Reseberoende med hemlängtan

Jag fick frågan i helgen om jag inte kunde skriva någonting om det här med att vara en högkänslig reseberoende (som i att både behöva och vilja resa en del i jobbet) men samtidigt också ha hemlängtan. Hur går det ihop? Och hur balanserar en sitt sug efter att resa och se nya platser samtidigt som en längtar hem till hemmets trygga vrå där familjen är? Ja, jag kan nog inte ge några råd här som är sådär allmängiltiga och funkar för alla, om ens några råd alls. Men här kommer några av mina tankar kring att vara en reseberoende med hemlängtan.

Jag har nog alltid varit väldigt rotlös och ofta kallar jag platsen jag är på för "hem". Gör ofta det fortfarande i rena farten men kan ändå känna mig (än) mer kluven med mycket mer hemlängtan idag.

Reseberoende med hemlängtan

Själv hör jag till skaran av människor som dels behöver resa i mitt jobb - eftersom jag kan bli anlitad över hela landet - och jag älskar det. Jag är en rastlös person som lätt blir rastlös och understimulerad av att vara för mycket på en plats. Vårt hem är undantaget som bekräftar det. När jag var yngre flyttade jag typ vartannat år men när jag hittade lägenheten i Lund och verkligen bodde in mig där blev det en annan sak och än mer nu när vi bor i vårt lilla drömhus. För nu är jag så hemmakär! Älskar att hänga här och har inte känt mig rastlös en sekund trots månader av arbete hemifrån.

Men det förtar såklart varken mitt behov av att resa runt eller det faktum att jag älskar att göra det. Jag är oftast extremt avslappnad och den där känslan av frihet och att vara på väg... Mhm, den är så fin! Och numera så krockar dessa två ytterligheter med varandra just för att jag saknar hemma, M och katterna, så mycket samtidigt som jag är så glad över att vara på resande fot. Bäst vore det såklart om de kunde följa med jämt men det går ju tyvärr sällan.

Så hur har jag löst det då? Well, just nu inte på något särskilt vis alls mer än att jag försöker att acceptera att jag känner båda känslorna samtidigt. Båda kan få plats i bröstkorgen och ingen av dem säger egentligen någonting om varandra. Utom möjligtvis att jag är lyckligt lottad som får ha i-landsproblem som detta!

Och mer än så vet jag nog inte vad jag ska säga. Som vanligt är livet sällan svartvitt och få fantastiska saker kommer helt utan nackdelar. Hur gör ni andra som reser mycket i jobbet? Hur balanserar ni det med familjelivet på hemmaplan? Har ni några tips och tankar att dela med er av?

"Ät glass och böla en stund" Om mina stressventiler...

Jag skrev ju häromveckan superkort om mina stressventiler när jag insåg att det faktiskt förtjänar ett alldeles eget blogginlägg eftersom de har varit så viktiga för mig under våren. I mitt huvud så ser jag min egen stressnivå som en uppdämd damm och det är när den är full, på gränsen till överfull, som jag märker att jag inte mår bra. Jag får kort stubin, tappar humöret, får svårt att minnas saker, koncentrera mig och är allmänt ocharmig och har svårt att kommunicera på ett vettigt sätt. Alla bekymmer som dyker upp känns fruktansvärt tunga och minsta lilla motstånd kan få mig att vilja svärgråta på ett sätt jag vanligtvis inte brukar reagera på.

Och ja, detta är ju intet sätt unikt för mig utan tvärtom en högst mänsklig reaktion. Bland annat eftersom vår hjärna bland annat stänger ner vår förmåga att känna empati när vi har stresspåslag i kroppen. Med andra ord vill jag egentligen ha en så låg nivå i dammen som möjligt och i alla fall en marginal upp till kanten så att saker som händer kan få höja vattennivån med sina olika mängder utan att det blir världens översvämning.

Den här lilla donnan är också ett chill pill för mig (trots att hon ser sjukt stissig ut i ögonen här, haha). Det går inte riktigt att känna sig stressad med ett luddigt och gulligt djur i famnen.

