Min träningsstatus

Hello! Nu mina vänner så blir det lite träningsdagbok här. Insåg nämligen i morse att jag tror att jag i december kommer att uppskatta att kunna gå tillbaka i arkivet här och följa mina olika framsteg. Kanske är det kul för er att läsa med? Kanske är det jättetrist? Men ja, då har du såklart valet att sluta läsa nu. Vill dock poängtera att detta i allra högsta grad har med hållbart självledarskap att göra så gillar du det ämnet: då kan det vara värt att läsa vidare ändå!

Jag har aldrig varit ett fan av att springa långt och tror aldrig att jag kommer att bli det. Men kortare sträckor för att få upp lite flås gillar jag skarpt och än mer när det var så fint väder som det varit senaste veckorna.

Min träningsstatus nu

Fysisk ansträngning och uthållighet är den sista stora pusselbiten som jag har kvar efter min utmattning och även om jag mycket, mycket bättre idag jämfört med för några år sedan finns det utrymme för mycket utveckling. I början på året så satte jag för första gången på evigheter upp några mål med min träning och såhär skrev jag då:

“Mitt hållbara arbetsliv är en självklar del av vardagen och det enda som egentligen är nytt är att jag för första gången på år och dar har satt upp ett träningsmål för mig själv. Sjukgymnastiken kommer att fortsätta och allt jag gör i träningsväg är tänkt att leda mot målet att kunna springa 2 kilometer. Jag vet inte när det skulle kunna bli verklighet och allvarligt talat: jag blir glad om jag lyckas kuta en kilometer utan att dö, men det märker vi! Hann ju precis börja träna igen innan Coronan knackade på så utgångsläget blir verkligen från noll så det ska bli jättespännande.”

Nu, fem-isch veckor senare, skulle jag säga att jag har landat i min första träningsplatå som ser ut såhär.

• Korta promenader, cirka 15-20 minuter, minst 5 dgr per vecka - ofta en promenad i veckan som blir längre

• Sjukgymnastik enligt schema från sjukgymnast, 3 dgr per vecka

• Löpning, 250 meter, 2 dgr per vecka

• Jägarsits med boll bakom ryggen, 40 sekunder per dag, 5 dgr per vecka (ökade från 30 sekunder den här veckan)

Ser ju oerhört klent ut såhär på papper och ja, det beror på att jag är klenare än klenast och börjar från noll. Men som det känns just nu så är detta en väldigt bra nivå! Jag behöver vara lite aktsam om energin resten av dagarna så att jag inte överanstränger mig men utöver det blir jag “hanterbart” trött och kan jobba och fungera hyfsat som vanligt.

Den enda resten från Coronan är att lungorna fortfarande typ imploderar när jag springer. Men det funkar så kommer fortsätta hålla mig på den här nivån tills det känns bra och att jag lätt och ledigt kan avverka de där 250 meterna. Jag gör inte heller så att jag ökar intensiteten i sjukgymnastiken eller löpningen samtidigt utan alla ökningar sker omlott och successivt.

Jag anpassar också livet efter träningen och träningen efter livet beroende på vad som behövs. Om det är en fysiskt tung arbetsdag med mycket motion eller att jag står upp en halv arbetsdag - då reglerar jag motionen eller stryker den just den dagen. Kan jag så tränar jag på morgonen eftersom jag 1. mår bra av det och 2. säkerställer att det blir gjort så att jag inte jobbar upp all ork under dagen.

Tiden när en kunde rida fyra hästar om dagen är long gone men att kunna rida “normalt” igen, det vill säga ett träningspass i dressyr är absolut ett av mina långsiktiga mål!

Mina styrkor i detta

Att jag, trots att det var länge sedan nu, är van att vid att träna och älskar att använda kroppen. Har sörjt att inte kunna göra det i många år och är verkligen en endorfinjunkie. Blir så glad av att träna!

Min medvetenhet och långsiktighet, även om jag satt upp 2 kilometer som springmål kommer jag vara överlycklig om jag kan springa en innan 2022 är slut. Det viktiga är egentligen inte slutresultatet utan att det sker en förbättring och utveckling.

Min kroppskännedom och självrespekt, idag har jag (till skillnad från när jag blev utmattad) en mycket mer utvecklad kroppskännedom och självrespekt så jag har inte bara koll på mina gränser när det gäller ansträngning och ork, jag kan parera dem mycket bättre.

Min sjukgymnast, att ha en erfaren och kunnig person som bidrar med input, ger övningar och hjälper mig att navigera mig genom den här träningsresan är galet betydelsefullt. Bara det att hon konstaterade vid vårt sista möte att jag troligtvis kommer att kunna lyckas bli så pass återställd att jag kan leva det aktiva liv som jag vill i framtiden var en grym moralhöjare.

Mina största svagheter

De största svagheterna tillika risker i detta är 1. min egen ivrighet och 2. mitt pannben av stål. Jag är fenomenal på att bita ihop och köra på lite till och det är en ibland en hårfin gräns mellan att utmana respektive utarma sig. Men, genom att veta om den svagheten kan jag också vara extra vaksam och lyhörd inför kroppens signaler.

Så ser det alltså ut nu i början på mars! Ska bli kul att följa mina egna framsteg. Planen framåt nu är att fortsätta såhär mars ut med eventuell upptrappning av sjukgymnastiken tidigare. Om två veckor har jag nytt möte med sjukgymnasten så vi får se hur det känns fram tills dess. Hur ser ditt förhållande till träning ut? Har du en plan och träningsstruktur eller tar du det mer som det kommer? Vore kul att höra!