Vi har makten att göra skillnad nu

Rasism är intet nytt. Däremot har det den senaste tiden blivit tydligare för fler hur svarta människor och people of colour rasifieras, misshandlas, förtrycks och mördas. Polisvåldet och polisbrutaliteten i USA och responsen från landets ledare är fruktansvärd. Vidrig. Och Sverige är inte på något vis förskonat från rasism. Tvärtom. Därför har vi alla som arbetar som ledare och chefer en skyldighet att göra något åt detta. Vi har makten att påverka, vi har makten att göra skillnad och den bör användas för att göra gott för alla och inte bara några få.

Den 2/6 2020 så genomfördes en digital demonstration utanför USA's ambassad av Black Lives Matter Sweden och Aysha Jones, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, Stop Afrophobia samt Afrosvenskarnas Riksorganisation. Ett fantastiskt initiativ som fick ett otroligt genomslag och nu gäller det att vi fortsätter kämpa för alla lika rättigheter i vardagen med.

Vi har makten att göra skillnad nu

Och ja, hur? Hur använder du din makt för att göra skillnad på ett bra sätt? Ja, det finns många svar på den frågan. Eftersom jag själv är vit och därmed inte har något tolkningsföreträde har jag läst på och gjort research och detta är en sammanställning av det jag har lärt mig hitintills. De kanske är feltolkningar och om så är fallet kommer jag att uppdatera dem. Jag har listat alla källor nedan utan inbördes rangordning och rekommenderar att du läser, följer, lyssnar igenom dem du också. Nöj dig inte med vad jag säger utan lyssna på personerna som verkligen vet vad de talar om. Okej?

Alla bör 1. granska sig själv och sina egna privilegier. Vilka privilegier har du och hur kan du använda din makt för att göra livet bättre för fler? 2. Utbilda dig i ämnet - försök förstå hur rasism upplevs genom att lyssna och läsa på om det från personer som upplever det om du själv är vit.

Se över och bredda ditt nätverk. Är alla dina kompisar och nätverkskontakter i samma ålder, bransch med samma bakgrund som du själv? Ja, då ska du definitivt börja där.

Donera pengar till organisationer som arbetar med att bekämpa rasism. Delta i demonstrationer och evenemang som arrangeras.

Vi kan jobba med våra egna organisationer och ställa krav internt på ert arbete med jämställdhet och mångfald. Du bör definitivt göra lönekartläggningar och se till att osakliga löneskillnader elimineras.

Se över era rekryteringsprocesser och var medvetna om vilken makt du har i den. Undvik alla former av bekvämlighetsrekrytering av gamla klasskamrater ur ditt närmsta krets. Öppna dörrar för andra, skapa möjligheter för andra att utvecklas och växa i. Dela med dig av din makt!

Lär dig mer:

Länsstyrelsen, Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Publikation: Att färgas av Sverige

Black Lives Matter

Black Lives Matter Sweden & deras livesändning från den digitala demonstrationen 2/6 2020

Raseriet-podden

Vidga normen-podden

PowerMeeting Podcast

Action4Humanity

Video av Trevor Noah från The Daily Show:

https://youtu.be/v4amCfVbA_c

Och kom ihåg, ingen kan göra allt men alla kan vi göra något. Gör det. För innan alla har lika lön för lika arbete, trygga arbetsvillkor och samma möjligheter att göra karriär är vi inte framme än. Okej?

Erfarenhet är bra men det är inte allt

Mina vänner, erfarenhet är bra att ha. Jag förnekar inte det. Det är både väsentligt och värdefullt att ha X antal års erfarenhet inom sitt fält om man ska arbeta med det - inte minst som specialist eller sakkunnig. Men... Erfarenhet är bra men det är inte allt. Erfarenhet kan se ut många olika vis och äldre generationer, med mer erfarenhet, har inte rätt att använda ett erfarenhetskort som en härskarteknik gentemot oss yngre generationer på arbetsmarknaden.

