7 December: Fin sak att göra för andra

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den sjunde december.

Fråga: Berätta om en fin sak du gjorde / försökte göra för någon annan i år!

Mitt svar: Den här frågan tyckte jag var svår! Jag jobbar med att hjälpa människor och gör vad jag kan de flesta dagar för rå om så många som möjligt. Vem är jag att avgöra om det blir, är eller var fint gjort? Nä, det här funkar inte. Jag är en av de mest icke ödmjuka personerna jag känner men här hittade vi tydligen gränsen för vad jag själv tyckte var FÖR självförhärligande, hahaha. Vi styr om!

Haha, alltid lika kul att upptäcka nya saker om sig själv va?

Vad är det finaste du kan göra för någon annan som chef?

Det kan jag däremot svara på…

Som chef, det finaste du kan göra för någon annan är att verkställa en bra arbetsmiljö med ditt ledarskap

En fin handling som innefattar många olika beståndsdelar och moment men ja, detta är det finaste du kan göra för någon annan som ledare. Bra ledarskap räddar liv!

Har du gjort något fint för någon annan i år?

6 December: Leva efter mina värderingar

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den sjätte december!

Att veta sina värderingar är ett viktigt moment när det kommer till självledarskap! Det blir så mycket lättare att navigera i livet när du har gjort det grundarbetet som ledare.

Sardellen: Har du levt efter dina värderingar i år? Om ja, när/hur då? Berätta. Om nej, hur inte, varför inte. Litet som stort! Flummig fråga jag vet, tolka fritt. 

Mitt svar: Överlag skulle jag säga att jag har gjort det. Dels för att jag har hyfsat bra självkännedom. Dels för att jag har jobbat så mycket med dem genom åren. Jag vet vilka de är, hur jag påverkas av dem och har ett (vad jag vet) bra varningssystem för när jag rör mig nära deras gränser. Det svåraste, tycker jag, är när en situation gör så att två eller fler värderingar ställs mot varandra och där ett beslut måste fattas fastän det inte känns helt bra. Samtidigt, vill jag tillägga, är det inte alltid dåligt att gå emot sina värderingar. Det beror på situationen, hur du gör det, varför och ibland är det direkt nödvändigt att stå ut i det skavet eftersom det är priset för beslutet du fattar.

Ett exempel på när jag inte gjort det fullt ut, som är litet men för mig betydande, är att jag bytte vårdcentral när jag fick ett otroligt bemötande och framförallt vård för något min tidigare vårdcentral inte ens hade möjlighet till att boka in ett besök för. Problemet med det? Det är min nya vårdcentral har en affärsmodell som urholkar välfärden, vilket på sikt gör det sämre för fler, vilket går emot hur jag vill leva. Detta är ett priviligierat dilemma där jag prioriterade min välfärd före andras och det svider lite grand. Vet inte vad jag vill ha sagt med detta exempel? Kanske att inte jag heller är perfekt och göra alla rätt? Är uppenbart egoistisk när jag det bedömer att det behövs och rättfärdigar det för mig själv? Kanske att värderingar trots allt genomsyrar allt i våra liv och det i både stora som små saker? Jag vet inte riktigt.

Det jag däremot vet är att värderingarna är ständigt med oss och det som fascinerar mig i arbetslivet är hur många som lämnar arbetsgivare för att det vi gör på jobbet inte överensstämmer med våra värderingar samtidigt som arbetsgivare och chefer glatt stoltserar med värdeord och snygg retorik på sociala medier. Det finns stora glapp mellan många formella och informella organisationer som fler ledare behöver bli uppmärksamma om och fler ledningsgrupper behöver hantera. För det börjar uppifrån och organisationsstrukturen (som ändå den formella organisationen illustrerar) går före organisationskulturen (som syns tydligast i den informella organisationen).

Men ja, utöver mitt dilemma ovan så upplever jag att jag har gjort ett bra jobb med och utifrån mina värderingar under året. Sedan är det klart att man har bättre och sämre dagar. Det finns alltid saker en kan göra annorlunda och bättre men jag aktar mig för att reflektera för mycket över det i vardagen för då hade jag kunnat driva mig själv till vansinne rätt så snabbt.

Hur förhåller du dig till dina värderingar?

2 december: Viktiga detaljer hemma

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för andra december!

Sardellen: Berätta om något i ditt hem som du tycker särskilt mycket om och som du absolut inte vill ändra.

Som kanske noterades redan igår gillar vi masker och har dem lite överallt. Denna fick jag av mamma när vi såg Fantomen på Operan i Göteborg och så har jag stuckit ned kvisten med blomman jag hade i håret på vårt bröllop i den för att rädda från nyfikna små barnhänder, haha.

