Har-, vem- vilken- och vad-listan

Några saker som jag alltid sparar ner så fort jag springer på det online är ledarskapsnyheter som jag tror kan intressera er eller artiklar som jag vill läsa om eller skriva om. Men en annan sak är blogglistor som jag sparar på hög för att kunna skriva den dagen som jag känner mig lite kreativt utmanad. Här är en som jag såg hos Elsa: "har-, vem- vilken- och vad-listan"!

Har-, vem- vilken- och vad-listan

Har du...

Folköl i kylen?

Nopes, vår kyl är för tillfället tommare än tommast.

Något husdjur?

Två små katter. Tulo och TicTac! Även kända som Totoro och Teto för den som kan sina Ghibli-filmer.

Någon favoriträtt?

Går det ens att välja? Finns så mycket god mat här i världen. Älskar spaghetti, goda såser, kantareller, fetaost, rödbetor, skaldjur och pommes. Är dock extra sugen på M's ramen just nu.

Puder på dig?

Absolut, jag har inte alls fastnat för den här glowy-trenden som råder utan föredrar att hålla mig som matt som möjligt i ansiktet. Dock använder jag bara puder om jag har foundation under.

Några framtidsplaner?

Många! Vi pratade ju om mina ambitioner för 2020 senast häromdagen men på lite längre sikt så vill jag att mitt företag ska växa vidare och bli ledarskapsakademin som jag drömmer om.

Någon sjukdom?

Som tur var inte mer än skadan i händerna och armbågarna och det sista från utmattningen.

Gymkort?

Har faktiskt avvaktat med att skaffa det. Dels pga skadan och nu eftersom jag ska träffa en sjukgymnast nu på fredag. Vill se vad han har att säga om min rehabilitering och hur jag ska lägga upp den på bästa sätt innan jag rusar till gymmet.

Några MVG:n?

Hade ett par när jag gick ut gymnasiet men mina betyg därifrån var dessvärre inte mycket att skryta över jämfört med när jag gick ut högstadiet. Tror jag fick 16,4 i snitt typ? Okej men räcker inte på långa vägar för att kunna läsa till psykolog.

Jag är också rätt så beroende av känslan av frihet och vill verkligen ha en fot i stan och en ute i skogen.

Något beroende?

Kan inte komma på att jag har något beroende överhuvudtaget? Är fd arbetsnarkoman men jag har ju förändrats så mycket från den tiden att det börjar kännas gammalt nu. Jo, nu vet jag. Frisk luft! Älskar frisk luft, att vara ute eller sitta och jobba ute på vår veranda eller med öppet fönster. Mitt huvud känns alltid klarare då.

Nagellack?

Nopes, jag är för lat för att måla naglarna eftersom jag 1. har svårt för att låta det torka i fred och 2. retar mig eftersom det slits av så himla snabbt. Vilket är synd för jag älskar nagellack och tycker det är så snyggt.

Någon vän som bor i ett annat land?

Mmm, det har jag både i Rumänien och USA och tyvärr hörs vi alldeles för sällan.

Vem...

Avskyr du?

Ingen? Utom möjligtvis personer som har en snedvriden människosyn och som på fullaste allvar tycker att vissa personer är mer värda än andra och dessutom försöker kränka mänskliga rättigheter. Det avskyr jag. Men annars... Nä. Jag har en väldigt optimistisk människosyn och gillar i princip alla om inte hen beter sig extremt olämpligt eller behandlar mig eller andra illa.

Längtar du mest efter?

just nu mina kompisar! Nackdelen med den här intensiva jobbperioden är att socialt umgänge inte riktigt hinns med and that sucks.

Stör du dig på?

Samma som tidigare, jag retar mig inte särskilt mycket på särskilt många överhuvudtaget. Däremot kan jag bli otroligt provocerad av onyanserade eller omedvetna resonemang men då handlar det återigen mer om sak-frågor än person-frågor.

Gosar du med?

Mackan, katterna och allehanda andra pälsbeklädda, gulliga, små djur jag möter i prick den ordningen, haha.

Lagar mat?

Vi båda här hemma och det går ofta i perioder om någon gör det lite mer än den andra beroende på vår arbetsbelastning och vårt schema. Just nu är det nog mest M som lagar mat.

Diskar?

