Pysselvecka

Hejsan! Hur står det till idag? Långfredag och allt. Är det idag man får påskägg eller är det i morgon?

Äntligen åkte en färg in i håret också så känner mig som en ny människa, blåtiran till trots.

Hur ska jag sammanfatta veckan? Alltså… På ett sätt känns den ovanligt händelselös. Det känns som om jag inte gjort någonting? Men det är inte helt sant. Jag har lunchat med både Helen och Sandra. Fått mycket glada besked. Har haft rådgivning om mitt företagande som var grymt bra och gjorde att vissa saker klarnade ordentligt. Jag har haft intressanta mentorssamtal och chefsrådgivningar. Det har varit en del ekonomipyssel och de sista sakerna börjar bli klara nu för det nya företaget. Utmanat mig själv har jag också gjort för en kunds räkning som “grafisk formgivare” - inte för att jag är det men som entreprenör kan man får ta på sig många olika hattar. En pysselvecka skulle man kunna säga att det har varit alltså! Vi har också fått hälsa på Vildens förskola och det blev ens väldigt påtagligt att vi snart går in i ett nytt kapitel av livet.

Ett stycke lista

Var det inte länge sedan vi körde en blogglista? Jo men det var det ju. Låt oss utgå från den här från Flora!

Vyn från mitt lilla kontor är just nu rätt regnig och grå. Men jag gillar att att sitta här och titta ut över hustaken och träden.

Vad gör du just nu?

Jag sitter på kontoret! Det är torsdags eftermiddag, skymningen faller och jag har precis haft ett samtal med en mentorsklient.

Vad skrämmer dig?

Spindlar. Drömmer jag mardrömmar är det majoriteten av gångerna spindlar med i dem. Avskyr verkligen spindlar.

Vad peppar dig?

Jag blir in i bomben peppad av få jobba. Har väldens mest stimulerande och intressanta jobb. Höra om andras framgångar. Se andra driva häftiga grejer utan att ge upp fastän det är motigt. Jag blir också peppad av mina egna stora ambitioner.  

Vad vill du ha som huvudsyssla om fem år?

Vara VD för Bossverket!

Vad får dig att gråta?

Mycket, är lätt att röra och beröra till tårar och det finns mycket lidande i världen att beröras av. Blir fortfarande gråtig minst en gång om dagen för att liten kom till oss. Ord kan verkligen inte beskriva hur lycklig jag är för det. Han är bäst.

Okej, börjar också gråta varje gång jag tänker att våra katter inte kommer att leva för alltid. Hur ska jag klara mig utan min extra kroppsdel liksom?

Vad är det sista du tänker på innan du somnar?

Oftast ingenting annat eller mer än min andningsövning som jag somnar halvvägs igenom.

Vad måste du ha hemma i matväg?

 Just nu? Havregurt, solrosfrö, linfrö, kaffe, Digestive, Bragokex och sedan ägg. Det sammanfattar mina morgnar just nu. Äter Havregurt med solrosfrön och linfrö med minibossen på morgonen. När han sover tar jag två kex av vardera sort samt en espresso och parkerar mig i sängen för att jobba lite. När han vaknar igen är det dags för mellanmål och då måste jag äta ägg och helst två knäckemackor till det, men ägget är ett måste. Men den rutinen lär väl ändras om några veckor igen, haha.

Vad läser du just nu?

Just nu läser jag Leadership av Oxford Management Readers och har tänkt att låna och börja läsa Doktor Glas. Fortsätter traggla Anna Karenina.

Vad gör du när du är arg?

Svär. Stampar med foten i golvet. Kan absolut höja rösten. Alla tre är saker jag försöker att träna bort med varierande framgång. När jag blir riktigt, riktigt arg - vilket händer ungefär en gång var tredje år, blir jag tyst.

Vad är din vanligaste hälsningsfras på sms?

“Hej! Clara från Bossbloggen här”

Sms:ar så lite som möjligt och oftast är nog när folk inte svarar i telefon - därav denna hälsningsfras, hehe.

Låt oss avsluta med en bild på min fina blåtira som gått från illa till fruktansvärd den här veckan. Haha, det ser verkligen ut som jag åkt på storstryk!

Vad är du avundsjuk på?

