Snabbare beslut

Jag hörde eller läste, minns tyvärr ej var nu, att en framgångsfaktor hos en entreprenör var att “kunna fatta beslut snabbt” och i gengäld “låta det ta tid att ändra sig”. Något i detta klingade till hos mig. Inte för att jag medvetet skjuter på saker eller undviker att ta beslut i vanliga fall men jag har ändå anammat detta de senaste månaderna och kan se att jag fattar snabbare beslut. Ungefär såhär:

• Situation X uppenbarar sig

• Insikten: “Okej, jag behöver bestämma detta” följt av:

• Kvick research - helst på direkten så att jag har underlagen till att kunna göra nästa steg under de kommande timmarna eller arbetsdagarna…

• Reflektion:

  • Vilken nytta gör detta för verksamheten nu?

  • Framåt?

  • Linjerar det med den långsiktiga planen?

  • Förverkligar det den långsiktiga planen?

• Fatta beslutet. Motivera det!

• Handla

Och framförallt - inte lämna så mycket utrymme till eftertanke. Inte återvända och grunna efteråt. Var det bra? Skulle jag gjort annorlunda? Alltså, reflektion är alltid bra men det är skillnad på att reflektera och älta. Jag kan absolut falla in i det senare och genom att följa stegen ovan vet jag att beslutet är välgrundat. Stryper jag sedan möjligheten att tänka på det efteråt blir jag snabbare och det har gjort mig gott som företagsledare. Jag känner mig mer rakryggad. Bestämd. Grundad. Det är trots allt en jäkla massa beslut som måste fattas varje dag oavsett vilken ledarroll du har och som du dessutom måste fatta för att behålla styrfarten. Varför göra det svårare för sig än vad man måste, eller hur?

Korrigeringssamtal, en betydelsefull doldis

Det finns en rad olika anledningar till varför du som ledare behöver ha svåra samtal. Ett av dem som ofta förbises eller bara görs i farten och vars betydelse ofta gravt underskattas är det jag brukar kalla korrigeringssamtal. Den exakta modellen för hur dessa kan genomföras ingår när jag utbildar inom svåra samtal - men jag vill ändå lyfta fram korrigeringssamtalet just för att det är en betydelsefull doldis som fler chefer borde använda när det behövs.

Det känns ibland taskigt, svårt och obekvämt att ha korrigeringssamtal som ledare men dessa samtal är ett viktigt ledarskapsverktyg. Hur ska medarbetaren kunna göra och bete sig annorlunda om du som chef inte tar upp det med hen? Bild: Vitaly Gariev on Unsplash

Korrigeringssamtal, en betydelsefull doldis

Korrigeringssamtalets syfte är precis vad namnet antyder: att någonting i medarbetarens prestation eller beteende behöver korrigeras på ett eller flera vis. Ibland är det en liten detalj som måste justeras, ibland är det en stor. Ibland är det många i varierande storlek som inte fungerar samtidigt. Är fallet det sistnämnda är det viktigt att du som chef väljer en till två, absolut max tre, saker att lyfta på mötet eftersom det inte kommer att bli konstruktivt att ha fler än så.

Tänk själv: om någon skulle komma med en bok tjock som ett uppslagsverk och dänga i bordet full av dina brister och fel - hur sugen skulle du bli att erkänna att de har rätt utan diskussion eller möjligheten till att försvara dig? Och hur pepp skulle du bli att förändra ditt beteende? Inte jätte.

Alltså, välj sakerna som du vill lyfta med omsorg och ta de punkterna som du 1. har mest underlag för och 2. som du tror kan ge störst effekt om de åtgärdas. Spara resten till senare eller lägg dem till handlingarna.

Notera att det inte är så att ett misstag = ett korrigeringssamtal. Men om du ser ett mönster i form av problem som är återkommande, eller att medarbetarens beteende och/eller prestation haltar rejält eller mer och mer - då är det troligen dags.

Poängerna med att ha korrigeringssamtal är flera:

Snällt gentemot medarbetaren

Hur ska någon kunna göra något bättre eller annorlunda om de inte vet att det önskas av dem? Genom att ha korrigeringssamtalet ger du som chef medarbetaren förutsättningar att faktiskt göra en förändring. Sedan kanske inte medarbetaren ser det så men det är en annan historia.

Snällt mot teamet

Arbetsgruppen kommer att påverkas om en medarbetare inte gör sitt jobb ordentligt, därför är det viktigt att du som chef följer upp och agerar om en medarbetare svajar för mycket.

