Att sänka tempot och jobba långsammare

Läsarfrågan:

Hej! Mitt största mål just nu är att lära mig, eller acceptera, att allt inte blir klart så snabbt som jag vill. Har du några tips om det?

Svar:

Hej! Din fråga kom efter att jag berört ämnet om att sänka tempot och jobba långsammare på Stories. Skrev nämligen där att mitt gamla jag hade nästan hade som sport att göra så många saker som möjligt och dessutom så snabbt som möjligt. Men idag så lever och arbetar jag väldigt annorlunda, till och med i den superintensiva perioden som jag befinner mig i nu. Det innebär inte att jag alltid är en lugn och harmonisk liten filbunke, hähä. Men jag mår överlag bättre även om det ibland är grymt jobbigt att sänka tempot och jobba långsammare.

Läs mer: Så blir du mer umbärlig som chef

För min del har det inte bara varit nödvändigt att sänka tempot och jobba långsammare, det har också gett mig mer livskvalitet. Bild: Free-Photos från Pixabay 

Varför känns det bråttom?

Ett första steg som jag tror är viktigt är att granska sig lite i sömmarna. Varför känns det som att du har så bråttom? Vad är det som ligger bakom? Är det prestationsångest? Viljan att åstadkomma saker? En mer allmän känsla av att inte räcka till eller duga? Bluffsyndrom? Normer eller krav inifrån eller utifrån? Eller något annat?

För min del är det definitivt prestationsångest, min rastlöshet och en känsla av alltid behöva prestera mer som är mina främsta hjärnspöken. Men det varierar såklart för alla och jag tänker att alla olika anledningar och personer har sina olika angreppssätt. Men genom att veta vilka dina olika anledningar är desto lättare kan det bli att ifrågasätta sig själv när du märker att tankarna börjar rusa i väg med en.

Utgå från dig själv

Jag har alltid blivit idiotförklarad för att jag har jobbat, pluggat och arbetat ideellt samtidigt. Och ja, jag har varit rejält utmattad men i mitt fall berodde det inte på att jag gjorde olika saker. Jag blev sjuk i och av en period när jag inte gjorde något annat än att jobba dagarna och veckorna i ända. Ett steg i min rehabilitering blev att inse att jag inte trivs med att "bara" jobba heltid, jag är för rastlös för det och det är så jag är funtad. För en annan är heltidsarbete lagom - för en tredje är det för mycket och jag tycker det är viktigt att betona att det inte finns några rätt eller fel med detta.

Det viktigaste är att du utgår från dig själv och vad du mår bra av och trivs med i den mån du kan. Sedan är det långtifrån alla som har möjlighet att välja hur mycket eller hur lite en kan arbeta, men har du det- använd dig av det.

Vad för liv vill och orkar du leva?

Och det leder oss in på nästa frågeställning: vad för liv vill och orkar du leva? Vad är rimligt att du förväntar av dig själv? Inte nog med att vi alla har olika förutsättningar generellt - vi har dessutom olika förutsättningar olika tider i livet. I tiden jag befinner mig nu med väldigt höga krav på leverans på flera olika fronter samtidigt kan jag inte prestera max överallt. Då blir det sociala umgänget minimalt. Det är inte superstädat hemma och ogräset har definitivt övertaget på sina ställen i trädgården. Och det får vara okej så. Det måste vara det

Att sänka tempot och jobba långsammare

Jag tänker att den här texten i sig inte är något facit på hur du kan sänka tempot och jobba långsammare. Men det jag har märkt hjälper mig att sänka tempot och jobba långsammare är bland annat att:

Välj ut vad det är du ska göra bäst respektive bra

Ingen kan göra allt i toppklass alltid. That's a fact och viktigt att komma ihåg. Därför brukar jag tänka att kvalitet trumfar kvantitet samtidigt som "your good enough is somelese great". Jag väljer ut vilka aktiviteter och arbetsuppgifter som är viktiga att jag försöker leverera mitt yttersta på - exempelvis kunduppdrag. Där anstränger jag mig alltid för att försöka leverera extra bra. Inte för att jag alltid lyckas för det pga är mänsklig men ambitionen är där. Med bloggen är det good enough som gäller. Jag försöker att ha en hög lägsta kvalitet och försöker skriva artiklar och inlägg som är relevanta. Men jag lägger inte tre-fyra timmar på alla blogginlägg och trippelkollar dem inte heller för eventuella stavfel eftersom det inte hade varit rimligt tidsmässigt.

