Jobba på en toxisk arbetsplats

Läsarfrågan:

“Hej! fick tips om din blogg och måste säga att den är jätteintressant, kanske kan du hjälpa mig med detta. Jag har arbetat som chef i 10+ år i en mindre organisation och har trivts bra där, både med chefsrollen och verksamheten. Men mycket har hänt och efter ett sjukhusbesök där vi trodde jag hade problem med hjärtat fick jag en tankeställare. Organisationen är inte som den var förut och idag skulle jag kalla arbetsplatsen för toxisk. Vi jobbar bara mer och mer, allt handlar om att spara pengar, internpolitik, vem som pratar med vem och stämningen är inte vad den var förr. Det har alltid funnits sjukskrivningar och pandemin har intensifierat arbetsbelastningen än mer. Vi är slutkörda och nu märker jag själv hur min egen hälsa sviktar med sömnen, hjärtat och annat. Vad kan jag göra? Har du några råd?

Tack på förhand,

P.”

Svar:

Hej! Så fint att du har hittat hit och tack för att du hör av dig. För det första så vill jag gratulera dig till att du har fått den här insikten för den kan vara det som hjälper dig att rädda dig själv undan från en utmattning. En av de vanligare problemen med stress och vägen till väggen är nämligen att en förlorar självinsikten någonstans på vägen och därmed inte ser sig själv eller sin omgivning klart och du har uppenbarligen fått ett uppvaknande.

Min fråga till dig är: vill du bli utmattad?

Om ja, då fortsätter du på det spår du är nu. Om svaret däremot är nej, då behöver du förändra något och det beror på dig, din livssituation, din relation till arbetsplatsen och arbetsgivaren vad det är som behöver förändras. Men du måste börja göra saker annorlunda för att bryta denna negativa spiral - det hoppas jag vi kan vara överens om.

En toxisk arbetsplats kan bero på många olika saker. Exempelvis ledningen, ledarskapet, organisationsstrukturen, arbetsplatskulturen, bristande arbetsmiljö för att nämna några potentiella orsaker. Bild: Dan Meyers on Unsplash

Jobba på en toxisk arbetsplats

Att en arbetsplats är toxiskt kan betyda många olika saker och hur det tar sig uttryck behöver nästan vara en egen bloggartikel. Men det du beskriver låter inte hälsosamt och frågan är hur troligt det är att detta kommer att kunna förändras. Det kan nämligen vara bra att försöka lyfta det du ser med din chef och/eller HR för att förhoppningsvis ge dem den väckarklockan som du har fått. Problemet med toxiska arbetsplatser är dock att alla som arbetar där (vissa mer än andra) också bidrar till att de fortsätter att vara toxiska om man inte börjar förändra saker och det är inte säkert att de kommer att förstå eller vilja lyssna på dig. Likväl, jag tycker att det är värt att göra ett försök om det går.

Om du däremot inte får gehör eller någon respons på detta har du två val: stanna kvar eller söka dig vidare.

Väljer du att stanna behöver du arbeta med dig själv och ha strategier för att du inte ska offra din hälsa för jobbet. Kom bara ihåg att strategierna inte kommer att förhindra en utmattning om din arbetsbelastning är för hög och stressen består utan snarare fördröja processen. Att sätta ett litet plåster på ett stort blödande sår kommer alltså inte att hjälpa långsiktigt utan du behöver stoppa blödningen, sy såret och sedan läka ut det.

Frågor som kanske kan bidra:

• Hur stor sannolikhet är det, tror du, att arbetsplatsen kommer att förändras?

• Vad av dina stressymptom kommer från jobbet VS övriga livet?

• Vad skulle du kunna förändra och hur om du stannar kvar i miljön som du befinner dig i?

• Är det värt att offra din hälsa för den här arbetsgivaren?

• Vilka argument talar för att du ska stanna kvar? Hur tunga är dem? Vad talar emot?

Var ärlig med dig själv i dessa reflektioner. Den enda som förlorar på att du inte är det är du själv. Och om du under dessa reflektioner i stället inser att svaret blir att du behöver lämna - då ska du göra det. Hellre förr snarare än senare. Sedan är det tyvärr så att alla inte kan söka sig vidare och få ett nytt jobb direkt men då är vad du behöver göra.