Snällt mot verksamheten och dig själv som chef

Genom att ha korrigeringssamtal som dokumenteras, där både du och medarbetaren läser och signerar vad ni kommit överens om får du på pränt vad medarbetaren behöver göra annorlunda framåt. Genom att ha det dokumenterat hjälper du dig själv om problemen kvarstår eller eskalerar. Det i sig är snällt både mot dig själv som chef och verksamheten i stort som direkt förlorar på medarbetare som inte fungerar.

Vad säger du som läser? Har du haft korrigeringssamtal som ledare och dokumenterat dem? Vad hände då? Eller var detta nytt? Dela gärna med dig!

---

Skulle du vilja utbildas inom svåra samtal och hur du kan hålla sådana som chef? Hör av dig till clara@bossverket.se för att få mer information om kommande utbildningstillfällen.

Få in utfryst medarbetare in i gruppen igen

Läsarfrågan:

Hur får man som ledare in utfrysta medarbetare in i gruppen igen? Dels finns det historiska konflikter och en omorganisation som lämnat personen rolllös. Den gamla gruppen tar inte med personen som fortfarande ska bidra enligt chefen och det får den att isolera sig för den ändå inte känner sig välkommen. Personer i gruppen slutar också hälsa på denne då de går förbi hens skrivbord men hälsar tillbaka om hen hälsar först. Hur kan man göra då?

/Undrande

Svar:

Tack för att du delar med dig av denna fråga som jag skulle beskriva som komplex med många lager. Det jag kan säga direkt är att den troligtvis kommer att kräva flera åtgärder i flera steg om du som chef vill råda bot på den ordentligt, chansen är också stor att det kommer att kräva en del av den som ledare. Låt oss ta det stegvis!

Att en medarbetare är utfryst från arbetsgruppen är aldrig ett okej eller lämpligt beteende från arbetsgruppen. Bild: Evie S. on Unsplash

Få in utfryst medarbetare i gruppen igen

Kartlägga och analysera

Detta moment har du redan gjort utifrån vad jag kan se av din beskrivning och det är också baserat på den som jag kalla läget för komplext. För å ena sidan har du dilemmat med den enskilda medarbetaren som är utan roll och utfryst. Å andra sidan har du arbetsgruppen som inte tycks på särskilt bra heller - för allvarligt talat, teammedlemmar som beter sig som du beskriver gör inte det även om de kan uppleva så själva.

En grundläggande kunskap som kan vara bra att ha med sig i detta arbete med är att de gånger som en medarbetare pekas ut som syndabock i och av en arbetsgrupp så är det nio gånger av tio gruppen som har problem. Med det sagt finns den tionde gången också där det faktiskt är en person som är rotorsaken till bekymmerna - men det händer oerhört sällan. Jag har sett det hända en handfull gånger hitintills under mina yrkesverksamma år.

Och såklart skulle jag egentligen vilja ställa en massa följdfrågor nu kring bakgrundshistoriken, övriga organisationen och vad som gjorts fram till nu och så vidare. Men baserat på det du beskriver tänker jag dela upp situationen utifrån perspektivet: den enskilda medarbetaren, arbetsgruppen och arbetsgruppsskulturen samt ledarskapet.

Den enskilda medarbetaren

Det krävs två parter, eller fler, för att en konflikt ska vara ett faktum och den hårda sanningen gäller tyvärr även när en medarbetare blir utfryst. Med det sagt, mobbing och utfrysning är aldrig okej på en arbetsplats - även om det kan finnas förklaringar till att det är ett delresultat av konflikten. Inte heller konstigt att medarbetaren ifråga isolerar sig i det läget, de flesta av oss gör det när man märker att man inte är välkommen in i ett sammanhang.

Ytterligare en aspekt av detta är att väldigt få mår bra av att vara rollösa och endast vara till förfogande som resurs om det inte finns extremt tydliga riktlinjer för hur det ska fungera, när man ska kliva in och göra vad, i vilken omfattning etcetera. Det innebär ofta en otydlighet och osäkerhet både för individen och för arbetsgruppen vilket är några av de sista sakerna som behövs i det här läget. Om det inte redan är gjort behöver den ansvariga chefen se till att dessa ramar och riktlinjer sätts så att både medarbetaren och övriga teamet vet vad som förväntas, vilka ansvarsområden resursen har och så vidare.

