Become a Boss är ledarskapsprogrammet för dig som vill bli chef

Bossbrudar är nätverket och Facebook-gruppen för kvinnor som är eller vill bli chefer

Ledarskapsutbildning i form av föreläsning, utbildning eller workshop inom olika ledarskapsfrågor

Clara, Bossbloggen 11/14/16 Clara, Bossbloggen 11/14/16

Att leva som man lär

Hej, hej! Hur är läget med er denna soliga måndag? Här är det fortfarande genomförkylt och efter ännu en däckad helg så har fröken Envis till slut sjukanmält sig. Galet tråkigt men välbehövligt. Har ändå gått runt och varit dåligt i en dryg månad nu. Så det är dags att leva som man lär och låta kroppen läka ut detta once and for all. Att leva som man lär innebär att jag inte går till jobbet när jag är sjuk

Sjobba - att jobba när man är sjuk

Så nu jag ska ägna resten av dagen åt att vila, vila och vila lite till. No more sjukjobbande – eller ”sjobbande” som det också kallas. Tycker inte någon ska gå till jobbet även om man är sjuk men det är ju så svårt när man har en fullproppad att-göra-lista och tajta deadlines. Är dessutom lätt att fuska när det ”bara” är en förkylning. Bita ihop och köra på.Tycker denna debattartikel, publicerad för snart två år sedan men likväl aktuell, påvisar flera intressanta linjer. Om att karensdagen orsakar sjuknärvaro för att en del inte anser sig ha råd att vara sjuk. Att många tar och får antibiotika mot förkylningar som egentligen bara botas med vila. Det väcker även min tanke om att företag med låg sjukfrånvaro kanske inte har det så himla bra ändå. Att de kan ha hög sjuknärvaro istället?Visst. Nu ska man kanske inte prestera maximalt på topp alltid när man jobbar. Men det hade nog varit smartare av mig att sjuka mig för en månad sedan. I stället för att ha detta moment 22 där jag tycker mig prestera halvkasst på alla områden och känna pressen över att-göra-listan som inte riktigt hinns med. Högst troligen. Tur att polletten trillar ner då och då så att undertecknad börjar göra det kroppen säger åt henne och inte bara nickar, säger ”ja, ja det hade varit klokt” och gör raka motsatsen.Brukar du sjobba? Vart går din gräns för när du går till jobbet fastän du borde stannat hemma?

Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat eller dela inlägget så att andra kan få läsa det!

Clara, Bossbloggen 11/5/16 Clara, Bossbloggen 11/5/16

Om HSP och att vara stark men känslig på samma gång

Ni känner säkerligen redan till begreppet HSP, highly sensitive personality. Det är några år sedan nu det begreppet tittade ut i dagsljuset. En kort sammanfattning för er som inte känner till det sedan tidigare är att det är ett karaktärsdrag, alltså ingen diagnos utan en egenskap, som återfinns hos uppskattningsvis en femtedel av befolkningen enligt HSP Sverige. Den tros innebära att nervsystemet hos HSP-personer eller högkänsliga är mer utvecklat och känsligare och att vi förenklat tar in mer information och känner mer än gemene man. De flesta är introverta. Känner av stämningen först, kan vara (eller misstas för att vara) blyga och tillbakadragna. Men några högkänsliga, uppskattningsvis en tredjedel, är extroverta. Utåtriktade och sociala samtidigt som man är inkännande och tar in allt som händer och sker runt omkring en. Även kallade starksköra personligheter eller orkidébarn. Att vara HSP som barn påverkade mig starkt utan att jag visste om det.

