Det viktigaste generation Y och Z bidrar med till arbetslivet

Hur annorlunda vi är och resonerar kring arbetslivet står tydligt för mig nästan varje dag när jag möter andra i min generation och yngre. Nej, vi är inte perfekta och har definitivt olika utmaningar som vi brottas med och står inför men några av de bästa sakerna som vi bidrar med till arbetslivet: det är dessa!

Omvärdering av vad arbete är och kan vara ser jag som det största bidraget yngre generationer har med sig i sina karriärer oavsett om det handlar om att man jobbar för att ha en sjyst fritid eller ser karriären som en del av sin självutveckling. Bild: Photo by Daria Nepriakhina 🇺🇦 on Unsplash

Det viktigaste generation Y och Z bidrar med till arbetslivet

Jobbet är inte längre allt - eller en enda sak

I arbetslivets historia så har jobbet varit det enda vi gör, både i form av en heltidssyssla men också karriär. Guldklockans tid har varit förbi ett tag redan men nästa steg i arbetslivsrevolutionen är faktiskt att göra olika saker samtidigt. Kanske är det en anställning och ett företagande som mixas? Kreativa projekt som också är en side-hustle? Intressen som får ta stor plats i vardagen som jobbet behöver förhålla sig till? Eller så ska det finnas utrymme och flexibilitet så att både arbetsliv och familjeliv får levas fullt ut?

Uppläggen varierar kraftigt från person till person men detta är en av de perspektiv som arbetsgivare behöver inse att det 1. inte är något vi förhandlar bort och 2. är ett tankesätt som gynnar fler, inkluderat arbetsgivaren. För om vi mår bättre levererar vi bättre på jobbet! Livet är till för att levas, inte arbetas bort om man inte måste.

Värderingsarbete måste levandegöras - inte bara pratas om

Vet du hur mycket er organisations värdeord är om ni inte lever efter dem i er vardag? Noll. Intet. Nada. Och det gäller för alla men vi i de yngre generationerna kommer att döma och döma ut er för det, lämna våra anställningar OCH avråda andra från att jobba hos er eller för enskilda chefer.

Visst, att inte vara för dömande och kritisk är lärdomar många behöver göra men när det kommer till värderingar är vårt kritiska perspektiv faktiskt något bra eftersom det belyser vilka utvecklingsområden er informella organisation har i förhållande till den formella.

Tempoökningen

Byråkrati har många förtjänster men en av dess baksidor är att saker över tid börjar ta längre tid än vad de behöver och att vi börjar byråkratisera processer för byråkratiseringens skull. Lägg till en omvärld som förändras och en kvick teknikutveckling på det och jag tror du också kan se hur vår otålighet, ifrågasättande och generella tempoökning verkligen vara till nytta. Förutsatt att ni är intresserade av att kapa onödiga ledtider och effektivisera verksamheten där ni effektivisera kan. Är det rimligt att det ska ta månader att fatta beslut om ommöblering i kontorslandskapet eller att förändra något i hur ni jobbar? Ska ni verkligen ha en massa möten som inte leder till någonting? Jag kan inte nog betona hur långsamt många organisationer jobbar där en del tröghet givetvis är nödvändig och hälsosam men där en del också går att eliminera med hjälp av ett mer umbärligt sätt att leda och arbeta på.

Jag kan rabbla fler bra saker men tänker att detta får bli min topp tre. Vad tänker du som läser? Vad ser du att vi yngre generationer har med oss in i arbetslivet?

---

Vill du och din organisation lära er mer om Management by Millennials och hur man leder generation Y och Z bäst? Hör av er till clara@bossverket.se

Arbetslivets paradigmskifte händer nu

Jag ser det som en viktig del av mitt jobb att alltid ha ett öga och ett öra öppet kring omvärldsbevakning i både stort som smått. Vart är världen på väg? Vad tycker vi är viktigt inom arbetslivet? Och före pandemin var jag nyfiken på hur en lågkonjuktur skulle påverka oss yngre generation och våra attityder till arbetslivet. För om vi ska vara krassa och förenklande - det är trots allt dem som är det kapitalistiska systemets sätt att ge tillbaka makten till arbetsgivarna eftersom vi får ett större behov av att jobba. Hur kommer detta att påverka oss yngres visioner och föreställningar och krav på arbetslivet? Överger vi dem helt och fogar oss i det traditionella arbetslivet? Eller fortsätter vi köra vårt eget race och på vilket sätt tar det sig uttryck?