Steg #1: Enskilt samtal med utfryst medarbetare

Givet allt detta skulle jag säga att prata med den utfrusna medarbetaren är steg ett. Ett enskilt samtal där ni sitter ned och pratar om situationen hen befinner sig i nu, vilka eventuella rotorsaker som finns kvar och skaver och vad som skulle behöva hända framåt. Ibland kan man formulera vad problemet är och lösa det. Ibland inte. Är ni i det senare läget får ni i så fall konstatera det och sedan rikta samtalet mot: hur ska medarbetaren arbeta framåt? Vad behöver förändras och göras annorlunda?

Här kanske det framkommer att ett konflikthanteringssamtal behövs med någon annan medarbetare. Eller att gruppen behöver göra något. Se detta samtal som det första steget i den större processen för det allena kommer det inte att hantera situationen.

Arbetsgruppen och arbetsgruppskulturen

Steg #2: Enskilda samtal med övriga medarbetare

Min nästa rekommendation är faktiskt att ha enskilda samtal med alla medarbetare i gruppen! Både för att samla in mer information om de enskilda personernas delaktighet och perspektiv men också för att tydliggöra vilka beteenden som är okej och inte på arbetsplatsen.

Hur du lägger upp ordningen på dessa samtal och vem du pratar med först kan behöva variera beroende på konfliktens intensitet, eventuella politiska maktspel och de som är inblandade. Det viktiga är att du har ett snack med alla och genomför dem på ett likartat sätt som det första. Fråga dem hur de mår på jobbet och hur de upplever arbetsplatskulturen och stämningen på jobbet. Utifrån dessa samtal kan det troligtvis klarna ännu mer vad gruppen behöver framåt.

I dessa samtal, även med den utfrusna medarbetaren, måste du som chef också vara extremt tydlig med vilka beteenden du tolererar och inte på arbetsplatsen. Exempelvis: är det en viktigt värdering att hälsa på varandra på er arbetsplats (vilket det borde vara) då ska den också efterföljas. Lyft här de olika exempel som du har sett som inte är okej med respektive medarbetare som det berör och få en accept på vad hen ska göra i stället framöver.

Steg #3A: Eventuella konflikthanteringssamtal

Steg tre kan variera beroende på konflikten/konflikterna medarbetarna emellan. Är alla-alla inblandade eller är det enstaka personer som konflikten sker mellan och resten hänger på? Om det är det senare bör du ha konflikthanteringssamtal med dessa medarbetare för att de själva ska få chansen att komma överens om hur de ska arbeta tillsammans framåt. De behöver absolut inte älska varandra, eller ens gilla varandra, men de behöver behandla varandra med grundläggande respekt och kunna samarbeta.

Dokumentera alla samtal.

Lika lite som kan tvinga blommor att växa snabbare kan vi tvinga fram känslan av gillande andra människor emellan - men som ledare har du ett ansvar kring att ge alla medarbetare en bra arbetsmiljö och förutsättningarna till ett gott samarbete. Bild: Hugo Kruip on Unsplash

Steg 3B: Jobba med arbetsgruppskulturen

Om det är för många av de andra medarbetarna är inblandade så är det troligtvis inte lämpligt att ha konflikthanteringssamtal där de alla är med, risken är alltför stor att det inte leder till något positivt utan då är det ofta bättre att jobba med arbetsgruppskulturen. Och här kan faktiskt andra saker spela in och spela stor roll med! Som exempelvis:

• Vilka mål gruppen har för sitt arbete

• Vilka förutsättningar de har i sitt dagliga arbete samt arbetsbelastningen

• Gruppens bakgrundshistorik

• Den allmänna stressnivån

• En ev bransch- eller yrkesjargong

• Organisationskulturen i stort

• Vilka olika problem som de har i det vardagliga arbetet samt i sitt samarbete sinsemellan

• Er mötesstruktur (eller ofta brist på den)

• Er internkommunikation

• Den formella respektive den informella organisationen

• Medarbetarnas roller och ansvarsfördelningar

Och här blir det, som du nog kanske förstår svårt att ge ett generellt råd för alla dessa olika faktorer kommer att behöva hanteras på olika sätt och i olika ordning beroende på era förutsättningar. Men ta tag i de olika bekymmer som du ser finns, det är inte otroligt att situationen som du beskriver är ett symptom på flera andra olika problem.

Men, en åtgärd som jag alltid rekommenderar är (när stämningen i gruppen är lite mer stabil) att göra en workshop där ni formulerar teamets spelregler. Hur ska ni arbeta tillsammans? Hur ska ni ha det och hur ska ni bete er på jobbet?