I mitt skolarbete är det istället survival mode som gäller. Eftersom det jag läser nu inte är kopplat till vad jag jobbar med så lägger jag ner så lite ansträngning som möjligt i detta och har bara som ambition att klara av mina studier. Och så vidare. Välj ut vad du tycker är viktigt och fokusera på dem i första hand.

Läs mer: Hjälp mot prestationsångest

En annan viktig sak att komma ihåg är att förändringar inte heller sker över en natt. Det krävs ofta aktivt arbete och en del tragglande för att ändra sitt sätt att vara och bete sig. Men det går om du gör det på ett rimligt sätt. Bild: Karolina Grabowska från Pixabay 

Ta inte på dig för mycket göra

Den här punkten är en potentiellt stor stenbumling i mitt egna glashus eftersom jag under de senaste två terminerna tveklöst har gjort tvärtom mitt egna råd och haft alldeles för mycket på mitt bord. Samtidigt är det därför jag också helhjärtat säger det: ta inte på dig för mycket om du kan undvika det. Livet är till för att levas, upplevas och njutas av. Självklart behöver vi alla jobba och det kan vara superkul men se då till att du gör det för att du tycker det är kul och kom håg att...

Pauser är livsviktiga

Ingen mår bra av att jobba jämt. Ingen. Och, alla behöver återhämtning. Hur den sedan ser ut är olika men se till att du får det löpande i din vardag.

Fokusera mer på det du har gjort än det du inte har hunnit med

Ett annat knep jag försöker använda mig av i vardagen är att fokusera mer på det jag har gjort under en dag än det jag inte har hunnit med. Är så himla lätt annars att fastna på alla punkter på att-göra-listan som fortfarande står kvar. Men om man i stället skriver en "har-gjort-lista" så känns det ofta bättre.

Acceptera att (nästan) allt tar längre tid än vad vi önskar, vill och tror

Sist men inte minst, så tänkte jag lyfta en lärdom som jag lärde mig under de år som jag jobbade som projektledare. I princip allt tar längre tid än vad vi önskar, vill och tror att det ska göra. Givetvis finns det undantag - inget snack om det. Men allt som oftast har vi en tendens att tänka att vi ska hinna med si och så här mycket på en viss tid eller att saker ska gå mycket snabbare än vad de egentligen gör. Det är därför det är så viktigt att ge sig själv sjysta marginaler när man sätter deadlines eller styr upp tidsplaner.

Med marginaler har du också tid för att saker kör ihop sig, går fel eller hopar sig. Jag fick för många år sedan nu ett råd att aldrig boka in eller planera upp mer än 80 procent av min kapacitet och arbetstid. Då förstod jag det inte men nu instämmer jag verkligen i det. Livet blir trevligare med marginaler och det är viktigt att ha tid för att bli sjuk och saker att strula.

Pjuh, det blev ett långt svar detta. Men jag hoppas innerligt att det kan hjälpa dig på vägen! Tveka inte att höra av dig om du vill att jag utvecklar något vidare. Har du som läser några andra tankar, tips och erfarenheter i ämnet? Dela gärna med dig!

Även i bakslag sker framsteg

Hellu! Hur är läget? Med mig är det okej. Jag åkte på migrän och mådde superdåligt hela förmiddagen men här efter lunch lossnade det värsta så att jag kunde börja sätta fart igen. Så skönt! Anledningen till migränen var en överbelastning igår. Jag fick nämligen tumme upp från sjukgymnasten att äntligen få börja springa lite igår och begav mig ut. Det blev inte många meter men åh, så bra de kändes där och då. I morse var det inte lika härligt, haha, men försökte peppa mig själv med att även i bakslag sker framsteg.