Jag kan såklart inte säga till dig vilket beslut du ska fatta men om du kan lämna den här toxiska arbetsplatsen bör du nog göra det. Jag läste en liknelse för ett gäng år sedan (minns dock inte var eller vem som sa det) som gick i stil med: “om din arbetsplats är en gifttunna som du sitter i hela dagarna så finns det bara ett sätt att undkomma giftet. Det är att lämna tunnan”. Den var rätt träffande.

Dåligt samvete som chef

Ett vanligt fenomen som kanske inte gäller dig men som jag vet drabbar många och därför nämner i förebyggande syfte att man som chef kan känna dåligt samvete för sina medarbetare och kollegor för att man lämnar dem i en arbetsmiljö som inte är hälsosam. Gör inte det. Dina medarbetare är vuxna människor som är kapabla att fatta egna beslut. Om de inte trivs i den här arbetsmiljön eller mår dåligt av den har de ett eget ansvar för sin hälsa och välmående.

Jag hoppas att detta svar kan hjälpa dig i din situation och mest av allt att du tar hand om dig och din hälsa. Vill du har ytterligare råd och stöd - tveka inte att boka in ett samtal via Bossakuten. All lycka till!

Har du som läser några liknande erfarenheter? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Några myter om högkänsliga personer

Länge trodde jag att ensam var starkast och ansträngde mig till det yttersta för att vara just stark, bita ihop och sluta vara så känslig. Men ja, så hörde jag talas om högkänslighet och ett gäng pusselbitar om vem (och hur!) jag är som person föll på plats. För en tid sedan sprang jag på den här artikeln där Huffington Post har sammanställt några myter om högkänsliga personer. Ska vi kika på dem och resonera kring hur dessa kan bemötas i arbetslivet? Ja, klart vi ska!

Låt oss kika på och förhoppningsvis spräcka några mytbubblor om högkänslighet i arbetslivet! Bild: Vincent Simard from Pixabay

Myter om högkänsliga personer

Vi är svaga

Nopes, nej, icke. Att vara känslig är inte synonymt med att vara svag. Mental styrka respektive svaghet handlar om helt andra saker, exempelvis vår förmåga att hantera och bearbeta olika situationer eller vår resiliens och där kan högkänsligheten (rätt hanterad) vara en stor styrka.

Vi är introverta

Klart det finns många högkänsliga som är introverta men vi är också många som är både extroverta och högkänsliga. Det senare kan vara en spännande mix när man å ena sidan drivs av sociala sammanhang och tankar energi från det samtidigt som man blir trött av dem.

Vi blir enkelt oförrättade

Allvarligt talat, gäller inte detta sjukt många egentligen - högkänsliga eller ej? Inte minst i sociala medier där åsikter ska vädras och yppas hela tiden.

Vi är blyga

Samma här som ovan! Alla är vi olika och vissa är såklart blyga medan andra av oss är allt annat än blyga utan tvärtom.

Det är bara kvinnor som är högkänsliga

Tyvärr - och jag menar verkligen tyvärr - så tycks det vara mer naturligt att erkänna och prata om högkänslighet för, om och med kvinnor vilket jag misstänker har att göra med den där föråldrade mansynen som till stor del fortfarande råder. Såklart är män också högkänsliga men så länge män uppfostras i att inte känna efter, inte visa eller prata känslor kommer nog de högkänsliga kvinnorna fortsätta synas mer.

Vi är benägna att drabbas mer av psykisk eller fysisk ohälsa

Är inte läkare så jag kan inte uttala mig om detta - men jag skulle ändå säga att det låter högst osannolikt!

Att vara högkänslig påverkar arbetsplatsens resultat negativt

Jag tänker att det beror på vad man 1. definierar som arbetsplatsens resultat och 2. vad man vill ha för resultat? Ska det vara en organisationskultur som är homogen och bara präglas av snabba resultat och noll mänsklighet kanske högkänsliga medarbetare kan vara en nackdel men i gengäld tror jag inte att särskilt många trivs där då oavsett om de är högkänsliga eller inte.