Samma som ovan, dock är det nog jag som diskar mest för tillfället eftersom jag jobbar hemifrån mycket och tål inte att ha disk på diskbänken. Framförallt inte när vi har diskmaskin, haha!

Apropå tidningar så hittade jag häromdagen den här klippet från Metro där jag delade med mig av råd kring beteenden du aldrig ska tolerera från din chef. Still very true!

Vilken...

Tidning läser du?

Jag har ingen i dagsläget som jag läser från pärm till pärm utan det blir många olika beroende på vilka artiklar de har. Men Harvard Business Review är väl den jag läser mest!

Buss åker du oftast?

Buss 470 som går förbi här hemma till stationen i Höör. Vi har två busslinjer som går här men 470:an klaffar oftast bäst med mina tider.

Dag fyller du år?

Den sjunde mars.

Årstid föredrar du?

Vår och sommar, tveklöst! Ljuset, värmen, det gröna... Åh, snart är vi där!

Vad...

Gör du nu?

Skriver detta blogginlägg medan vinden viner utanför knutarna på vårt lilla hus.

Gör dig till en bra människa?

Jag hoppas och vill tro att jag är snäll eftersom jag vill alltid det bästa åt alla och tycker att alla förtjänar att må och ha det bra. Min empatiska förmåga är stor, jag är läraktig och försöker att vara generös med min uppmärksamhet men också med mina kunskaper och kontakter.

Gör dig till en dålig människa?

Att jag hade kunnat göra mer nytta för världen och min omgivning? Med mer handling än att ha goda intentioner. Dock ser jag inte mig själv som en dålig människa även om jag ofta känner att jag skulle kunna bli ännu bättre. Däremot så har jag, precis som alla andra dåliga och mindre smickrande sidor. Har lätt för att vara självcentrerad, självmedveten och kan ha väldigt kort stubin och hetsigt humör när saker (framförallt prestationer och spel) inte går som jag vill eller har tänkt mig. Är också rätt ältande tills dess att jag har processat klart saker som jag funderar över.

Läs mer: Mina ambitioner för 2020

Är så glad över att jag, när jag lämnade mitt heltidsjobb för tre (!) år sedan, vågade starta eget och köra detta fullt ut. Tänk om jag inte hade gjort det? Detta har lätt varit den bästa investeringen i min karriär hitintills. Foto: Framåt Västervik

Vill du arbeta med?

Exakt det jag gör nu! Minus plugget då och såklart hoppas jag på ännu fler (och större) spännande uppdrag och att utveckla företaget mitt ännu mer. Kommer på mig själv var och varannan dag med att känna "I was born to do this" när jag jobbar och det känns verkligen så i varje fiber av kroppen.

Är roligast just nu?

Att, att, att jag klarade min statistiktenta!!! Glädjeskrek rakt ut nu när jag fick mejlet och skrämde halvt ihjäl min katt på köpet. Lättnaden över att ha den avklarad är enorm.

Har du på dig nu?

Mjukiskläder eftersom jag jobbar hemifrån och det enda som händer idag är att jag ska åka till massören.

Äger du för skor?

Hehe, ett gäng i varierande höjder. Har problem varje vinter med att jag inte har några platta och snygga skor och det är högst oklart hur länge jag har prokastrinerat ett sådant inköp. Men fyra år minst. Förmodligen mer.

Har du för storlek i skor?

34-35-36 beroende på vad för typ av sko det är. 34 i ballerinas och sneakers. 35 i pumps och det mesta annat. Stövlar och stövletter kan funka i 36.

Läser du för bok?

Typ bara kurslitteratur i mängder om Marx, Weber, lönearbete och livsformsanalyser just nu. Kommer att ha läst femton böcker och ett gäng artiklar innan den här veckan är slut. Har dock Assassins Apprentice av Robin Hobb på sängbordet och längtar efter att få fortsätta läsa den så snart tentan är inne.

Ska du göra nu?

Ge mig in i skolböckernas värld. Läser och läser och tänker och andas bara forskning just nu. Grymt intressant men också väldigt intensivt.

Och med det konstaterat är det dags att sätta fart igen. Men vore kul att höra dina svar!

Vem längtar du efter?

Vad vill du arbeta med?

Vad läser du för bok?

