Stunderna när jag saknar att vara anställd

Det händer inte jätteofta men ibland så kommer dem. Stunderna när jag saknar att vara anställd. Missförstå mig inte. Jag älskar mitt företagarliv och att vara min egen boss men det innebär inte att jag alltid tycker det är askul.

Läs mer: Fördelar med att vara entreprenör

Stunderna när jag saknar att vara anställd

När något riktigt kul (eller tråkigt) händer

När det trillar ner ett mejl som får en att dansa rundor av glädje. Eller om det kommer ett samtal med tråkiga nyheter. Då saknar jag att ha någon i närheten som man bara kan berätta det för på direkten och glädjedansa med eller få lite sympati från. Ibland går det såklart att prata om det med sina Instagramkompisar men det är inte alltid alla tillfällen som lämpar sig för det och då är det drygt för min otåliga själ att spara mig tills mannen kommer hem från jobbet eller tills nästa gång man pratar med en annan person.

Vid tre-fikat

Innan var jag inte en person som gillade tre-fikat. Tyckte föga förvånande att alla raster och pauser var skräp som förhindrade en att fokusera på jobbet. Men idag kan jag ibland sakna att ha den typen av gemenskap som att äta lunch tillsammans eller fika ihop innebär. Såna där pågående små samtal som man kan ha när man ses ofta.

De dagar företagandet känns motigt

De där (lyckligtvis relativt få) dagarna som företagandet känns motigt och megajobbigt kan jag ibland känna att jag kanske skulle skita i det här och bli anställd igen. Så skönt det vore att få ha ett sammanhang. Inte vara den som är ytterst ansvarig för allt. Ha en chef en kan bolla saker med eller slippa känslan av alltid ha saker en inte hinner med och så vidare. Jag glorifierar det givetvis lite. Är i allra högsta grad om att anställningsformen inte är ett vaccin mot känslor likt dessa. Men ni vet, gräset ser alltid ut att vara grönare på andra sidan och så vidare.

Gångerna som det vore skönt att passa in i en mall

Nio dagar av tio är jag glad över att jag går min egen väg i livet men ibland så tänker jag att det vore så skönt om jag bara hade kunnat nöja mig med ett vanligt heltidsjobb. Passa in i mallen liksom.

Men nä, oftast så vaknar jag upp kvickt igen och inser att jag är där jag ska vara just nu. Vem vet, det kanske ändrar sig i framtiden. Men som det ser ut nu är jag far from done med att bygga bolag. Vad säger du som läser? Kör du eget eller är du anställd? Finns det något som lockar dig på "andra sidan staketet"? Eller "hin sian järed" som det kan heta på skånska (översättning: på andra sidan stenmuren).

Min utmattningsresa i Amelia

God dagens! Hur är läget? Med mig är det fint. Sitter i mitt tornrum, lugn musik spelas ut ur i högtalaren och jag tittar ut på den gråa omvärlden. I kväll så väntar nästa Bossbrudsträff men innan dess tänkte jag visa en riktig rolig grej. Jag har nämligen blivit intervjuad om min utmattningsresa i Amelia! Och nej, detta inlägg är inte sponsrat på något vis. Jag skriver detta för att det är ett så viktigt ämne att prata om och kan jag hjälpa någon att inte gå in i väggen genom att de använda mig som skräckexempel: då gör jag det med glädje.

Trots att serien inte har åldrats särskilt väl så har Sex and the City en väldigt speciell plats i mitt hjärta så det var extra kul att vara på samma omslag som Sarah Jessica Parker.

Min utmattningsresa i Amelia

Det känns som om tabut kring utmattning har luckrats upp rejält sedan jag gick in i väggen. Däremot kan jag ser att det fortfarande finns kunskapsluckor och att vi behöver bli ännu fler som ifrågasätter arbetsgivare som ser medarbetare som en förbrukningsvara. Mer om det senare, i reportaget så blir det en mer personlig tagning på min resa som utmattad. Hur lång tid det ändå tog innan jag jobbade mig ner i botten, vilka korkade beslut jag fattade och hur jag ändå lärde mig min läxa till slut.

