Semesterglimtar

Ni vet ju redan att jag är ovan vid att vara ledig och den här sommaren var förstå gången någonsin som jag var ledig hela fyra veckor i sträck. En ocean av tid kändes det som när jag stängde ner datorn för sista gången. Med facit i hand gick det superfort och här kommer ett långt inlägg med några semesterglimtar för att se vad som hände egentligen. Är tacksamt att blogga just för att man får spara och arkivera sina minnen på det här sättet. Skrev ju vad jag ville hitta på i sommar och jo, det blev nästan som jag tänkt mig det.

Semesterglimtar

Visst är det gulligt vårt lilla hus? Kan inte sluta förundras över att vi bo här - helt magiskt. Rätt så mycket tid har förstås gått åt till att ta hand om den här lilla pärlan. Ha besök. visa upp det. Rensa. Städa. Ställa i ordning. Njuta!

Mycket ogräsrensande har det blivit och sakta men säkert så har rabatterna och uteplatsen fyllts på med blommor och blad. Vi är båda trädgårdsnybörjare men tycker det är så roligt att lära oss mer för varje dag. Sakta men säkert byter vi ut mot trevligare saker och vi vågar knappt åka nära någon handelsträdgård eller Plantagen för vi blir helt tokiga och vill ta med allt hem, haha.

Första veckan gick mest åt till att fixa med huset men det blev också ett par dopp i svärmors nya pool. Min kärlek! Och retsamheten i att jag inte tänkte på att ta bort den där vattenslangen.

Jag gillar att måla och renovera möbler men shit vad tråkigt det är att slipa dem. Usch och fy. Men snart är soffan klar för att målas i alla fall. Vi började också på projekt "städa ur verkstad/förråd" eftersom allt lösöre där kom med på köpet när vi fick huset. Mycket är förstås skräp som ska gå direkt till tippen men vi har också hittat en hel del fina fynd! Som ett större utebord och en utesoffa som jag började slipa.

Var ute en dag när det såg regnigt och kallt ut ute och så var det i själva verket kvalmigt och jättevarmt. Var helt felklädd med mitt underställ kan jag lova - men det var så härligt att få vara ute och kunna gå i flera kilometer utan att få ett bakslag orkesmässigt.

Sedan efter den första veckan, som var rätt så intensiv, började Mackan jobba igen och jag skulle spendera tre veckor själv. Vilket var både jättehärligt och utmanande. Framförallt eftersom vädret har varit rätt så kasst. Min bästa återhämtning är annars att slänga mig på en filt i solen och bara ligga där men tyvärr har det inte blivit mycket av den varan eftersom det har regnat mest hela tiden. Eller varit grått, mulet och kallt. Så då har jag fått hitta på andra sätt att försöka vila och ja, då har jag förstås mest sovit i mängder och varit ute.

Dels har jag varit ute i skogen och vandrat, suttit vid en sjö och ätit lunch. Dels har jag spenderat X antal timmar ute på vår altan. Flera dagar har jag tagit ut liggunderlag där och legat hela eftermiddagarna under flera filtar och bara lyssnat på suset i träden.

Det blev också mycket bakande, mest pajer (eftersom det är det jag kan bäst). Plus att det blev mycket matlagning. Skämde bort M med tvårättersmiddag nästan varje kväll i typ två veckor. Och det bästa var egentligen att få spendera dagarna helt i mitt egna huvud. Jag orkade knappt prata med någon. Inte skriva. Knappt umgås. Jag har bara velat vara själv och ifred. Till slut började jag rent utav hata mitt jobb. Känna hur blotta tanken på mejlen eller att föreläsa fick mig att rysa. För att inte tala om att skriva blogginlägg - gick runt och undrade över hur i hela friden jag någonsin skulle kunna skriva igen? Det kändes som om mina ord helt tagit slut.

Den tuffa lilla katten alltså... Hon har varit så sur på mig för att jag är ute så mycket i sommar.

Som tur var hade jag tidigare under ledigheten läst detta blogginlägg hos UnderbaraClaras och där fick jag orden på vad jag kände. Jag var helt enkelt inne i den andra ledighetsfasen. Så jag fortsatte skrota runt i mina myskläder och isolera mig. Försökte börja vänja TicTac till att vara ute (för hon vill gå ut men vågar inte) men ja, det slutade med att hon satt bakom mina axlar och hängde i stället. Det största undantaget från min isolering var möhippan för min svägerska som blev en riktigt rolig tillställning. Den kommer jag dock inte publicera några bilder från, haha.

Sedan avrundades semestern med att åka till Stockholm och eftersom det var första gången på flera år som jag åkte upp utan att jobba passade jag på att ta mig ut i utkanterna av stan och hälsa på vänner jag inte brukar hinna träffa annars. Kändes för övrigt jättekonstigt att inte jobba på tåget på vägen upp men upp kom jag och efter en kvick fika med Isa hamnade jag hos Paulinas ljuvliga familj som har en fantastisk. Efter två dagar där åkte jag runt och hälsade på min lettiska släkt, träffade vänner, gick över halva söder i ösregn mitt i natten (sjukt mysigt! Även om allt i min väska var blött två dagar efter det). Och på söndagen var det dags för anledningen till att jag åkte upp till Stockholm överhuvudtaget:

Nämligen dopet där jag skulle sjunga för min barndomsväns son. Så fint och så roligt att få hänga på Dalarö igen. Är så vackert där ute! Tror att det var typ tjugo (!) år sedan jag sjöng solo i den här kyrkan första gången.

Och ja, sedan var det dags att åka hem igen! Med facit i hand borde jag nog ha varit ledig lite längre. Har haft mycket att processa och bearbeta mentalt och även om jag känner mig betydligt mer utvilad än innan blev jag inte helt klar. Som tur var känns det good enough och jag har ju som tur var hittat tillbaka till skrivandet igen. Så det känns fint! Nästa år siktar jag på att försöka ta sex veckors semester. Och det enda som inte gjordes på min listan inför sommaren var att spela Pandemic Legacy season 2 - i gengäld är inte augusti slut än. Så det är inte omöjligt att det hinns med i alla fall.

Hur har din semester varit? Har du haft det bra?