Även i bakslag sker framsteg

Jag minns från när jag började arbetsträna i utmattningen hur det är lätt hänt att kroppen blir chockad när man börjar utmana den och hur det gäller att ha is i magen när det händer. Ett steg tillbaka går att kliva fram igen och det kommer att bli lättare och lättare framöver. Plus att det är positivt att baksmällan inte är så stor som den hade kunnat vara, icke heller att förglömma! Det finns ingen rehabresa som är spikrak och inte ens den sista slutspurten som jag ändå befinner mig i är det. Så det är bara att fortsätta kämpa på ett steg i taget.

Hur mår du idag och hur har du det denna soliga onsdag?

35!

Kände ett behov att få skriva av mig lite här i bilen på väg från Mora och sedan dog batteriet så detta avslutas från soffan i Åre. Kan inte riktigt fatta att jag är 35 nu. 35! Hur vuxen kan man bli och fortfarande känna sig som 25? Samtidigt känns det väldigt fint.

Jag är på en bra plats i livet och känner mig ändå väldigt... tillfredsställd. Jag har hunnit med rätt mycket under de här första trettiofem levnadsåren. Lärt mig mängder - både om mig själv och andra. Blivit aningens klokare. Haft lyxen att få träffa mitt livs kärlek och flytta till hus. Ha fantastiska vänner och en familj som jag inte vill leva utan. Både bli klok på vad jag vill jobba med när jag blir stor och börjat skapa det. Låter kanske skrytigt och perfekt. Det är det inte. Däremot väldigt privilegierat och jag är så tacksam för det och tar det inte ens lite för givet.

Kommer i och för sig att väga upp min nya ålder med att hänga i Åres barnbackar hela veckan. Så helt gammal är jag inte!

35 - är det nu livet börjar?

Fick en kommentar på Instagram igår som sa att det är efter 35 som livet börjar. Och den gick verkligen rakt in i hjärtat på mig eftersom det är så det känns. Som att jag håller på att runda av ett kapitel och lägga grunden för ett nytt. Känns spännande! Vi får se vart det bär av och vad de kommande åren kommer att innebära. Jag är inte utan åldersnoja och känner mig gammal rätt ofta. Samtidigt, när jag funderar på vad jag har upplevt hitintills så känner jag mig ibland som 135 och då blir jag ju plötsligt som ung igen, hahaha.

Hur känner du? Matchar du din ålder eller känner du dig äldre eller yngre?

Få mer energi som utmattad

Jag fick en fråga på Instagram från en av er underbara läsare om hur jag viktar min vecka så att jag hamnar på pluskontot energimässigt efter min utmattning. Så, eftersom jag fortfarande har svårt att skriva långa texter på mobilen fick jag lov att publicera mitt svar om att få mer energi som utmattad här i stället.

Och jag måste erkänna att min spontana tanke var att jag befinner mig på helt fel plats att ge några goda råd när jag själv just nu balanserar situationen att vara skadad och överbelastad på samma gång. Men! Vid lite närmare eftertanke så insåg jag att jag 1. ändå klarar detta och 2. det spelar ingen roll eftersom copy paste funktionen ändå sällan funkar eftersom allas utmattningsresor ändå ser så olika ut. Så jag tänker att jag skriver om hur jag gör. Sedan får du plocka fritt vad du tror passar dig och strunta i resten. Och har du som läser några av er andra läsare tips och råd? Dela gärna med dig så vi kan lära oss av varandra!

Läs mer: Varför jag blev utbränd

Känner jag mig som mitt tidigare spralliga och sprattliga jag? Mer och mer! Men jag orkar inte dansa runt så länge som jag en gång gjorde.