Tackar min lyckliga stjärna varje dag för att jag har haft turen att kunna bli frisk även om jag inte är helt framme än i min rehabilitering.

Idag lever jag ju ett helt annat liv än vad jag gjorde då. Det är inte bara för att jag driver eget idag som jag har makt över min kalender utan det är en makt och ett ansvar som jag har oavsett vad jag jobbar med.

Att jag själv inte insåg hur korkat det var att fortsätta jobba och plugga fastän jag inte kunde klä på mig utan att bli andfådd... Det övergår faktiskt mitt förstånd idag.

Har fått så himla fin och hjärtevärmande feedback från personer som läst reportaget. Tack snälla för det! Och tack till Mia Coull som skrev det och fångade min historia så bra. Tack till Marie på Hjälp en journalist för att du kopplade ihop oss och tack till Johan Lindvall för de magiska fotona som du tog till artikeln. Har du läst reportaget och vad tyckte du i så fall?

Spontanledig dag

Tjenare! Hur mår du? Jag mår bra. Sitter på tåget hem efter en dag ute på vift. Började dagen med ett frukostevent i Lund och sedan blev det här en spontanledig dag. Vilket innebar att jag har suttit och fikat med Alex exakt hela dagen, med undantag för att vi år lunch också. Grymt mysigt. Riktigt välbehövligt. Avrundade det med en (alldeles för kort) AW med ett gäng andra fina bloggkollegor. Närmare bestämt Linda, Alex och Tess!

Var första gången jag var på Riket i Malmö, sjukt mysigt ställe!

Spontanledig dag

Är så roligt att se sådan skillnad hos mig själv. Mitt gamla jag, innan jag blev sjuk, hade (kanske) noterat att jag var off idag och skulle behöva vara lite ledig. Jag hade dock inte gjort något åt det utan bara konstaterat att det nog vore en bra idé.

Medan mitt nya jag då istället checkade ut helt och alldeles med undantag för lite mejl och sånt.

Sakta men säkert har hon ändå lärt sig något! Nu är tåget strax framme i Höör. Ser fram emot att sjunka ner med M och katterna i soffan och bara ta det lugnt innan det är dags för sängen. Så all in all har det här varit en riktigt skön onsdag. Hur har du haft det?

Lärandets olika faser

Hallå! Hur mås det? Själv sitter jag här, matkomig deluxe, vid mitt skrivbord på kontoret och lyssnar på hur det knackas gatusten utanför fönstret. Har fixat de administrativa ärendena som stod på BRÅTTOM-listan. Tre telefonsamtal kvarstår tillsammans med tre olika ärenden i tre olika riktningar på stan. Sedan är det dags att bege sig hem till Höör och fortsätta tentaplugga. Äntligen börjar den lossna lite. Jag vet inte om du känner igen dig i det men jag har rätt tydliga zoner i mitt lärande. Känner du igen dig i lärandets olika faser?

Till en början så är humöret och självkänslan på topp och allting känns möjligt.

Lärandets olika faser

Steg 1: Optimistisk

Innan en delkurs drar igång så är jag ofta rätt så optimistisk och tänker "det här löser sig" eller "hur svårt kan det vara?". Rätt så skönt känsla att befinna sig i.

Steg 2: Vilse

När det väl drar igång så brukar det innebära att jag känner mig vilse, vad är det som ska göras egentligen? Vad håller jag på med? Strategin för att hantera detta brukar leda till följande ansiktsuttryck och följande steg:

Rynkade ögonbryn är en ständig accessoar i detta stadium.