Vet du vad jag insåg precis? Jag är inte särskilt avundsjuk längre. Jag har det för bra för att vara det. Fint!

Vad brukar folk kalla dig?

Clara men det händer att jag även går under Boss-Clara. I kompisgänget kallas jag Catitzi och ett annat smeknamn jag bär med stolthet är Chillihäxan.

Vad är det viktigaste som finns?

Min familj. Min hälsa. Mitt företag.

I den ordningen med. I och med utmattningen och att ha blivit frisk från den tyckte jag att min livsprioritering klarnade mycket. Nu med barn? Den är kristallklar. Familjen och hälsan går först i alla lägen. Sedan jobbet. Jag älskar att jobba med det jag gör men mitt arbete är just det - det jag gör - inte den jag är.

Vad såg du senast på en scen?

Jag har inte varit på konsert eller på operan på evigheter! Minns inte ens vad jag såg då? Måste ha varit Jesus Christ Superstar. Längtar sjukt mycket efter det faktiskt.

Vad vill du rekommendera?

Att köpa honung från någon lokal biodlare. Det går verkligen inte att jämföra med burkarna i affären för den är bara så mycket bättre på alla vis. Smaken. Färgen. Texturen. Bättre!

Och det var den blogglistan det. Vad tyckte du?

Sur och negativ medarbetare

Det kom in en fråga på Instagram om man som chef har en konstant sur och negativ. Butter och tvär. Inget är riktigt bra. Personen är ingen direkt motarbetare men definitivt ingen glädjespridare heller. Glaset är nämligen alltid nästan tomt. Vad gör man då?

Bild: Dmitry Ulitin on Unsplash

Sur medarbetare

Ja, det beror såklart på men om jag ska ge ett generellt svar vill jag faktiskt börja med att fråga:

Påverkar medarbetarens humör arbetet och/eller övriga verksamheten?

Om det är så att kunder, arbetet medarbetaren gör, andra kollegor och medarbetare eller verksamheten i stort påverkas av medarbetarens ständigt dåliga humör - då kan du som chef behöva göra något åt saken.

Men om det inte är så kan svaret bli annorlunda.

Det tål att diskuteras nämligen huruvida vi kan tvinga oss själva - eller varandra - att man måste vara på bra humör på jobbet. Ja, det är trevligare. Ja, negativ stämning smittar av sig och positiv sådan likaså. Samtidigt kan vi inte heller vara glada och muntra tjugofyrasju heller. Vi skulle också kunna debattera kring om det ingå i att vara professionell på jobbet att vara trevlig eller inte men jag skulle säga att det beror på vem man är och vad man jobbar med. Plus att “vara trevlig” är en rätt godtycklig grej som kan tolkas och uppfatta olika från person till person.

En annan sak som kan spela in och spela roll är om…

Detta sura humör är en del av medarbetarens sätt att vara eller är det en förändring som har skett? Om det är det senare kan det vara en signal på att någonting har hänt och att medarbetaren inte mår bra. Då kan det behöva genom ett svårt samtal för att stämma av hur personen mår och har det. Om det däremot är mer eller mindre konstant kan vi i stället behöva undersöka:

Vad får hens dåliga humör för effekter för arbetet/omgivningen?

Vilka störs av detta? När? Hur? I vilken omfattning?

Genom att kartlägga de olika effekterna kan du sedan försöka bedöma hur stora och allvarliga de är. Här är det svårt att ge en generell riktlinje men om du skulle bedöma att detta är ett arbetsmiljöproblem - då behöver du vidta åtgärder och vilka det blir beror på problematiken. Kanske är det ett svårt samtal med medarbetaren? Kanske är det en omlokalisering av arbetssättet? Både och eller något annat?

Om det däremot inte är det - eller om personens sätt bara är störigt för dig som chef - då kan du i stället behöva låta saken bero och i stället granska dig själv.

• Vad i personens beteende är det som stör och skaver hos dig och varför?

• Hur ska du förhålla dig till medarbetaren?

• Hur ska du interagera med personen och bemöta hen när hen är negativ?