Läs mer: Brinn Jante, brinn

Som ung på arbetsplatsen är det lätt hänt att känna sig mindre på grund av sin ålder men det ska du inte behöva göra även om du är grön i arbetslivet. Bild: Brooke Cagle on Unsplash

När erfarenhetskortet dras som härskarteknik

Jag är inte den enda millennialen som har upplevt detta och kommer förmodligen inte att vara den sista heller. Men kanske kan denna text vara en väckarklocka för någon som känner ett behov av att sätta en odräglig, naiv och hungrig millennial på plats. Alltså, jag förstår att vi kan vara frustrerande med vår otålighet, ständiga sug efter feedback och kvicka beslut. Absolut! Men det innebär inte att våra tankar, kompetenser, färdigheter och åsikter är mindre värda.

Jag kan ta mig själv som exempel. I branschen som jag är verksam i är det exempelvis ofta så att du automatiskt får ett godkännande att jobba med ledarskapsfrågor om du har varit chef i mer än tjugo år. Och det kan reta mig jättemycket eftersom jag är både kunnig och kompetent nog att göra det här arbetet trots att jag inte ens har levt så länge för att ha kunnat jobba i tjugo år som chef. För tjugo års chefserfarenhet är ingen garanti att du 1. är bra som ledare eller 2. är duktig på att rådge andra. Det är ett första steg att veta vad som ska göras och utföra det. Det andra är att veta hur och varför det fungerar (eller inte fungerar).

I juni så tar jag, om allt går som det ska, min andra kandidatexamen. Jag har en i journalistik sedan tidigare, nu blir jag beteendevetare med specialisering ledarskap och organisation. Dessutom har jag femton arbetslivserfarenhet inom olika positioner, säljare, inköpare och projektledare för att nämna några. Jag har också mångårig erfarenhet av att sitta i ledningsgrupp, arbeta fackligt och ideella ledande positioner. Lägg till att jag har drivit Bossbloggen i snart fyra år, en av Sveriges få ledarskapsbloggar, och har drivit mitt eget företag som ledarskapsutvecklare i tre år. Jag känner mig väldigt trygg med de kunskaperna, färdigheterna och erfarenheterna. Inte minst eftersom jag har nöjda klienter.

Ändå får jag ibland frågan om jag verkligen kan rådge ledare när jag själv inte har erfarenhet av att vara just linjechef. Ibland är den nyfiket ställd och det räcker med att berätta vad jag har gjort och kan för att stilla den. Men det händer med ojämna mellanrum att den ställs snarare för att sätta den här unga kvinnan på plats och den har hitintills varje gång följts av ett erfarenhetskort som det viftas högt med.

Läs mer: Sluta se människor som konsumtionsvaror

En vanlig kritik mot oss millennials är att vi bara vill ha roligt - men det är ju sunt och klokt att vilja ha roligt på jobbet även om inget kan vara kul jämt. Bild: Simon Maage on Unsplash

Erfarenhet är bra men det är inte allt

Samtidigt är jag den första att erkänna att jag inte hade kunnat jobba med det jag gör för tio år sedan. Då hade jag inte haft utbildning eller erfarenhet nog för att kunna göra ett så bra jobb som jag gör nu. Men det innebär inte att man måste ha tjugo års erfarenhet för att ha kompetens värd att räknas med. Erfarenhet är bra men det är inte allt. Och bäst är när vi kan mötas över generationsgränser och lära oss saker av varandra.

Tips på vägen

Så, till dig som är född före 1982 och känner att du behöver använda dig av erfarenhetskortet i något läge. Ta ett djupt andetag och fundera först på varför du känner att det behövs. Är det så att den yngre personen framför dig är i behov av råd och du behöver lägga fram erfarenhetskortet - gör det med en motivering och kontext. Förklara varför det inte lär fungera/blir bättre om ni väntar eller vad det nu kan röra sig om. Då ökar chansen till att vi som är otåliga lugnar oss lite.