När smärtan äter upp en men du lyckas ge den en smäll på käften

Nu har det gått en och en halv månad sedan som mitt "lite ont i armbågarna" urartade i att händerna svullnade upp som ballonger och det skar av smärta i hela mina armar. Maximal otur konstaterade arbetsterapeuten och mitt tre veckor långa jullov flöt ihop i en dimma av smärtor, Naproxen och stresspåslag. När det var som sämst behövde Mackan mata och borsta tänderna på mig och förutom lite kompis- och familjehäng och ett gäng besök hos min massör har jag i princip bara suttit i soffan och tittat på TV. Inte riktigt min grej. Definitivt inte hela dagarna i ända, haha.

Dessutom upplevde jag att det var en rejäl skillnad från när jag var utmattad. När jag var sängliggande då så var ju även huvudet trött - den här gången hade jag ändå full, och rätt uppskruvad, mental kapacitet som frontalkrockade med min fysiska oförmåga. Vilket tyvärr satte sig rejält på huvudet. Var så grinig och frustrerad. Stressad och orolig. Visste ju redan då att det närmsta halvåret kommer att bli tuff arbetsmässigt och ja, hur skulle det gå utan armar? Så för en gångs skull ifrågasatte jag bara inte om jag kommer att klara det här med att ta min examen, fixa mina kunduppdrag och fortsätta driva företaget. Jag var panikslagen och blev övertygad om att jag inte kommer att kunna göra något alls utan stupa här på upploppet. Lägga ner alla mina drömmar och ambitioner med företaget. Börja söka jobb. Kände inte heller igen mig själv i alla dessa tankar och känslor vilket i sin tur var ännu mer frustrerande, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer stressad och så vidare. Inte ens det hoppfulla beskedet att jag kommer att bli återställd hjälpte särskilt mycket när det var som sämst.

Det som till slut gjorde det var när jag i början på januari läste en rad hos Wilda, som lever med både utmattning och fibro, om smärtmonstret. Då fattade jag att det var smärtan som brutit ner mig så och det med ens lite lättare att hålla all den där tvivlen på min förmågor på avstånd. När jag sedan när jag kunde börja sova igen några dagar senare... Wow! Det kändes som om jag blivit överkörd och tuggad på men att jag ändå hade lyckats resa mig upp och slå smärtan på käften. Ett litet framsteg i sammanhanget men det kändes stort där och då.

Nu, ytterligare några veckor senare har jag fortfarande ont men rör mig mellan 1 - 5 på smärtskalan i stället för ständigt ligga på 8 - 10. Jag stretchar nästan varenda morgon, gör min sjukgymnastik, stinker av tigerbalsam och försöker att ligga på spikmattan varje kväll utöver massagen som är det som hjälper mest. Om två veckor har jag äntligen också en tid hos en fysioterapeut som jag hoppas kan hjälpa mig med det massagen inte kan göra. Jag jobbar men långtifrån fullt ut. Arbetspassen blir också mer utspridda eftersom jag måste pausa mellan jobbstunderna och jag försöker diktera så mycket som möjligt eftersom att skriva på datorn och mobilen gör så ont i händerna och fingrarna. Samtidigt som jag också försöker skriva för att vänja händerna vid belastningen det innebär.

Och jag vet allvarligt talat inte riktigt vad jag vill med detta blogginlägg. Det var faktiskt bara skönt att få skriva av sig om det som varit. Förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva uppleva något liknande igen. Sedan vill jag också vara tydlig med att jullovet inte bara var kolsvart. Det har inneburit så mysiga stunder med, inte minst under weekenden i Malmö som M fick av mig i julklapp. Den var magisk på alla sätt och vis. Och nu med två-isch tredjedelar gjorda av tentan som det är sådan tidspress med så känner jag mig ändå rätt optimistisk och lugn. Även om det är fem tuffa månader som jag har framför mig så kommer jag (förhoppningsvis) att greja det hela vägen. Ett steg i taget.

Till alla er som lever med kronisk smärta och värk - jag känner så innerligt med er. Fan vad du är stark som genomlider det. Jag kan inte ens med dessa erfarenheter försöka föreställa mig hur det är men skickar kubikmeter av kärlek, omtanke och beundran för dig som kämpar med det. Och förstås, till alla er andra med. Alla har vi våra strider och saker vi kämpar med under livets gilla gång. Heja oss!

