Har du mycket eller lite tid?

Som någon av er kanske minns från måndagens inlägg så skulle jag på en föreläsning om tid och effektivitet idag. Så det var vad jag gjorde i förmiddags! Jag tycker alltid det är trevligt att få lite ny input och nya kunskaper. Det sätter ofta fart på mina hjärnceller. Och en sak som jag har fått skäll för av min sambo togs upp idag. Så jag tänkte vi kan prata lite om det: nämligen huruvida en har mycket eller lite tid.

Mycket eller lite tid

Jag menar, det är knappast en överraskning för någon att vi alla har 24 timmar till förfogande varje dag. Men under de senaste veckorna innan jag blev sjuk har jag ständigt känt och tänkt att jag inte har så mycket tid. Att jag alltid ligger lite back och inte hinner med allt som jag skulle önska. Något min sambo uppmärksammat mig på. Så en av sakerna som jag ska håller på att förändra nu är mitt eget synsätt på min tid.För jag märker ju att de dagar som jag går in i med tanken "shit vad mycket tid jag har på mig" inte bara blir lugnare utan också mer produktiva. Som i måndags när jag fick en massa gjort, kunde sluta jobba i tid och var rent utav rätt pigg på kvällen. Till skillnad från igår när jag förutom en timmes lunchpaus jobbade från åtta på morgonen till halv sju-sju på kvällen och det kändes som om jag inte fått något uträttat alls. Behöver jag ens nämna att jag var helt död på kvällen och vaknade med huvudvärk i morse?Så när tankarna om att tiden springer i från mig dyker upp ska jag nu stanna upp och påminna mig om att det inte stämmer. För jag har gott om tid på mig att leva, jobba och utveckla företaget och uppleva äventyr.Hur ser din relation till tid ut? Upplever du att du har mycket eller lite tid?

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

Känner du dig som en bluff?

Går du omkring med känslan av att du egentligen inte kan någonting? Eller att du är en fejk som kan komma att avslöjas när som helst? Du är inte ensam. Enligt Amy Cuddy, professor på Harvard Business School, kan upp till 80 procent känna av det psykologiska fenomenet Imposter Syndrome, eller bluffsyndrom. INC.com har sammanställt nio kännetecknande tankar hos dem som känner sig som en bluff. Känner du igen dig i någon eller några av dessa tankar?

Bluffsyndromet är ett psykologiskt fenomen som drabbar de flesta av oss då och då. Bild: Pixabay

"Jag är en bluff och kommer att bli påkommen"

Det säkraste tecknet på att du lider av bluffsyndromet är att du tror att du är en bluff och att du bär med dig känslan av att bli påkommen med att du inte kan eller vet så mycket som de tror att du gör. Och att du gör det oavsett hur mycket eller hur lite du egentligen vet eller kan.

"Jag hade bara tur"

Hänvisar du oftast bra insatser och resultat till tur eller flyt? Om du tror att det är tur som nio gånger av tio ligger bakom dina prestationer är det kanske läge att stanna upp och reflektera över dina tankemönster. Är det verkligen alltid turens förtjänst att det du gör blir bra?

"Om jag kan göra det så kan alla det"

Alltså, många saker kan förmodligen göras av någon annan än du själv. Men det säger ju egentligen ingenting om hur bra eller dålig din prestation är. Enligt INC.com så har den som tror sig vara en bluff ofta en nedvärderande syn på sig själv. Och det trots att det finns studier som påvisar att den med bluffsyndrom ofta är både högpresterande och välutbildad.

"Jag fick mycket hjälp"

Ensam är inte stark men den med bluffsyndromets glasögon på kan har svårt för att se sina egna bidrag och insatser alls när det har varit flera som bidragit till framgången. I stället ger de ofta äran till teamet eller kollegorna.

"Andra är bara snälla"

Enligt INC.com har många som känner sig som en bluff svårt att ta emot beröm utan avfärdar det som smicker. Eller att avsändaren bara är snäll eller måste säga så eftersom det ingår i deras roll.

"Att misslyckas är inte ett alternativ"

Rädslan för att avslöjas som en bluff kan leda till att man blir extremt rädd för att misslyckas. Vilket ökar individens press på sig själv och behovet att leverera och inte göra andra besvikna till ohälsosamma nivåer.

Känner du dig som en bluff?