Beroende på vad det gäller kan det sedan vara värdefullt att undersöka om det är så att din yngre kollega eller medarbetare har en poäng som är värd att tas på allvar. Det finns många traditioner och normer i vårt arbetsliv som är värda att ifrågasätta på flera vid och av flera anledningar. Och, ifrågasätt: behövs det X antal års erfarenhet när det kanske räcker med Y? Antalet erfarenhetsår behöver nämligen inte säga något om hur kvalitativ erfarenheten är.

Dig som är millennial vill jag uppmuntra att ställa frågan varför. Var nyfiken och be om en motivering till beslut som fattas och besked som du får. Men kom också ihåg att erfarenhet är bra och att du kan lära dig jättemycket av de som har mer erfarenhet än du själv. Om erfarenhetskortet dock används som härskarteknik mot dig... Ja, då kan du antingen 1. bemöta den och antingen påvisa att personen ifråga har fel. 2. Vara nyfiken och fråga mer, försöka diskutera saken vidare för att få förståelse för vad som menas. Eller 3. Gå vidare och lägg det på minnet. Det enda beteende du tekniskt sett kan påverka är ditt eget och kom ihåg hur det kändes för att säkerställa att du själv inte råkar göra det om tjugo-fyrtio år när du möter otåliga och hetsiga unga vuxna som vill förändra världen.

Tumme upp: Omvänt mentorskap. När du har en yngre person som mentor för att få kunskap, råd och inblick i hur yngre personers tankar går och erfarenheter ser ut. Det är otroligt givande och jag kan varmt rekommendera det efter att båda ha varit det och haft det!

Tumme ned: För frasen "när jag var ung..." avslutad med en suck. Äldre generationer har kallat yngre generationer för "lata och bekväma" sedan antikens Grekland och ja, vissa saker består tydligen även om tiderna förändras.

Jobba hemifrån med barn

Jag fick frågan förra veckan om jag inte kan skriva en bloggartikel om hur en kan jobba hemifrån med barn under dessa tider. Vilket jag såklart gärna bidrar med. Men! Eftersom jag inte har några barn (tänker att katterna inte räknas även om de kan kräva sin beskärda del av uppmärksamhet ibland) så känner jag inte att jag är den som bäst kan råda kring detta. Därför efterlyste jag tips och goda råd bland Bossbrudsgänget som hade flera att dela med sig av!

Innan vi ger oss in på dem vill jag dock vara tydlig med några saker. Den första är att denna artikel inte handlar om huruvida barn ska vara hemma eller inte. Ej heller handlar den om jobbande vid VAB. Det tredje är att de råd som jag har sammanfattat här inte är några pekpinnar eller universella lösningar utan ni föräldrar och familjer bör göra som det passar er bäst för er, era barn och era arbeten. Alla olika barn, inte minst i olika åldrar, har olika behov och att de är hemma medan du jobbar innebär olika förutsättningar och utmaningar. Så se nedan tips som en godisbuffé att välja ut de saker som du gillar och som du tror kan funka för er och strunta i resten. Det finns inga rätt och inga fel, bara olika. Okej? Bra, då kör vi!

Hur ska man göra för att jobba hemifrån med barn? På Bossbloggen listas idag en mängd olika tips från Bossbrudar!

Att jobba hemifrån med barn verkar, för mig som inte har barn, som utmaningarnas utmaning måste jag säga och jag hejar så innerligt på alla er som gör detta nu i dessa tider! Bild: Luidmila Kot från Pixabay 

Jobba hemifrån med barn

Här kommer alltså ett gäng med olika tips. Det första? Det handlar om att sänka dina förväntningar på dig själv - både som förälder och yrkesperson. Annars är risken att du kommer att bli stressad innan dagen ens har börjat! Sänka dina mentala krav på ditt arbetsresultatet och försök att inte ha dåligt samvete för att man arbetar istället för att vara med sitt barn.

Andra förslag är att planera in en aktivitet till barnet (som du vet att hen kan göra på egen hand) när det är ett viktigt telefonmöte. Men också att prata med barnet om vad som händer och varför du behöver jobba hemifrån. "Barn är ganska kloka" konstaterar Malin som skrev en hel lista med tips som hon sedan publicerade på sig blogg - läs den här!