Som ledare kan du aldrig tvinga fram en bra samarbetskänsla i gruppen - medarbetarna i gruppen är själva högst ansvariga för sina bidrag till detta. Däremot kan du bidra till att förutsättningarna för att förtroende och tillit kan byggas mellan medarbetarna, förhoppningsvis till den nivån att de kan göra sitt jobb på ett bra sätt oavsett hur mycket eller lite de gillar varandra.

Steg 4: Omorganisering

Om inget av detta fungerar vill jag faktiskt slå ett slag för att det kanske behövs göras någon form av omorganisering inom gruppen. Kanske behöver någon/några medarbetare faktiskt sluta? Kanske behöver ni möblera om i hur ni jobbar? Men om gruppen eller enskilda medarbetare är fullständigt ovilliga till förändring så är det ibland det bästa lösningen. Nej, den ska inte användas lättvindigt och ja, den ska i så fall användas med eftertanke och i hänsyn till verksamhetens bästa. Men ofta är det bättre att göra detta än att låta saker vara som de alltid har varit om de är dåliga och destruktiva.

Exempelvis: Om en medarbetare exempelvis fortsätter frysa ut en annan kollega, uppenbarligen medvetet eftersom ni har pratat om detta i enskilda samtal - då behöver du som chef vidta åtgärder av något slag. Annars signalerar du, och ni som arbetsgivare, att detta beteende är okej. Vilket i sin tur inte bara är olämpligt utan allra minst också bryter mot Arbetsmiljölagen, kanske också Diskrimineringslagen. Alltså, det kan behövas tuffare åtgärder och använd dem om det behövs.

Likaså om medarbetaren som är utfryst känner att hen har passerat “past the point of no return” - hjälp hen söka nytt jobb. Det i sig kommer inte att lösa arbetsgruppens bekymmer som behöver hanteras ändå, men då kan du underlätta situationen för hen som är drabbad i alla fall.

Steg 5: Ledarskapet

Det ligger som det femte steget här men är det som kommer att genomsyra hela processen är ledarskapet.

Ledarskapet i att ta på sig de kritiska granskande glasögon och syna både arbetsgruppen, verksamheten, medarbetarna och ditt egna ledarskap i sömmarna.

Ledarskapet i att ha alla dessa svåra samtal och att adressera problem och försöka lösa dem tillsammans med medarbetarna

Ledarskapet i att du behandlar alla medarbetare lika, med respekt och samma nivå av omtanke.

Det är en ansträngande förändringsprocess som kan, får och behöver troligen få ta lite tid och jag rekommenderar starkt att du har en mentor eller chefsrådgivare likt undertecknad som hjälper dig både med de strategiska momenten men som också stöttar dig med det praktiska. Förhoppningsvis är belöningen att du som ledare kan blicka tillbaka på situationen och känna att du faktiskt gjorde skillnad både för den utfrysta medarbetaren men också arbetsgruppen i stort!

Vad säger du som läser? Några tankar, reflektioner eller egna erfarenheter som du vill dela med dig av?

Lindra irritation som chef

Det har säkerligen hänt och lär hända igen - stunden när droppen rinner över och du blir riktigt irriterad, fast du är chef. Jag har ännu inte mött någon som är helt immun mot det och såklart finns det saker du kan göra för att lindra irritation som chef, både direkt när det händer och ur ett lite mer långsiktigt perspektiv!

Ingen är immun mot att förlora humöret ibland men när en jobbar som chef så kommer ditt humör att sätta tonen för medarbetarna och de du jobbar med. Det innebär inte att du måste vara glad jämt men du behöver vara medveten om din påverkansmakt och effekterna ditt humör får för andra. Bild: Niranjan _ Photographs on Unsplash

Inte bara av ondo

Innan vi går vidare vill jag också slå fast att det inte bara är av ondo att visa känslor som chef - inkluderat att bli irriterad, frustrerad eller arg. Det vara en del av att kommunicera tydligt så att medarbetare och kollegor kanske förstår allvaret i situationen eller ge dem en förståelse för var dina gränser går. Men, och det är ett stort men, det beror på hur din irritation pyser ut, varför du är irriterad och situationen ni befinner er i. Ett humörstyrt ledarskap leder sällan till en trygg och välmående arbetsmiljö - tvärtom - därför spelar det roll hur du beter dig på jobbet som chef.