Känns tankegångarna ovan bekanta? Jag skriver i alla fall under på det. Vissa dagar smyger den sig på mig snett bakifrån. Den undrade känslan om att jag kanske blir avslöjad snart. Påkommen. Och då jag kan höra mig säga saker som "nä men det var väl ingenting" eller "det var inte så mycket jobb, det hade vem som helst kunnat göra". Det har som tur var lindrats med åren allteftersom jag har uppmärksammat de tankarna. Så nu när de kommer kan jag oftare skaka av mig dem. Eller så pratar jag med någon som jag litar på och bara "kan du påminna mig om att jag är bra på det jag gör nu igen?". Det brukar hjälpa. Och det är faktiskt INC.com's slutliga tips för dig som är drabbad. Avdramatisera dina tankar med att prata om dem med de vänner, familjemedlemmar och kollegor som du litar på. Du kommer att mötas av både igenkännande och förståelse. Känner du dig som en bluff ibland? Känner du igen tankarna ovan? Och hur gör du för att hantera dem när de kommer och hälsar på?

Kampen mellan viljan och orken

Hej, hej! Hur är läget? Jag har tyvärr haft en riktigt dålig dag idag. Hade tänkt att jobba och sedan åkt till stallet och mysa. I stället har jag haft en riktigt vidrig migrän. Så det blev bara att göra mina måsten jobbmässigt och sedan vila huvudet från allt vad bildskärmar och ansträngningar hette. Långtråkigt men nu har i alla fall den värsta migränen släppt.

Kampen mellan viljan och orken

Men ja, den här dagen har väl varit ett ypperligt exempel för mig vilka skillnader det finns mellan viljan och orken ibland. När kroppen strejkar på grund av en natts dålig sömn medan huvudet bara vill jobba-åka-till-stallet-hitta-på-saker. Tycker ofta det är svårt att bromsa mig själv och inte stressa upp mig i de lägena. När jag vill så mycket mer än vad jag orkar och "borde". Men, men. bara att gilla läget och anpassa sig efter kroppen så att man blir piggare snabbare. Den läxan har vi väl ändå lärt oss vid det här laget.

How to Become an Entrepreneur!

Ett av dagens måsten var givetvis (eftersom det är torsdag) att få upp veckans avsnitt av How to Become an Entrepreneur! Tänkte att det kunde vara dags att presentera mig själv lite närmare så i dagens vlog blir det en kort presentation av både mig själv och min lilla hantlangare som i princip alltid är med mig när jag är på hemmaplan. Sur som ättika dock eftersom vi inte roade oss med hennes favoritsysselsättning - att ligga under ett gäng filtar i soffan.https://www.youtube.com/watch?v=lfv41nX2qx8Du minns väl att du hittar Bossbloggen på YouTube numera? Prenumerera gärna på kanalen så att du inte missar något!Hur har din dag varit annars? Bra hoppas jag! Någon annan än jag som är sugen på helg nu?

Energi är min nya valuta

Nytt år och nya möjligheter. Om det är en motiverande eller stressande tanke är olika för alla. Men eftersom vi nu är inne i den största perioden av självförverkligande där femtioelva utvecklande aktiviteter och förändringar ska tryckas in i dygnets tjugofyra timmar tänkte jag att vi ska prata lite om energi som valuta. Men också energifusk och hur enkelt det kan vara att övertrassera sitt energikonto om och om igen eftersom det bara är du själv som drabbas.

Pengar = tid = energi

Visst. Den rådande valutan i samhällen är pengar. Pengar bekostar vår hyra, vår mat och livet i övrigt. I utbyte mot pengarna ger vi bort vår tid. Men också energi. Jag var inte medveten om det innan jag gick in i väggen men efter det blev det oerhört påtagligt att allting jag gör kräver energi.Så jag ser det som en egen valuta. Varje morgon så vaknar jag upp med ett energikapital baserat på gårdagens transaktioner och investeringen som nattens sömn har inneburit. Alla aktiviteter under dagen kostar. Vissa av dem ger också energi som en liten bonus eller rabattkod för min transaktion. En del ger rent utav mer energi än vad de kostar så de kan vi väl kalla för investeringar.

Kroppens reaktioner på stress

Att stress är bra om en människa lever på savannen och behöver springa ifrån sabeltandade tigrar är intet nytt. Ej heller att stress under perioder längre än någon timme eller två är negativt för oss. Hjärtklappning, sömnsvårigheter, rastlöshet, utmattning, försämrat minne eller koncentrationssvårigheter är bara några av symptomen på 1177's lista över att vi har stressat lite för mycket lite för länge. Och jag måste säga att detta klipp från DN om stress och vad som händer i kroppen när vi stressar är oerhört målande. Hur vissa delar av vår hjärna faktiskt krymper av långvarig stress. Inte konstigt vi fungerar sämre i vardagen då.

