kan motsvara allt det. Men efter att ha svarat på dessa frågor borde det ha klarnat vet det kan tänkas vara som du söker och då gäller det att kontakta personen och ställa frågan om ni kan inleda ett samarbete.

Ytterligare tips på vägen

När du sedan väljer din mentor är tillit och förtroende oerhört viktiga faktorer som behöver finnas på plats! Är detta en person som du litar på och kan vara dig själv med? Som vill ditt bästa och där du både får ställa frågor och be om perspektiv men också utmanas, bekräftas och uppmuntras på din väg? En bra mentor klappar dig inte bara medhårs samtidigt som hen är en stöttepelare och en del av din hejarklack.

Sedan brukar det ibland sägas att personkemi ska vara en faktor som spelar in i valet av mentor – det håller jag inte med om – för det är skillnad på att vara vänskaplig och att vara kompis med din mentor och personkemi hör primärt till den senare formen av relationer. Såklart ska det vara trevligt att prata med och träffa din mentor men det är troligtvis inte fikasällskap du behöver eller vill ha. Därför ser jag förtroende och tillit som viktigare parametrar än just personkemi för de förstnämnda måste finnas och gör de inte det, testa att prata med personen om det som skaver alternativt hitta en annan mentor.

Det är inte heller konstigt att mentorskap är begränsade och själv har jag mentorssamarbeten där räcker med ett eller ett par samtal för att hjälpa klienten vidare och andra där vi ses/talas vid regelbundet över flera års tid. Eller att man som klient återkommer efter ett par månader eller år när man behöver extra stöd och hjälp. Det finns inget rätt eller fel i det så länge mentorskapet hjälper dig med det du behöver i din karriär eller på din ledarskapsresa.

Så, utgå från dig, vad du behöver och vart du vill nå och ställ dig sedan frågan: vem kan hjälpa mig att nå dit? Då hittar du förhoppningsvis rätt mentor. Vill du bli en av dem som har mig som mentor? Skriv till clara@bossverket.se så gör vi en Bossanalys och ser vad för upplägg som kan passa dig bäst!

23 December: En konflikt

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tjugotredje december!

Sardellen: Berätta om en konflikt du haft under året.

Mitt svar: Hmm... Alltså, jag har det sämsta minnet för sån't här? Är inte särskilt långsint och det är bara saker som svider till riktigt som fastnar och då brukar jag anstränga mig för att bearbeta dem för jag varken orkar eller vill kånka runt på en massa gamla oförätter. Det innebär inte att jag lever konfliktfritt och det finns både missförstånd,  frustration och meningsskiljaktigheter i vardagen, mycket mer sedan liten kom till världen. Men jag undviker drama så mycket som möjligt och konflikterna brukar lösas. En sak som min man påminde oss om i ett av årets tjafs var "en bra relation måste ha friktion, annars lever vi bara parallella liv tillsammans" minns jag däremot.

Vad vill bråkade om? Har ingen aning, haha.

Jag är alltså sämst på att hålla liv i bråk över tid och ännu sämre på att “hålla räkning” över dem. Sorry! Inget smaskigt innehåll här inte. Hur funkar du?

22 December: Avundsjuka

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tjugoandra december!

Sardellen: Finns det något du är avundsjuk på hos någon annan?

Mitt svar: Med risk att låta präktig, inte just nu för allvarligt talat har jag det extremt bra i livet. Men det har varit en utvecklingsresa!

Tacksamheten över att liten är här trumfar det mesta.

Det var länge som jag hade målat upp en bild av att vara lång, smal och elegant med en stor siffra på bankkontot var det mest rätta. Eller att man behövde göra karriär på ett visst sätt för att “vara lyckad”. Jag har alltid känt ett varierande stort behov av att bevisa mig själv och det har absolut pyst ut i avundsjuka och frustration. Inte minst när en ser personer swisha förbi, ofta omedvetet burna av sina privilegier eller andra faktorer som spelar in, och sedan bara luta sig på “jag har jobbat så hårt” ackompanjerat med en ansträngd underdog-historia för att berättiga sin framgång i stället för att äga den och se den för vad den är: ett i hopkok av massa olika saker varav några kan en styra själv, andra inte.

Bottenläget var nog när vi var inne i IVF-processen var jag träsktrollsgrön av avund på insidan på alla som blev blev gravida enklare än oss. Och arg. Blev fruktansvärt provocerad över alla som '“manifesterade sig till sina barn” eller tyckte det var jobbigt med “produktionssex”. Det hade ju såklart inget med dem att göra - det säger sig självt hoppas jag - och när jag tänker efter så är det nog den här grejen som också gjort den stora förändringen. För vi fick vår unge! Och efter det så känner jag att jag har allt. Han är mitt livs största mirakel. Jag får dessutom jobba med det jag älskar mest, har blivit frisk från min utmattning, kan träna, har det tryggt och bra på alla vis utan dramatik och stök. Det är inte perfekt eller städat i alla hörn men det är underbart.

Visst, jag vill bygga vidare på företaget och att det ska bli det blomstrande imperium det är menat att bli. Skriva böcker. Vi kommer nog vilja bo lite större i framtiden och det vore kul att nöjesresa mer och uppgradera garderoben aningens men jag är tillfreds. Lycklig. Stimulerad. Tacksam. Då är det lätt att inte vara avundsjuk! Så troligtvis lär det ske igen men jag vet inte med vad och det märker vi väl när det händer.

Hur tänker du själv kring detta?

18 December: Fina sägelser

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den artonde december!

Sardellen: Berätta om något fint någon sagt till dig i år. 

Mitt svar: Min mans ja när vi gifte oss toppar ligan av den finaste jag hört i år! Den bästa egoboosten annars? Det är varje gång jag får höra att jag har hjälpt en ledare med något. Ibland är det stora komplicerade processer som vi arbetar oss igenom tillsammans. Ibland är det de små sakerna som gör skillnad. Att man får ventilera och kräka ur sig allt det där jobbiga man inte kan eller får sätta ord på annars som ledare. Men de tacken, de är fantastiska och värmer lika mycket varje gång jag hör dem.

En annan av de finaste sakerna jag hört sägas i år är alla nya ord och meningar som forsar ut vår son. Varje dag är det något nytt och det är så otroligt att få följa någons språkutveckling på såhär nära håll. Älskar det!