Alla är vi olika och alla måste vi få vara olika vilket innebär att alla inte kan vara solstrålar jämt. Samtidigt som det, såklart, ska fungera att jobba ihop detta till trots. Vill du bolla detta ytterligare - tveka in att höra av dig för att boka en samtalstid hos BossAkuten så kan vi lägga upp en konkret handlingsplan för hur du ska hantera situationen!

Rejält avslappnad

Hallå! Hur är läget? Med mig är det lite blåslaget men mest av allt är jag ordentligt avslappnad. I helgen fick jag i födelsedagspresent att vi skulle äta på Åkersberg här på byn, tre rätters, och sedan gå på deras kvällsspa och ja, ord kan inte beskriva hur underbart det var. En fullträff och alldeles, alldeles fantastiskt. Maten var en fullpott och efter bara någon timme i spat märkte jag hur min röst hade sjunkit nästan en hel oktav och säkert tio centimeter längre ner i bröstkorgen. Ljuvligt!

Det syns knappt alls här men jag har åkt på, inte en utan två blåtiror. En pytteliten, en stor. En orsakad av liten som skulle klappa lite på mig och ja, tydligen råkade hamna lite snett. En blev en direkt följd av att jag blev attackerad av en sopkvast som ramlade ner över ögat på mig.

Arbetsveckan då? Alltså, upptäckte ju här på förmiddagen att den bara är fyra dagar lång?! Hade visst glömt bort den lilla detaljen kring påsken eftersom jag mest tänkt på Vildens första påskägg. Men den här veckan ska jag skriva utbildningsmaterial, bloggjobba, skriva för kund, göra bokföringsgrejer och annan admin. Sedan trillar det säkert in något till BossAkuten med, det brukar bli så under veckans gång! Men nu fick jag precis en så strålande nyhet att jag måste gå ut och fira det med en kopp kaffe tror jag. Helskotta vad spännande det är att driva bolag alltså. Ena sekunden undrar man varför man gör detta och ett telefonsamtal senare är man världsmästare igen. BOM! Bättre start på veckan går inte att få. Hur har din vecka börjat? Jag hoppas att den blev lika bra som min - om inte är det snart långhelg!

Träningen då?

Nu har jag tränat i… Två månader? Typ? Okej, jag ska kolla i almanackan… Yes! Två månader rätt så exakt av träning en gång i veckan där jag beger mig in till min gamla sjukgymnast i Lund för ett lugnt och metodiskt träningspass. Vi hade som initialt mål att hitta en lagom träningsnivå där jag cyklar som uppvärmning och sedan gör övningar i en mängd som innebär att jag är ungefär lika pigg när går därifrån som jag var när jag kom. Nu är jag förvisso småbarnsförälder och därmed aldrig pigg men denna inställning har varit nyttig för mig och även om jag är rejält tröttare de dagar jag har tränat har det varit på ett rimligt sätt.

Är allt annat än stark men det är gött att vara igång igen och jag ser fram emot de kommande stegen när träningen kan vara en ännu större del av min vardag.

Min sjukgymnast identifierade också att jag har muskler i armarna som är överansträngda. Ni som hängt här länge minns kanske att jag gjorde illa båda armarna för några år sedan och jag har haft problem med lite värk i musklerna där sedan dess. Men snart är det också förbi för nu lägger vi upp nästan varje träningspass så att jag tränar en halvtimme, fyrtio minuter och sedan får akupunktur och det har gjort skillnad till den grad att jag är smärtfri i ett par dagar efter varje pass. Hejdundrans trevligt!

Nu gäller det bara att hålla i och hålla ut i detta lugna tempo. Tur att man har en massa envishet att kompensera upp bristen på tålamod med. Lockas så mycket av att dra i väg och göra massor vilket också är anledningen till varför jag sökte mig tillbaka till min sjukgymnast. Hon kan konsten att både pusha och dra i handbromsen och är mästerlig på att avväga när hon ska göra vilket. Jag gillar det. Plus att hon petar på detaljerna i alla olika övningar och rörelser. Me like that.

Så, till dagboken alltså, nu i slutet på mars tränar jag en gång i veckan med sjukgymnast. Promenerar en halvtimme-timme fem dagar i veckan och stretchar lätt de flesta morgnar. Ja, och jagar min son X antal timmar om dagen då, hehe. Får se var jag befinner mig om några månader igen! Var är du på din träningsresa?