Stress främjar energifusk

Något jag har märkt det senaste året är att desto mer stressad jag är desto enklare blir det för mig att missbruka min energi. Inte är så konstigt eftersom stress äter upp vår rationalitet. Jag biter ihop för att orka lite till. Sätter i en högre växel för att köra bilen några kilometer till fastän bensintanken ekar tom. Så blir jag mer stressad för att jag inte orkar med lika mycket som jag vill. Och så är den onda spiralen påbörjad.Detta trots att jag aldrig skulle övertrassera mitt ekonomiska konto. Men energikontot är en annan femma. Det är bara jag som drabbas om jag blir lite tröttare. "Det är bara mycket just nu", "det lugnar sig snart" eller "jag ska bara" är väl de mest klassiska undanflykterna. Jag har hört dem hos mig själv och jag hör dem i min omgivning.Som blivande entreprenör "borde" jag bara se pengarna och se till att tjäna dem snarast möjligt. Vilket jag givetvis önskar att göra. Men inte bara och inte till vilket pris som helst.Därför är energi är min nya valuta i år. Jag vill inte energifuska mer utan i stället vårda energikontot ömt. Försöka spara ihop en buffert så att där finns en reserv att ta av de dagar då det krävs för att jag ska kunna uppnå mina drömmars arbetsliv.

---

 

Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat eller dela det gärna så att andra kan få läsa det! 

Ljusglimtar när det varit som mörkast

Hej alla fina. Hur står det till? Här har det ekat tomt i två dagar till min egen stora förvåning. Det är få gånger det har hänt alls och aldrig förr mitt i veckan. Men nöden har ingen lag och när tiden inte räcker till måste en prioritera sylvasst emellanåt för att inte missbruka energi som inte finns.Vilket är precis vad jag har gjort efter en starkt wake up call här i måndags då, för mig nya, stressymptom dök upp. Så i stället för att skriva om kvällarna som jag oftast gör så har jag testat på det här med att vara kvällsledig. I tisdags innebar det att se en film och två avsnitt ur en dokumentärserie. I går blev det ett biobesök i fina vänners lag. Och som tur var så har de saker som jag har sett varit riktiga inspirationsboostar för min trötta hjärna. Jag vet fortfarande inte vart min vilopuls har gått och gömt sig men mentalt har jag verkligen hittat vackra ljusglimtar när det varit som mörkast.

Vad har då dessa ljusglimtar bestått av?

Age of AdalineRomance är inte min favoritgenre men den låg överst på Netflix när jag loggade in så jag tryckte på play och blev hänförd. Inte av filmen. Den var förvisso relativt välgjord, lite söt men mycket klyschig (vilket jag har svårt för). Det som däremot golvade mig fullständigt var stylingen av huvudrollen Adeline Bowman, spelad av Blake Livley. Hennes kläder och styling genom hela filmen fick mig att gapa, dregla, bli grön av avund, oh:a och ah:a och undra varför i hela friden jag gett upp det här med fast inkomst när en kan köpa en sån garderob för sina månadslöner. Typ.Chef's tableAlright, jag vet att jag är ungefär sist på den här pucken. Framförallt när jag bara har sett två avsnitt. Men shit vilken inspirationsboost denna serie tycks vara. Mat som konstform är bara det häftigt. När dokumentärfilmaren sedan går intervjupersonerna riktigt nära inpå livet och pratar privata saker utan att bli för närgången. Lägg till snyggt foto och att det är sjukligt intressant att studera de ledarstilar råder i de olika köken. Ser fram emot att se fler avsnitt!Star Wars: Rouge OneJag är (konstigt nog) inget jättestort Star Wars-fan utan snarare rätt neutral inför denna kult... jag menar klassiker. Men igår såg vi den senaste filmen Rouge One och den var i mitt tycke absolut den bästa SW-filmen av dem alla. Den var unik, snygg och direkt. Och jag gillade skarpt att huvudrollen kändes som en genuint tuff tjej som inte behövde räddas av en snubbe stup i kvarten. Stort pluspoäng på det.Visst är det fascinerande att inspiration kan komma från så helt olika håll emellanåt? Den här gången från mode, mat och sci-fi. Så nu har jag börjat smyga igång bloggjobbet igen, laddad och inspirerad till tänderna. Jag kommer att skruva ner tempot något den kommande veckan, men mest av allt kommer jag skruva ner mina prestationskrav. Bara sex dagar kvar nu.Hur funkar din inspiration? Har du något speciellt som du brukar bli inspirerad av eller den kan dyka upp vart som helst ifrån?