Vi gillar inte folksamlingar eller större sammanhang

Mmm, återigen - varierar extremt mycket från person till person och säkerligen också både beroende på faktorer som kontexten, anledningen till närvaron i sammanhanget och dagens humör.

Vi tar inte risker

Hahaha! Det här tycker jag är en rolig myt. Jag skulle kunna köpa att högkänsliga kan (om än inte alla alltid) vara mer inkännande och reflekterande över sina beslut men det är ungefär lika ihåligt som att kvinnor tar mindre risker än män. Risktagande beror ju på många faktorer men inte minst vilka förutsättningar, vilka privilegier, vilket maktkapital och vad för social kapital och skyddsnät en har.

Det är enkelt att identifiera en person som är högkänslig

Tänker att det är bäst att låta bli att sätta etiketter på andra personer än en själv oavsett vad det gäller och det allra främst i arbetslivet. Högkänslighet syns lika lite eller lika mycket som andra karaktärsdrag och vi som ledare ska undvika att kategorisera andra personer så mycket vi bara kan.

Högkänslighet är onormalt

Tja, vad är normalt egentligen? En femtedel av befolkningen sägs vara högkänsliga vilket såklart är en minoritet men i min värld är inte saker normala bara för att de vanligare.

Vad säger du som läser, känner du igen i någon eller några av dessa myter om högkänslighet?

Saker du kan göra på internationella kvinnodagen

Den 8 mars innebär såklart att det är den internationella kvinnodagen och här är några förslag på aktiviteter som egentligen är viktiga att göra alla dagar men får extra betydelse idag och bör göras oavsett om du är kvinna eller man.

Jämställdhet och jämlikhet ska gälla för alla, inte bara några få. Bild: Wokandapix from Pixabay

Saker du kan göra på internationella kvinnodagen

Prata om lön!

Vi pratar alldeles för lite om lön generellt och det syns när det handlar om lönediskriminering. Sveriges Kvinnolobby släppte idag den årliga mätningen om kvinnors lön och i år har vi avancerat från att få betalt från 16:12 till… 16:13! 2043 uppskattare de att kvinnor får lön hela arbetsdagen och idag tjänar kvinnor i snitt 3700 kronor mindre varje månad vilket blir drygt 44 000 kronor varje år. Hur kan detta anses vara okej och hur kan arbetsgivare fortfarande ha problem med detta år 2022? Det förbluffar mig lika mycket nu som jag blev förbannad första gången jag blev lönediskriminerad.

Lönesättande chefer - ta ert ansvar! Se till att säkerställa att ingen lönediskriminering sker i dina arbetsgrupper och driv frågan för bolaget i stort.

Är du inte chef än? Börja prata om lön med andra. Det är bara arbetsgivare som tjänar på att det är ett tabubelagt ämne.

Checka er själva - hur jämställda är ni?

Även organisationer som arbetar aktivt med jämställdhet behöver checka sig själva regelbundet. Hur jämställda är ni egentligen? Vilka aktiviteter ska ni göra framöver för att speeda upp takten och nå ert resultat snabbare? För locka och behålla talanger är det essentiellt att ni kan visa vad ni gör och hur ni arbetar med detta för att förändring ska ske på riktigt och inte bara vara tomt snack.

Glöm inte bort den strukturella rasismen

Bara för att jämställdhet handlar om att kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter i arbetslivet som män får vi inte luras in i fällan att vi är framme den dagen vita kvinnor sitter i styrelser, ledningsrum och på chefspositionerna. Jämställdhetsarbetet är inte klart förrän alla har jämställda arbetsvillkor.

Så, hur ska vi kunna råda bot på lönediskrimineringen snabbare? Ska alla påverkade kvinnor sluta jobba 16.13 i stället för klockan 17:00 eller vad tror du kan funka?

