När planer förändras

Hej, hej, hej! Hur är läget? Det är fredag och solen skiner här i Skåne. Så himla härligt. Jag vet inte om ni minns det men jag var ju sjukt nervös för några veckor sedan eftersom jag har skickat in mitt livs första bokmanus till förlag och inväntade besked från dem. Så, i förra veckan fick jag svar och det svaret har på sätt och vis förändrat allt och samtidigt ingenting.Jag kommer förmodligen att skriva min bok men jag kommer inte göra det just nu. De som jag har pratat med gillar min idé, det gillar vad jag gör men vill vänta och se hur jag utvecklas vidare de under det närmsta halvåret-året. Tråkigt eftersom jag vill presentera min ledarskapsmodell i sin helhet för er men ja, samtidigt förstår jag dem. Även om vi blir fler och fler här för varje månad (vilket är fantastiskt!) så har Bossbloggen inte funnits i två år ens en gång. Hehe, är lätt att glömma bort det nu när vi pratar nästan varje dag men så är det ju.

När planer förändras

Det kändes först som ett nederlag att inte bli signad direkt, som att jag inte är bra nog att satsa på redan nu. När jag fick beskedet sprutade tårarna av besvikelse och jag var så arg och ledsen på mig själv. Men efter att ha brutit ihop en sväng så lugnade det sig och vet ni vad? Nu ser jag det som positivt. Dels för att jag är en optimistisk människa som bryter ihop och kommer igen. Men framförallt för jag har haft en annan idé med mig sedan jag startade Bossbloggen som jag inte har hunnit med att förverkliga.Så nu, när jag hade bokat upp jättemycket tid i vår och sommar för att skriva boken som nu står tom, innebär det att den här idén kan få bli verklighet i stället. En grupp för oss som är morgondagens ledare. Den kommer inte att kunna gå live förrän i juni/juli då jag har lämnat in min uppsats och lite andra projekt men sedan drar den igång och det ska bli så himla roligt!Läs mer: Återhämta sig från misslyckande

Ett fönster som öppnas

En annan tröst, som min kära fästman också har påmint mig om sedan jag fick detta besked, är att det här inte ens är en refusering. Den feedback som jag har fått om boken har varit toppenbra och bara för att den inte blir verklighet så snart som jag själv skulle önska ja, det behöver inte vara av ondo. Tvärtom känns det som att ett fönster har öppnats trots att dörren fortfarande står på glänt. Sedan vet man förstås aldrig vad som händer i framtiden, saker kan både gå snabbare och ta längre tid än vad en tror. Vi har ju bara börjat vår resa! Och ja, som du märker får ni hänga med på både fram- och motgångar. Om nu ens kan kalla detta för motgång egentligen. Det kändes så först men nä, change of plan stämmer nog bättre. Och vad gör planer om inte förändras?Har du någon gång upplevt detta? Att du har tänkt och planerat för något som sedan ändras rätt så drastiskt? Vore superkul att höra!

Första året som egenföretagare

Alltså, liksom, bah. Hur kan ett år gå så himla fort? Den första april förra året var startskottet för att jag skulle bli min egen chef och nu har det första året passerat. Bara sådär. Så hur sammanfattar man det då?

Första året som egenföretagare

Om vi hade tillämpat klyschighetsfilter här på denna plattform så hade jag kanske beskrivit det här första året som "livsomvälvande, utmanande och intensivt".  Men nu har vi ju inte det och därför blir det i stället fraser som "piss-jävla-asjobbigt", "alldeles-alldeles-förjäkla-underbart" och "det-bästa-karriärval-jag-någonsin-har-gjort". Japp. För det är så det har varit.Trots att jag hade en plan, trots att jag sedan långt innan jag ens startade bloggen visste att det är detta som jag vill göra så har jag känt mig jättevilsen i perioder. Tårarna har sprutat vid ett, eller ett par (hähä), tillfällen men jag har heller inte skrattat så mycket som jag har gjort under det här året. Och varje känsla av skav eller tvivel som glömts bort på en millisekund när jag fått veta att något av det jag gjort har gjort en skillnad. Oavsett om det handlar om hitta en lösning på ett chefsproblem, bidra till att söka det där chefsjobbet eller bara få lite nya tankar och idéer. Det är en mäktig känsla och att få lära känna er och få ta del av era tankar, erfarenheter och lära mig av dem är verkligen ren lyx. 

Vad hände?