Hon delade också med sig av tipset: "överraska mamma med fika" för lite större barn som kan fixa och dona med det.

En annan förälder delar med sig av av sin och partnerns taktik: En av oss börjar jobba klockan sex och kör till klockan nio medan den andra tar barnen. Sedan turas vi om under dagen och när klockan är nio-tio på kvällen har vi fixat våra timmar utan att barnen behöver sitta framför teven hela dagen. Hon berättar även: "Jag har även bunkrat med pysselböcker, vattenfärg och kritor så lilltjejen sitter på sin stol och ritar medan jag har möte/jobbar."

Flera som jag har pratat med har sagt att de upplever att kollegorna är väldigt förstående nu när många är hemma och barnen kanske behöver uppmärksamhet. En bossbrud berättar: "I fredags eftermiddag satt jag i ett viktigt Skypemöte med flera avdelningschefer när minstingen börjar kräkas över hela soffan, då var det bifogat att lämna mötet en kort stund för att hantera det som hände på hemmaplan! Likaså har jag bett att få teknisk paus för att byta bajsblöja".

Ett annat är: "Vi kör på ett strikt schema med frukost, samling där vi går igenom dagen, fruktstund, rast, ”skola” på barnets nivå i cirka en timme, rast, lärande lek, lunchrast, skola igen i någon timme, rast, mellanmål, stora barnet får sitta med eget val av ämne han väljer oftast matte, i cirka en timme sen är deras dag slut och de kan gå ut och leka på gården medan jag fortsätter lite till. Vi har innergård så rätt enkelt att bara släppa ut dem!" 

Viktigt att ha med sig är att alla familjer har sina olika behov och förutsättningar. Så gör det som blir bäst för er! Bild: StockSnap från Pixabay 

Andra tips som har kommit in är:

• Att inleda mötena med att var tydlig med förutsättningarna och att vara transparent. Typ: ”Sorry, jag har en sjuk treåring hemma. Jag tror Netflix kommer göra sin uppgift men kan inte lova något”. De flesta har förståelse för det.

• Förbereda barnet på att nu ska mamma/pappa arbeta och komma överens om vad barnet ska göra under tiden.

• Sov tillräckligt och mycket, det krävs mer energi än en vanlig arbetsdag.

• Göra lite ”busiga” saker som att ha äta glass till efterrätt när man ätit lunch.

• Ha mycket pyssel hemma! Ett bonustips där är att ha en regel om att plocka undan ett pyssel innan nästa kommer fram. Det går utmärkt att stryka pärlplattor på möten!

• Avboka alla möten som inte är viktiga och förklara att du befinner dig i situationen att du tyvärr behöver flytta fram ert möte.

• Ta korta pauser, men också en rejälare paus där ni går ut och får lufta er lite. Det gör gott för alla, och särskilt för humöret.

• Att försöka aktivera barnen i pauserna. Spela spel, läsa något eller lägga pussel för att de ska kunna känna att det är mer okej att vara själva en stund efteråt.

• Också att träna barnen på att inse allvaret i att ”nu pratar jag i telefon. Jag kommer till dig om en stund”. Dock gäller det att inte överutnyttja det! Om en bara använder det när det verkligen, verkligen är viktigt möte och inte hela dagen är det lättare att få barnen att acceptera det är du väl säger till.

• Lagar mat på söndagen/kvällarna, så det finns färdiga luncher.

• Leka tyst affär men låtsaspengar och russin är en utmärkt lek om man har en treåring!

• Jobba ikapp när barnen sover.

• Jag byggde en hemmagjord kulbana på väggen som jag snabbt snickrade ihop en dag då inget stämde. Höll på att bli tokig, men efteråt visade det sig att jag hade byggt min egen barnvakt/underhållare. Rekommenderas!

• Köp hem lättlagad mat så det går fort.