Så börjar mitt jullov

Hejsan! Hur mås det? Jag har precis vaknat från en powernap på sofflocket och shit vad skönt det var. Är fortfarande rätt mör av smärtan i armarna och händerna så passar på att vila allt jag kan. Var dock hos en fantastisk arbetsterapeut idag så känner mig väldigt optimistiskt om att återhämta mig från skräpet inom sin tid. På det viset så börjar mitt jullov i rättan tid och jag ska verkligen ta till vara på de här lediga dagarna till max.

Diagnosen för mina armbågar visade sig vara lite mer komplex än tennisarmbågar med nerver i kläm, överbelastning och rejäla muskelspänningar men peppa, peppa kommer det att kunna bli bra igen så jag är galet glad.

Mitt jullov

Planerna för de kommande tre veckorna är alltså att göra noll och ingenting. Sova jättemycket, äta massa god mat, umgås, boka in massage och driva rundor. Kommer behöva plugga en del och jobba lite med Bossbrudar men annars ska hjärnan vila. Hade förstås tänkt att sammanfatta både året som gick och bjuda på ett inlägg med tillbakablickar från de senaste tio åren innan jag går på jullov men vet ni vad? Det får vänta till nästa år. Eftersom mina händer inte klarar av skriva så mycket på tangentbordet så känns det klokare att skjuta på det.

Men innan jag stänger ner vill jag förstås säga tack. Tack, tack, tack för det här året! Det är en sådan fröjd att hänga med er om dagarna och jag ser fram emot allt kul som kommer att hända nästa år. Om du får tråkigt på jullovet så kan jag varmt rekommendera dig att hänga runt här i bloggarkivet om du inte tillhör de av er som jag vet har gått tillbaka och läst allt i arkivet. Här finns många matnyttiga artiklar i gömmorna.

Vi ses igen i mitten på januari, den trettonde närmare bestämt. Och jag hoppas att du får en god jul och riktigt gott nytt år!

Första halvåret i huset

Ja, vart tar tiden vägen egentligen? Nu har vi levt det första halvåret i huset. Jag går fortfarande runt här och undrar vad jag har gjort för att förtjäna att bo såhär fint. Även om huslivet inte är lika rosenskimrande nu som när vi flyttade in, hehe, så är vi båda rungande överens om att detta var ett fantastiskt beslut.

Före:

När vi flyttade in såg det ut såhär. Till exempel trodde vi att vi hade en stenrabatt som ramlat ihop framför altanen. Det lilla taket över altanen läckte in, de låg en kabel över hela taket och det mesta av plattorna var övervuxet.

Nu-isch:

Lite skillnad va? Dels har vi upptäckt att det fanns plattor inte bara framför ytterdörren och hela vägen till grinden och framför altanen. Sedan är taket bytt, rännorna rensade och så vidare.

Första halvåret i huset

Såhär såg det ju ut när vi flyttade in och vi var, såsom en ofta är, lätt överoptimistiska med hur mycket vi skulle hinna med under sommaren när vi flyttade in. Men mycket blev gjort! Den lilla pärlan har ju stått tom och varit eftersatt i ett par år minst så den första sommaren och hösten har verkligen mest bestått av att städa och röja upp. Otaliga släp har gått till tippen med grenar, ris och skräp. Vi har grävt fram gångar ingen kunde ana att de fanns. Inrett hyfsat ordentligt även om vi samtidigt är långtifrån klara. Taket är bytt. Utemöblerna på gång att renoveras. Kaminen är invigd och prepperförrådet har så sakteliga börjat skapas.

Vår mysiga soffhörna. Är en bild från i somras men det är ungefär likadant fortfarande.

Vi börjar så smått också landa i hur vi vill ha det. Jag vet inte hur ni har det hemma hos er, men jag och min bättre hälft har i alla fall väldigt olika smak om mycket. Dessutom så bryr vi oss båda mycket om hur vi har det vilket innebär att det mesta behöver diskuteras fram. Som tur var blir det typ alltid bra i slutändan då också!

Matsalsdelen är ändå rätt så klar. Vi ska väl klura ut hur vi vill göra med gardinstänger och gardiner men annars tror jag vi är rätt så nöjda med det här hörnet. Garderobsblomman på skåpet stormtrivs i alla fall och har snudd på exploderat sedan vi flyttade in.