Steg 3 : Kartläggning

Eftersom jag gillar kontexter är det oftast där jag börjar när jag känner mig lost. Vart är jag? Vart ska jag? Vad är det jag ska jag göra och när? Jag har oftast ingen aning om hur här utan försöker bara gå igenom all litteratur och ta reda på vilka resurser jag har och kan tänkas behöva.

Steg 4: Fullständig panik

Här någonstans är det inte ovanligt att en känsla av "jag kan ingenting" slår till. Ibland för att kartläggningen innebär så mycket ny information som jag försöker förstå och passa in i det jag redan vet eller ser omkring mig. Jag inser då hur lite jag egentligen vet och undrar hur i hela friden jag någonsin ska kunna lösa detta. Här har det hänt att jag börjar stampa omkring hemma medan jag muttrar om att jag minsann skiter i det här.

Jag har inte hunnit fråga min bättre hälft ännu men jag tror ändå att vi kan konstatera att jag i panikstadiet sällan är mitt mest charmerande jag. Hehe... He...

Steg 5: Upprepa steg 3 och 4 igen

Här är chansen stor att jag går tillbaka till steg tre, kartlägger lite till - hamnar i steg fyra igen och att detta upprepas en eller ett par gånger. Men, förr eller senare så brukar någon pollett trilla ner så vi kan röra oss vidare framåt.

Steg 6: Försiktig förhoppning

Ofta så hittar jag något krok här och där som jag kan börja hänga upp det jag lär mig på och väl där brukar optimismen och glädjen återvända igen. Mörkret byts ut mot gryningsljus och det känns ändå som att det kan gå att få ihop det här i alla fall. Ibland stöter jag förstås på problem igen och åker tillbaka både till det fjärde och tredje steget igen men stunderna där brukar på kortare och kortare.

Steg 7: Ögonblick av klarhet

Vid det här laget brukar det dyka upp ögonblick av klarhet när de nya pusselbitarna hamnar på plats jämte de gamla. Skön känsla!

Steg 8: Tröttheten över att vara nästan klar

Min största utmaning är dock tröttheten som utmanar mig när jag är nästan klar. Ni vet, när man ser mållinjen och börjar bli sliten för att man har fokuserat mycket på något under en längre tid. Åh, vad lätt det vore att ge upp då om en kunde det.

Segerdansen när en uppgift är inlämnad är ett stående inslag. Grymt tillfredsställande känsla, framförallt när en har känslan av att ha lärt sig nya saker på vägen.

Steg 9: Segerkänslan och lättnaden över att det är över

Sist men inte minst. När tentan är inne och en sitter där med segerkänslan rusande i kroppen tillsammans med lättnaden över att det är över. Mmm, vad god den är. Haha, som jag ser fram emot att få känna den även den här gången!

Kan tilläggas att jag just nu befinner mig i det sjätte steget och tänker att det här nog kan funka trots allt. Jag hoppas tillbaka lite till paniken stundtals men jag börjar tro att jag fattar vad det här handlar om. Eller ja, tror jag i alla fall. Vi får se!

Känner du igen dig i de här olika faserna av lärande? Eller har du en egen process som du brukar uppleva när du ska lära dig nya saker?

Mina framgångsregler

En bloggare som jag har följt i många år är Sara (Träningsglädje) och redan när hon förra veckan berättade på Instagram om några av sina framgångsregler så bestämde jag mig för att jag skulle blogga om detta. Definitionen av framgångsregler är alltså regler som du sätter upp för dig själv för att kunna må, leva och prestera så sjyst som möjligt. Visst, det är inte alltid vi har möjligheten och privilegiet att kunna bestämma sådant själv. Men jag tror nog ändå att det kan finnas något i de flestas vardag som vi kan sätta upp som en framgångsregel att leva med.