Lindra irritation som chef

Ställ fler frågor först

Det är lätt hänt att anta saker eller dra förhastade slutsatser och att det leder till irritation i onödan. Så om du befinner dig i ett samtal där du märker att irritationen börja krypa i kroppen: testa att ställa fler frågor. Hur menar du? Vad innebär det? Förstår jag dig rätt om [XXX]?

Det kan hjälpa dig stävja irritationen och förhoppningsvis få bättre förståelse för vad den andra personen menar och vill. Ibland kan det leda till insikten att irritationen inte behövs alls, ibland till att den är berättigad och då har du ett bättre utgångsläge att formulera dig från.

Klassikerna: tre djupa andetag eller räkna till tio

Poängen med att ta några djupa andetag eller räkna till tio är att ge dig själv både fysisk och mental distans från det emotionella läget du befinner dig i och tre djupa andetag eller att räkna till tio är två klassiska alternativ eftersom de ofta fungerar. Här finns fler tips på tekniker för att ha emotionell distans som ledare alternativt om du kan ta en paus eller bensträckare från mötet? Gör det! Det viktigaste är inte vilken metod du använder, utan att den du använder fungerar så du kan kliva ur den värsta känsloloopen och börja hantera situationen.

Sätta ord på det

Att sätta ord på våra känslor brukar underlätta situationen eftersom du tar dina egna känslor på allvar och tar ansvar för dem. Och det behöver inte blir mer dramatiskt än att du säger något i stil med:

“Förlåt för att jag låter irriterad nu. Jag blir frustrerad när [XXX] och behöver att [XXX].”

En annan fördel är att vi då också hjälper omgivningen att tolka vad de ser i vårt kroppsspråk. Om vi inte gör det kommer personerna runt omkring troligtvis dra sina egna slutsatser - vilket kan landa i vilka slutsatser som helst och det är långtifrån alltid som de stämmer.

Se över ditt mående, din arbetsmiljö och livsstil

Kanske var det en isolerad händelse som triggade irritationen? Kanske är det dags att köra en intervention med dig själv eftersom kort stubin och dåligt humör är ett vanligt symptom på stress? Hur mår du? Är det mycket nu eller har det varit det ett tag? Hur står det till med pauserna och återhämtningen?

Om du arbetar och leder hållbart som chef minskar risken för att du tappar humöret eftersom du blir mer grundad i dig själv som ledare och människa men också att du får mer marginal över till att hantera de där sakerna som dyker upp på vägen i vardagen.

Om klaveret är trampat i

Skulle det vara så att irritationen ändå råka rinna över på alla håll och kanter? Ja, då är det bästa att äga det och ta ansvar för det. Erkänn att det inte blev bra, be om ursäkt, berätta vad du hade velat göra annorlunda. Kanske kan FASSTA-regeln vara till nytta, kanske behöver du använda en pysventil för att få ur dig resterna av irritationen så att du inte bär med dig dem vidare in i arbetsveckan.

Vad säger du? Har du något knep du brukar använda dig av när du blir irriterad på jobbet?

För- och nackdelar med att bli chef internt

Ett ämne som återkommer när jag utbildar blivande chefer men också i Bossbrudsgruppen eller andra forum är frågan: vad ska man tänka på när man befordras till sitt första chefsjobb internt och blir chef för kollegor? Är det så svårt som det verkar? Är det sämre än att rekryteras externt? Så jag tänkte att det är dags att lyfta detta ämne även här, häng med!

Rekryteras internt

Först och främst spelar det ingen roll om du blir chef internt eller externt. Inget av tillvägagångssätten är bättre eller sämre än det andra. Däremot är de olika och kan ha sina olika styrkor och svagheter och här tänker jag att vi fokuserar på den interna chefsresan och så får den externa bli en egen artikel framöver. För även om det inte spelar någon roll vilket av sätten du blir chef på så kommer det samtidigt att ha påverkan för och på din första tid som chef vilken väg du tar in i chefsrollen!

För- och nackdelar med att bli chef internt

Fördelar med att rekryteras internt

Låt oss börja med några av de vanligaste fördelarna med att rekryteras internt in i chefsrollen:

Du vet historiken (om än från din gamla roll)

Såhär, du måste inte ha all information som ledare men det kan såklart underlätta desto mer av arbetsgruppens och medarbetarnas bakgrund som du känner till. Hur ser relationerna ut mellan olika medarbetare? Hur har det tidigare ledarskapet varit och påverkat gruppen? Hur har gruppen mått tidigare och hur mår den idag?