• Egentid är extremt viktigt för både barn som vuxna, försök prioritera så att ni får lite av den när det är möjligt.

• Var en familj på så sätt att ni delar upp arbetsuppgifter och hushållssysslor er emellan - låt barnen få ansvara för att bädda, städa undan och diska. Det kanske inte blir perfekt men de kommer att utvecklas, lära sig och växa utav av det.

• Se till att nätet hemma klarar att tre-fyra personer kör internet hela dagarna samtidigt - annars blir det PANIK!

Ett av tipsen som har nämnts flest gånger är helt klart att ha olika typer av pyssel hemma som ni kan roa er med. Bild: klimkin från Pixabay 

Olika berättelser

Kom också ihåg att dessa extrema tider påverkar oss alla på olika sätt. Har därför också samlat ihop olika berättelser och vittnesmål för hur det kan kännas och upplevas att jobba hemifrån med barnen:

"Arbetstimmarna smetas definitivt ut på ett helt annat sätt, så det negativa helt klart är att jag känner att jag mer eller mindre jobbar all min vakna tid då jag inte sköter logistik."

"Mina barn leker väldigt bra tillsammans och hjälper varandra mycket bra, vilket underlättar enormt. Sen har de såklart fått se på en del film med mera men jag har varit ganska sparsam med det ändå och bara använt det när jag behöver sitta i möten."

"Har försökt detta ett par dagar nu med en 2-åring och en 4-åring hemma. Det funkar en stund med Ipad och snacks, men i längden blir det en stor stress och massa dåligt samvete. Dessutom skriker båda barnen 'mamma, mamma, mamma' vilket gör det helt omöjligt att koncentrera sig. Bara att skriva denna kommentaren var en utmaning. Man måste nog i så fall vara två föräldrar hemma, så en kan hitta på aktiviteter och vara utomhus med barnen. Övriga tips skulle väl vara hörlurar, eget rum, korta pauser med kramar och lite lek och så vidare."

"Jag behöver helt enkelt sitta isolerad iväg från familjen och i förväg bestämma tid för rast och lunch."

"När jag tyckte skärmtiden var nog för en dag men samtidigt behövde få tyst i huset packade jag en picknickkorg så de kunde fika och leka på baksidan, så satt jag med datorn i fönster och hade uppsyn hela tiden."

En annan bossbrud berättar att hon och hennes partner har tre barn och har jobbat hemifrån lite. "Den äldsta som är 8 år fick skoluppgifter av mig så kom jag och stämde av med honom var 30:e minut. Mellanbarnet är 6 år så hon kan leka själv och spela iPad medan den yngsta är 1,5 år så han har fått vara med sin pappa för han är överallt och ingenstans."

Har större barn, tonåringar, som pluggar hemma nu. Försöker ha koll på deras schema med online-lektioner, när är det läge för paus för frukost? Lunchpaus tillsammans? Informerar dem om vilka tider jag har viktiga telefonmöten så att de också har koll. Lättare med större barn helt klart!

Det varierar alltså ganska kraftigt hur bra det går och hur bra det känns att jobba hemifrån med barn och om det är något jag hoppas att du ska ta med dig från denna artikel så är det att du inte är ensam med att försöka få den ekvationen att gå ihop! Att det inte alltid är så enkelt och att alla familjer får försöka göra det som passar dem själva bäst.

Vad säger du som läser? Har du några tips och erfarenheter att dela med dig utav? Gör det gärna i kommentarsfältet!

Mina tankar kring det som sker i världen nu

Fick frågan om jag inte kunde skriva några rader om mina tankar kring det som sker i världen nu och jag måste säga att jag inte är helt säker på vad jag har att säga om det.

Såhär. Jag är inte epidemiolog. Jag är inte smittskyddsexpert, läkare, ekonom, kunnig inom nationalekonomi eller har någon annan rimlig och relevant kompetens i de olika kriser som sker. Alltså kan jag inte göra någon som helst analys av det som sker i världen nu, varken med Corona-virusets framfart eller världsekonomins skräckinjagande berg och dalbana. Mina tankar kring sådant är noll och ingenting värt - det är gissningar. Och jag gillar inte att gissa eller spekulera om viktiga saker i onödan.

