Joharis fönster

Det är dags att kika på en av klassikernas klassiker inom ledarskapsmodeller och det är Joharis fönster, på engelska Joharis Window. Modellen togs fram av psykologerna Joseph Luft och Harrington Ingham i mitten på 1950-talet och är en av dem som fortfarande används flitigt. Varför? Troligtvis för att den enkelt och tydligt illustrerar människors självkännedom och syftar till att lära känna sig själv bättre. Ursprungligen har den använts genom att man som deltagare kan utgå från en lista av adjektiv och sedan placera in dem i ett av de olika fälten.

Men det jag uppskattar mest med den i rollen som ledarskapsutvecklare är just tydliggörandet hur vi kan se på oss själva i förhållande till eller i samspel med andra i vår omgivning. Det gör det nyttig att känna till och ha med sig som ledare och chef - både för vår egen del men också när vi leder våra medarbetare.

En illustration över fyrfältaren som Joharis fönster, saxad från mitt eget presentationsmaterial när den är med i någon av mina utbildningar. Grafik: Bossverket

Joharis fönster

Joharis fönster består av fyra olika fönster inom vilka vi kan sortera in saker som vi själva och/eller andra vet och känner till om oss själva. Låt oss börja högst upp till vänster!

Öppen

Det öppna fältets karaktär är vad som är känt båda för oss själva och för vår omgivning (vilket såklart kan variera från person till person i vår omgivning).

Ur ett ledarskapsperspektiv: Här skulle vi kunna säga att det som vi säger om oss själva som ledare (eller medarbetare) som stämmer överens med omgivningens uppfattning ryms. Det som ryms här kan användas för att bekräfta medarbetares egen självbild, självkänsla och självförtroende.

Blind

Det blinda fältet rymmer de saker som andra vet om oss men som är okänt för oss själva. Vare sig vi gillar det eller ej har vi alla minst en, troligtvis flera blinda fläckar när det kommer till hur vi är som personer eller hur vi beter oss.

Ur ett ledarskapsperspektiv: I bland kan detta fält ställa till det för dig som chef, exempelvis om du befinner dig i en situation med en medarbetare där du ser ett beteende som är problematiskt för hen i sin arbetsroll som hen inte känner till. Finns lite olika sätt att agera i den situationen beroende på problemet men i bland behöver vi uppmärksamma medarbetaren om detta och bidra till att informationen vi har flyttas från det blinda fönstret till det öppna. Ibland kan beteenden korrigeras utan att någon flytt sker alls.

Dold

Väldigt få av oss delar allt som har hänt eller sker i våra liv på jobbet och den typen av information och erfarenheter samlas här i det dolda fönstret. I bland väljer vi att dela med oss av det, ibland inte.

Ur ett ledarskapsperspektiv: Det händer då och då att medarbetare, eller vi själva för den delen, påverkas av saker som händer i det dolda fönstret och det är alltid en klurig balansgång. För som chef varken kan, ska eller behöver du kräva hundra procent transparens från dina medarbetare och du behöver kunna leda utifrån faktumet att du inte vet allt om dina medarbetare.

Okänd

Vi kan resonera, vi kan spekulera men ingen av oss kan veta hur vi är eller hur vi agerar i alla situationer och lägen. En del av våra egenskaper är dolda både för oss själva och vår omgivningen och kanske aldrig någonsin blir kända eller blir det den dagen vi försätts i en situation där vi aldrig varit förut.

Ur ett ledarskapsperspektiv: Detta fönster är faktiskt viktigare än vad man kan tro som ledare! Inte för att du ska försöka ta reda på vad som ryms här utan för att du kan bära med dig denna som påminnelse om två saker. 1. Alla är vi ständigt föränderliga över tid hur väl vi än känner varandra eller hur länge vi har känt varandra samt 2. att du som chef aldrig någonsin för förutsätta att du vet hur medarbetare fungerar. Du kan såklart göra antaganden som visar sig stämma - både om dig själv och andra - men det är inte förrän vi är väl inne situationen som vi får reda på hur den påverkar oss eller hur vi beter oss i den.

Så! Där har vi den, Joharis fönster, kryddad med mina perspektiv kring hur du kan använda den som chef. Vad tycker du om den? Är den användbar eller har du någon annan syn på modellen? Dela gärna med dig!

Ett stycke lista

Var det inte länge sedan vi körde en blogglista? Jo men det var det ju. Låt oss utgå från den här från Flora!

