Glädjen i att göra affärer

Hej! Hur står det till? Med mig är det toppenbra, har haft en alldeles strålande torsdag. Fick en påminnelse om en sak idag som jag inte har tänkt på ett tag. Nämligen glädjen i att göra affärer. Det är lätt en av mina roligaste pusselbitar i karriären: att få skapa samarbeten som alla inblandade parter tjänar på oavsett sammanhang. Bra deals och bra överenskommelser som ger bra resultat är grymt tillfredsställande.Det var därför jag gillade att jobba som projektledare och inköpare tidigare och det är en av sakerna jag gillar så skarpt med entreprenörskapet. Man får göra business! Från 2017 till 2018 ökade jag min omsättning med 56 procent och redan nu är prognosen god för detta år. Visst, det dröjer ett tag till innan jag är ekonomiskt oberoende, hehe, men det går på rätt håll. Signade idag ett deltidsuppdrag för projektet Innovationscenter för landsbygden som kommer att sträcka sig över hela året. Så i och med det, föreläsningar, utbildningar och boken så känns det som att 2019 kommer att bli ett verkligt spännande år!Hur ser du på det här med att göra affärer? Är det kul? Svårt? Obekvämt eller naturligt?

Insikter som året har gett mig

Så börjar 2018 närma sig sitt slut. Jag kommer såklart att skriva en årskrönika senare men idag tänkte jag börja med de insikter som året har gett mig. Nu har jag gjort 75 procent av mitt andra år som egenföretagare och entreprenör och även om jag har hört talas om hur år två ofta är det tuffa, slitiga mellanåret hade jag ingen aning om hur tufft det skulle bli. Missförstå mig inte - jag har haft ett bra år. Det har gått superbra på de flesta sätt. Men det har varit tufft och jag har lärt mig väldigt, väldigt mycket. Exempelvis detta!

Skillnaden mellan att fokusera rätt och fel

Hör du ljudet av den inslagna dörren? Inte?! Well, det beror väl på att den redan var vidöppen. Likväl har den påmint mig om hur viktigt det är att fokusera på rätt saker. Att fokusera på det som driver ens business framåt och ta hand om sin hälsa. Det straffar sig ofta inte så hårt som en kan tro att prioritera fel - och ibland kan fel bli rätt. Men jag tar ändå med mig påminnelsen om att vara stenhård med att fokusera så rätt som möjligt.

Våga tacka nej

Att tacka nej är en annan konst som jag har fått öva under året. Inte minst under hösten när jag fick förfrågan om att bli headhundad till ett DRÖMJOBB som hade fått både 20-, 25- och 30-åriga Clara att svimma vid blotta tanken på det. Arbetsgivaren var rätt och chefen fantastisk. Men att gå in i ett heltidsuppdrag som dessutom eventuellt hade inneburit att pensionera Bossbloggen... Nej. Det går inte hur lockande det än kan vara. Så jag fick tacka nej. Skitläskigt! Men jag hoppas och tror att det både är värt det men också att andra samarbetsmöjligheter kan dyka upp framöver.

Att driva företag kan vara riktigt, riktigt svårt

Det här andra året har verkligen haft mig nere på knä ibland. Det är mycket som ska orkas och hinnas med och att ge järnet över såhär lång tid - det kan vara svårt. Riktigt svårt. Visst jag jobbar hållbart men det är utmanande och även om det går jättebra så har jag har flera gånger allvarligt undrat: är det värt det? Och ja, hitintills har jag landat i att jag visst ska fortsätta. Det här är det häftigaste jag har varit med om och ingen äventyrsresa som har betytt något har genomförts helt smärtfritt eller gått helt i medvind.

Du skördar inte samma dag som du sår

Ja, rubriken sa väl allt? Allt tar tid att skapa och det är viktigt att få låta saker mogna i den tid de behöver. Framförallt för mig själv som individ! Min sjukgymnast sa en sak som jag ska bära med min in även i nästa år och det är att "man kan ge en blomma alla de bästa förutsättningarna som finns för att växa, men den kommer ändå att växa i den takt som den själv vill". Det är skillnad på att skapa möjligheter och en annan att tvinga fram resultat som faktiskt behöver växa fram och det gäller lika mycket för mig själv som privatperson som för mitt arbete.Så, det var ett axplock av de största insikterna och påminnelserna som jag har fått det här året. Om du fick välja en insikt som du fick 2018: vad skulle det vara? Berätta gärna!

