Lördag, idag igen!

Hej, hej! Hur är läget? Här är det jättefint efter en lång sovmorgon. Inte mer än rätt eftersom det (för mig) blev sent igår. Och nu är det alltså lördag, idag igen?! Hur får kan veckorna gå egentligen? Har slagit någon form av rekord i att inte ta några bra bilder tror jag men ja, det är ju helt klart lätt att vara efterklok i den frågan.

Tillbakablick

Detta har varit en bra vecka överlag. Det känns som att det är massor som händer men samtidigt när jag zoomar ut lite så har det varit en helt vanlig, rätt så lugn arbetsvecka. Dagarna är intensiva och går alldeles för snabbt men det är inte stressigt.

Veckans bästa

Jag är inte helt inne i mitt nya arbetsliv med de här stora fokusområdena än men det känns riktigt bra än så länge. Jag blir inte bara mer fokuserad och effektiv utan också mer metodisk när jag jobbar. Plus att jag har varit fenomenal på att stänga av jobbet på kvällarna, det är så himla skönt. Att jag sedan fått hänga med er och att jag fick tillbaka mitt körkort som trillat ut från mitt mobilcase var ju bara för underbart! Blev ju ett helt eget litet äventyr där på Insta Stories, haha.

Veckans sämsta

Jag inte direkt komma på något som har varit dåligt. Eller jo, jag har inte hunnit skriva så många bloggartiklar som jag skulle vilja. Det känns blä!

Veckans utmaning

Utmaningen är som vanligt att prioritera sitt skrivande. Det är så lätt att bara skriva för det som ska levereras inom den närmsta framtiden, dvs blogg och skola. Men så jag har ju också ett skrivprojekt som är betydligt mer långsiktigt och alltid prioriteras bort. Men inte denna vecka. I torsdags fick det nämligen hela två timmars skrivkärlek och jag fick insikten om hur mycket mer arbete som återstår med det.

Framåtblick

Nu ska här njutas av helgen som sig bör. Det regnar och blåser satan här i Lund idag och jag ser verkligen fram emot att få hänga inomhus i soffan eller på något fik med vännerna. Det känns liksom lagom avancerat.

Veckans ledarskapstanke

Jag stöter och blöter jättemycket nu hur jag med Bossbloggen ska kunna jobba ännu mer konkret och ännu bättre för att bidra till att jämställdhetsutvecklingen går snabbare. Under tiden så ryser jag av den storhet som pågår just nu med uppropen #tystnadtagning, #medvilkenrätt och många fler. #metoo-kampanjen är i sanning en vattendelare mellan de företag som har snygga värderingar på pappret men inte lever dem och de företag som verkligen lever sina värderingar.Hur har din vecka varit? Har det hänt något särskilt eller det har rullat på som vanligt?

Nej, vi ska inte finna oss i det

Jag vet inte om ni har upplevt detta (hoppas inte) men i utkanten av #metoo tycks en smak av galla ha börjat uppstå på vissa håll i våra sociala medier. Muttrande kommentarer som "jaha, så nu får man inte ens skämta längre?". "Är det förbjudet att ge komplimanger nu?". Eller som vännens chefskollega som drämde näven i bordet och röt ifrån att man "måste få skoja" och motiverade det med "att den kvinna som tar illa vid sig minsann får finna sig i det".Jag vet inte vad som gör mig mest illamående. Alla magstarka berättelser om sexuella trakasserier, insikterna från så många kvinnor att de är så vana vid sexism att de inte ens insett att de också har drabbats eller dessa sunkiga uttalanden om att #metoo har gått för långt.Läs mer: Sexism kan skada mäns hälsa