Vyn från mitt lilla kontor är just nu rätt regnig och grå. Men jag gillar att att sitta här och titta ut över hustaken och träden.

Vad gör du just nu?

Jag sitter på kontoret! Det är torsdags eftermiddag, skymningen faller och jag har precis haft ett samtal med en mentorsklient.

Vad skrämmer dig?

Spindlar. Drömmer jag mardrömmar är det majoriteten av gångerna spindlar med i dem. Avskyr verkligen spindlar.

Vad peppar dig?

Jag blir in i bomben peppad av få jobba. Har väldens mest stimulerande och intressanta jobb. Höra om andras framgångar. Se andra driva häftiga grejer utan att ge upp fastän det är motigt. Jag blir också peppad av mina egna stora ambitioner.  

Vad vill du ha som huvudsyssla om fem år?

Vara VD för Bossverket!

Vad får dig att gråta?

Mycket, är lätt att röra och beröra till tårar och det finns mycket lidande i världen att beröras av. Blir fortfarande gråtig minst en gång om dagen för att liten kom till oss. Ord kan verkligen inte beskriva hur lycklig jag är för det. Han är bäst.

Okej, börjar också gråta varje gång jag tänker att våra katter inte kommer att leva för alltid. Hur ska jag klara mig utan min extra kroppsdel liksom?

Vad är det sista du tänker på innan du somnar?

Oftast ingenting annat eller mer än min andningsövning som jag somnar halvvägs igenom.

Vad måste du ha hemma i matväg?

 Just nu? Havregurt, solrosfrö, linfrö, kaffe, Digestive, Bragokex och sedan ägg. Det sammanfattar mina morgnar just nu. Äter Havregurt med solrosfrön och linfrö med minibossen på morgonen. När han sover tar jag två kex av vardera sort samt en espresso och parkerar mig i sängen för att jobba lite. När han vaknar igen är det dags för mellanmål och då måste jag äta ägg och helst två knäckemackor till det, men ägget är ett måste. Men den rutinen lär väl ändras om några veckor igen, haha.

Vad läser du just nu?

Just nu läser jag Leadership av Oxford Management Readers och har tänkt att låna och börja läsa Doktor Glas. Fortsätter traggla Anna Karenina.

Vad gör du när du är arg?

Svär. Stampar med foten i golvet. Kan absolut höja rösten. Alla tre är saker jag försöker att träna bort med varierande framgång. När jag blir riktigt, riktigt arg - vilket händer ungefär en gång var tredje år, blir jag tyst.

Vad är din vanligaste hälsningsfras på sms?

“Hej! Clara från Bossbloggen här”

Sms:ar så lite som möjligt och oftast är nog när folk inte svarar i telefon - därav denna hälsningsfras, hehe.

Låt oss avsluta med en bild på min fina blåtira som gått från illa till fruktansvärd den här veckan. Haha, det ser verkligen ut som jag åkt på storstryk!

Vad är du avundsjuk på?

Vet du vad jag insåg precis? Jag är inte särskilt avundsjuk längre. Jag har det för bra för att vara det. Fint!

Vad brukar folk kalla dig?

Clara men det händer att jag även går under Boss-Clara. I kompisgänget kallas jag Catitzi och ett annat smeknamn jag bär med stolthet är Chillihäxan.

Vad är det viktigaste som finns?

Min familj. Min hälsa. Mitt företag.

I den ordningen med. I och med utmattningen och att ha blivit frisk från den tyckte jag att min livsprioritering klarnade mycket. Nu med barn? Den är kristallklar. Familjen och hälsan går först i alla lägen. Sedan jobbet. Jag älskar att jobba med det jag gör men mitt arbete är just det - det jag gör - inte den jag är.

Vad såg du senast på en scen?

Jag har inte varit på konsert eller på operan på evigheter! Minns inte ens vad jag såg då? Måste ha varit Jesus Christ Superstar. Längtar sjukt mycket efter det faktiskt.

Vad vill du rekommendera?

Att köpa honung från någon lokal biodlare. Det går verkligen inte att jämföra med burkarna i affären för den är bara så mycket bättre på alla vis. Smaken. Färgen. Texturen. Bättre!

Och det var den blogglistan det. Vad tyckte du?

Vad, vad, vad

Hittade en blogglista hos UnderbaraClara som jag tänkte kunde vara rolig att skriva. Jag får ju frågan ibland om jag får skrivkramp till bloggen och visst, ibland händer det även om mitt issue oftast är tidsbristen för att idéerna jag kommer på tar mer tid att förverkliga än vad jag har till godo. Då är det perfekt med en blogglista och det får bli vad som serveras idag!