Den största skillnaden syns dock från tornrummet. Innan såg det ut såhär:

Medan det nu ser ut såhär i stället:

Här ser man också rätt tydligt skillnaden mellan sommar och vinter i det gröna. Samtidigt är det också himla mysigt att sitta här uppe i tornet och lyssna på vinden som ljuder.

Och bara för det dog precis strömmen! Ska bli spännande att se hur länge den är borta. Förhoppningsvis inte alltför länge eftersom vår prepping bara är påbörjad men ja, i gengäld kan det bli roligt att se vad nästa steg i det projektet får bli. Kan ju fint nog skriva klart detta inlägg tack vare mobilen men vi får nog hålla det här. Summa summarum: huslivet är mycket jobb men awesome på samma gång och jag är sjukt glad att vi flyttade hit.

Vad tycker ni om det vi har hunnit göra hitintills?

This is it!

Hej kompisar, hur är läget? Med mig är det bra. Jag börjar ana en insikt i mitt bakhuvud. Ni vet när man ser något i ögonvrån och känner att någon är nära men du kan inte placera vem det är eller vad hen vill. Så känns det. Jag visste ju på förhand att den här hösten skulle på intensiv pga mycket jobb. Vad jag inte såg komma var andra saker i privatlivet som också har förtjänat, och fått, sina fulla uppmärksamhet. Eftersom jag har lärt mig min läxa så går livet (i princip alltid) före jobb idag. Men det innebär inte alltid att det är bekvämt och jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att tänka att det vore skönt om allt var lugnt och stilla någon gång.

Men den här insikten, som ännu inte har landat helt än, tror jag säger att det faktiskt inte kan vara så. Att livet likt havet ibland ser stilla stilla och lugnt men att det under ytan allt som oftast är något i rörelse ändå. This is it liksom! Det kommer alltid vara något som dyker upp oanat och ovälkommet. Så ser livet ut och det är bara att guppa med bäst man kan och förmår.

Är ju en tänkare tillika grubblare och ja, det är också något att förhålla sig till. Foto: Johan Lindvall

Is this it?

Jag förstår att detta vid första anblicken kanske låter som att det går stick i stäv med både rådande trend och mina egna tankar om att bygga sitt eget drömliv. Men det gör det inte. Vi har alla olika båtar som vi sitter i. Och beroende på våra privilegier och socioekonomiska förutsättningar är vissa mer bekväma, pråliga eller sjösäkra än andra. Nej, min insikt handlar snarare om att (återigen) acceptera livets alla olika skeenden. Att emotionellt förstå att livet är livet. Du kan göra ditt bästa för att styra din båt dit du vill och bygga ut den i omgångar med de resurser som du har. Men det finns andra krafter som också kommer att styra och påverka din båt i olika riktningar.

Det låter kanske som att detta är en deppig fråga: is this it? Men just nu upplever jag den som lite lättande. Eller ja, jag tror i alla fall att den kommer att vara det när den väl landar. Jag beskrivs rätt ofta som en virvelvind och jag kan i perioder bli rätt trött på virvlandet som jag både skapar, upprätthåller och utsätts för. Samtidigt, vi är alla olika. Det jag behövde inse i min utmattning var att jag ofta känner mig lite annorlunda och jag tror nog att det här med är en påminnelse om det.

This is it!

För this is it! Det här är jag och mitt liv och ibland känner jag mig rofylld och ibland känner jag oro. Ibland försöker jag göra det bästa av det och ibland surar jag. Ofta försöker jag njuta av alla dagar som jag får på ett eller annat vis. För när jag känner efter ordentligt inombords så trivs jag bäst precis här. Jag vill inte vara någon annanstans, med några andra människor eller med något annat arbete. So far kan jag inte vara något annat än nöjd och det går att vara det även om livet såklart kommer att fortsätta servera en bajsmackor i varierande takt.

Ja, det kanske hörs att jag inte är helt klart med min insikt än. Men att få skriva av mig lite hjälpte den ändå att få lite tydligare konturer. Tack för det! Upplever ofta att det är en sak att acceptera något logiskt och en annan att acceptera det emotionellt och det senare kan ta lite tid i min torktumlare till hjärna.

Gör du likadant ibland? Funderar, grubblar och ifrågasätter livet? Berätta gärna, vore kul att höra att jag är ensam (eller inte) med att filosofera kring frågor likt dessa då och då.