Uppenbarelsen och lättnaden

Det var ungefär fem år sedan som jag hörde talas om det för första gången och det kändes som att få en uppenbarelse. Inte bara en utan närmare 26 års saknade pusselbitar föll på plats. Jag har sedan barnsben känt mig lite konstig. Annorlunda. Kunde läsa av stämningar och folks måenden och anpassade mig tidigt efter det. Så alla skulle må så bra som möjligt. Jämt. En social kameleont som kunde umgås med de flesta i alla olika situationer. Samtidigt var jag känslig. ”Kände efter för mycket” som det sades på något utvecklingssamtal. Med åren innebar det att jag försökte sluta känna så mycket. Ignorera det.Något som går sådär man är känslomänniska deluxe. När det andra människor upplever känns som om det drabbar en själv. Jag kan tappa andan av att se en solstråle falla vackert in genom ett fönster. Ett musikstycke kan på några sekunder slänga mig in i extas eller djup sorg. Ibland både och under samma crescendo.Det var en enorm lättnad att få läsa mer om HSP. Att få ord och en förklaring till hur jag fungerar som person. Att det inte är konstigt att jag kan vara så superstark och göra och klara så mycket vissa dagar. Medan jag andra dagar känner mig hudlös, påverkas jättestarkt av allt och alla och knappt klarar av någonting. Att mina känslor är mer intensiva. Att jag är känsligare jämfört med många andra och att det är helt okej. Hur naturen påverkar mig som HSP

HSP, starkskör, orkidébarn

Min utmattning och utbrändhet har faktiskt förstärkt detta ytterligare. Som barn var jag till exempel inte känslig för skavande sömmar i kläder men nu kan sådana detaljer nästan göra ont i huden en känsligare dag. Och även om jag anser att vi inte ska behöva sätta etiketter på oss själva (eller varandra) så kan det ibland att ha en förklaring till varför man är som man är när termen ”människa” inte räcker till. I mitt fall kan eller ska inte HSP, starkskör eller orkidéebarn vara en ursäkt för att jag agerar såsom jag gör. Men det kan förklara vissa reaktioner - både för mig själv och mina nära och kära. Det har i alla fall gjort min resa mot självacceptans betydligt lättare.Vi kommer prata mer om HSP och vad detta karaktärsdrag kan innebära för en chefs ledarskap och en arbetsplats framöver. Till dess är jag lite nyfiken: är det fler än jag här som är HSP? Vad har det inneburit för er? För den som inte vet och vill testa om man har detta personlighetsdrag kan till exempel göra det här.

Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat eller dela inlägget så att andra kan få läsa det!

Clara, Bossbloggen 10/15/16 Clara, Bossbloggen 10/15/16

Saker min utbrändhet har lärt mig

Hej, hej! Hur är läget denna lördag? Här blåser full storm runt husknuten och eftersom jag fortfarande känner mig hängig av förkylningen kommer den här helgen handla om att ta igen sig. Det är i alla fall en av de saker min utbrändhet har lärt mig: att återhämta mig på mina villkor. Jag följer det kanske inte alltid i praktiken men hey övning ger väl färdighet?! ;) Golden girl

Saker min utbrändhet lärt mig

Apropå saker som min utbrändhet har lärt mig så har jag insett en sak om min prestationsångest. Den har också förändrats på min väg tillbaka från utmattningssyndromet. Tidigare var mina prestationer kopplade till mitt värde som människa men så känns det knappt alls längre. Snarare är det min stora vilja och allt roligt jag vill göra som gör den prestationsångesten knackar på emellanåt. Så på det viset upplever jag att min utbrändhet inte endast varit av ondo (även om jag helst varit blivit klokare utan den). Som så många andra kriser har den ändå medfört att jag har förändrats och utvecklats som människa och fått mig fatta att livet handlar om att leva. Det är inte fy skam trots allt! Skrev mer om detta i ett gästbloggsinlägg hos Jessica på Nestor Förlag för några veckor sedan. Hittas här för den som vill läsa den: saker min utbrändhet har lärt migNi som har erfarenhet av utmattning och utbrändhet: vad skulle ni säga att era största aha-upplevelser är?