Som den rastlösa millennial jag är trivs jag som bäst när det är varierande dagar med många olika saker som händer, är därför jag trivs extra bra på jobbet nu!

Vad, vad, vad

Vad är gott?

Brysselkål som steks med smör, flingsalt och en klick honung från en lokal bibodlare som heter Lillgården. Vansinnesgott! Kan äta det i mängder.

Vad stressar dig just nu?

Känner mig konstigt nog inte särskilt stressad just nu? Ja, det händer mycket. Ja, jag har ett gäng beslut i kategorin större som jag står inför. Mycket är ovisst. Men trots det känner jag mig grundad och optimistisk så det är nog därför stressen inte får plats just nu. Plus faktumet att vi trots vår närhet till sjön bor tillräckligt långt bort för att inte drabbas av alla översvämningar. Det är verkligen galet mycket vatten överallt nu.

Vad ska du göra ikväll?

Äta middag med familjen och läsa vidare i Dune.

Vad är svårt?

Gå och lägga sig tidigt trots att jag är trött. Såhär, runt halv åtta-åtta brukar liten vara nattad och majoriteten av alla vardagliga bestyr klara. Vid det laget orkar jag inget annat än att halvsova på soffan. Spola fram två timmar och det är dags att gå och lägga sig men då är jag “pigg” igen. Sådär bra tajmat!

Vad är lätt?

Typ allt med mitt jobb? Utom när något blir fel med bokföringen eller hemsidan, då får jag panik och ringer Filip (som är min ekonomiska guru) eller Fia (som fixar allt digitalt).

Vad blir det för middag idag?

Troligtvis rester i form av spaghetti och köttfärssås eftersom det finns i kylen.

Vad vill du göra mer?

Vill faktiskt bara göra mer av det jag redan gör. Trivs väldigt bra nu så det är bara att fortsätta göra prick det.

Vad går du igång på?

Höra andra berätta om sina arbetsplatser. Är så spännande att få veta hur företag organiserar sig, lägger upp arbetet och fungerar bakom kulisserna. Blir lika begeistrad varje gång!

Vad gråter du av?

Mycket! Allt sorgligt eller hemskt som drabbar bra och djur. Lidande. Sorg. Frustration. När jag blir förbannad, hormonerna stormar eller jag är trött. Tårar är en av mina pysventiler som behöver luftas då och då. Skrattar också rätt ofta så jag gråter.

Vattenståndet är helt galet vid sjön nu. I vanliga fall är strandkanten bortanför träden längst bort i bild.

Vad gjorde dig arg senast?

När jag idag, återigen, fick höra om en blivande chef stött på motståndet i att du måste ha varit chef för att kunna bli det. Suck!

Vad åt du senast? 

Två fröknäckemackor med ost.

Vad är fånigt?

Love is Blind Sverige och ändå har jag tittat på det?!?!!! Jaja, ingen är perfekt.

Vad är du inte?

Tålmodig. Särskilt tystlåten. Blyg eller för den delen blygsam.

Vad är du?

Bra på att vissla. Enveten. Nyfiken. Duktig på att ställa frågor som får folk att initialt svara “bra fråga”.

Vad längtar du efter?

Flera saker! En är att Become a Boss ska börja. En annan är att dra med mig min man och göra något kul. Men också att komma hem till min fina lilla familj.

Vad har du missuppfattat? 

Massor? Kommer dock inte på en enda för det. Men det händer minst en gång om dagen att jag glömmer eller missuppfattar något numera! Mvh Småbarnsförälder, haha.

Vad ska du göra nu?

Packa ihop min datorn och alla grejer och bege mig hemåt från kontoret!

De sju goda vanorna

Det är dags för ett blogginslag som jag har saknat länge: ett dyk i ledarskapslitteraturens kaninhål och först ut för att återta denna roliga vana är boken De sju goda vanorna skriven av Stephen R. Covey. Originaltiteln är The 7 Habits of Highly Effective People som skrevs redan i slutet på 80-talet.