Kontorstvång = dåtid, hybridarbete = framtid

I detta inlägg konstaterar Anders Miller, förbundsordförande på Ledarna, att “jobba hemifrån inte är någon rättighet”. Och nej, det är det inte. Arbetsgivare och chefer kan idag bestämma att och hur mycket personalen ska vara på plats i sina uppdrag. Men… Om ni som arbetsgivare inte vill förstöra er framtid genom att skrämma bort kompetent personal och riskera ert varumärke som arbetsgivare för framtida rekryteringar bör man tänka om. Hybridlösningar för både arbetsplatser och yrkesroller är här för att stanna. Valfriheten, flexibiliteten och ett arbetsliv som i varierande mån kan anpassas efter övriga livet - det är framtiden hur gärna eller ogärna arbetsgivare vill det medan kontorstvånget är att försöka pressa tillbaka evolutionen i en tidigare upplaga.

De arbetsgivare och chefer som inte förstår hur viktig valfriheten i arbetslivet är - inte minst för yngre generationer - riskerar att gå miste om både kompetenser och innovationskraft. Bild: StartupStockPhotos from Pixabay

Ja, det är utmanande att leda och arbeta på distans och det finns en hel uppsjö av saker en behöver göra annorlunda som ledare och chef. Inte minst för oss kräsna och otåliga millennials. Samtidigt är inte lösningen på det att införa kontorstvång för att pressa oss tillbaka hur det var förut, tvärtom är det nu ni som arbetsgivare har tillfälle att uppdatera er. Ta den chansen för att säkerställa att ni blir ett organisation som man vill arbeta för framöver. Livet går inte ut på att jobba och framtiden är nu - se till att ni också är det.

Tumme upp: De organisationer som faktiskt ställer om hur svettigt det än kan kännas.

Tumme ner: De ledare och arbetsgivare som strävar bakåt i stället för att se möjligheterna och potentialen som det hybrida arbetslivet kan innebära för så många.

DO har avgjort: diskriminering att medvetet använda oönskat pronomen

Jag vet inte om du såg tidningsrubrikerna och inlägget i sociala medier men för en tid sedan cirkulerade det en del om en lärare som gick emot elevens önskan att till- eller omtalas som hen eftersom eleven identifierar sig som icke-binär. Nu har DO avgjort att läraren har diskriminerat eleven genom att medvetet använda ett felaktigt och oönskat pronomen och har bedömt att eleven bör få diskrimineringsersättning.

Respekt är ett ofta återkommande ord när det gäller ledarskap och att använda de pronomen som olika individer föredrar och önskar - ja, det är det respektfulla att göra som ledare och chef.
Bild: Sharon McCutcheon on Unsplash

Diskrimineringen pågick i över en termin

Eleven hade med sina föräldrar redan vid skolstart informerat till bland annat läraren att hen är icke-binär och har hen som pronomen. Läraren vände sig dock emot detta och uppgav, enligt DO, “att hon inte kan använda ordet hen i tal” och istället fortsatte läraren att medvetet använda elevens oönskade pronomen. Detta lyftes vidare till rektorn som skulle diskutera detta med läraren men situationen pågick i över en termin. Läraren blev, efter att skolan vidtagit åtgärder, avstängd och uppsagd - något som DO har inte bedömt - däremot slår de fast att lärarens beteende är allvarligt diskriminerande.

- Att en lärare, mot en elevs uttryckliga vilja, medvetet låter bli att använda det pronomen som eleven identifierar sig med är en allvarlig form av trakasserier och något som en rektor omgående måste se till upphör. I skolan ska alla elever känna sig trygga och respekterade och inte behöva utsättas för diskriminering. Det är särskilt viktigt att lärare gestaltar och förmedlar denna värdegrund, säger DO:s processförare Isabelle Arsova i DO’s pressmeddelande.

DO har även begärt att eleven ska få diskrimineringsersättning från utbildningssamordnaren.

Min bedömning? Jag är så ledsen att eleven, och alla andra som inte identifierar sig med det binära systemet, har behövt och får uppleva diskriminering som denna och ser därför detta som en väldigt viktig (och självklar) bedömning från DO’s sida. Jag hoppas avgörandet kan öppna upp fler ögon inför vad diskriminering kan vara och innebära och i sin tur bidra till att icke-binära, men också transmän och transkvinnor, inom både skola och arbetsliv kan få bättre arbetsmiljöer.