#metoo pekar inte ut offer, den pekar ut förövare

Illamåendet byts dock snabbt ut mot ilska. För att de som påstår att kvinnor gnäller eftersom en hand på låret under en middag är något som vuxna kvinnor ska hantera har missat poängen. Det #metoo vittnar om i grunden är synen på kvinnan som det "svagare könet". Att hon är skapad för att behaga män och att det är tillåtet att ragga eller behandla henne lite hur som helst. Om hon inte redan är tingad eller tagen av en annan man förstås. Den där handen ska liksom inte hamna på låret från första början. Särskilt inte under en jobbmiddag när parterna inte är romantiskt involverade sedan tidigare.Det #metoo gör är inte att peka ut offer, kampanjen pekar ut förövare. Sedan tycker jag att det är problematiskt att vissa av dessa förövare hängs ut i medier som är/borde vara bundna till pressetiska regler och riktlinjer. Men det till trots tycker jag att det är modigt att kvinnor vågar berätta vad de har varit med om. Det jag saknar? Det är berättelserna från män som har utsatts för sexuella trakasserier (för jo, de finns självklart också). Men också ren och skär respekt för sina medmänniskor.Som Elaine Eksvärd så väl formulerar är det stor skillnad på att säga "vad fin du är idag" och komplimanger som anspelar på just sex eller våra kroppars intimare delar. På jobbet jobbar vi och där har sexism ingen plats, ingen funktion eller gör någon gladare. Jag tror nämligen inte att den, som måste skoja om andra på deras bekostnad fastän de får feedbacken att personen mår dåligt av det, mår särskilt bra heller innerst inne. Sådan självupptagenhet och ignorans är sällan hälsosam för någon i det långa loppet.Läs mer: Chefens ansvar för sexism

Nej, vi ska inte finna oss i det

Så nej. Nej, nej, nej. Vi ska inte finna oss i det. Ingen ska någonsin behöva finna sig i sexuella trakasserier eller sexistiska skämt. Inte jag, inte du, inte dina vänner eller kollegor. Inte på jobbet eller någon annanstans. Råkar du ut för det på jobbet? Säg ifrån och rapportera det vidare. Lägg det ansvaret på arbetsgivaren där det hör hemma. Sexism är inte acceptabelt trots att vi är ett av världens mest jämställda länder i världen.Tumme upp: Hashtaggen #tystnadtagning och artikeln i SvD där 456 skådespelerskor har klivit fram med sina berättelser om sexism i och kring sina arbeten. Strålkastarljuset har nog aldrig bränt så hårt som nu när det inte stängs av och ridån fortsätter att vara öppen.Tumme ner: Att initiativ som #tystnadtagning och #metoo behövs överhuvudtaget.

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

Lördagstankar

God morgon, hur är det? Jag mår fint. Sitter och jobbar undan lite av det som inte hanns med i veckan innan det är dags att börja göra sig i ordning för dagen. Det har varit en intensiv men väldigt nyttig vecka. Episk om man tänker på en del av sakerna som hänt i sociala medier. #metoo-kampanjen bottnar till exempel i något vedervärdigt men kan förhoppningsvis vara den våg som behövs för att spola bort alla typer av sexistiska beteenden från våra arbetsplatser och liv. Vore inte det fantastiskt?

Tillbakablick

Det har verkligen varit fullt ös hela veckan eftersom jag varit delaktig i valberedningsarbetet för Influencers of Sweden. Det har tagit otroligt mycket tid men också varit kul, är så roligt att få lära känna fler som bloggar och jobbar med sociala medier. Mitt egna jobb och hemtentan har tyvärr fått stå tillbaka lite men ja, så blir det ibland.

Veckan bästa

Först och främst: tack för alla era fina kommentarer, mejl och meddelanden gällande artikeln om chefernas ansvar för #meeto. Tack för att ni så starkt delar era berättelser och erfarenheter och att jag får stötta er i det.Utöver det så ligger veckans möten ligger som vanligt i topp och både gårdagens lunchmöte på MJ's och häromdagens födelsedagslunch med min lillebror var fenomenala. Som pricken över i:t så blev det en spontan busstur till Södra Sandby i torsdags eftersom min sambo körde förbi stationen när jag stod där. Spontan som en är bestämde jag mig för att åka med och jobba lite från bussen. Gäller ju att leva det digitala livet fullt ut, hehe.

Veckans sämsta

Det jag skrev om i torsdags om att huvudet kändes kallt men att jag ändå hade stresspåslag var inte jättekul. När mycket händer och man känner att man egentligen har saker under kontroll så vill man ju kunna slappna av i det. Men, men vi får se om jag kan lära mig det igen eller om jag får bygga om mina strukturer än mer.