Vad hände inte? För två år sedan fanns bara idén och den grundmålade plattformen av bloggen. För ett år sedan blev företagsdrömmen verklighet och nu håller också verksamheten med chefsrådgivning, föreläsningar och utbildningar på att växa. Jag inväntar besked från bokförlag om mitt manus (vilket för övrigt är det mest skräckinjagande jag hitintills har gjort) och bloggen har mer än fördubblats på det här året.Att den också blev nominerad till sitt första pris, all medverkan i media och press, att föreläsa, vara med i olika panelsamtal, alla resor, hoppa fallskärm och alla vansinneshäftiga människor jag har fått möta på vägen är ju också bara alldeles fantastiska upplevelser som jag har fått på vägen.

Lärdomarna och påminnelserna som jag fick

Att det här med utveckling är allt bra roligt. Nu kan jag ändå se tillbaka på mitt första halvår som företagare och undra hur i hela friden jag kunde vara orolig och stressad då i jämförelse med hur jag haft det den andra halvan. Då hade jag starta eget-bidrag och varken pluggade eller arbetade ideellt som ledare utöver arbetet med bloggen och företaget. Ska bli spännande att se om jag tänker likadant om ytterligare ett halvår eller år framåt om tiden som är nu.Jag har också, i och med den senaste månadens hälsobakslag pga upptrappningen i min sjukgymnastik och fått mig en väckarklocka om hur jag lever och arbetar. Vet ännu inte i om det kommer leda till några förändringar eller om jag ska sitta lugnt i båten och bara vänta ut den här tuffa perioden. Men det lär vi märka.Att det här med att bygga bolag verkligen tar tid. Det är roligt, krävande och lärorikt. Men det tuffaste för mitt otåliga sinne är ändå tiden det tar och att stävja den där känslan av otillräcklighet.

Vad händer framöver?

Den som det visste! Jag, som ändå inte brukar bli så nervös, är superdupernervig inför det här med bokmanuset. Är verkligen läskigt när saker ligger helt utanför ens händer. Annars är det work as usual som gäller framöver och förhoppningsvis blir det bara mer av allt. Fler föreläsningar, mer chefsrådgivning och andra skojiga uppdrag! Det är med förhoppningsfull spänning som det andra året börjar nu.Jag är så glad och tacksam över att få göra det här tillsammans med er och jag hoppas innerligt att du hänger med in i nästa år med! Finns det något som du tycker att jag ska satsa på eller lyfta under året som kommer? Berätta! Kom ihåg, jag är aldrig längre ifrån er än en kommentar eller ett mejl bort.Nog om det. Nu är jag nyfiken: Var befann du dig för ett år sedan? Och vad har hänt sedan dess? Blev det som du trodde eller bättre eller sämre? 

Möt min praktikant!

God morgon! Hur är läget? Med mig är det fint. Vet inte om ni såg det i måndagens blogginlägg men jag har fått äran att bli med praktikant den här veckan. Sinnessjukt roligt och eftersom Rita är en sann glädjespridare så vill jag ju även att ni ska få träffa varandra!

Hej Rita! Vem är du och vad gör du här?

− Tja! Jag är 16 år och går i gymnasiet i Malmö. Jag är Claras praktikant och ska följa henne i fyra veckor och få lära mig så mycket som möjligt. Jag har ett intresse för ledarskap och organisation och något jag verkligen brinner för är samhällsfrågor som jämställdhet och rasism. Jag är en person med mycket energi, älskar att vara aktiv och vill hela tiden uppleva och lära mig nya saker. Älskar att få höra hur andra tycker och tänker och vad man har för ställningar inom olika frågor.

Hur hittade du Clara och Bossbloggen?

− En lärare på min skola tipsade mig om bloggen och jag fastnade direkt. Eftersom det jag läste i bloggen var väldigt lärorikt tänkte jag bara ”hur sjukt bra det hade varit att få följa människan bakom alla dessa inlägg?”. Jag skrev till Clara och nu så sitter jag två meter från henne.

Varför tycker du att ledarskap är så himla spännande?

− Jag tycker det är helt fantastiskt hur en ledare kan påverka andra på ett positivt sätt. Det är intressant att se hur ledarskap skiljer sig åt, att olika slags ledarskap passar för olika organisationer i olika sammanhang.− Jag har spelat fotboll i tolv år och när man är på plan har man inget val än att samarbeta med varandra och så har man kaptenen till hjälp. Det är inte tränaren jag pratar om utan en spelare som utsetts som kapten i laget. Kaptenens uppgift är att peppa, engagera och motivera spelarna. Det var när jag var kapten för första gången som mitt intresse för ledarskap väcktes.