Mina stressventiler

Så för att justera vattennivån behöver jag mina stressventiler. De är flera och de är små men alla lika nödvändiga på sina olika sätt:

Prata av sig

Jag tror inte att det är någon större surprise att jag är en pratare. Skriva i all ära, att skriva här är en otroligt viktig ventil i min vardag, men till och med det ser jag som ett samtal. Jag mår bra av att blogga för att prata med er här hjälper mig att stanna upp och tänka efter. Men lika viktigt är det för mig att prata med M, prata med familjen, prata med kompisar och givetvis inte i monologform då men ja, ni fattar förhoppningsvis vad jag menar. Prata, prata, prata. Om det som känns eller bara att få fokusera på någon annan och hur de har det kan göra underverk för mina stressnivåer.

Rörelse

Även om jag inte kan träna-träna så tycker jag att rörelse i lagom dos hjälper. Mår mycket bättre när jag får lite av den i vardagen och det är därför jag är så pepp på cyklandet. Den lilla pulshöjningen blir så mycket lättare att få till nu i och med att jag inte kan springa precis som att stretxha igenom kroppen kan bli lugnande och ge mig en paus.

"Ät glass och böla en stund"

Det var en dag häromveckan när jag skrev till Alex och var helt gråtfärdig för att tekniken strulade för mig och jag fick det underbara svaret "ät glass och böla en stund". Hahaha. Älskar detta även om jag inte är särskilt förtjust i glass och sällan äter och bölar samtidigt. Men att äta något gott och att böla var för sig - det gör jag däremot rätt så ofta. Att gråta är knappt ens något val eftersom mina tårkanaler tenderar att flöda över så snart det blir för mycket känslor för den här HSP:aren. Men det är också en grymt viktig pysventil för mig och nivån i dammen sjunker alltid efter att jag har bölat av mig.

Stora fyrbenta djur är såklart också grymt stressreducerande, finns inget så rofyllt som att komma ut till stallet!

Meditationen

Även om jag inte hinner meditera en timme om dagen så kan bara några minuters meditation bidra med mycket. Under våren har jag testat på på mediyoga och chakrameditation och det har gjort så stor nytta. Både som stressventil men också för att hålla koll på hur jag mår nu när arbetsbelastningen varit så stor. Djupandning for the win!

Städa

Alltså, det känns ju som kvinnofällan 1950 att skriva detta. Men att städa och ha det städat hjälper mig mycket när jag känner mig stressad. Med ordning och reda omkring mig blir det dels lättare att fokusera och men det känns ofta väldigt terapeutiskt medan en gör det.

Hjärndöda eller hjärnstimulerande aktiviteter

Ibland så är tv-spel, serietittande, ogräsrensning eller att måla i målarbok en fantastisk pysventil eftersom man gör något som inte kräver någon som helst hjärnkapacitet. Andra dagar löser jag Soduko eller korsord just för att jag behöver stimulera hjärnan fast med något annat än jobb och kan då varva ner eftersom jag blir trött i skallen av sådan hjärngympa. Två sidor av samma mynt som passar olika bra olika dagar alltså!

Och ja, detta är väl mina främsta stressventiler som hjälper mig att hålla balansen och stressnivån i schack. Inte för att jag lyckas jämt (the downside of being human) men det hjälper mycket i vardagen! Har du några tips och trix att dela med dig av? Gör gärna det, vore kul att höra!

Semesterlistan 2020

Sommarlista, semesterlista. Kärt barn har många namn men självklart ska det bli en blogglista inför det som komma skall: sommaren. Har lånat frågorna från Elsa så här är semesterlistan 2020!

Och jag ser så fram emot alla cykelturer i sommar! Häromdagen cyklade vi längre än någonsin förut och det kändes så bra så detta kommer definitivt vara en av mina motionsformer framöver.

Semesterlistan 2020

Vad ska du göra på din semester?

Först ska jag avsluta den sista delkursen i mina studier så att jag, förhoppningsvis, kan inleda höstterminen med mitt examensbevis i handen. Sedan är den enda planen att slappa i kubik och göra roliga saker. Jag är ännu inte säker på vad dessa roliga saker kommer att bestå av men jag hoppas att det blir en skön blandning av kompishäng, träning och naturupplevelser.