Förbereda sig för föreläsning

God morgon! Hur står det till? Med mig är det fint. Är ju i Stockholm för att föreläsa och håller på att jobba undan dagens största måste före dess. Så skönt när man hinner göra det. Det här med att förbereda sig för föreläsning känns ibland som en hel vetenskap. Jag vet vissa kollegor som kör en hel ritual innan det är dags att kliva upp på scenen medan andra fristylar från början till slut. Själv är jag mittemellan och nöjer mig med att vara lagom förberedd, improvisera lite grand och att ta några djupa andetag innan det drar igång.Men de goda råden är ofta många om vad man ska göra och inte. Så, för att kanske nyansera det lite, tänkte jag dela med mig av hur jag tänker kring att förbereda sig för att föreläsa eller hålla en dragning av något slag.

Var lagom förberedd

Det är en hårfin gräns mellan att vara förberedd och förbereda sig för mycket. Är du kunnig inom ditt ämne? Har du en röd tråd och vet vad du vill ha sagt? Grymt, då kanske du inte behöver ägna tjugo timmar åt att förbereda dig. Det beror givetvis på syftet med presentationen men oftast så är du trots allt anlitad för att du har kunskap att dela med dig utav så lägg mest fokus på att faktiskt få ut den kunskapen.

Ha inte text i din PowerPoint

PowerPoint i all ära, den kan vara en fantastisk visuell förstärkning, men undvik att ha text i den. Och har du text - läs inte upp den innantill eller ha stora textsjok som man ska läsa om det inte är något väldigt talande exempel. Bäst upplever jag ofta att det är när det bara är bilder om ens någon PowerPoint alls. Eventuella viktiga siffror eller uppgifter kan man ha på ett talarkort och sedan brukar jag ha en kort PDF med sammanfattning av föreläsningen som man kan skicka ut efteråt i stället för att ha allting i sina slides.

Läs av publiken

Alla föreläsningar och presentationer skiljer sig åt, du har olika dagsform och i vissa fall är publiken helt med dig direkt och ibland är ni på helt olika ställen. Därför har jag tagit till vara på råd från andra föreläsningsveteraner att vara på plats lite innan och socialisera sig med publiken om möjlighet finnes.

Kom ihåg det eviga lärandet

Att föreläsa är som allt annat ett enda evigt lärande. Nya situationer uppstår, nya fel händer, nya lärdomar erhålls. Så passa på att utvärdera för dig själv efter varje dragning. Vad du har lärt dig och vad du ska testa att göra annorlunda nästa gång?

Vad är det viktigaste?

Om det är en enda sak som du vill att publiken ska ta med sig från föreläsningen eller presentationen: vad ska det vara då? Vad är det viktigaste?Exempel: min föreläsning Management by Generation Z handlar om den yngsta generationens intåg på arbetsmarknaden och in i chefsroller. Om era förmågor, förutsättningar och vad ni (är trots allt en femtedel av er läsare hör till denna generation) kan och vill bidra med till era arbetsplatser. Men det viktigaste från den föreläsningen är faktiskt att vi alla är människor oavsett ålder. Alla har vi förmågor och färdigheter så det upprepar jag flera gånger under föreläsningens gång: vi alla är människor för det är trots alla likheter och olikheter det viktigaste av allt.Så, med det konstaterat ska jag göra mig i ordning för att sticka iväg till dagens gig. Har du några bra knep som du brukar använda dig av när du ska presentera något eller hålla en dragning? Dela gärna med dig så kan vi ha en liten tipslista här!

Att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb - två år senare

Insåg häromdagen att det, den tjugofjärde oktober, var två år sedan som jag sa upp mig från min heltidsanställning. Förra året kändes det som en stor årsdag. Högtidligt. I år hade jag noll koll och publicerade omedvetet det här inlägget om hur man når sina mål just den dagen. Så fint hur något som känns livsomvälvande ena året är en walk in the park ett år senare.Samtidigt som beslutet att hoppa rakt ut i entreprenörskapet var det bästa jag har gjort är det inte enkelt alla dagar. Att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb är en risk. Rätt stor sådan. Så jag har skrivit ihop en faktaartikel om saker som kan vara bra att tänka på om man gör det som publiceras i nästa vecka. Idag stannar vi vid min personliga reflektion om min upplevelse.