Du känner redan den formella och den informella organisationen

Som ny ledare är bland det första, och viktigaste, du behöver göra att lära känna organisationen, verksamheten, arbetsgruppen och medarbetarna. Blir du rekryterad internt har du alltså en fördel av att redan kunna mycket vilket också kan förkorta upplärningstiden.

“Var bara noga med att det inte slarvas med din upplärning för att det förutsätts att du har jobbat inom organisationen tidigare – det är trots allt olika saker att jobba i den och att leda en del av den!”

— Clara, Bossverket

Relationerna är redan upparbetade

Detta kan vara både en fördel och en nackdel beroende på hur relationerna ser ut nu när du blivit chef! Kikar vi på det positiva så har du förhoppningsvis bra relationer med dina nya medarbetare redan dag ett – något som i sin tur kan medföra att de stöttar och uppmuntrar dig som ny chef. Framför allt om de är glada för att få dig som chef.

Medarbetarperspektivet

En annan viktig fördel är att du har både första- och andrahandskunskap om medarbetarperspektivet med dig in i chefsrollen. Det är inte ovanligt att mer erfarna chefer tappar det över tid (beroende på vem man är, hur man leder och vilken relation en har som chef till sina medarbetare/arbetsgruppen man leder) så medarbetarperspektivet kan vara värdefull kunskap du bidrar med som ny internrekryterad chef.

Att bli chef över sina kollegor kan vara utmanande på sina sätt men det kan också gå hur bra och hur smidigt som helst eftersom det är flera olika faktorer som spelar in och påverkar situationen. Bild: Sindy Süßengut från Unsplash

Potentiella nackdelar

De vanligaste nackdelarna som en kan riskera att hamn i när man blir chef över kollegor är exempelvis:

Hemmablindhet

Ingen av oss är helt immuna mot hemmablindhet och har du jobbat längre inom organisationen är chansen att du har superbra koll på hur den och dina nya medarbetare mår – men risken finns också att du har blinda fläckar som du tar med dig in i chefsuppdraget.

Hanteras exempelvis: Genom att vara medveten om risken och framför allt genom att skilja på din gamla ”medarbetarglasögon” och dina nya ”chefsglasögon” och vara medveten om när du bär vilket par!

Svårare att anpassa sig till sin nya roll

Att bli chef, än mer när du blir det första gången, innebär en transformationsprocess som förändrar dig som person och din identitet. Ibland kan den resan upplevas som svårare om du som ny chef håller ett för hårt tag i ditt gamla jag och inte vill omfamna det nya. Ibland ser jag nya chefer som gör det motsatta och förändras helt jättefort på grund av en missuppfattning om hur en chef ska vara, den manliga chefssjukan, eller för att självförtroendet svajar lite.

Hanteras exempelvis: Genom att arbeta med din ledarskapsfilosofi! Att du genomgår en transformationsprocess och förändras när du blir chef betyder det inte att du som person måste bli någon annan, ny människa. Du är fortfarande du men du som chef kommer addera ytterligare ett lager av dig som människa och det kommer att påverka dig.

Att gruppen eller enskilda medarbetare har svårt att ändra sin bild av dig som ny chef

Ibland är det så att du som ny chef upplever att det är lätt att finna dig i din nya roll men upplever i stället att arbetsgruppen och/eller enskilda medarbetare inte gör det. Kanske har de svårt att acceptera att du är den nya chefen. Ibland tycker någon att ”du har förändrats och inte till det bättre” och i sämsta fall motsätter sig eller motarbetar dig i din nya roll eftersom de hellre vill fortsätta se dig som en kollega.

Hanteras exempelvis: Lite olika beroende på situation men utöver att ha gjort grundarbetet med din ledarskapsfilosofi är lära-känna-samtal och tid två viktiga verktyg att använda sig av som tillsammans löser situationen.  

Utmaning i att förhålla sig till arbetsgruppen

En annan potentiell nackdel med att bli chef internt kan också vara att det kan upplevas som klurigare att hitta sin nya positionering i förhållande till arbetsgruppen. Det är inte ovanligt att man antingen blir för mycket kompis eller för mycket chef även om det går att vara båda delar.

Hanteras exempelvis: Genom att ta hjälp av en ledarskapsutvecklare och/eller mentor som kan hjälpa dig navigera hur du vill positionera dig gentemot gruppen utifrån vad den behöver. Men också genom att ge dig själv tid att landa i din nya ledarroll!

Vad säger du som läser? Har du sett eller har du erfarenhet av några andra för- respektive nackdelar med att bli chef internt?