Mitt svar: Våra masker och alla olika små föremål som betyder något som går att hitta lite överallt i vårt hem! Jag och min man har väldigt olika ståndpunkter när det kommer till inredning, så pass att det blivit ett skämt att "kan vi tycka olika gör vi det" och sedan så vrider och vänder vi på det, diskuterar och argumenterar tills vi hittar en kompromiss båda gillar. En process som ofta tar väldigt mycket tid, ibland år, kan vara rätt frustrerande men i gengäld blir både snygg, bra och trivsam i slutändan. Men gemensamt har vi vår uppskattning för konstnärliga uttryck och vår nostalgi och den går att hitta lite överallt där vi bor, det gillar jag eftersom det gör vårt hem vårt.

Har du något hemma hos dig du absolut inte vill ändra?

1 december: Inredningens betydelse

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för första december!

Sardellen: Under året har man i vanlig ordning kunnat läsa på kultursidorna att vissa folk stör sig på folk som håller på med inredning. Var befinner du dig i den pendelrörelsen just nu? Är inredning viktigt för själen eller bara ytlig konsumtion? Kanske är det båda, hur motiverar du att hålla på respektive att inte hålla på?

Jag gillar när inredning får vara kreativt, personligt och ha karaktär. På det här lilla skåpet som jag målat: en av våra favoritmasker, en vacker turmalin, en nipperask, en glaskatt jag fått som barn och så en gullranka i en av mässingskruka.

Mitt svar: Såhär, jag tror faktiskt att inredning på många sätt speglar oss. Vad vi tycker är viktigt eller intressant. Vad vi inte bryr oss om. Hur vi mår. Är det avskalat eller välfyllt. Hur personligt vi inreder. För egen del tycker jag inredning är roligt. Det finns en utmaning i att optimera de praktiska behoven snyggt som är kittlande. Samtidigt har jag svårt för konsumtionshetsen och massproducerandet. Jag tycker inte heller det är så viktigt att jag orkar prioritera det i vardagen utan det är när energi finns över eller någon särskild anda av inspiration eller att man har ruttnat på något som stört en som inredningspyssel görs.

Med det sagt så tänker jag att inredning, som med allt annat, blir vad du gör det till och att det som alla hobbies kan vara till nytta och glädje så länge den utförs på ett konstruktivt sätt och att det dessutom finns utrymme för personlig utveckling i den om man tillåter det. I inredningen kan vi utmana oss, testa våra kommunikationsfärdigheter och träna oss i att gå vår egen väg istället för att göra saker "som man borde" eller "bara för att alla andra gör si eller så". Och på jobbet tycker jag absolut inte en ska underskatta inredningen betydelse för det är definitivt något som påverkar vår fysiska och psykiska arbetsmiljö!

Hur går dina tankar kring detta?

Prestera oavsett humör

En förmåga det sällan pratas om när det gäller ledarskap är att kunna prestera oavsett humör på ett rimligt sätt. För det blir lätt polariserat idag till att vi antingen biter ihop och kör slut på oss eller bara ska ta det lugnt och inte uppleva något motstånd alls.

Åh nej, jag säger inte att du som ledare måste vara den som är all in regnbågar och solsken jämt. Vi är människor, inte robotar och det är okej att visa både känslor och sårbarhet som ledare precis som det är okej att även chefer är ojämna i sina prestationer. Men vi behöver kunna prestera oavsett humör eftersom ingen av oss dör av lite motstånd, kärvhet och att behöva ta i i rimliga mängder.

Och ja, jag inkluderar mig själv för det här gäller mig med idag på grund av är trött och skör efter tuff natt och känner mig så off efter ett drygt besked här på morgonen. Tyvärr höll detta motiga i sig större delen av dagen på olika sätt och i olika saker. Alltifrån trista nyheter till att jag råkade tappa sonens livs första ljuslykta i golvet så den gick i kras. Min strategi för att hantera det? Djupa andetag, skaka av mig det och bara gå vidare med dagen. Allt löser. Allt blir bra. Och fokusera på det som funkar och är bra oavsett hur stort eller hur litet det är, typ:

• Hur spännande det är att få upptäcka världen genom någon annans ögon, det är det coolaste jag är med om någonsin tror jag

• Fin feedback från både nya och etablerade bekantskaper om jobbet jag gör som just idag värmde extra, extra mycket

• Att få lyssna in någon annans problem och bidra till att lösa det

• Kunna förmedla jobb åt en företagskollega - lika tillfredsställande varje gång

• Fixat julklappar

Det trista med att vara i en ledande roll är att ingen annan kan göra jobbet åt dig. Samtidigt är det bra! Då kan en använda det till att ta sig i kragen och få gjort det viktigaste ändå. Jag vet inte hur du funkar men för mig kan det absolut bli en upplyftande effekt när presterandet får går före humöret och så fick det bli den här regniga måndagen i november där det enda rätta blev att sätta upp håret, kavla upp ärmarna och köra på ett steg i taget. Om inte du leder dig själv, vem gör det då?