Eftersom det är första gången i mitt liv som jag är ledig så här länge så känner jag mig faktiskt både megapepp och pirrig på samma gång inför detta. Men jag fick tipset av en psykolog att jag inte ska fokusera på hur jag vill må utan i stället ska tänka på vad jag ska göra. Det har jag tagit med mig och därav har jag mina två fokusområden: slappa och göra roliga grejer.

Ska du åka någonstans?

Kanske? Kanske inte? Trots min rastlösa själ och det faktum att jag inte har åkt någonstans sedan vår vecka i Åre (precis innan pandemin bröt ut på allvar) så har jag inget större resesug. Förmodligen för att jag har jobbat och pluggat så mycket de senaste månaderna att jag vill kunna njuta av att bara hänga här hemma. Men det är inte omöjligt att vi smiter i väg på någon mindre roadtrip eller vandringstur.

Hur länge ska du vara ledig?

Åtta. Hela. Veckor. Det är helt sjukt länge. Och jag kommer undvika sociala medier allt jag kan under denna tid dessutom. Fatta hur mycket tid det är? Mhm, det ska bli så skönt.

Vad vill du verkligen hinna med?

Att strunta i att vara sådär präktigt vuxen och behöva tänka morgondagen. Och det oavsett om det gäller en festkväll eller bara sitta uppe och spela tv-spel hela natten bara för att jag kan. Eftersom jag har jobbat och pluggat så mycket i så många år har jag alltid varit rätt så ordentlig av mig så nu är det allt dags att ha några riktigt goa stunder av praktisk ansvarslöshet.

Sedan längtar jag som vanligt efter ett äventyr eller två men de är jag ju så bra på att hitta i det lilla att det knappast lär vara något bekymmer.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?

Jag hoppas och tror att jag kommer att skapa en bra balans mellan aktiviteter och vila, tristess och roligheter. Och jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna slappna av fullt ut och njuta av stillhet inombords.

Vad ser du mest fram emot?

Att få umgås med kompisar. Såklart har vi varit lite sociala under våren men det har varit mest plugg och jobb och det finns många underbara människor som jag saknar att hänga med.

Tänker dessutom frossa allt jag kan i frukt och bär den här sommaren. Alltifrån våra små smultron i blomlådorna till det som erbjuds av trädgården och vårt närområde.

Vad kan gå fel?

Hmm, det skulle kanske vara vädret? Om det regnar och är kallt och trist i åtta veckor? Men ja, då får det ju bli så då.

Vem kommer du vara mest med?

Mackan! Men det är såklart en lågoddsare, hehe. Näst på tur är väl katterna. Eller ja, TicTac i alla fall. Den andra vill mest vara utomhus i sin kattvoljär.

Vad kommer du lägga mest pengar på?

Mat och massage! Som tur var för mig kommer inte min massör att ta ledigt i sommar och eftersom hon hjälper mig och mina onda armar så sjukt mycket är det guld värt.

Vad kommer du köpa inför semestern?

Förmodligen ingenting men jag är lite nyfiken på att bli med en SUP. Kanske blir det en sådan? Kanske inte. Sommarkortet har jag numera i min ägo i alla fall!

Kommer du använda det?

Asbolut, annars skulle jag inte köpa det.

Kommer du bli brun?

Me hope so! Det var plågsamt att vara inomhus och jobba hela förra veckan när värmeböljan rådde och jag hoppas innerligt på fler varma, soliga dagar så att jag kan få ligga ute i trädgården och njuta ordentligt.

En av de bästa sakerna med att bo i hur är verkligen att bara kunna gå ut och lägga sig på gräsmattan.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?

Gör prick vad du känner för och behöver i stunden. Räkna inte dagarna och framförallt - känn ingen press över att du måste vara si eller så utvilad när hösten kommer.

Vad kommer du äta?

Lot's and lot's of food. Och känner jag mig själv så kommer det bli en del experimenterande i köket eftersom jag så lätt blir rastlös när jag är ledig. Förra året när jag var ledig och M jobbade kom han hem till en serverad tre-rätters-middag i princip varje kväll, haha.

