13 December: Popcornregn och tidsoptimism

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den trettonde december!

Sardellen: Berätta om något som gör det svårt för andra människor att kommunicera med / vara med / leva med dig.

Mitt svar: Hähä, detta är väl egentligen till för andra att svara på? Men jag tror att svaret skulle kunna variera beroende på vem du frågar och beroende på om det är i jobbet eller privat. På jobbet är jag en av mina svagheter att jag är dålig på att komma ihåg att svara på sms, meddelanden och mejl om jag inte gör det direkt. En annan är att popcornhjärnan jag har tenderar att löpa amok då och då vilket absolut kan resultera i popcornregn och ofta går det fort som tusan också. Privat ligger gissningsvis min tidsoptism i topp. Jag har också en förmåga att flytta in vart jag än befinner mig och risken är alltid stor att vi glömmer något efter oss.

Så nä, ingen perfektion här inte. Tur man är bra på andra saker som väger upp alla de där tillkortakommandena en har. Eller hur?

12 December: Bästa läsningen

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tolfte december!

Sardellen: Vad var det bästa du läste i år? Man får välja fler saker!

Mitt svar: I år var första gången någonsin som jag gav mig själv en läsutmaning. Tänkte först läsa en ledarskapsbok och bokklassiker i månaden men det blev bara den sistnämnda som faktiskt hände och det gjorde jag ändå majoriteten av årets månader! Har inte läst decemberboken än men av de jag har läst i år får jag nog säga att Egenmäktigt förfarande och En världsomsegling under havet var de bästa. Neuromancers skitiga känsla uppskattade jag också. Gemensam nämnare för dessa tre? Språket. Haha, jag är en sucker för saker som är genomtänkta och välformulerade och alla dessa tre har verkligen sin egen tonalitet.

Tusen nålar. Så känns Lena Anderssons språk i Egenmäktigt förfarande tycker jag. Det är som att en hand tar tag om ens inre och vrider till på ett sätt som gör ont, är milt ångestframkallande och också lite kittlande. Ett tryck som det tog ett tag att lossa sig från när jag läst färdigt - och då var jag egentligen inte särskilt hänryckt av historien i sig?

Jules Vernes En världsomsegling under havet är svulstigt och målande och bara den första meningens konstruktion gör mig lycklig. Fler saker borde gå till hävderna!

Medan William Gibsons Neuromancer i gengäld då är rapp, trasig och mest full av droger, svett och stål. En känsla som säkerligen mest förstärks av att jag har Cyberpunks 2077 dundundun-slinga i bakhuvudet medan jag läste den. Men jag tycker att spelet har fångat snacket på ett bra sätt, det är en särskilt satsmelodi och tempo i språkbruket som jag (som gjort det här i fel ordning och spelat först och läst boken sedan) känner igen och uppskattar.

Nåja, nog med nörderi på den punkten. Insåg nu att ni kanske inte vet att jag en gång i tiden läst svenska språklig inriktning som utbildning på universitetet? Jag var vilse efter gymnasiet och visste inte vad jag skulle göra - så det läste jag i ett år där vi bland annat fick lära oss om svensk grammatisk från tolvhundratalet till idag. Klarade absolut inte den tentan eller läste klart alla poängen men jag fick en vän för livet, blev duktig på att läsa gamla texter och fick namnet på min favoritordklass: particip. Är lite ledsen över att ingen någonsin kommer att fråga mig om detta eftersom den om någon förgyller det svenska språket men vi skulle trots allt sätta stopp för nörderiet för idag.

Vad har du läst i år som du gillade extra mycket?

11 December: Önskningar 2025

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den elfte december!

Sardellen: Om du fick önska tre saker av nästa år, vad skulle det då vara?

Mitt svar: Okej, om vi ska tänka bortom de klassiska “få vara frisk” och “ha en frisk och glad familj” och “fred på jorden” så kommer här tre saker som jag hoppas infrias under nästa år.

Fortsätta träningsresan

Jag vill bli starkare och bli mer uthållig och det kommer väl egentligen mest bli att nöta på som jag gjort hitintills. Kanske börjar jag byta ut simningen mot ett eller två ridpass i månaden? Har också börjat leka med tanken på att springa lite för att få upp flåset. Kanske? Kanske inte. Eller så börjar jag bara cykla till jobbet i stället? Noll styrsel men mycket träningsvilja finns här som du hör.