Vad ser du framemot att får gör på praktiken?

− Dels ser jag fram emot att får se hur Clara arbetar, lära känna nya människor men också att få lära mig enormt mycket mer om ledarskap.

Och vad säger Clara?

− Jag är skitglad över att få hänga med Rita om dagarna. Både för att jag också lär mig saker men också för att det är nyttigt att få skärskåda sig själv lite och vad det är man gör om dagarna egentligen. Det är ju inte ett helt vanligt jobb det här, hehe.Kan inte ni läsare berätta om praktikplatser som ni har haft? Vore superkul att höra!

Tankar om mål för 2018

Det känns som om en har omgivits om texter och diskussioner om mål för det nya året i evigheter nu och själv har jag bara försökt hålla det ifrån mig så mycket som möjligt. Men nu börjar det ändå formas några riktiga tankar om det och den främsta av dem är att jag, ironiskt nog, inte kommer att sätta upp några fler konkreta mål för mig och min verksamhet. Jag vet vart jag vill nå men jag vill inte fastna i prestationsångest på vägen utan kunna trampa på i den takt som jag har ork och lust med.

Tankar om mål för 2018

Under 2017 nådde jag de flesta av de målen som jag satt upp. Jag fick igång företaget, började föreläsa, utbilda och prata om ledarskap i andra forum än bloggen. Alldeles oväntat fick jag också möjligheten att lansera min tjänst inom varumärkesstrategi. En rolig bonus! En annan överraskning var arbetet med Influencers of Sweden som har gett en spännande dimension till studierna som jag upptog igen under hösten.Jag blev friskare från utmattningen men inte så pigg och stark som jag nog hade trott att jag skulle hinna bli. Högst troligen för att jag jobbade för mycket.

Under 2018 vill jag...

Fortsätta jobba som jag gör med bloggen och mitt företag och fortsätta prata om ledarskap i olika forum. Jag har några föreläsningar inbokade redan som jag är supertaggad på att få göra och jag hoppas att det blir mer av den varan.Komma ett år närmare min andra kandidatexamen.Göra fler bloggsamarbeten med relevanta samarbetspartners.Lyfta arbetsmarknadspolitiska frågor med fokus mot jämställdhet och arbetsmiljö än mer.Hitta en sund och bra balans i mina olika arbetsområden. Energi kommer att fortsätta vara min valuta och jag kommer att vara fortsatt vaksam på hur jag mår.Göra fler äventyr. Jag älskar naturen, höjder och fart jag vill använda mina vandringskängor mer under året som kommer.Summa summarum: prick det som jag gör idag, fast lite i lite större skala. Med undantag för att träffa vänner, det har jag gjort för sällan under förra året och vill göra mer av framöver.Har du några tankar och mål för 2018?

Bossbloggen i december

God morgon! Hur mås det? Själv sitter jag på tåget på väg till Växjö och ska strax läsa ett varv till i uppsatsen som jag ska opponera på i eftermiddag. Men först tänkte jag att det vore lite orättvist om vi inte lyfte fram höjdpunkterna av december månads bloggartiklar. Det har ju ändå blivit nästan en sammanfattning varje månad under 2017.

Bossbloggen i december

Tycker ändå det är lite fint att månadens mest lästa inlägg blev artiklarna:

• Ledarskapsläxor från Star Wars
• Hur viktigt det är att träffas på riktigt
• Så bygger du ditt personliga varumärke

Men också Petra Åkerbloms årskrönika: Vi är starka tillsammans. De fyra artiklarna utgör ju tillsammans ändå essensen av hela Bossbloggen. Kloka och coola ledare, vår strävan efter att lära oss mer om ledarskap, vikten av nätverkande och att vara närvarande och hur vi kan vara oss själva i våra karriärer.Är så tacksam att ni hänger här, för att ni kommenterar, mejlar och låter mig få lära känna er både digitalt och IRL. Tack! Och ha en kick ass helg när det är dags för det. Njut för mig med som ska sitta i skolbänken hela eftermiddagen/kvällen idag och morgonen/förmiddagen i morgon. Roa mig gärna med att berätta om helgens planer: blir det lugnt och stilla? Något spännande? Socialt?Stor kram!