Vad kommer du dricka?

Det gamla vanliga: vatten, läsk, flädersaft, mjölk, bubbel, cider och kanske också ett gäng drinkar av olika slag.

Vad kommer göra den här semestern extra bra?

Att den är extra lång. Jag tror att jag kommer att behöva det efter allt som hänt de senaste året. Sedan så är min förhoppning också att jag ska kunna röra på mig lite extra i sommar. Inga krav och ingen press på någon särskild träning men förhoppningsvis mycket rörelseglädje!

Vad kommer du ha på dig?

Helst bara badkläder och solskyddsfaktor men annars blir det säkerligen bara mjuka och mysiga klädesplagg.

Hur kommer du att göra dig illa?

Har ju alltid mängder med blåmärken på kroppen pga min massage och min klumpighet. Varför bryta en vinnande trend? Hähä.

Det lär nog även bli en hel del hängande vid vår lilla sjö med. M är sugen på att bli med kajak och jag på att skaffa en SUP. Det känns ändå som att en sådan kan vara potentiellt relativt lättpaddlad för mina armar och i värsta fall tänker jag att vi bara sätter ett snöre efter M's kajak så får han dra fram mig, hehehe.

Vad oroar du dig för?

Om jag skulle oroa mig för något så är det att jag inte skulle lyckas med att få så mycket återhämtning som jag vet att jag behöver nu. Att jag inte ska hitta tillbaka till vilopulsen trots den långa ledigheten. Men det är återigen här som psykologens råd var så värdefullt om att jag inte ska fokusera så mycket på hur jag mår utan snarare vad jag gör. Gör jag saker som jag mår bra av så räcker det långt!

Vad kommer bli extra speciellt i år?

Att jag kommer att bli helt klar med min utbildning och därmed ha uppnått ett av mina största livsmål so far. Jag kan redan känna smaken av den mäktiga känslan av att klarat detta efter elva års hårt arbete. Från början var min ambition att vara 30 och ha tio års arbetslivserfarenhet och dubbla kandidater. Det visade sig att jag skulle bli 35 och ha dubbla kandidatexamens, femton års arbetslivserfarenhet samt ha startat upp mitt egna företag som har klarat sig bra igenom de första tre uppstartsåren där två av tre går i konkurs. Fy fan vad jag är stolt över detta. Jag tänker inte hymla med det.

Jag är så, så stolt över både min prestation och resan jag har gjort för att nå hit där jag är idag. Både karriärmässigt, som ledare och som människa. Jag är långtifrån fullkomlig eller fullärd men jag har byggt mig en fantastiskt trygg grund att stå på och jag är så glad för det oavsett vad som händer i framtiden.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?

Förhoppningsvis med värme, kärlek och glädje i form av en paus där jag fick landa, andas och samla ny kraft. Som jag hoppas att det blir så också!

Vill du förresten läsa om mina tankar inför tidigare semestrar? Då hittar då dem här: 2019 och 2018. 2017 var mitt första år som företagare och då hade jag ingen semester. Rätt bra utveckling för mig sedan dess va? Vad säger du om dina semesterplaner: ska du göra något särskilt i år? Blir det hemester eller några andra roliga äventyr?

7,5 poäng kvar...

Idag fick jag ett verkligt glädjande besked. Sådär glädjande att jag, så snart jag faktiskt har fattat det, kommer att börja storgråta. Min uppsats är godkänd!!! Helt fantastiskt underbart och nu, nu är mållinjen nära. Det är bara 7,5 poäng kvar sedan har jag min examen.

Det är elva år sedan jag började den här utbildningen. Elva år. Egentligen är ju utbildningen på sex år men jag behövde tyvärr pausa mitt i på grund av att jag blev sjuk. Så jag var alltså 24 bast när jag på började detta. Så liten, vetgirig och hungrig på kunskap. Ville lära mig allt, allt, allt. Och ja, det vill jag såklart fortfarande, haha!