Få mer energi som utmattad

Utgå från dina premisser och förutsättningar

En viktig sak är att vara medveten om och utgå ifrån sina egna premisser och förutsättningar. Dels för att vår utmattningsproblematik ser olika ut beroende på vart vi är är i vårt tillfrisknande. Men också för att vi alla har olika arbets- och vardagsliv och det är inte alla som alltid kan sätta vår egen hälsa i det främsta rummet för jämnan.

Själv har jag det på många vis väl förspänt. Jag lever med en förstående och jämställd partner. Vi har inga barn eller några krävande djur och bor i ett litet hus som inte kräver jättemycket städning och omvårdnad till vardags. Jag är företagare och digital nomad, vilket i och för sig kan vara rätt stor stressfaktor många gånger, men det innebär också att jag själv ofta styr mina dagar. Exempelvis ställer jag nästan aldrig väckarklockan på morgonen utan sover tills jag har sovit klart. Jag kan dessutom ofta anpassa var och hur jag arbetar beroende på hur jag mår.

Sedan finns det såklart en lång rad andra faktorer som spelar roll med. Typ hur länge en har varit sjuk, hur och hur länge en arbetade för att bli det och livet i övrigt. Det hade ju varit fint om man bara behövde fokusera på att bli frisk men ofta ska livet levas på vägen med allt vad det innebär. Och eftersom det är ditt liv - utgå från de förutsättningar och behov som du har.

Vet vad allting kostar i energi

Ett annat viktigt verktyg för mig genom åren har varit att se energi som pengar och att allting jag gör eller utsätter mig för kostar energi. Stort som smått. Att lyssna på musik kostar mer än att ha det tyst i lurarna. Öronproppar i stökiga miljöer var länge en självklarhet. Att ta trappan i stället för rulltrappan eller hissen kostar jättemycket mer energi. Att bära ryggsäck kostar mindre än att ha en handväska. Är det superstädat hemma jämt? Absolut inte. Och så vidare.

Genom att vara medveten om priset för alla olika aktiviteter så har i alla fall jag upplevt att det blir lättare att skala av och skala ner. Även att skala upp lite i taget. Det gäller ju att utmana sig med för att öka sin styrka. Idag när jag mår bättre och tål mer så kan vi spela musik hemma ibland (något vi båda gjorde jämt innan) och numera händer det flera gånger i veckan att jag lyssnar på musik när jag åker på mina bussar och tåg.

Läs mer: Den utbrändes rehab-team

Något som är viktigt för mig är att försöka få lite frisk luft varje dag. Är därför jag är så glad över att bo såhär numera. Då kan man bara hoppa i kängorna och gå rakt ut utan att behöva bry sig för mycket om vad man har på sig och hur man ser ut.

Saker som ger energi i utmattningen

Baserat på de här två perspektiven så finns det såklart andra saker jag gör i vardagen. Vissa mer avgörande andra. Förutom mat, sömn och motion så har jag några andra gyllene regler som jag utgår ifrån:

Jag jobbar hållbart

Att jobba hållbart låter luddigt vid första anblicken men om vi konkretiserar det lite så innebär det bland annat att jag:

• Jobbar nästan aldrig övertid och gör det bara om det verkligen behövs

• Är ledig i princip alla kvällar och minst ett dygn under helgen

• Försöker ge mig själv generösa deadlines så att jag har marginal för dåliga dagar

• Jag anpassar förväntningarna på dagen utifrån måendet alla dagar det går

• Är kompensationsledig när jag har jobbat kväll eller haft en stor leverans

• Försöker ge mig själv samma sjysta förutsättningar som jag hade gett en medarbetare

• Tar semester där jag helt loggar ut från allt vad jobb heter

• Har mitt skyddande system med min fackliga representant

• drar dessutom en väldigt skarpt gräns mellan vad som är jag som person och vad som är mitt jobb. Jag är inte mitt jobb, inte ens just nu när jag är egenföretagare och min verksamhet är self made.