Jag är en rätt så optimistisk person och det försöker jag att dra nytta av nu. Att se det fina i de små sakerna i vardagen, att hålla sig uppdaterad och ta var dag som den kommer.

Mina tankar kring det som sker i världen nu

Det är därför som jag har lagt extra vikt på artiklar som handlar om ledarskap och försökt anpassa dem så att de är relevanta för er som som befinner er mitt i det som sker nu. För det är det jag är utbildad inom och arbetar med. I övrigt kan jag inte göra mer än att försöka stötta och hjälpa er bloggläsare, mina klienter, Bossbrudarna och så många som möjligt i min omgivning. Och såklart genom att handla, hjälpa till med ärenden och stötta små, lokala företagare så gott som möjligt.

Jag är innerligt ledsen och orolig för alla som lider nu. Som är eller blir sjuka, har förlorat sitt arbete, riskerar att göra eller som inte har en trygg hemmamiljö och som drabbas ännu hårdare av att behöva plugga och jobba på distans. För att inte tala om att inte ha något hem alls. Men jag försöker att inte låta oron konsumera mig - för det kommer inte hjälpa någon. För några dagar sedan hörde jag i ett inslag på SR att tjugotusen varsel har ägt rum bara i mars månad. Fy fan. Varje vecka hör jag om småföretagare som stänger igen och som inte orkar mer. Och ja, beroende på vad som händer och sker kanske det blir jag som får göra det i framtiden. Men jag försöker att inte oroa mig för det heller. Det är future Claras problem. För just nu så klarar jag mig och det är jag tacksam för - det är ett privilegium som jag inte tar för givet när jag ser så många andra som inte gör det.

Så, därför försöker jag hjälpa andra med det jag kan och i övrig tid hålla mig lugn och sitta still i båten. Jag känner en enorm tillit och beundran inför alla er som jobbar hårt med att försöka rädda så många som möjligt på olika sätt. Ni är hjältar och förtjänar alla applåder och än mer bättre arbetsvillkor. Och jag hoppas att medmänskligheten och styrkan som uppstår genom gemenskap, omtanke och solidaritet är det som kommer att hjälpa oss alla ur denna kris. Jag tycker också att det ska bli spännande att se vilka innovationer och nya idéer som föds ur detta. Men ja, det återstår att se.

Avslutningsvis vill jag vara tydlig med att detta är en ledarskapsblogg och här fokuserar vi på ledarskap, karriär, affärsliv och personlig utveckling. Har du tankar, frågor, funderingar kring dessa ämnen är de alltid välkomna. Jag hjälper dig innerligt gärna allt jag kan! Annars - ta hand om dig själv och ta hand om din omvärld. Tillsammans blir vi starkare!

Sluta se människor som konsumtionsvaror!

Jag erkänner, det här är en sak som har retat mig under en längre tid men nu rann droppen över och visst är alla hjärtans dag en bra dag att lyfta det på? Kan vi snälla sluta se människor som konsumtionsvaror? En slit och släng-vara som kan förbrukas lite hur som helst? För det här beteendet går att se både hos organisationer och företag och nu allt mer även hos oss privatpersoner.

Läs mer: Diagnos människa

Visst, det är kanske bekvämt om allt som inte funkar kan dumpas överbord, glömmas bort och ersättas med nytt men... Är det verkligen så vi ska behandla varandra? Bild: Lucas Ludwig on Unsplash

Sluta se människor som konsumtionsvaror!

Att det finns organisationer som om ser och behandlar sina medarbetare som mekaniska små dockor som man kan behandla eller byta ut hur som helst är ingen nyhet. Antalet sjukskrivningar ökar, fler chefer känner sig stressade och kraven vi ställer på oss själva i både arbets- och privatliv verkar fortsätta vara höga. Men en av de senaste trenderna som syns mer och mer i sociala medier är du, för att måna om den energi du själv behöver för att leva och arbeta maximalt, noggrant bör rensa bort alla former av energitjuvar i din vardag. Och då inte energitjuvar som inbillade borden och måsten. Nej, du ska rensa bort personer som inte passar in i ditt energiflöde.