Att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb - två år senare

Ibland undrar jag om verkligen fattade rätt beslut. Jag sade ändå upp mig och bestämde mig för att starta eget utan ett kapital och utan ett etablerat nätverk i en bransch som är svår att få jobb inom. Skulle jag börja tänka närmare på min pension, mitt SGI för att inte tala om potentiell föräldrapenning så hade jag nog fått panik och börjat gråta efter att vrida tillbaka klockan. Vissa dagar vill jag skrika rakt ut av prestationsångest och ha ett vanligt jobb igen.Men även om jag tvivlar ibland och undrar om jag gjorde rätt så känner jag verkligen i hela min kropp att jo, det gjorde jag. Det var värt det. Det är det fortfarande. Jag jobbar med det jag älskar. Jag får göra skillnad genom de olika uppdrag som jag har och tar på mig. Det är mäktigt. Men också ett privilegium och ja, jag vet att jag tjatar om det. Men det känns som att det behövs i vår självförverkligande tid där det så ofta sägs räcka med mindset för att klara allt. Mindset räcker inte alls. Jag hade inte kunnat göra detta utan stöd från mina nära och kära. Inte heller alla fantastiska personer som jag har träffat under de dryga två åren innan jag startade bloggen och så vidare.Så känns det såhär två år efter att jag sa upp mig. Måste erkänna att det är lite läskigt ibland att prata om min entreprenörsresa medan den pågår. Oftast får vi ju bara höra om sådant i efterhand. Lite lagom polerat och snyggt sammanfattat. Samtidigt känns det mindre ensamt att bjuda in er på resan och låta er följa med på den. Den är inte rak men vi har ändå kommit en bra bit på väg på det här 1,5 året som jag drivit mitt företag. Eller hur? Har du förresten någon erfarenhet av att säga upp dig utan att ha ett nytt jobb? Kan du inte dela med dig av din resa? Vore så roligt att få höra fler tankar om det!

Utmaningar för blivande kvinnliga ledare

Minns ni att jag i våras skrev min B-uppsats för mina studier? Men jo, det gjorde jag och intervjuade då kvinnor som vill bli chefer. Närmare bestämt om vilka utmaningar för blivande kvinnliga ledare. Med facit i hand kunde jag nog inte ha hittat ett mer givande ämne. Jag är så glad och tacksam över att ha fått prata med de här fantastiska kvinnorna och ta del av deras tankar. Det var både intressant och lärorikt, inte minst när jag sedan fick läsa än mer litteratur och teori i ämnet.

Så, eftersom jag tänker att ingen annan än jag är intresserad av att läsa en rapport på trettio-någonting sidor tänkte jag sammanfatta några av de slutsatser som jag kom fram till. Av respekt till intervjupersonerna är detta givetvis anonymiserat. Men det var nio kvinnor i åldern 15-34 från hela Sverige som intervjuades. Studien hade givetvis en vetenskaplig avstamp (eftersom den gjordes i min akademiska utbildning) men jag vill på intet vis påstå att detta underlag är stort nog för att klassas som vetenskapligt bevisning. Läs den därför som en trendspaning och dela gärna med dig av dina egna tankar om framtidens ledare!

Vilka utmaningar kan vi se för kvinnliga blivande ledare? Det var min frågeställning inför ett av många skolarbeten som författades under min utbildning. Bild: Pixabay

Utmaningar för blivande kvinnliga ledare

Först och främst vill jag säga att jag är så taggad på att se hur vårt arbetsliv kommer att se ut om tio år. De kvinnor som jag talat med här - och alla andra jag möter i min var, ni gör mig så hoppfull med ert driv, ert engagemang och er omtanke. Det känns så betryggande att få se och ha er som chefer i framtiden.

Att få det första chefsjobbet

Hälften av kvinnorna lyfte svårigheterna att få sitt första chefsuppdrag och såg det som den potentiellt största utmaningen. Vissa trodde rent utav att det skulle bli svårare att få jobbet än att utföra det. Något som känns vansinnigt tråkigt. Desto roligare var det att de hade alla en mer eller mindre uttänkt plan för hur de skulle studera eller arbeta sig fram till den. Några ville klättra internt, några starta eget och andra komma in utifrån.