Clara, Bossbloggen 10/14/16 Clara, Bossbloggen 10/14/16

Att leva med prestationsångest

Ibland blir jag bara så himla, himla trött. Jag är rätt trygg med mig själv och allt vad det nu innebär att vara jag - efter många års träning. Ändå är den där. Prestationsångestens svarta skugga som smyger längst bort i ögonvrån. Ibland lämnar den sitt hörn och sveper förbi så snabbt att jag knappt hinner se den. Bara de sotiga fotspåren avslöjar att den var här. Andra gånger lägger den sig som ett svart täcke över mig. Mörkret blir totalt och jag slutar lite på något av mina sinnen eller någon av mina känslor. Allt ifrågasätts. Ingenting duger. Allting borde göras om, göras bättre eller är bara allmänt otillräckligt. Helt i onödan givetvis. Blä. Clara Löfvenhamn om sin prestationsångest

Hur jag hanterar min prestationsångest

Försöker påminna mig själv om att inte ta mig själv på så stort allvar. Att inte lyssna så himla noga på den där kreativa tävlingsidioten till perfektionist som huserar i denna kropp. Livet handlar ju om att ha roligt och prestera såhimlabäst alltid. Att det är okej att göra fel och att good enough är just det: good enough. Eller för att citera Linda Hörnfeldt:

Your good enough is someone else's great
Linda Hörnfeldt

Och ibland är det praktiskt att hjärnan fungerar som den gör (trots att det kan spöka i den, hehe). Nu när jag har funderat mycket kring det här med prestationsångest i veckan så har jag sett artiklar om det i var och vartannat forum. Bland annat TED Talket nedan där Elisabeth Gilbert tycks ha en rätt skön, humoristisk inställning till sina egna prestationer och ångesten de kan framkalla. För så är det väl ändå? Att humor, att inte ta saker på så stort allvar och att kunna garva åt sig själv och sina misstag är ett rätt bra botemedel mot skiten. Mjo, för min del är det så. Det, naturen, kramar eller allmän distraktion brukar funka. Idag har den allmänna distraktionen bestått av serverproblem och drygt fem timmars jobb (!) med att få publicerat det här inlägget. Tacka gudarna för min mans tålamod och envishet. Nu: te och kramar.Är det någon annan här som blir förlamad av prestationsångest då och då? Har ni några bra knep att ta till när den dyker upp?

Clara, Bossbloggen 9/17/16 Clara, Bossbloggen 9/17/16

Olik lycka men lika lyckliga

Äldre och yngre människor är lika lyckliga – men sakerna som gör dem lyckliga är helt olika visar en avhandling från Göteborgs Universitet. I studien, som släpptes 2014, intervjuades 800 personer i åldrarna från 19 till 87 år om vad som gjorde dem lyckliga då, nu och idag. Och slutsatsen blev att yngre människor kopplar samman lycka med en lyckad karriär, framgångsrikt yrkesliv och spännande upplevelser medan äldre människor förknippar lycka med att vara nöjda och glada i nuet och livet i allmänhet. Återhämtning Dessutom påvisar studien att de äldre intervjupersonerna är överlag är bättre på att njuta av det positiva i livet och bättre på att hantera exempelvis ånger, besvikelse eller andra negativa känslor än vad yngre människor är. Medan de yngre i stället uppvisade tendenser att utmåla yttre faktorer som syndabockar för misslyckanden.– Det verkar som att äldre i högre grad accepterar sina egna fel och brister, och får därmed lättare att gå vidare, säger Pär Bjälkebring.Är inte det intressant? Nu är inte jag inte särskilt långt kommen åldersmässigt om man ser till åldersspannet för den här studien men jag måste ju säga att mina prioriteringar om vad som gör mig glad ändå har ändrats under de senaste tio åren. Har definitivt blivit lite mindre karriärfokuserad och mer glad över små saker i vardagen. Ska bli spännande att se vart man är om tio år. Vad är lycka för dig? Kärlek Och just den här helgen är lyckan verkligen total. Befinner mig i skrivande stund i en hotellobbyn i Skövde. Den inte så stora klanen Löfvenhamn har samlats här för min kusins bröllop och eftersom det inte är så ofta vi alla ses tänker jag njuta maximalt att att umgås med min knasiga, underbara släkt som just nu sitter och tjattrar lite längre bort. Tyvärr glömde jag kamerasladden hemma så bilder härifrån får vänta till på måndag.Ha en underbar helg!