Lite överallt möts jag numera av det goda rådet att "rensa bort personer i din omgivning som inte ger dig något" eller "kräver mer av dig än vad du får tillbaka". Och ja, det är detta som har fått mitt humör att svalla lite extra idag. Vår konsumtionshets som så tydligt syns i vårt slit- och-släng-samhälle inbegriper nu alltså människor. Tillför inte din vän något värde i din vardag? Rensa bort dem ur ditt liv! Precis som du gör med kläderna eller skorna du aldrig använder. Sedan är det lite spretigt hur råden lyder: vissa menar att det bästa är att låta relationen rinna ut i sanden medan andra menar att det kan vara bra att berätta det så att du får ett tydligt avslut. 

WTF!

Få relationer är toppen jämt

Alltså visst, i den bästa av alla världar är såklart alla relationer alltid happy clappy och rosenskimrande. Där mår vi som umgås alltid bra och ger mer än vad vi får. Då kostar det inget i ansträngning att vara kompis med någon, att umgås den där kvällen du egentligen är astrött och vill chilla framför Netflix eller behöva lyssna på någon annans problem för sjuttiofemte gången. Men, som vi så ofta konstaterar här, livet är inte så svartvitt. Ingen relation är fläckfri, gratis eller fri från ansträngning. Framförallt inte när vi alla förändras, ibland befinner oss på olika platser i livet eller är i allmänt osynk i perioder. Måste det verkligen innebära ett formellt avslut varje gång vi är på olika ställen?

Det viktigaste är väl ändå att se på våra relationer över tid? Är det inte det vi bygger relationskapital för? Att investera tid och omtanke i varandra så att vår relation har en buffert när negativa saker händer. Då kan man ser en bump i tillväxtkurvan men kan ändå fortsätta vara vänner? Få relationer är toppen jämt. Livet händer. Vi tycker olika. Ibland behöver den ena parten mer än den andra. Varför kan det inte få jämna ut sig över tid utan att vi gör så stor sak av det?

Läs mer: Bakom den glittriga fasaden

Jag gillar sociala medier skarpt men en nackdel är helt klart att överdoseringen av förskönande och förenklade filter gärna används i den analoga vardagen med. Bild: Evan Krause on Unsplash

Livet blir lätt ensamt när vi gömmer oss bakom fasader

Hur ser ens den relation som bara ger energi och inte tar någon ut? Ja om den nu finns (jag är inte övertygad om det än) så tänker jag mig att den behöver vara rätt ytlig. Bekymmersfri. Att man delar det som är kul och "inspirerande" och om man mot förmodan pratar om jobbiga saker blir det den regisserade versionen som inte skaver? Njä, tack men nej tack. Livet blir lätt ensamt när vi gömmer oss bakom fasader.

Fira istället alla hjärtans dag med att ha lite mer tålamod med andras tillkortakommanden. Precis som du hoppas att de har tålamod med dina. Och har du någon i din närhet som känns dränerande med sitt beteende - prata med hen om det! Ta ansvar och respektera er relation så mycket att du tar även de jobbiga samtalen. Det är äkta vänskap att kunna göra det med kärlek och omtanke*.

*) Observera att det är en stor skillnad på relationer och destruktiva sådana. Den senare kategorin är sällan hälsosam och kan absolut behöva avslutas i bland - som sagt, få saker är svartvita.

Tumme upp: För att det finns så många organisationer, ledare och medmänniskor som genuint bryr sig om människorna runt omkring sig - all kärlek till er!

Tumme ner: För extrem-individualismen som endast tar avstamp i jaget och inbillar sig att det går att verka i ett vakuum utan någon påverkan på omvärlden. That aint how the world works.