De sju goda vanorna är i korthet

Var proaktiv, att se sitt eget ansvar, ta initiativ och agera

Börja med slutet i sikte, jobba utifrån sina grundläggande värderingar men också vilket fokus du har i livet

Gör det viktigaste först, om att styra sin tid

Tänk vinna-vinna, synen på både relationer och förhandlingar

Försök först förstå, sedan bli förstådd, om empatisk kommunikation

Skapa synergi, både hos sig själv och med andra

Vässa sågen, om att förnya sig och vårda sin egen produktionsförmåga

Tre saker jag tar med mig från De sju goda vanorna

Perspektivet att gå från beroende till oberoende till ömsesidigt beroende

I boken så beskrivs en mognadsskala genom livet. När vi föds är vi fullständigt beroende och vårt enda fokus är “dig” - exempelvis att “du tar hand om mig”, “det är du som…”. Allt eftersom vi växer upp och mognar ändras fokuset till “mig”, vad jag kan och vill göra exempelvis. Det ömsesidiga beroendet är nästa mognadsfas och här hamnar fokuset på “oss” - vad behöver vi för att lyckas?

Här skriver Stephen R. Covey att: “Människor som är beroende behöver andra för att få som de vill. Oberoende människor kan få det de vill genom sina egna ansträngningar. Människor som är ömsesidigt beroende slår ihop sina egna ansträngningar med andras för att uppnå de största framgångarna”. Detta slog an hos mig just för att jag - som länge befann mig i oberoendet - har så mycket glädje och kärlek i att få vara ömsesidigt beroende idag. Livet blir bättre av att behöva varandra och göra saker tillsammans.

Produktion respektive produktionsförmåga

Generellt så talas det bara om produktion i arbetslivet. Hur mycket vi producerar. På vilket sätt. Hur vi kan optimera produktionen. Och det är ju både bra och behövs! Men jag saknar ofta pratet om produktionsförmågan och därför blev jag extra glad när jag läste om det här. Stephen R. Covey konstaterar att verklig effektivitet är “en funktion av två saker: det som produceras (guldägg) och den producerande tillgången eller förmågan att producera (hönan).”

Om vi bara har den förstnämnda för ögonen så kommer vår effektivitet - och produktion - att sjunka för att vi inte rår om och tar till vara på produktionsförmågan.

Det emotionella bankkontot

Jag har tidigare skrivit om min strategi att se energi som valuta och här i boken lyfts begreppet det emotionella bankkontot och hur viktigt det är att bygga som ledare. Inte minst genom att göra olika sorters insättningar som att förstå individen, klargöra förväntningar, hålla det man lovar eller att visa personlig integritet. I en tid där ett vanligt råd är att avsluta eller bryta relationer som “inte ger en något” tycker jag detta råd är desto vettigare. Inte för att man ska stanna i relationer som är destruktiva - utan för att relationer kostar lite ansträngning för att upprätthållas.

Rekommenderas till:

Dig som vill få andra perspektiv på livet och här finns viktiga principer som gör skillnad. Vissa kan låta självklara, andra har du redan hört flera gånger om men det finns också ett par guldkorn för tankeverksamheten här. Jag kan tänka mig att den passar bäst till dig som är relativt nystartad på resan av ditt självledarskap och inom din personliga utveckling. För mig som gjort det arbetet i många år redan innehöll den inte mycket nytt men i gengäld var det trevligt med bekräftelse.

Betyg:

Jag gillar modellen som ritas upp här i boken men dess stora svaghet är dock tyvärr hur det presenteras. Det är många anekdoter som tyvärr blir långrandiga och sega att ta sig igenom att de nästan förtar de intressanta poängerna som finns. Därför blir betyget enkom en stark tvåa.

---

Detta inlägg är en recension och därför ej sponsrat. Recensionen speglar mina personliga åsikter och tankar om den omskrivna produkten. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR återfinns i Bossbloggens PR Policy.

Mitt ledord för 2023: Utveckling³

Hur planerar man för ett år där man vet att så pass mycket i livet kommer att förändras att du egentligen inte vet någonting alls om hur det kommer att bli eller vad det kommer att innebära? Ja, det är frågan som sammanfattar nuläget inför mitt 2023.

Vi väntar på ett nytt liv och vi väntar på döden på samma gång och att leva i dessa två ytterligheter samtidigt är onekligen en speciell situation. Eftersom det dessutom första gången någonsin som jag (om allt går bra) ska vara föräldraledig ställer det dessutom nya krav på mig i mitt yrkesliv och på mitt bolag. Som egenföretagare är en helt enkelt lite mer utsatt i den positionen jämfört med om man har en anställning. Därför kändes det så väldigt rätt när ordet Utveckling³ kom till mig under en meditation om mina tankar och ambitioner för det kommande året.