En personlig reflektion som jag har gjort utifrån detta är att nätverk spelar roll. Jag gillar inte att åtta av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter men det är tyvärr en av spelreglerna som vi har att förhålla oss till i dag. Så, tills vi har kommit på ett mer rättvist sätt att rekrytera ledare: nätverka, nätverka, nätverka.

Berätta högt att du vill bli chef och be om hjälp för att få bra kunskaper, relevanta erfarenheter och rätt positioner. Välj din närmsta chef och bolag noggrant om du vill avancera internt. Jag hoppas innerligt att organisationerna inser sitt eget bästa och ger er möjligheten att inte bara komma in utan också leda och förbättra dem.

En av flera intressanta saker (tyckte jag) var hur villkorat ledarskapsambitionerna ändå var. Om inte organisationens värderingar och struktur finns på plats så skulle de jag intervjuade hellre välja bort chefsrollen än att ta den. Bild: Pixabay

Organisationens värderingar och struktur är avgörande

En annan slutsats som jag fann oerhört intressant var att organisationens värderingar och struktur var avgörande för att de intervjuade kvinnorna ens skulle vilja ha ett chefsuppdrag. Önskemålen var förstås individuella men ett genomgående mönster var att de skulle relativt platta med generöst handlingsutrymme och ha sunda värderingar när det gäller jämställdhet och mångfald. Dessutom betonades det hur viktigt det var med stöd och support från den närmaste chefen och att hens ledarskap var bra.

Arbetsgruppen som utmaning

Det största, gemensamma utmaningen visade sig vara arbetsgruppen. Detta eftersom en på förhand inte kan veta vilken typ av arbetsgrupp man ska leda och att det kan bli problematisk. Framförallt som yngre kvinna. Att alla grupper kräver olika typer av ledarskap hade alla god förståelse för om och de var också väldigt optimistiska till att det skulle bli bra med arbetsgruppen över tid.

Ledarskapet är villkorat

En glädjande överraskning var att ledarskapet för flera av intervjupersonerna är villkorat. Om inte stödet från närmsta chefen finns, om inte förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb finns. Då kommer majoriteten av dessa intervjuade kvinnor inte heller vilja ha chefsjobbet. Något jag anser vara en väldigt, väldigt hälsosam inställning till ledarrollen.

Kan du få hjälp av din nuvarande chef för att bli bättre förberedd inför ditt egna första chefsjobb? Ja, då ökar chansen för att det kommer att bli lättare för dig att lyckas. Bild: Pixabay

Självmedvetenheten var stor

En annan slutsats som jag kunde dra var att självmedveten var stor hos intervjupersonerna. De hade inte alltid på förhand hade reflekterat över hur de vill vara och inte vara som ledare men ändå hade de självinsikt om sina styrkor, svagheter och utvecklingsområden. Flera uttryckte också stor respekt inför att man förmodligen inte skulle vara den perfekta ledaren från dag ett utan såg det som läroprocess. Vilket det är. Även om alla uppvisade den här lovande självdistansen så stack person ut lite extra. Hon var än mer medveten vilka effekter hennes beteenden kunde ha i den framtida ledarrollen och arbetade redan nu för att förbättra dessa inför sin framtida ledarroll. Den främsta skillnaden mellan henne och övriga intervjupersoner? Det var att hennes chef aktivt förberedde för att bli ledare inom organisationen.

Andra utmaningar

Andra utmaningar som lyftes i studien var balansen mellan arbete och privatliv, att förverkliga sin ledarskapsfilosofi och att lära sig de nya arbetsuppgifterna som tillkommer med uppdraget. Där skiljde det sig dock mer mellan intervjupersonerna om vilka utmaningar som uppskattades som svåra och inte. En annan gemensam sak var att nästan alla bedömde att de skulle klara av ett ledaruppdrag idag om det behövdes. Även majoriteten sa att de gärna ville ha mer erfarenhet i ryggen innan det var dags.

Jag hade i den här artikeln också tänkt lyfta upp vad litteraturen anser vara de vanligaste fällorna för förstagångsledare men vet ni? Det får bli ett eget sådant framöver. Annars kommer den här texten aldrig ta slut, haha. Men vad säger ni som hänger här och som vill bli ledare i framtiden? Kan ni känna igen er i detta eller ser du andra typer av utmaningar i ditt kommande ledarskap?