Det är inte bara hur vi jobbar som är inne i en förändring, nya perspektiv och idéer om hur vi vill jobba ställer också nya krav på ledarskapet. Bild: Ava Sol on Unsplash

Pandemin accelererade i gengäld upp möjligheten till att jobba på distans och ett mer mer gränslöst och friare arbete och nu när lågkonjukturen är här ser jag en tydlig trend i att de yngre generationerna tycks behålla sina övertygelser och anpassar sig tillfälligt eller lite grand. Exempelvis tar man anställning för att kunna betala hyran men håller sitt bolag eller sina side hustles flytande under tiden, eller använder sig av de sociala skyddsnät som man har tillgång till för att fortsätta leva utifrån sina egna premisser. Detta tycker jag är fascinerande och gör mig än mer övertygad om att arbetslivets paradigmskifte händer nu och att arbetslivet och arbetsgiavre kommer att (behöva) genomgå ytterligare förändringar de kommande åren om man vill vara ett ställe där de yngre generationerna ska vilja jobba där.

För när livet inte längre bara går ut på att jobba - utan snarare ses som ett verktyg att förverkligas som människa - i en tid där vi vill ha saker tillgängligt, personifierat och snabbt ställer vi som arbetstagare andra krav på arbetslivet. Och även om lågkonjukturen gör det den ska i form att återställa oss till arbetslinjen spår jag att detta är tillfälligt och så snart tiderna blir bättre kommer de yngre medarbetarna som inte trivs på den arbetsplatsen där de är att gå vidare till äventyr och uppdrag som är mer lockande.

Tumme upp: Organisationer som har fattat att ledarskapet behöver uppgraderas för att vara framtidssäkrat

Tumme ner: De arbetsgivare som tänker “det är inte vårt jobb att anpassa oss efter arbetstagares intressen” kommer tyvärr att få det svårt att rekrytera och behålla yngre medarbetare, inte minst på chefsnivåer.

Varför är de yngre generationerna annorlunda?

I ett inlägg på LinkedIn om millennials och generation Z fick jag frågan: varför är de yngre generationerna så annorlunda? En rimlig sådan och det finns givetvis flera olika bidragande anledningar till det. Här är de huvudsakliga som jag brukar lyfta fram när jag utbildar om Management by Millennials och hur man leder oss yngre generationer!

Tänk ändå hur mycket arbetslivet har förändrats bara de senaste femtio åren? Då hade en sådant här scenario varit otänkbart! Bild: Helena Lopes on Unsplash

Varför är de yngre generationerna annorlunda?

Samhälls- och arbetslivsutvecklingen i stort

Samhället och arbetslivet har förändrats mycket sedan den industriella revolutionen och industrialiseringen och globaliseringen innebär att dagens unga växer upp annorlunda. Skolväsendet och utbildningsstrukturerna har ändrats och arbetslivet är definitivt annorlunda i vad vi arbetar med, hur och vad arbetslivet förväntas innebära.

Socio-ekonomiska händelser

Ett generellt ökat välstånd där fler har det bättre ekonomiskt ställt men också en polarisering i samhällets klasskikt.

Tekniska utvecklingssprång

Tekniken och de sociala medierna är en naturlig del av allas vardagsliv idag, gör ständigt nya utvecklingssprång och där millennials har vuxit upp det digitala har generation Z fötts med den. Det intressanta om generation Alfa? De blir den första generationen som kan ha en digital identitet redan innan de ens är födda.

Kulturella skeenden

Alla är vi en del av att ta del av kulturella skeenden och händelser, skapa dem och följa dem på olika sätt och det influerar också såklart de rådande tankarna, idéerna och perspektiven på hur vi ska leva, arbeta, se ut etcetera.

Föräldraskap, uppfostran och uppväxt

Sist, men absolut inte minst, så har det skett ganska så stora förändringar inom föräldraskapet och när det gäller uppfostringsmetoder bara de senaste femtio åren. 1979 förbjöds barnaga i Sverige och idag utbildas barn inom barnkonventionen direkt från när de börjar förskolan. Och även om inte det innebär att alla barn får de mest fantastiska av uppväxter så råder det, på många sätt, en annan syn på barnuppfostran idag jämfört med tidigare.

Jag säger inte att allt alltid är av godo men barn som växer upp med behandlingen att de är viktiga, de får vara med och bestämma i familjen eller exempelvis är vana vid att få saker serverade - kommer ha med sina beteenden och förväntningar på hur de ska bli behandlade och bemötta med sig in i arbetslivet.

Allt detta? Det bidrar till den saliga cocktailen av faktorer som gör att de yngre generationerna har andra perspektiv på arbetslivet än vad som rått tidigare. Men också att vi har andra behov, andra förutsättningar, krav, förespeglingar och förväntningar. Som ledare och chef gäller det att kunna bemöta och leda oss utifrån detta - vilket i sin tur ofta kräver en varierande nivå av uppgradering av ledarskapet och organisationens sätt att arbeta på men också att utbilda och stötta upp när det behövs. För om ni upplever generationskrockarna nu med de yngre generationerna, och då framförallt generation Z, vänta bara och se vad generation Alfa kommer med. Det kommer att gå undan ännu mer!

Vad säger du läser om detta? Vilka generationskrockar ser du, och inte, mellan de olika generationerna på din arbetsplats?