Veckans utmaning

Att vara ledig om kvällarna när man vet att man har massor att göra. Det är svårt men jag har lyckats relativt bra trots allt. Har varit noga med min återhämtning, sömn och mat och bara de sakerna känns som en mirakelkur många gånger.

Framåtblick

Idag väntar lite mer jobb, en roadtrip till ett dop och en lugn kväll. Morgondagen blir det växlat vila med tentaplugg. Nu inleds sista veckan med hemtentan så det gäller att få ihop alla pusselbitar i mitt paper.

Veckans ledarskapstanke

En sak som jag har saknat i #metoo-kampanjen är alla män som har utsatts för sexuella övergrepp. Det är flest kvinnor som drabbas men inte endast och jag har ännu inte sett någon/några män i mitt flöde kliva fram och berätta om de sexuella övergrepp som de upplevt från andra män (eller kvinnor). Sexuella övergrepp är vedervärdigt på alla sätt och vis oavsett vem de drabbar och borde varken vara tabubelagt, stigmatiserande eller få finnas.Hur går dina tankar om #metoo? Och hur har veckan varit? Bra hoppas jag och jag hoppas att den följs av en fin lördag.

Chefens ansvar för sexism och #metoo

Det är bedrövande att se hur många tjejer som dessa dagar delar med sig av sina erfarenheter om sexuella övergrepp och trakasserier i sociala medier via hashtag:en #metoo. Samtidigt höjs också rösterna som ställer frågan om männen? Vilka är det som gör detta? Var är deras hashtag? Och vad kan du som chef göra för att börja få bort detta från våra arbetsplatser? För jo, det förekommer där med. Även måndag till fredag på kontorstid.

Håll ögon och öron öppna

Hur pratar ni med varandra egentligen? Vad sägs och hur sägs det? Ha ögon och öron öppna när ni jobbar och du kommer förmodligen att lära dig en hel del om er arbetsplats och dina kollegor.

Skapa trygghet och tillit

Även om det händer så är det trots allt sällan som sexistiska kommentarer och trakasserier sker i det öppna. De flesta jag har upplevt och mött sker i enskilt samtal med den som drabbas. Därför gäller det att du som chef lär känna dina medarbetare så pass att de litar på dig nog för att berätta vad som hänt.

Ta det på allvar

Om du väl sedan hör, ser eller får reda på att en medarbetare har utsatts för något. Oavsett om det är glåpord, skämt eller frågor om vad hon har för BH-storlek eller vad hon har för favoritställning: ta det på allvar. Prata med den som är drabbad, fråga henne hur hon mår (för det är troligtvis en hon). Följ för guds skull sedan upp det med personen som betett sig illa. Ta hjälp av HR om du behöver och se till att mannen (för det är troligtvis en man) får veta vad som var fel i hans agerande. Men också hur han bör behandla sina kvinnliga kollegor i framtiden efter att han har bett om ursäkt.

Tolerera inte sexistiska skämt

Om ni inte vill ha en arbetsplats som tillåter sexistiska skämt gäller det att du och dina chefskollegor också bemöter eventuella sexistiska skämt runt lunchbordet. Gör det så odramatiskt som möjligt genom att lugnt men bestämt säga något i stil med: ”det där var inte ett lämpligt skämt. Det är min uppfattning att vi inte ska prata med och om varandra så på denna arbetsplats.”. Byt sedan samtalsämne om inte saken behöver följas upp ytterligare.

Glöm inte bort personalfesterna

Det är lätt hänt att avfärda det som sker på personalfester eller konferenser med ”det som hände där stannar där” men nej, vissa saker gör faktiskt inte. Sexuella trakasserier eller övergrepp är en av de sakerna och det ingår i ditt ansvar som chef att dina medarbetare mår bra även före, under och efter de jobbtillställningar som sker efter kontorstid.Vad säger ni läsare? Har du upplevt detta på din arbetsplats? Om ja, hur hanterade du och din chef situationen?