Mer massage

Min kropp hade absolut tackat mig och mått bättre av mer massage så det hoppas jag ska infrias…

Bygga vidare på bolaget

Jag vill tuffa på och bygga vidare på Bossverket! Det finns spännande äventyr som väntar under nästa år som jag ser fram emot att upptäcka och uppleva.

Vad hoppas du ska hända nästa år?

9 December: Oroligheternas mästrande

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den nionde december!

Sardellen: Kan du komma ihåg något du har oroade dig för mycket tidigare, men som nu har ordnat sig?

Mitt svar: Vad har jag inte oroat mig för tidigare, haha? Jag har alltid varit en orolig en, säkerligen en kombination av både gener, uppväxt och personliga läggning vilket i sin tur bidrog till att jag blev en bra projektledare eftersom jag hade lätt för att tänka på alla kommande projektsteg och kunna konstruera både riskplaner och plan B, C, och D om den ursprungliga planen behöver ändras. Baksidan av myntet är absolut oro och ångest i andra olika lägen om än inte i sådan utsträckning att det förhindrat mig från att leva normalt förutom i de perioder i livet när jag varit sjuk i depression. Skönt nog är det historia nu och oron har till största del gett plats för lugn och ro.

Att träna mentalt, gå i terapi och få olika verktyg att använda men också att bli lite äldre och lite klokare tänker jag har varit bra grejer som bidragit till det här skönare läget jag .

För vad har ordnat sig? Allt! För allt gör ju det. Det är också vad jag påminner mig om de gånger som oron slår till numera även om mästrande inte alls behövs i samma utsträckning längre. De gånger jag behöver extra stöd i det ber jag om det från mina nära och kära som är mästerliga på att göra det. Summa summarum, livet har blivit bra och allt har fallit på plats på de finaste av sätt - bara det är orosminskande i sig tycker jag.

Hur ser din relation till oro ut?

8 december: Smärre justeringar

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den åttonde december!

Sardellen: Har du försökt ändra på någonting med dig själv i år? Om ja, vadå? Om nej, varför inte?

Mitt svar: Ja och nej. Det jag är nöjd med hos mig själv och i livet njuter jag av som det är, det får vara precis som det är. Jag kan nog inte tillskrivas att vara känd för att ändra på saker “bara för att” utan det händer när det behövs. Samtidigt gillar jag att lära mig nya saker och att utvecklas så på det viset blåser förändringens vindar ständigt. Eller nja, förändringens bris kanske är en bättre beskrivning för det sker ganska stillsamt. Förändringens lugna bris? Ah well, ni ska vi inte förlora oss i semantiska utsvävningar. Låt oss konstatera att smärre justeringar alltid kan göras och att jag har hittat saker att tweeka på även i år.

Att börja gymma på egen hand i stället för att hänga hos den bästa sjukgymnasten jag vet (vars träningslokal syns här) var en rolig milstolpe att bocka av. Har verkligen ökat all belastning ett steg i taget och långsamt, långsamt trappat upp det.

Den största ändringen är att jag börjat träna under året. Tyvärr har jag i skrivande stund haft en liten träningspaus eftersom jag varit ständigt småförkyld de senaste veckorna men varje dag stämmer jag av: nu? Nu? Och inom kort tänker jag att svaret kommer att bli ja och så kör jag på igen.

Men jag är oavsett vilket nöjd med träningsutvecklingen som jag har gjort under året! Jag började ju med sjukgymnastik en gång i veckan i januari och nu ligger rutinen på två gympass i veckan och ett simpass i veckan och min utmaning är att jag inte får träna så hårt att jag blir för påverkad av det efteråt.

Har en bra bit kvar att gå styrkemässigt men med tanke på förutsättningarna (främst i form av den ständiga sömnbristen) är jag nöjd med var jag befinner mig. Viktigast för min del är att bli starkare och mer uthållig så att jag kan leva så aktivt som möjligt. Kommer ihåg för ett år sedan, lite drygt, när jag testade att cykla in till jobbet och höll på att svimma av ansträngningen, fick pausa på vägen och var helt slutkörd efteråt. Nu i somras var det dags att cykla igen och jag trodde på förhand att det skulle bli minst lika jobbigt som då. Istället så gick det hur smidigt och lätt som helst vilket blev en väldigt behaglig överraskning. Ser fram emot fler sådana framöver!

Det gör ju underverk för humöret att träna tycker jag. Kanske också för att jag lyssnar på klubbmusik från tidigare 2000-talet när jag kör på, haha.

Har du försökt ändra något med dig själv i år?