Jag värdesätter min fritid helt annorlunda

Lediga kvällar är regel - inte undantag. Innan jag blev sjuk var jag produktiv jämt. Inga kvällar eller helger skulle "slösas bort" och ja, så ser det inte ut idag när nästan varje kväll spenderas framför Netflix. Helt hjärndött men ack så mysigt. Idag värdesätter jag min fritid på ett helt annat sätt och gillar att lata mig. Och om jag gör något så gör jag det för att det är roligt eller känns bra och inte för att prestera. Så! Gör saker som får dig att må bra även om de också kanske kostar och lägg ner allt vad prestationer heter om de inte behövs.

Stenhård prioritering

Som det kanske lyste igenom ovan så prioriterar jag också stenhårt vad jag gör och inte gör. Nu till exempel, när det är så mycket jobb och plugg samtidigt får annat stå tillbaka. Det känns som evigheter sedan jag umgicks med vänner och det finns många saker jag hade gjort mer av men det får stå tillbaka. Grenar ligger över hela vår gräsmatta efter alla stormar senaste tiden. Det skulle verkligen behövas dammsugas. Du fattar, alla saker som jag väljer att göra sker eftersom det finns flera saker som jag inte gör.

Är det tråkigt att inte kunna göra allting hela tiden? JA! Det suger. Men eftersom jag vet att det är en avgränsad tid det gäller, att jag försöker göra det på ett bra sätt och att det förmodligen kommer att vara värt det så får det vara så just nu.

Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Om du ska ta med dig en enda sak från den här bloggartikeln. Låt det i så fall vara att du gör det som får dig att må bättre. Anpassa dig och dina förväntningar efter dina förutsättningar och TA HAND OM DIG!

Skillnaden mellan att vara trött och utmattningstrött

En annan sak som jag har insett allteftersom jag blir friskare är att det är en skillnad på att vara trött och utmattningstrött. Alla blev vi trötta innan vi blev sjuka och friska personer blir trötta av att göra ansträngande saker. Så att bli trött av att ha utmanat sig behöver inte vara farligt eller så hopplöst som det ibland känns. Dock är det nog viktigt att ställa sig frågorna: varför är jag trött? Är tröttheten rimlig baserat på det jag har gjort och de faktorer som påverkar mig just nu? Om en vet svaret på det och tröttheten är rimlig, härligt! Om den inte är det, då är det kanske läge att skala av och göra mindre eftersom...

För mycket av det goda fortfarande kan vara för mycket

Den hårda sanningen är ju tyvärr den att också bra saker, som hjälper dig att få mer energi som utmattad, kan bli för mycket. Just för att allting kostar. Och här är det såklart jättesvårt att ge råd utan att veta mer om den specifika situationen. Men generellt, om du upplever att du gör allt för att bli friskare från din utmattning och gör allt för att få energi men känner att du inte lyckas så hade jag nog ställt följande frågor om vi hade träffats och pratat om detta IRL.

Har du, med hjälp av psykolog eller terapeut, gått ner på djupet och verkligen rannsakat dig om vad det var som gjorde att du blev utmattad? Är det bearbetat och läkt? Har du fått den rehabilitering som du behövde för att ta dig ordentligt ur den akuta utmattningsfasen?

Och, den jobbigaste frågan av dem alla, hur bra är det rimligt att du kan må? Både nu och i framtiden. Inte alla blir helt friska eller återställda av sin utmattning. Ingen av oss blir såsom vi var förut. Och ingen vet egentligen på förhand hur friska vi kommer att kunna bli, hur det känns eller vad det innebär.

Livet är till för att levas

Jag hoppas såklart innerligt att vi alla som tagit oss igenom den här skitsjukdomen kommer att kunna leva, fungera och prestera normalt och såsom vi önskar efteråt. Men jag tror samtidigt att det är viktigt att inte romantisera eller ta för givet att det blir så och att i så fall försöka hitta sin good enough-nivå. Nivån där det funkar tillräckligt så att du kan få börja fokusera på att leva igen, inte bara överleva. För det förtjänar du! Lika mycket som vem annan som helst.