Typ såhär glad är jag även om jag inte riktigt kan greppa det. Känns så overkligt och underbart att aldrig någonsin mer behöva läsa min egen uppsats, hahaha.

7,5 poäng kvar

Men nu, nu är segervittringen total. Jag har en delkurs kvar som består av en statistiktenta och en analysuppgift och båda är påbörjade. Kör ju utbildning hela veckan så kommer inte att kunna plugga de kommande dagarna men nästa vecka och de första semesterveckorna blir det fullt fokus på att få klart dem. Sedan får vi se om det betyget trillar in nu eller i augusti - I don't care för nu är det inte långt kvar. Jag ser mållinjen och jag tänker korsa den stabilt, stadigt och med världens största leende. Hur går det för er andra som jag vet hänger här och pluggar? Någon mer av er som pluggar här som har segervittring?

Min nya stjärnkompis!

Hallå! Hur står det till? Här är det bra. Jag har precis varit ute med min nya stjärnkompis på tur och jag kan knappt förstå att jag numera har en alldeles egen cykel. Det var en väldigt försenad födelsedagspresent som anlände förra veckan men det gör ingenting för hon heter Nova och är alldeles underbar.

Visst är hon vacker och då pratar jag såklart om cykeln. Är så nöjd att vi hittade en modell som är lite mindre i storleken eftersom jag är så sablarns kort i rocken.

Min nya stjärnkompis

Jag har alltså inte haft en egen cykel sedan jag var tonåring och inte cyklat alls på tio år. Så det är lite vingligt och lite shaky. Jag orkar inte heller hoja så långt i och med att jag har noll och ingen kondis eller styrka i kroppen på grund att den resterande biten av min utmattning. Men här tänker jag att Nova kommer att kunna hjälpa mig på vägen! För det är ju trots allt en skonsam motionsform att cykla och min ambition är att använda mig av den för att börja bygga upp både flås och muskler igen. Men på en lugnt, långsamt och hållbart sätt då förstås.

Vi har fem kilometer till byn där allting (inklusive tåget) finns och drömmen är såklart att kunna ta cykeln dit och hem igen utan att svimma av trötthet efteråt. På sikt kanske till och med kunna cykla dit och träna och sedan hem igen, eller cykla till stallet, rida och sedan hem igen. Shit vilken vardagslyx det vore! Vi bestämde oss tidigt när vi flyttade hit ut på landet att vi bara vill ha en bil och det funkar alldeles utmärkt med tanke på att vi har en relativt okej lokaltrafik här ute. Men den slutar ändå att gå vid sju på kvällen och går såklart inte jätteofta och då är det gött att ha cykeln som alternativ.

Och namnet Nova kommer från att märket på cykeln heter det och att jag tyckte det passar fint ihop med vår bil som heter Vega (som är en stjärna). Annars är det en tradition i vår familj att fordon får heta samma namn som någon har namnsdag den dagen man får hem den nya kompisen.

Ett tramptag i taget

Så de senaste dagarna har vi börjat med små cykelutflykter om kvällarna och det är så orimligt mysigt. Igår lyckades jag dessutom med mitt första delmål! Att cykla till byagränsen och tillbaka, hehe. Är 3,5 kilometer enkel väg och jag var så trött men glad efteråt. Det är en sån frihetskänsla att cykla. Så detta är helt klart en av de bättre presenterna jag någonsin har fått och jag ser så fram emot att få upptäcka mer av Höör i sommar. Kunna bli starkare och cykla både längre och mer. Ett tramptag i taget.

Vem vet, en dag kanske jag till och med blir bra på det? Så är du ute och kör i krokarna och vinkar på mig när jag susar förbi, ta inte illa upp om jag inte lyckas vinka tillbaka. Jag är fortfarande inte helt stabil med att släppa styret och cykla samtidigt, haha.

Är du en cyklare eller inte? Jag har aldrig sett mig som en cyklist. Inte minst för att jag är så dålig på att cykla, och med undantag av en kort period med en för stor lånecykel, och att jag aldrig har haft någon. Men nu så, nu händer det! Nu ska här tränas och också kollas upp cykelhjälm. Tar gärna emot tips om du har några!