Ett exempel på framgångsregel som jag har börjat med efter åren av utmattning är att inte bara gå min egen väg utan också njuta så mycket som möjligt av den. Livet är för kort för att jobbas bort. Foto: Johan Lindvall

Mina framgångsregler

Sova tills jag vaknar

Något som har hjälpt mig mycket i rehabilitering av utmattningen sedan jag startade eget är att låta bli att ställa väckarklockan på morgonen. Shit, så mycket bättre jag presterar under dagen om jag får sova klart på morgonen. I början kändes det så stressande om jag skulle råka sova längre en morgon. Men nu, de få gånger som det händer, har jag insett att jag får mycket mer gjort även om jag har mindre tid på mig jämfört med om jag tvingar mig upp i förtid.

Var inte dumsnål

När man som relativt nybliven företagare utan ett rejält startkapital behöver vrida och vända på varenda krona för att få den att räcka längre är det lätt hänt att också bli dumsnål. Men att, som i mitt senaste fall, köpa en vettig ryggsäck när jag bär med mig hela mitt kontor i princip varje dag är en investering. Även om det svider vid inköpstillfället är det ändå ofta bättre att köpa något lite dyrare av bättre kvalitet. Så, jag försöker undvika att vara dumsnål och ifrågasätter alla (få) inköp jag gör ordentligt.

Man snålar inte med bra mat

Något min älskade fästman har lärt mig på samma tema som ovan är att inte snåla med bra mat. Är jag ute och flänger en hel arbetsdag så kan det kännas lockande att spara pengar på att skippa lunchen. Eller äta mackor eller något som är billigt. Men, hur produktiv blir jag på eftermiddagen när jag gör det? Not so much. Därför är det värt att lägga de där pengarna på en vettig lunch. Sedan innebär inte det att det blir gourmetmat varje dag men då är den där panpizzan eller nudlarna det där undantaget som bekräftar regeln.

Mat är ju ett av livets godaste i mitt tycke, likaså att få prata med intressanta personer. Så, även om den här veckan egentligen inte lämnade utrymme för att prioritera några nöjen så unnade jag mig dem ändå eftersom de fick mig att må bra.

Undvik möten, event och intervjuer på morgonen

Alltså, som du nog noterade ovan är jag ingen morgonmänniska. Så dels eftersom jag inte vill ställa klockan, men framförallt för att jag är så morgontrött undviker jag möten, event och intervjuer på morgonkvisten. Helst inte före klockan tio. Ska något hända före dess klassas det alltså som viktigt och nödvändigt och är det ett jobbuppdrag eller en intervju som kräver att jag är vaken tidigt - ja, då levererar jag förstås. Men kan man skjuta på det till senare på dagen i stället, då gör jag gärna det.

Aldrig mer obekväma underkläder

En sak som jag har lovat mig själv från och med nu i höst är att aldrig mer tvinga på mig själv obekväma underkläder. Har så länge gått runt med bh:ar som inte passat alls och nu är det fasiken slut med det. Jag är inte glad för att konsumera men förändras kroppen över tid, uppdatera den delen av garderoben. Det är inget att orda om. Livet är för kort för en illasittande bh, den saken är säker.

Jobba så hållbart som möjligt

Jag tror inte det är någon överraskning för er att jag tycker det är svårt ibland att jobba hållbart. Dels för att det är ett förhållandevis nytt beteende för mig. Dels för att jag är fd arbetsnarkoman som älskar mitt jobb. Men också för att det är svårt att inte ge a-l-l-t när man driver eget. Men samtidigt älskar jag detta lägre livs- och arbetstempo. Jag mår så mycket bättre av det och av att vara ledig kvällar och helger. Att ta semester. Så det får det vara värt!

Kan också vara värt att notera att alla ens framgångsregler inte alltid kommer gratis eller utan uppoffringar. Jag tror det är därför det viktigt att välja sina egna och inte påverkas av vad andra tycker och tänker. Utgå från dig, ditt liv och dina förutsättningar. Vad behöver du för att känna dig framgångsrik? Hur kan du ge dig själv de bästa förutsättningarna för att vara det?