Livet, livet, livet. Det bjuder sannerligen på sina turer.

Mitt ledord för 2023: Utveckling³

Det är nämligen utveckling i kubik som jag ser väntar framåt:

• Utveckling för mig som person

• Utveckling för oss som familj

• Utveckling för mitt företag

Låt oss kika lite närmare på de olika dimensionerna!

Utveckling för mig som person

Alltså, utan att veta något om hur det är att bli förälder så är en av sakerna som jag snappat upp från andra att det är något som förändrar en for life. Och jag har bara de senaste veckorna börjat lägga märke till små förändringar som smugit sig på. Exempelvis har jag fått ytterligare en nivå i min “fuck it”-mentalitet som jag inte har upplevt innan. Jag har alltid gått min egen väg i livet och har en stark intuition som jag följer i min vardag men jag är samtidigt väldigt brydd om min omvärld och vad andra tycker och tänker. Men nu? Bara de senaste veckorna har jag märkt ett skifte där saker, som nyligen hade stressat mig hur mycket som helst, nu känns helt betydelselösa. Det löser sig. Det får ordna sig. Jag orkar inte bry mig eller jaga upp mig över dem.

En annan förändring stod tydlig förra veckan under tågincidenten. I vanliga fall brukar jag reagera på hotfulla situationer med att kliva in i dem och känna ett ansvar för att reda ut dem (något som såklart kan anses vara korkat när man är två äpplen hög men ja, så funkar jag). Men förra veckan fanns det bara en enda sak i mitt huvud och det var att skydda bebis. Så jag stack. Samma sekund som en lucka uppenbarade sig drog jag därifrån utan någon annan tanke än att skydda min bebis. Jag begav mig dock till en annan del av vagnen så jag var kvar när de som drabbades kom och kunde erbjuda mig att vittna, men det var en mycket märklig känsla att bli så kraftfullt high jackad av sig själv. Det var en inre lejonmamma som vaknade där och jag misstänker att detta bara är början på de förändringar som föräldraskapet kan tänkas medföra.

Jag kan utöver detta också se att 2023 kommer att handla om än mer läkning, inre som fysisk sådan, och återhämtning efter graviditeten.

Utveckling för oss som familj

Såklart kommer vårt familjeliv också att bli annorlunda under de kommande tolv månaderna och fokuset på det lilla och nära lär ju bara bli ännu större än vad det brukar vara till vardags. Blir spännande att få uppleva det som är gott och utmanande att möta det som är svårt.

Jag är den första att skriva under på att utveckling, riktig sådan, är allt annat än bekväm (den som säger något annat ljuger eller vill sälja något). Så på det sättet har jag inget rosaskimrande filter kring att det kommande året kommer att vara rejält utmanande och för mig som föredrar att leva livet utan skygglappar känns det tryggare och stabilare att utgå från.

Utveckling för mitt företag

Detta är nästan ett helt eget blogginlägg för jag har så många tankar kring det här med att vara föräldraledig och driva företag samtidigt. Jag har ju ingen aning om hur bebis kommer att vara eller hur vi kommer att må under de första månaderna eller det kommande året. Vad kommer jag att kunna jobba med? När? Hur? För även om man som företagare såklart kan vara föräldraledig går det inte heller (om inte verksamheten är extremt väletablerad och större än en själv) att bara checka ut i nio månader och tro att man har ett jobb när man kommer tillbaka. Väldigt få saker sköter sig av sig självt när man inte jobbar helt enkelt! Det kommer också innebära väldigt spännande utvecklingsmöjligheter där delar går att planera men det mesta får upptäckas på vägen. Och ja, detta är av anledningarna till att jag så aktivt har odlat mitt upptäckande mindset under hela hösten och vintern. Vissa jobbsaker är inbokade och inplanerade men till övriga åttiofem procent kommer jag att behöva ta det som det kommer. Kittlande!

Summa summarum

Sammanfattningsvis kan vi väl konstatera att livet kommer att behöva ta sin plats under kommande året med allt vad det innebär? Egentligen har vi ju aldrig någon aning om vad som väntar oss men den ovissheten känns lite extra i år och det ska bli intressant att få följa med och se vad som händer. Jag känner mig grundad och trygg samt har och är en del av andras sociala skyddsnät. Resten? Det ordnar sig. Livet blir vad det blir och ibland det är lika så bäst att bara åka med och förhålla sig till det som sker.

Vad säger du om ditt kommande år? Har du något ledord som du bär med dig?