Åh, nu kändes det som att artikelns slut hamnade i moll snarare än dur. Men jag hoppas innerligt att de tankar jag har delat idag ändå kan bidra med något på vägen. Är det något som du vill att jag utvecklar eller förklarar vidare - tveka inte att höra av dig i så fall! Och som sagt, är det någon annan här som har ytterligare att tillägga eller bidra med, gör gärna det i en kommentar.

En ny livsläxa börjar ta form

Relativt ofta så brukar jag få nya insikter om mig själv (vilket har blivit ett stående skämt här hemma nu) och i söndags när jag låg på massagebänken så var det dags för en ny pollett att trilla ner. Känslan av att en ny livsläxa börjar ta form. Men innan vi går in på det påminner vi oss om kontexten. Det är nu 7,5 år sedan jag gick in i väggen, 6 år sedan jag blev sjukskriven och 4 år sedan jag började jobba heltid igen.

Idag benämner jag mig som nästan-frisk och anledningen till att jag inte är helt framme än är för att jobb tidigt behövde prioriteras före att bygga upp kroppen fysiskt igen. Det här har jag ägnat i alla fall tre år att råda bot på och började äntligen se fina resultat av det fram tills perioden innan jag skadade armbågarna.

Läs mer: Varför jag blev utbränd

Tänk vilken resa man gör ändå under livet. Är verkligen milsvid skillnad på Clara 24 år och Clara 34 år. För tio år sedan var det inte ofta jag satt såhär och njöt bara för att jag kände för det där och då. Ska bli roligt att se hur en kommer att vara om 10, 20 eller 50 år!

En ny livsläxa börjar ta form

Jag brukar försöka att undvika att romantisera bilden av utmattningen eftersom det är en sjukdom som suger stenhårt och en erfarenhet som jag på många sätt hellre hade varit utan. Men, samtidigt så känner jag också en viss tacksamhet över sakerna som jag lärde mig under traumat som den innebar. Dels så fattade jag att livet inte går ut på att jobba. Dels så förstod jag - både intellektuellt och emotionellt - att mitt människovärde inte har ett dugg att göra med vad jag jobbar med eller presterar.

Vilket är anledningen att jag tycker det här året där jag jonglerar skola, jobb och konsultuppdrag parallellt är så påfrestande. Inte bara för att det är ansträngande utan för att det inte linjerar med mina värderingar: jag vill inte jobba så mycket som jag gör nu. Men eftersom det är några ynka månader tills jag är klar nu så kämpar jag på och tycker, min skada till trots, att det funkar rätt så bra. De senaste veckorna har jag till och med börjat kunna slappna av i detta och börjat tro på att jag kommer att kunna klara av det här på ett sjyst sätt. Och som vanligt när jag börjar slappna av så händer det något.

Läs mer. Skillnaden mellan överarbetat och utbränd

Mitt i skeendet

Den här veckan har jag fått ondare i armarna igen och känner därmed en stress inombords som mycket beror på smärtan men som också är något annat och det var på massagebänken som det kom till mig. Det här är nog min tredje livsläxa från utmattningen. Att känna mig avspänd, både emotionellt och fysiskt, även i farten. I dagsläget är det definitivt det senare som är bekymret för min stackars kropp på grund av alla muskelspänningar jag har. Det återstår såklart att se om detta blir någon livsläxa eller inte. Men oavsett hur den slutar så är jag onekligen mitt inne i en slutfas som i sin tur är början på något nytt. I can feel it.

Och ja, det är egentligen alldeles för tidigt att dra några slutsatser än. Samtidigt kändes det fint att få skriva av sig mitt i skeendet och det ska bli spännande att blicka tillbaka och se vad som hände egentligen. Det allra mesta blir trots allt ofta klarare i retroperspektiv.

Vad säger du som läser och har erfarenhet av utmattning, vilken eller vilka var dina största lärdomar från detta?